Typer av troll, strategier och eliminering

Diskussionerna kring troll och lulz fortsätter. Det finns mycket att säga när man närmar sig denna ibland infekterade del av internäten. Lulz och trollande behöver dock inte nödvändigtvis hänga samman, även om de ofta korsar varandras vägar.

Intensifier har varit i princip helt skonad från troll, men de lever och frodas på många av mina favoritbloggar. De förekommer även frekvent på irc och inte minst i tidningars och debattsidors kommentarsfält.

Distinktionen lulztroll och sorgetroll är ju två huvudsakliga uppdelningar som omfattar trollens existentialstruktur. Dock kan vi bryta ned denna uppdelning i mindre och mer specifika kategorier.

  • Kvinnohatande sorgetroll – förekommer nästan endast hos kvinnnliga bloggare. Präglas av ett starkt hat mot feminism, som inte bara har karaktären av ”kritik”, utan tycks bottna i en nästan outsläcklig törst att bevisa att trollet har rätt och att alla andra är feminister, inklusive ”media” och ”vänsterpolitiken”. De är tyvärr väldigt vanliga, och drar sig inte för grova förolämpningar för att få fram sina poänger.
  • Högerextrema sorgetroll – Historien om hur den politiska korrektheten blundar för invandringsproblemen är detta trolls huvudsakliga poäng. Backar ofta upp sina argument med copypejstad statistik och refererar nästan alltid till någon form av bok som handlar om ”hotet från islam” eller dylikt.
  • Vänsterextrema sorgetroll – Förutom sin vanliga trötta vänsterretorik brukar dessa även visa upp illa dold antisemitism, en konstig våldsromantik och ett evigt tjat om imperialism, kapitalism och andra storheter.
  • Konspirationssorgetroll – Tillhör ofta en viss skola, vars ledare eller ledande talespersoner säger Sanningen. De tjatar hela tiden om att ”man ska våga se Sanningen” och ger ofta kreativa youtubefilmer med antingen föreläsningar eller händelser i kommentarsfälten. Dessa kan givetvis kombineras med de ovan nämnda trollen, och är ofta hybrider. Konsekvens är överskattat.

Dessa är bara några av flera sorters troll tillhörande sorgetrollskategorin. Men, lulztrollen då? I huvudsak utgörs de av två sorter. De ensamma lulztrollarna, som lite då och då driver en kommentarstråd till vansinne, med eller utan mål. Sen finns den andra sorten, de organiserade lulztrollen, som systematiskt och militäriskt slätar ut räfflade rum som en krigsmaskin. Denna sista kategori går inte att stoppa, men hur ser det istället ut med sorgetrollen?

I huvudsak tre strategier bör kunna utkristalliseras. Alla tre strategier kräver dock att man planerar noga och agerar konsekvent. Man får heller inte sänka sig till sorgetrollens småaktiga hat, utan man bör jobba med en konsekvent och systematisk approach. Om man inte har möjlighet till detta är nog alternativ 2 att föredra.

  1. Trolla tillbaka ännu hårdare tills trollet chockas bort från internet. Denna taktik kräver som sagt att man gör det otrevligt för trollet att återvända och att hon eller han upplever vantrivsel att fortsätta trolla. Graden av upptrappning avgörs av hur hårt trollet trollar. Dock måste man vara ett steg värre.
  2. Ignorera. Detta kräver att man väljer inte bara att ignorera trollet, utan att man även är tillfreds med sig själv när man gör det. Om man efter ignorerandet fortfarande mår dåligt av att trollet varit där bör man omförhandla. Dock kan ignorerandet vara mycket effektivt enligt regeln Do Not Feed the Trolls.
  3. Nyttja trollet. Ett pro-tip skulle man kunna säga. Ibland kan det ju vara så att man förväntar sig att trollen strömmar till när man skriver eller diskuterar ett visst ämne. Speciellt sorgetroll är väldigt förutsägbara. Sajten idg.se nyttjar den outtömliga trollandet kring Mac vs PC/Windows vs. Linux/Firefox vs. IE/C++ vs. Java/etc. till att få många besökare till sin site – PROFIT! Men man kan även genom att förutsäga trollens beteendemönster nyttja dem för att driva fram en poäng. Återigen gäller det att man håller huvudet kallt här, minsta felsteg kan mata dem på fel sätt.

