Wikileaks, Netopia och det ansvar som talas om men aldrig tas

Förra veckan gjorde jag långa intervjuer med SvD och Dagens Arena om två skilda saker; Wikileaks och operatörsansvar. De hänger båda ihop, fast på ett lite långsökt sätt.

Vi börjar med Dagens Arena, som är en del i en längre artikelserie som tar avstamp i #cablegate-materialet som släpptes av Wikileaks. Del ett finns här.

Bakgrunden är telegram 09STOCKHOLM141 som berättar för oss hur vi står inför stundande påtryckningar mot internetoperatörerna om så kallad ”ISP liability”, eller operatörsansvar.

Till skillnad från Piratpartiet bryr jag mig inte om formen utan om innehållet. Om man tycker att det är en skandal att Sverige låter sig påverkas av andra stater får man gärna göra det, men för att hitta den mycket aktuella striden under 2011 måste man se det som ett strategiskt dokument.

#09STOCKHOLM141 måste tolkas som en karta över planerade påtryckningar, som en slags handlingsplan. Den tydligaste operationella enheten för att utföra planen om att förändra internets infrastruktur är Netopia.

Det hela hakar i en större trend i Europa om att upphovsrättslobbyn blandar sig i våra nät. I Frankrike manifesteras det som en statlig myndighet med namnet HADOPI. I Storbritannien outsourcar man istället till internetoperatörerna att filtrera nätet (vilket alltid innebär att man först övervakar det). I Tyskland har IPRED-lagen blivit en egen industri där till exempel filmen Antichrist drar in mer pengar i böter än på biobesök och DVD-försäljning tillsammans.

Mitt i allt detta måste internetoperatörerna arbeta gratis åt contentindustrin och göra det de hatar att göra: övervaka användarna.

Vad är då Netopias plan för att övertyga politikerna snabbt och säkert. Johan Axhamn:

– Om vi har en utveckling där allt mer av våra liv sker på internet, där allt fler företag förväntas agera på nätet enligt lagar och regler – då tycker jag att det är ganska osunt om den som drabbats av en överträdelse inte på något sätt kan utkräva ansvar eller få rättelse.

– Det bör också vara möjligt att efter beslut av domstol kunna kräva att en operatör filtrerar sitt nät eller blockerar visst material, som en hemsida med olagligt innehåll, säger han.

Ansvar är argumentet. Ansvar, ansvar, ANSVAR! Argumentet är vid närmare gransking ett fluffigt ickeargument. En annan Netopiaskribent (yes, guilt by association, skriver man tar man ansvar), Andreas Ekström, gillar också ansvar. Cecilia Malmström tycker vi ska ta ansvar för cyberbrotten som kostar over 9000 miljarder. Eller nåt. Bara vi tar ansvar, till varje pris. En närmare granskning av Amelia Andersdotter visar att Malmström inte alls tar ansvar.

Netopia tvekar inte en sekund att samarbeta med den Malmströmska näthetsen. Om det går att snabbt associera det tveksamma argumentet ”vi ska ha betalt for fuck’s sake” med barnporr eller terrorism så blir det där A-ordet mycket tyngre.

Axhamn får alltid till det mycket snyggt. Från SvD:

Med oönskat material avses till exempel integritetskränkningar, barnpornografi, information som uppmuntrar till människohandel, terrorism, otillbörlig marknadsföring, olaglig spelverksamhet eller upphovsrättsintrång.

Nice. Låt oss alla stämma upp i kör: ”Vi tar ansvar”. Men när ska vi se igenom denna tomma retorik egentligen? Varken barnporrlobbyn eller upphovsrättslobbyn tar ju ansvar. När Juliagruppen tillsammans med AKZensur granskade nätfiltret, och kunde visa att man kan ta bort barnpornografiskt material på 30 minuter istället för att lättjefullt och inneffektivt blockera hördes ingenting. Filterlistorna är inte så långa. Om Malmström verkligen vill ta bort materialet är det inte så svårt. Det är bara att ringa ett par samtal.

