Tvångsdatalagringsdirektivet – Strategier och guldfiskminne

Lagrådets remiss har ju som bekant läckt ut på wikileaks. Det känns konstigt på många sätt, och jag tror att det finns anledning att reflektera lite över vad detta innebär på ett generellt plan. En läckt handling kommer nämligen att fungera som en trampolin in i en stormig datalagringsdebatt. Dock finns det en risk för att det skriks alldeles för högt och att det begås misstag som kan vara direkt kontraproduktiva.

Jag har tidigare varnat för en cancerogen strategi där man ger sig in i en vakna-upp-stoppa-storebror-retorik. I ett försök att motverka nätpolitikens guldfiskminne finns det ett antal lärdomar som kan dras av två viktiga händelser – FRA-debatten och införandet av datalagringdirektivet i Tyskland, som drivits på av aktivistgruppen AK-Vorrat.

Dessa båda fall finns väl dokumenterade. För FRA finns den oerhört värdefulla FRAntologin, där många av de ledande bloggarna ger sin bild av händelseförloppet. AK-Vorrat har en hemsida, med utförlig information och en irc-kanal (#ak-vorrat på irc.freenode.net). Dessutom är de ansvariga för den tyska wikipediasidan om datalagringsdirektivets implementering, som innehåller oerhört många detaljer. Denna sida är enormt värdefull eftersom den innehåller statistik om vilka effekter som datalagringsdirektivet har haft på både polisarbete, och om hur arbetet med att dra direktivet inför Europadomstolen går. Guldstjärna till den som översätter denna sida till svenska.

Dessutom kommer den tyska undersökningen om datalagringsdirektivets effekter på människors ovilja att utföra känsliga samtal till ex psykologer och läkare bli en ständig referens. Någon borde fixa en likadan för Sverige (det finns till och med SPSS filer på länken). Den borde även översättas.

När det gäller datalagringsdirektivet finns det några issues som jag tror kan vara givande att trycka på. Jag listar dem och uppmanar till kopiering:

1. Datalagringsdirektivet stoppar inte kriminalitet eller terrorism.

Motivet för att införa direktivet bygger på en felaktig premiss. Vi läser ur den läckta lagrådsremissen:

Efter bombattentaten i Madrid den 25 mars 2004 fick rådet för rättsliga och inrikes frågor (RIF) i uppdrag av Europeiska rådet att snarast anta gemensamma åtgärder om lagring av trafikuppgifter. Ett antal länder, däribland Sverige, utarbetade förslag som presenterades under sommaren 2004.

Inga terrorattentat har hindrats av datalagring. Ett starkare argument är att konventionell spaning är mycket mera effektiv och framförallt mera rättssäker.

2. Datalagringsdirektivet är dysfunktionellt för förtroendet för våra vårdande myndigheter och institutioner och motverkar effekiva tjänster på internet.

Den tyska rapporten visar att människor blir allt mera skeptiska till att ringa, mejla eller faxa sin läkare, psykolog, terapeut etc. Om människor blir skeptiska och ändrar sitt beteende riskerar vi både ohälsa och tappad legitimitet.

3. När IFPI uttalar sig i debatten och tänker sig att datalagringsdirektivet ska förstärka Ipred skymtar vi en politisk linje som inte gör människor väl alls.

Det är inte alls okej! Vi kan inte ha ett tillstånd där terrorism och organiserad brottslighet används som svepskäl för att jaga upphovsrättsliga överträdelser. Detta pekar även fram mot Ipred 2, som ju handlar om straffrättsliga skärpningar (till skillnad mot Ipred 1 som ju handlade om civilrätt) och mot ACTA. Hur datalagringsdirektivet kommer att haka i dessa två paket är fortfarande oklart. Men när IFPI anlitas som remissinstans… well, då sänder åtminstone regeringen en tydlig signal.

4. När det talas om anonyma kontantkort visar den tyska implementeringen att det är tydligt att man vill täppa till alla ”digitala hål”.

I Tyskland är kontantkort fortfarande tillåtna, men det finns en smart lösning för att täppa till den potentiella flyktlinjen. När ett anonymt kontantkort aktiveras lagras inte bara positionen genom att man anger vilken antenn som används, utan även riktningen på själva sändaren. Detta gör att det anonyma kortet inte alls är särskilt anonymt, eftersom det konvergerar med övervaningskameror.

Überwachungswahn!

4 reaktioner till “Tvångsdatalagringsdirektivet – Strategier och guldfiskminne”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.