Som sagt, när det gäller min egen blogg har jag nästan ingen erfarenhet alls. Dela gärna med er, eller trolla friskt!

35 reaktioner till “Typer av troll, strategier och eliminering”

  1. Du KAN ha lanserat den perfekta trollelimineringsstrategin. Till skillnad från klassiska vampyrer skyr antagligen ett troll en formell inbjudan. (Sorge)troll vill inte uppfattas som förutsägbara, arketypiska och smått underhållande utan som kritiska bärare av en sanning. De vill skaka om din värld! Inte bevisa dina teser…

  2. Man skulle alltså kunna dra slutsatsen (av den min kommentar som i skrivande stund antagligen sitter i spamfiltret 🙂 ) att denna blogg inte är tillräckligt PK för att erbjuda en gynnsam miljö för troll.

  3. Är det inte en uppenbar risk att den här typen av argumentation leder till att man struntar i att respektera åsikter man själv inte gillar utan bestämmer att de är bevis på trollning, varefter man blir ett själv? Vilket för mig snarast verkar spä på problemet.

    Det är onekligen inte lätt att stå ut med andras åsikter, i synnerhet när de har fel… Och trots att det är bekvämt är det inte särskilt konstruktivt att kategorisera människor – även om de är irriterande. Fast monokulturer har ju sin egen tjusinng kanske.

  4. (Insert innan min förra kommentar…)

    Sorgetrollet bär många likheter med sk giftalger, dvs de blågröna alger som i övergödda hav når tillväxtnivåer som tränger ut förutsättningarna för andra livsformer: Solljus, syre etc. Frågan är vad som osakar övergödningen? Du hjälper mig på spåret, Chris!

    En förutsättningen för sorgetrollsbloming är uppmärksamhet – möjligheten att ha en publik och att orsaka reaktioner är som solljus för blågröna alger.

    Men ett näringsämne som särskilt tycks gynna monstruös tillväxt av sorgetroll är så kallade PK-uppfattningar. Det är en trolig förklaring till att sorgetrollen frodas bland kommentarer till tidningsartiklar (och vissa debattartiklar): (Gammel)media sägs ju vara första bärare och befodrare av PK. PK-uppfattningar är mao sorgertrollens motsvarighet till giftalgernas fosfor, ett ämne som i sammansättning med andra ämnen (ATP-molekylen) kan lagra energin från solljuset/uppmärksamheten för att användas i reproduktionen.

  5. Bertil: Att respektera andras åsikter (av rättighetsskäl??) är fruktansvärt överskattat, precis som att idka kritik, att vara emot, att odla opposition. Monokulturer är å sin sida bara väldigt bra på att producera mer av samma – vilket är tröttsamt i längden och direkt skadligt i en del fall. Men den avvikande åsikten (”trollet”) gör ju inte ett skit för att motverka denna i sanning canceruösa produktivitet… (Monokulturella forum för invandringsfientliga, feministhatare, våldsvänstern etc finns ju också, ska man komma ihåg).

    Det finns ju mycket mer än dessa kreativitetsdödande ytterligheter. Till exempel att verka för att öppna upp monokulturen vid någon punkt, bygga på något istället för att riva ner, dra upp en flyktlinje om man så vill, som sätter monokulturen i rörelse mot något annat, icke-definierat mål.

  6. Håller med om att man inte ska respektera andras åsikter av rättviseskäl. Däremot tycker jag att man ska respektera individerna som har dessa icke respektvärda åsikter. Skälet är att ofta finns det en individ bakom åsikten som behöver hjälp.

    Och för en sån som mig som säkert tillbringat 10.000 timmar i olika forum och kommentarstrådar sen mitten på 80-talet så är en kategorisering av forumtroll både självklart , nödvändigt och konstruktivt eftersom det leder till möjligheten att skapa konstruktiva strategier för att hantera trollen.

    De troll jag specialiserat mig på är Konspirationssorgetroll. Det finns två undergrupper bland dessa. De psykiskt sjuka med allvarlig paranoia och förföljelsemani med psykotiska drag. De kan man ofta inte hjälpa alls utan där handlar det om att bara försöka få bort dem så fort som möjligt eftersom de är oförmögna att kommunicera.

