Wikileaks, valet och kriget

I mitt tidigare inlägg om cyberkrigsretoriken efterfrågade jag att detta begrepp diskuterades och definierades med mera nogrannhet.

Nu höjs röster för att USA ska agera militärt mot Wikileaks, för att förhindra att mer information läcker ut.

Ett sådant scenario väcker ännu fler frågor. För det första kan man fråga hur man agerar militärt på internet. Traditionellt sett har kryptografi och datorsäkerhet varit militärens sätt att ”kriga”, men då endast i försvarssyfte. Men man skulle kunna tänka sig att man gjorde en offensiv. USCYBERCOM skulle i princip kunna avfyra en attack mot Wikileaks datorer genom massiva Denial of Service-attacker. Om de nu hittar rätt servrar.

Det blir ännu mera komplicerat när svenska försvarsmakten ”rustar” inför nästa våg av dokument. Med rustar menar de i princip att de ska läsa igenom läckan, men man skulle kunna tolka det annorlunda.

Det första målet om man genom våld vill stänga ned Wikileaks torde vara de svenska servrarna. Om USCYBERCOM anfaller svensk infrastruktur, och en sajt som inte ens gör något olagligt, så skulle man kunna tänka sig att vi istället borde rusta oss för att värja oss för ett eventuellt amerikanskt angrepp.

Samtidigt blir hela historien bisarr. Ett sådant resonemang funkar bara om man tar ”cyber” på allvar, vilket inte riktigt går att göra. Att datorer anfaller varandra kan knappast kallas krig. Internet är under ständiga anfall av allt från mailspam till DDOS-attacker, och tekniskt sett är det ingen skillnad mot vad en militärmakt skulle använda för metoder.

I övrigt är det väldigt bra om Wikileaks blir en val(f)årsfråga. Både Anna Troberg och piratpartiet jobbar i den riktningen samt Broderskapsrörelsen. Man kan ju tycka att det är osmakligt att partier åker snålskjuts på Wikileaks arbete, men jag tror inte man ska tolka det så. Istället leder en partipolitiserad debatt mot att det öppnas för förslag av typen IMMI, det isländska alternativet. Tyvärr blockeras det just nu av EU och det stundande datalagringsdirektivet, samt av FRA. I någon mening visar Wikileaks vad fri information kan göra och i någon mening appliceras nu konsekvenskerna av de senaste årens inskränkningar på internet.

Det är skarpt läge. En väg pekar åt att vi viker för USA under Mr Tolgfors stilla böner. En annan väg pekar mot Island och ett återskapande av informationsfriheten.

Lätt att sådant skulle kunna bli intressanta valfrågor.

Förresten, piratpartiet erbjuder sig att ge Wikileaks serverplats. Men det kan man redan göra mycket enkelt. Har man ström och en bra uppkoppling kan man anmäla sig här. Visst vore det roligt med ett politiskt parti som blev anfallna av ”främmande makt”. Very exploitable för politiska poänger 😀

6 reaktioner till “Wikileaks, valet och kriget”

  1. Nu höjs röster för att USA ska agera militärt mot Wikileaks, för att förhindra att mer information läcker ut.

    Ja vad säger man? All logik verkar att ha havererat. Om min hink läcker så att det droppar på marken, inte skulle då jag beskylla marken för det..

  2. Intressant! Gracias!

    Christopher: ”Traditionellt sett har kryptografi och datorsäkerhet varit militärens sätt att “kriga””
    ”Det första målet om man genom våld vill stänga ned Wikileaks”

    Man ramlar lät in i metaforer om krig och våld. ”Krig mot skattehöjningarna.” ”Du, ta och använd mer våld om du ska böja röret!”

    Förutom i metaforiska betydelser ser jag krig som det pågående användande av vapen för att döda och skada människor och förstöra deras förutsättningar för att överleva (bostäder, djur, åkrar etc).

    En sabotagerörelse som skadar institutioner och maskiner utan att någon känner sig hotad till livet är inte en krigsrörelse.

    Polisverksamhet är inte heller krig. Militärer som gör reklam, stämmer folk i domstolar, plockar skräp eller agerar polisiärt är inte heller krig, även om det kan vara förberedelse till eller skyddande av krig.

    När ett gift par eller två chefer är i krig med varandra så är det metaforiskt.

    Våld är att grovt skada djur eller människor. När våld används metaforiskt på saker så betyder det kraft. Använd mer våld=kraft. Jämför när torteraren ‘leker’ med sitt offer.

    Problemet är att de metaforiska betydelserna börjar användas så att de suddar ut de handlingar som är krig och våld. Det riskerar då att förminska de handlingar som skapar krigsoffer och våldsoffer. Så mitt förslag är att undvika att använda krig och våld som metaforer offentligt, alltså förutom i privata sammanhang.

    För att inte ramla in i humanism behöver man vara öppen för att krig kan föras i djurvärlden, ex mellan två myrstackar, eller att två flockar faktiskt hamnar i krig med varandra. Men i djurvärlden tycks våld vara mer inriktad på jakt och dödande än krig.

    (Jaja, Deleuze, du hörde rätt, jag vände mig till dig också.)

  3. Ser att jag i mitt inlägg hamnade i den humanism jag ville ta mig ur. Det var tidigt på morgonen och jag gjorde av misstag(?) en uppdelning mellan mänsklig värld och djurvärld. Det är självklart att i alla krig där människor dödar och blir dödade så är djur och saker ihopvävt, inblandat, offer, förövar. Människor består bl a av ett kilo byggande, nedbrytande samarbetande bakterier (stämmer 1kg uppgiften?) som gör var och en av oss till kollektiv. Tillsammans blir vi kollektiv av kollektiv.

    Men det tar inte bort mina övriga poänger att metaforisk användning av krig blir ett maktmedel där lidande och dödande döljs och idealiseras (tas ifrån sina materiella och kroppsliga innebörder).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.