Wikiversitiet mot bättre vetande!

Bildning. Hur befriar vi oss från pressande bildningsideal, intellektuell snobbism och reaktionär esoterika i akademin? Jag vet inte riktigt, men det verkar som om Wikimedia Foundation har åtminstone ett förslag: Wikiversity. Tanken är densamma som Wikipedia, det vill säga att användarna själva skriver innehållet. Flera fördelar har kommit ur denna modell där den epistemiska träffsäkerheten bara är en. Givetvis är en peer-reviewgrupp på Nature inte den slutgiltiga sanningens måttstock, men åtminstone ger deras jämförelse mellan Wikipedia och Encyclopedia Brittannica en hint om att deras korrekthetsgrad ligger nära varandra, åtminstone enligt vetenskapssamhällets perspektiv.

Så hur funkar då Wikiversity? Efter att ha bläddrat runt lite så har den karaktären av en distanskurs/läsecirkel. Det viktiga är nu inte att det är gratis, utan snarare ligger fördelen i att bildningsdiskussionen blir frikopplad det socio-ekonomiska ramverket som högre utbildning medför när den är universitetsbaserad. Visserligen införs ett nytt; tillgången till internetuppkoppling. Hursomhelst. Jag tog en provtur och fastnade stenhårt för Michel Foucault Reading Group. Själv så är jag en läsecirkelsjunkie, men då i ett ganska institutionaliserat format med mycket begränsat socialt tillträde. Räfflat rum på humanistiska fakulteten. Deltar för närvarande i två cirklar; Michel FoucaultThe Order of Things samt Martin Heidegger – Sein und Zeit. Två mastiga verk som verkligen kräver samarbete och diskussion för att man ska få ut något meningsfullt av dem. Hursomhelst är jag en nästan religiös besökare av dessa. En filosofisk text förvandlas till en helt underbar diskussion som förändrar ens grundläggande förståelse (förutsatt att man läser något bra). Utmaningen för Wikiversity ligger just här – kan man lyckas skapa dessa kritiska massor av filosofisk debatt som är styrda av nyfiket intresse och kärlek till vishet? Nu får jag kanske lägga till att jag medvetet frammanar en romantiserad bild av den optimala bildningssituationen, men jag är ständigt upptagen med frågan om hur man kan skapa en situation där filosofin kan blomstra utan totaliserande anspråk och maktgenomsyrade sanningar.

Det finns för mig bara ett sätt att ta reda på om det förhåller sig så. Jag får gå med i den ovan nämnda gruppen. Diskussionen börjar i December 2006 och boken är Vetandets arkeologi. Jag kan redan nu avslöja att det rör sig om ett utsökt stycke fransk filosofi! Kanske syns vi där.

Källor: idg.se, wikiversity, nature

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.