    Den andra gruppen är ofta väldigt intelligenta individer med ett behov av att ha en TEORI som förklarar allt som händer i världen. Det är de som brukar haka upp sig mest på en viss Guru och hans/hennes stora produktion av media som förmedlar en konspirationsteori presenterad som sanningen som förklarar allt. Även de mest intelligenta av dessa sorgetroll brukar falla för knepet som alla skickliga gurus kör med att presentera ett väl urvalt paket av oförklarliga händelser och sen låta betraktaren själv räkna ut slutsatsen.

    Bästa sättet att hantera dessa troll bygger på insikten att de har ett behov av att få allt förklarat logiskt och att de samtidigt måste känslomässigt känna sig trygga med förklaringen genom att någon annan intelligent och mycket påläst person säger att SÅ ÄR DET. PUNKT

    Metoden är att ersätta deras senaste Guru med en själv. Och det gör man genom att först visa på ett antal oförklarliga händelser som inte förklaras av deras Gurus teori. Sen förklarar man exakt på vilket sätt deras Guru har feltolkat tillvaron och varför Guruns teori inte kan förklara dessa nya oförklarliga händelser.
    Sen bygger man en ny förklaringsteori som är baserad på mer vetenskapliga modeller av världen som förklarar samtliga oförklarliga händelser. Och sen visar man hur den nya modellen även kan förklara vissa andra fenomen som man först nu för in i diskutionen.
    Om man har lyckats göra allt detta med ett tonfall och ett bemötande av trollet som om man är en gammal och mycket vis person i paritet med Dalai Lama eller Påven så bör man nu ha tagit över rollen som trollets Guru.

    Man får räkna med att med viss återkommande regelbundenhet hjälpa trollet att få in nya oförklarliga händelser i förklaringsmodellen, eller vissa varför ytterligare någon Guru har missförstått hur världen fungerar.

  7. @Marcus Möjligen har vi inte samma definition av respekt, men för mig innebär det att man åtminstone lyssnar och överväger huruvida det man hört kan ha relevans ur någon synvinkel. Alternativet är att man är helt övertygad om sina egna åsikters förträfflighet. Och att inte respektera andra åsikter är just vad monokultur innebär…

  8. Bertil: Min poäng är just att det finns många fler alternativ, till det toleranta lyssnandet alltså, än bara att vara övertygad om sina egna åsikters förträfflighet.

    Det handlar om att inte ta åsikter som utgångspunkt för diskussionen. De finns ju nämligen alltid utanför diskussionen – hos de så kallade individerna. Istället bör vi förflytta diskussionens syftning, objektsfokuset, till diskussionen som sådan, till byggandet av ett kommentarfält eller vad det nu kan vara: Låt bloggen (inlägget + kommentarerna) fortsätta bli till som det egenvärdiga objekt i verkligheten det faktiskt är. Den behöver inte reduceras till en arena för prövande av individers åsikter. (Tänk dig i förlängningen en politik som är intresserad av att delta i den kontinuerliga tillblivelsen av samhällen, istället för att debattera teoretiska överbyggnader av samhällen och hur dessa överbyggnader kan vinna legitimitet att tvinga sig på samhällena.)

    Att jobba utifrån åsikter och argument, retorik, övertygande, positionering, kritik osv tillhör ett på det hela taget rätt värdelöst paradigm (jaja, hyperbol…). Jag är tveksam till om att ens de bästa argument övertygar någon som har en åsikt som utgångspunkt i en diskussion, möjligen är retorik verksamt på de som ännu inte har en bestämd uppfattning – men då får man hela tiden tala med en publik i åtanke, som bärare av Kunskap och Sanning.

    Jag har själv aldrig övertygats av argument (!), däremot har jag ofta mött verksamma begrepp, teorier, påståenden, fakta, lögner, passionerade berättelser etc som tränger in i mitt eget tänkande och kännande och tillåter det att relatera på ett nytt sätt. Att det skulle handla om att pröva åsiktspositioner, förbestämda uppfattningar mot varandra – och jämföra vilken som är bäst från något slags distanserad punkt – är en illusion, utförd av vårt representationella sätt att tänka.