Till sist ett ord om Wikileaks. Utan läcksajter, eller åtminstone läckor i allmänhet, skulle det inte vara möjligt att se igenom dessa tomma argument från näthatarna. Telegrammen måste läcka, barnporrlistorna måste läcka, ACTA-avtalet måste läcka. När det läcker spricker kommuniképolitiken och det postparlamentariska tillståndet. Vi befinner oss i en tidpunkt där nätläckorna kommer att mångfaldigas, vilket i allmänhet är till det bättre. Ibland får jag mejl av människor som tror att jag är emot läckor på grund av att jag kritiserar exempelvis Wikileaks eller Tradeleaks. Så är givetvis inte fallet, utan snarare är det av passion för läckorna som jag kritiserar hur man läcker. För det är viktigt.

Det är dags för en annan typ av ansvar bortom flosklerna. Europas skarpaste politiker, Amelia Andersdotter, formulerar det hela mycket bra:

/…/ internets effekter på demokratisk spridning och gemenskap världen över är positiv, att hennes [Cecilia Malmström] och Viviane Redings jobb blir överflödiga i en värld där aktivister tar saker i sina egna händer. Kanske för att demokratin i denna bemärkelse är fristående från henne och hennes geografiska verkningsområde.

Ansvaret tas inte av departement, politiker eller lobbygruppernas självgoda argument. Det tas av oss alla här och nu.

21 reaktioner till “Wikileaks, Netopia och det ansvar som talas om men aldrig tas”

  1. ”snarare är det av passion för läckorna som jag kritiserar hur man läcker. För det är viktigt.”

    Varför är det viktigt, och hur tycker du att man ska läcka? Är inte slutresultatet det viktiga, dvs att så många intressanta läckor som möjligt kommer allmänheten till godo? Om inte, varför inte?

    Jag vill också se en mångfald av sajter, men jag har svårt att ta kritiken mot WL på allvar så länge de faktiskt levererar. De flesta andra sajterna är ju mest ”hot air” för tillfället (och Tradeleaks verkar ju direkt farligt).

  2. olof: Beror på vad du menar med slutresultatet. Läckorna måste komma ut, men de måste komma ut på ett säkert sätt. Klantar man sig tekniskt som Tradeleaks riskerar man källornas anonymitet. Hamnar läckorna i fel händer riskerar man läckornas liv.

    Ta till exempel amerikanska telegram om oppositionella i Iran. Om dessa namn hamnar hos regimen är det väldigt farligt.

    Alltså, att läcka är inte bara att sprida som en vulkan. Man måste ha tid och kunskap att behandla varje läcka och dess konsekvenser.

    Jag tycker att man ska läcka så säkert som det är tekniskt möjligt (därför behövs hackers) och med så stort skydd för källorna som möjligt (därför behövs intelligenta granskare). Därefter ska det komma så många som möjligt till godo (därför behövs spegelsajter, och därmed många nätaktivister).

    Ungefär. Jag kommer ut med en längre text om nätläckor i nästa nummer av Ord&Bild. Tror att de lägger ut den på nätet även.

    Tack för kommentaren!

  3. (detta är OlofB, inte att blanda ihop med olof med gemena bokstäver ovan)

    Yesbox!

    Ansvar is the word the’re pracking on us.

    Enligt allas vår doldis ”Steelneck” är ansvar = att tänka själv. Och att tänka själv det är nog en av de viktigaste ingredienserna i en demokrati.

    Att vi ska tänka själva är inte precis vad Axhamn, Censila et.al. önskar hos människor. Då vore de ju överflödiga.

    Så bort med nyspråket ”ansvar är censur” och in med det mera korrekta ”ansvar är att tänka själv”.

  4. ”Jag tror ju på tekniken!”, nu i nästa version: ”Operatörerna måste ta ANSVAR!”

    får hoppas på att darknets dyker upp snart med den fart vi är på väg mot endemisk övervakning av internet. Då kan de sitta där och övervaka Lars Weiss tomma rymd medans vi sitter i på darknets och struntar i vad som försiggår på kabeltevenätet.