    … Denna utläggning ska alltså inte ses som en redovisning av min åsikt, och ett försök att övertyga dig om dess förträfflighet, utan som ett bidrag till den förståelse av troll och trollande som formeras här, just här och inte hos dig eller mig. Eller kanske är det en flyktlinje, ett produktivt sidospår, en rörelse bort från ämnet – som ändå ingen general har bestämt gränserna för…

  9. @Marcus

    Jag ser Din poäng, det är mer HUR man diskuterar som är det viktiga. Det är sant om man vänder sig till sådana som saknar möjlighet till reflektion över innehållet – notera att jag inte avser intellektuella förmågor i första hand, utan kanske mera tid och möjligen kunskaper.

    Själv tycker jag att det skulle kännas ohederligt att inte utgå ifrån att de som läser eller lyssnar har förmåga att förstå och reflektera. Oavsett hur irriterande, improduktiva eller destruktiva de framstår.

    Det är heller inte bara trollning som kan användas för att med destruktiva metoder ‘vinna’ eller förstöra diskussioner, ytterlighetsrörelser på vänsterkanten har med viss förkärlek valt att agera så. Vilket kan anföras som talandes för Din åsikt att argument är mindre viktiga för diskussionen. Lika så att det är synnerligen svårt att omvända den som redan är frälst.

    Problemet med den typen av resonemang är att det innebär att alla samtal förs internt i klubbar för inbördes beundran. Dvs retorik och yta.

    Sen är jag lite fundersam om vi inte ändå talar om olika saker. Argumentation bygger just på ‘teorier, påståenden, fakta, lögner, passionerade berättelser etc’- och ingen kan inbilla sig att man med en klatschig fras skulle kunna övertyga någon om något. Det låter mera som reklam. :)I stället handlar det just om att så frön hos varandra.

    I vilket fall får jag önska Dig lycka till med Din blogg och Dina studier.

  10. Nejnej, du får inget avslut än, Bertil! Vi måste bygga lite till. 😉 (Jag vet inte vad du menar med ”Din blogg och Dina studier”, förresten. Jag bedriver varken eller…)

    En viktig poäng här är förståelsen av hur diskussioner på bloggar, i nätforum etc dokumenteras och arkiveras samtidigt som de förs, och hur ”användarnas” förehavanden är dolda fram till dess att kommentaren publiceras - och då är det bara själva kommentaren som syns. Resultatet är en samtalets långsamhet* och informationsknapphet; två kvaliteter som ger dessa nätdiskussioner en helt annan produktiv potential än exempelvis debatter i köttvärlden. Framför allt finns en potential att bygga något som inte bara är hågkomsten av diskussionen – eller ”frön” från den – i deltagarnas och publikens hjärnor.

    Det är ett värde som alltså inte är förknippat med deltagarnas åsikter (motstående eller likartade) och den eventuella påverkan på dessa, med vinnande av någon argumentation, med någonting förutbestämt öht – utan enbart med möjligheten att hitta nya flyktlinjer från diskussionen och nya ingångar till den. Ständigt fler.

    Resultatet är inte alls en monokultur, utan en komposit – en sammanhållen (men också oavslutad, öppen) helhet av heterogena men på olika sätt komplementära element. Detta är verkligen något annat än myllret av ömsesidigt tolererade åsikter, vars frön lämnas att (eventuellt) gro någonannanstans. Det är också något helt annat än homogena slemklumpar och klubbar för inbördes beundran.

    Ett par tillrättaläggande till sist, sedan får du ditt avslut: 🙂

    – Ingen menar väl att trollstämpeln inte omfattar extremvänstern? Tvärtom inkluderas de ju uttryckligen här ovan. Trollning har inget med vissa åsikter att göra, utan är ett sätt att förhålla sig till diskussionen.

    – Med argumentation menar jag en diskussion som de deltagande parterna har för avsikt att i någon mening vinna, antingen genom att övertyga sin meningsmotståndare eller vinna sympatier hos en publik.

    * Troll jobbar f ö med en mycket högre hastighet, en absolut hastighet som inte är relativ den övriga diskussionens. Det gör dem så förödande. De hugger ner, slätar ut, och det som dokumenteras och arkiveras är de märken och sår som lämnas, ryck- och stopp-markörer, mer än element i den tillblivande diskussionen (och detta kan naturligtvis vara en god sak).

  11. Några ströpoänger till, i anslutning till * ovan:

    Irc och chatkanaler opererar också med hög hastighet och kan egentligen bara störas av troll i MÄNGD. Det är enkelt att låta enstaka troll rinna iväg med flödet.

    I köttvärlden finns en mängd olika fysiska och sociala restriktioner som försvårar för troll. På nätet kan man vara anonym, men också – viktigare – komma och gä.

  12. Troll är också människor, jag tror internet fyller en viktig funktion, det tilllåter dessa individer att vädra sina åsikter under en slags ”semi anonymitet” vilket medger att de kan släppa ut lite instängd luft, enligt Boyles lag så bör risken för exploderande troll irl minska något, bättre digitalt än analogt så att säga. Man skall inte underskatta människans behov av att bli hörd och sedd, men det rättfärdigar absolut inte att man uppför sig illa mot någon medmänniska på något sätt, givetvis är ett sådant beteende oacceptablet och det kanske är det beteendet som känntecknar troll, brist på empati, ”att meja ner” sin motståndare.

  13. En deleuzisk analys av trollandet skulle se ut så här:

    Trollet är en samling praktiker, inte en individ. Därför är det nog olyckligt att kategorisera troll efter åsiktsprofil, även om det förtjänar analys att (ffa sorge-)trollande är kopplat till vissa åsiktsprofiler oftare än andra. Det intressant är inte vem som gör och mot vem, utan vad – hur det fungerar och vilka effekter det får på sammanhanget.

    Någonstans känns det som om sorgetrollet opererar med n+1 dimensioner: Det anlägger en mer eller mindre godtyckligt vald referensram (en viss föreställning om feminism/muslimer/kapitalism/världskonspirationen och dess orsaker exempelvis), som tillåter det att ta vilken punkt som helst som ingång, anta en relativt diskussionen annan riktning och sätta en annan hastighet – trollet kastar sig helt enkelt in i diskussionen utan ”hänsyn” till vad diskussionen handlar om eller försöker reda ut, vart den är på väg, eller överhuvudtaget hur just den diskussionen där fungerar.

    En diskussion flödar ju alltid med en viss tröghet, riktning, hastighet – i bästa fall ständigt föränderliga, innifrån och inte utifrån! – och drabbas av trollet liksom ett stopp, en häftig stöt i sidan, ett läckande hål. Diskussionens själva conatus hotas av trollets uppdykande.

    Lulztrollet opererar i n-1 dimensioner. Det är också ett hot mot diskussionens conatus, men – och detta är den kvalitativa skillnaden – den fungerar vektoriskt, den har en absolut rikting och hastighet som bara är dess egen, som utgår från den själv, och inte relaterar till vare sig diskussionen som sådan eller en transcendent referensram. Den använder samma utslätande praktik, men den är inte förankrad i något externt, transcendent, utan utövas bara för sin egen skull, for lulz.

    Denna (omständliga) analys ger oss en teoretisk grund för Chris’ strategier:

    1. Att ignorera trollet hjälper diskussionen att behålla sitt conatus. Att inte mata trollen kvarstår alltså som en hållbar strategi, men mängden troll eller intensiteten hos ett enskilt troll kan göra strategin svår att hålla sig till.

    2. Man kan stänga möjligheten för trollet att komma och gå, dvs täppa till trollets självvalda ingångar, exempelvis med filter, moderering osv. Det för dock med sig andra problem, exempelvis en kraftigt förhöjd risk för klubbildning…

    3. Strategin att trolla tillbaks räddar inte diskussionen – man måste alltså värdera om den är värd att bevara, innan man ger sig på detta -, men kan fungera för att skrämma bort sorgetroll, om man angriper dem i deras supplementära dimension. Här kan man säkert också nå framgång med Rasmus (Flowerboy)s mer fredliga strategi, som ju också siktar in sig på denna dimension.