  5. Christopher: Tack för ditt svar. Jag håller med dig 100%, men jag har fortfarande svårt att förstå din kritik mot just Wikileaks. I SvD häromdan kritiserade du ju dem bl.a. för bristande transparens, och för att de gör ett urval innan de publicerar.

    Men mycket om hemlighetsmakeriet inom WL handlar ju just om att skydda källor, och att göra ett urval är väl raka motsatsen till att sprida läckor som en vulkan?

    Skulle vara intressant att höra dina tankar om detta.

  6. olof: Bristen på transparens måste skiljas från själva källskyddet. Tekniskt sett sköter sig WL briljant på att skydda källorna. Så bra att jag till och med donerat intäkter från min bok till WL.

    Problemet är att vem som får materialet i förhand, vem som får det ogranskat och vart pengarna går är oklart. Detta kan man redovisa utan att hota källorna. Ungefär så tänker jag.

  7. ”Problemet är att vem som får materialet i förhand, vem som får det ogranskat och vart pengarna går är oklart. Detta kan man redovisa utan att hota källorna.”

    Men det är inte säkert att man kan redovisa det utan att utsätta sina medarbetare för fara.

    Och varför är det öht av intresse så länge a) källorna skyddas, b) materialet hanteras ansvarsfullt genom t.ex. anonymisering av namn och c) allmänheten får ta del av originaldokumenten?

  8. olof: jag tror att det är viktigt ur ett förtroendeperspektiv. att läcka är att utelämna sig själv i någon annans händer, och här måste nätläckorna bli lika bra eller bättre än nyhetsredaktionerna som tidigare hade den uppgiften ensamma. Det är bra att vi är fler nu, och jag är i huvudsak positiv till att så mycket läcker. Det är därför vi måste tänka på de former som nätläckorna tar.

  9. Väldigt intressant text med många bra poänger som vi måste se upp för när det gäller framtiden.

    Jag tycker det är intressant att när två personer från Piratpartiet gör ett uttalande som är ”dåligt” så är det hela Piratpartiet. När en person från Piratpartiet gör nåt bra så är det en individ och inte hela Piratpartiet…

  10. Jag brukar gilla dina inlägg, men som typisk lurker så brukar jag inte säga nåt… vilket nog är lite synd. När folk gör bra saker så förtjänar de att få veta det. 🙂

    Det är en otrolig energi som uppvisas av Amelia och från det jag har sett av henne (vilket jag tyvärr måste erkänna är ganska lite) så verkar hon vara väldigt smart, duktig och driven. Men jag tycker inte att din länk svarar på min undran utan känns mer som ett försök till distraktion…

    Varför är det Piratpartiets fel när en individ inom partiet gör nåt dåligt, men inte Piratpartiets förtjänst när en individ inom partiet gör nåt bra?

    Är det månne ett utslag för samma sak som man kan se inom sporten? När laget man hejar på vinner så ”vann vi” medan när det förlorar då ”förlorade dom”…

    Sen undrar jag om du vet att hon skrev allt du länkade till själv? Hade hon hjälp av en eller flera personer? Hade hon en eller flera spökskrivare (nåt som jag har förstått inte är helt ovanligt inom politiken)? Om du vet att hon skrev allt själv så tror jag på dig, men det känns som ett stort antagande annars i en miljö som så ofta förlitar sig på svärmarbete.

    1. Anonym: Helt okej att vara lurker 🙂 Jag sparar inte ens några http-loggar på servern, så du kan till och med lurka hyfsat anonymt 🙂

      Asså, vem som gör vad kvittar för mig. I fallet Tunisien, som pressmeddelandena handlar om, görs det stora arbetet av anonyma nätaktivister som aldrig tar cred för det de bidrar med, just för att de är anonyma och det viktiga är att få nätet att funka, inte att plocka poäng eller fördelar.