    4. Det går förvisso också att utnyttja den supplementära dimensionen i andra syften, för att dra till sig trafik, för att göra en case in point – eller för lulz, why not? 🙂

  14. Vissa troll är väl nyttiga, men personangrepp tycker jag inte ska släppas in. Jag skyller inte trollandet på trollen utan på moderatorns regler och förmåga att moderera och ingripa. (Ok, ok, ok jag tror på struktur inte informalismens tyranni)

    Här är mina regler som jag använder för att moderera personangrepp men släppa igenom annat tokigt:

    ”Bloggen är skyddad av Ickevåldsrätten: Kommentarer med personangrepp, baktaleri, sexism och hån publiceras ej. Du som skriver kommentarer kan känna dig trygg.”

    Ickevåldsrätten skapades i plogbillsrörelsen och finns här:
    http://ickevald.net/perherngren/ickevaldsratten.htm

    1. Per: Intressant! Jag tror att det helt klart finns en poäng med att tänka på hur man skapar ett sunt debattklimat på sin egen blogg, framförallt om man är mån om att ens kommentatorer (heter det så?) ska känna sig trygga. Vill man ha bråk är det ju inte så svårt att finna det på nätet 😀

  15. Apropå moderering, men annars rätt off topic: Jag – som ju bara finns som bloggkommentator – drar mig alltid för att kommentera på bloggar som är modererade. Om jag någon gång kommenterar och det dröjer timmar, ibland till och med något dygn eller två, innan kommentaren släpps igenom, då ger jag vanligen upp och återkommer inte till bloggen.

    Anledningen är att jag (svårt att generalisera detta till en teori, märk väl) helst vill jobba i/med flödet, och inte bara lämna en kommentar som är avslutad i sig eller har pretentionen att avsluta inlägget (för mig). Det är inget jag behöver få ur mig för att kunna släppa det sedan. Jag lämnar bara en kommentar om jag tror att den kan koppla in mig på någon spännande strömfåra, som leder iväg, ökar hastigheten eller så. Om fortsättningen dröjer riskerar de affekter som producerade min kommentar att klinga av.

    Hursomhelst, detta leder mig till en annan aspekt av det där att som blogginnehavare ”ta ansvar” för att skapa ett debattklimat. Jag tycker mig se en förändring i ditt kommentarfält på sistone, Chris. I korthet:

    Du tar nu en mer aktiv roll i kommentarfältet, kopplar på och leder vidare – och är snabbare på att svara. I en elak skrattspegel – verkligen ingen offense menad – kan man säga att du tidigare drev kommentarfältet med svarstypen: ”Intressant! Jag återkommer i ett längre inlägg om det där…” Underbar ambition, men förstås förödande för diskussionen just där och då.

    Anledningen till att vår Kalles blogg är så skön för mig att hänga i, är att han oftast, så omedelbart som kommentaren kräver, återkopplar och själv arbetar för att hålla flödet igång (jag vet inte om han gör detta medvetet). I viss mån har han fått tillbaka för detta tidskrävande engagemang genom att kommentarfälten på 99, our 68 numera också kan rulla på själva: Det har utvecklats en egen kommenteringslogik där!

    Annars finns det olika sorters blogginnehavare som producerar olika kommenteringslogiker:

    – De som med ett inlägg frågar efter input till ett kommande, lite mer utbyggt inlägg och sedan tysta följer kommentatorernas bidrag – som då tenderar att inkomma oberoende av varandra, ibland till och med upprepande vad någon annan redan har sagt.
    – De som helt enkelt skriver sitt inlägg och aldrig går in bland kommentarerna efteråt, om det inte dyker upp något av direkt intresse för blogginnehavaren. Här kan vadsomhelst hända, beroende på vad ämnet är.
    – Klubbordföranden, som i princip bara kommenterar på eget inlägg för att tacka för berömmet. Kommentarer som ”Bra skrivet som vanligt, Hugo!” är legio…

    Jag menar nu inte att något är rätt eller fel, men kan enkelt konstatera att dessa olika förhållningssätt skapar ekologier som i olika grad är levbara för sådana som mig. Detta frö till analys kan alltså även användas som strategi för att hålla mig borta. 😉

    Nå, kanske kan man utveckla en parallel till kommenterings-bestiariet, kring olika slags ledartyper: Machiavelliska furstar, härförare, hövdingar för rövarband och pirater, den frånvarande Gud etc…

  16. Äh, glöm det sista förresten. Känns inte så fräscht att harva vidare såhär. Men, oavsett hur osorterat ovanstående var, tycker jag att det förtjänade att uppmärksammas hur en blogginnehavare genom olika praktiker ger upphov till olika kommenteringslogiker.