      Så jag avstår helst från att ha en genomtänkt åsikt om vem som gör vad i en organisation som jag inte ens är medlem i.

  11. Hej. Det är nog inte roligare än att jag skriver allting själv är jag rädd. I fallet Tunisien hade jag mycket hjälp av Samir Allioui (coretx) men det var inte med pressreleaserna utan bakgrundsmaterialet (han talar nederländska och engelska, visserligen väldigt bra men inte tillräckligt bra för att skriva pressreleaser på svenska). Jag har inte kunnat göra det utan honom.

    Angående operatörsansvar och Wikileakskablarna: i USA finns faktiskt inget liknande system som det operatörsansvar vi sett antas i Europa. För barnpornografi och phishing har man istället ett samarbete mellan banker och betalningssystem på nätet som gör att man snabbt kan strypa alla betalningsförbindelser mellan t ex phishers och kunder. Detta tar ungefär tre timmar per sida, om jag minns rätt (kanske från cleanternet.org-videon jag tagit det? minns någon form av grafisk representation över det hela iaf). Barnpornografi på… webbhotell tar de helt enkelt bara ned.

    Jag skulle gärna vilja nämna att alla häktningar som skett i länder med barnporrfilter har skett med hjälp av information från USA. Ett EU-land som inte har barnporrfilter, Spanien, lyckas också spåra barnpornografi-ringar. Man skulle visserligen kunna tolka detta som att länder med barnporrfilter inte har några barnpornografier, men eftersom svenska polisen stoltar med att få 50000 träffar om dagen på sin fina (hemliga) lista verkar det betydligt mycket mindre än troligt (information från NU.nl och El País samt svenska polisens kampanj i Bryssel).

    I USA har upphovsrättslobbyn börjat lite lätt med att hävda operatörsansvar vid upphovsrättsintrång. Förmodligen är det dock de stora operatörerna AT&T, Comcast och den vars namn jag glömt som är mer intresserade av nät-oneutralitet för att de inte gitter bygga bättre infrastruktur. USA har alltså sämre infrastruktur än Belgien, och jag tycker att Belgien är ett internet-u-land (vilket stämmer!!! #hatabelgacom ), och som vill blocka bland annat p2p och streamingtjänster. De lade, enligt WSJ, ned $190M sammanlagt på att lobba FCC inför deras nätneutralitetsrapport i höstas (vill jag minnas – det kan vara en konservativ uppskattning). Som jämförelse lade Google, som är för nätneutralitet, ned $5M på lobbying. Vad jag skulle vilja veta är varför infrastrukturägarna i USA är så beredda att lägga ut massvis med pengar på lobbying men inget på infrastruktur (den tredje kan för övrigt vara Bell?).

    Så ja. Men problemet är också att upphovsrättslobbyn driver igenom vissa förslag på ena sidan Atlanten och sedan använder dessa för att trycka igenom förslagen på andra sidan, och sen tar de vissa på den andra sidan för att trycka igenom på den första. Det är så man kan få både DMCA och internetblockering på båda sidor Atlanten och outsourcea kostnaderna för båda på företag som egentligen inte alls har med saken att göra.

    En situation som jag för närvarande följer med spänning har att göra med länkning. RapidShare har i Tyskland inte funnits skyldiga att göra övergripande sökordsfiltreringar som kan ha med Atari-material att göra. Däremot har en tjeckisk ungdom anmälts för att ha samlat länkar till upphovsrättsskyddat material på MegaUpload på en hemsida. Nederländska Usenet-ägaren FTD har i ett långdraget fall funnits ansvarig för länkar som funnits på Usenet och lett till upphovsrättsskyddat material, men så vitt jag förstått dömde översta domstolen i Haag inte ut något skadestånd för detta (<<— kan ha fel!). Rasmus Fleischer uppmärksammade nyligen (eller för två månader sedan :P) ett fall i Borås som också rör länkning. Det vore intressant att se någon sammanställning av det här någon gång.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.