  17. Marcus: Jo, det är givet att det är så att moderering med fördröjning sätter stopp i flödet. Samtidigt är spam (dvs. botar) en plåga som nästan tvingar fram att man har nån form av tekniskt filter åtminstone.

    Som jag har det nu släpps de som brukar kommentera igenom utan moderering, medan nya kommentatorer måste approvas. Jag har dock aldrig behövt censuerera ett enda inlägg, jag har varit helt befriad från grova troll.

    Yes, det är sant att jag förr hade ambitionen att följa upp inläggen genom att blogga om dem. Men det var en kass strategi eftersom man alltid glömmer/får något annat att göra.

    Så som jag försöker jobba nu är att följa upp kommentarerna och försöka hålla diskussionen igång så att alla som läser kan delta och ta till sig av den kollektiva kunskapsprocess som idealt kan komma till stånd.

  18. Chris: Ja, man får nog skilja på filter och moderering. Och jag tror att du har valt en bättre strategi, att mer omedelbart agera på de affekter som får dig att vilja följa upp.

    Men det tar också mycket kraft och tid i anspråk. Jag vet det, och vill återigen poängtera att jag aldrig skulle känna någon irritation över att den eller den blogginnehavaren inte driver sin blogg såsom jag vill! Självklart respekterar även jag, som ändå satsat hela min nätexistens på bloggkommenterandet, att man inte alltid hinner eller orkar eller ens tycker att det är intressant att mata mig med återkopplingar. 😉

    (Med det ofräscha menade jag mest att bygga upp ett nytt galleri av typer…)

  19. Marcus: Jag instämmer. Jag tror att varje bloggägare måste göra ett urval på vilka kommentarer man följer upp, och vilka man väljer att låta vara. Det är ju precis som med själva inläggen, att det är urvalet i kommentarstrådarna som avgör om en blogg är intressant för ett specifikt område, eller om det är som en gammel-tidning (dvs. försöker täcka in allt av ”allmänintresse”).

  20. Marcus, du tar upp problemet flöde och moderering.
    Känner någon till någon teknik där det går att hålla flödet och ändå moderera? Om jag förstod Christopher rätt så modererar du nya men inte de du vet är seriösa. Det använder vi på både den svenska och den engelska plogbillslistan.
    Problemet med omodererade listor eller bloggar är att det till slut bara blir en liten hårdhudad grupp kvar. Många vågar inte skriva inlägg. Själv undviker jag oftast att skriva på sådana bloggar och listor. Men Christophers teknik, om jag förstod den rätt, att moderera nya men inte de som visat sig produktiva och respektfulla, tycks fungera bra för den här bloggen.

  21. Per: Jag tror att vi behöver utforska mer ingående hur man som blogg- eller forumägare kan skapa förutsättningar för ett produktivt kommenterande, snarare än leta efter sätt att stänga ute det destruktiva kommenterandet. Att ignorera, förlöjliga, ja utestängande på olika sätt (internskämt och -referenser, jargong exempelvis (här blir jag ofta själv medskyldig…)) är ju fantastiskt effektivt om man vill skapa kotterier. Precis som en omodererad miljö bara lämnar kvar de mest hårdhudade.

    Mina erfarenheter som kommentator säger mig att forumägaren måste göra sig delaktig på något sätt. Delaktighet är ju faktiskt ett modererande i sig. En skicklig mc (master of ceremony/comments 🙂 ) förstår hur man kan spela med i det som sker, det som håller på att produceras, och kan locka samtalet i olika riktningar snarare än styra det, etc. Jag tror att denna skicklighet kan övas upp och spridas vidare. (Jag tror att ni plogbillar har en del att säga på området, dessutom.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.