Transaktioner om Spinozismen, del 1; Politisk ekonomi

Kalle skriver om gårdagens stora keynote – Antonio Negri vs. de marxistiska politiska ekonomerna.

Låt mig plocka upp bollen och bjucka på ett deleuzeoguattarianskt alternativ! Det problem som Kalle tar upp är att i de senaste två hundra åren av kritisk debatt, så har det inte framkommit så mycket mera än neoklassisk ekonomi och politisk ekonomi (med varierande bekännelse till Marx). Om vi antar att vårt vetande av världen även har en potentiell, och en de-facto, samhällsförändrande kraft (puissance), borde vi vara beredda att ompröva vår filosofiska praktik om det inte funkar längre.

Redan Foucault visade i sitt magnum opus The Order of Things hur den politiska ekonomin gjordes möjlig inom det moderna epistemet i slutet av sjuttonhundratalet. Ricardo och Smith var föregångare till Marx, men Foucault avfärdar att Marx byggde vidare på dessa teorier, som om de vore en fortsättning och en ackumulation av en mera rationell förståelse av hur ekonomin funkade. Snarare bygger exempelvis värdeläraran och alienationsteorin på mycket mera djupa epistemiska fundament. Samtida som den politiska ekonomin uppfanns nämligen Människan som talande, arbetande och levande varelse genom filologin, biologin och den politiska ekonomin.

Sammanfattningsvis: tänkandet är alltid immanent, men lite långsammare, till den värld den existerar inom.

Jag ska nu teckna en annan bild till varför vi inte kan sätta den arbetande människan, den så hemskt viktiga inom den politiska ekonomin, som fokus för analysen och erbjuda ett alternativ. Den arbetande människan existerar ju givetvis på ett konkret plan, varje dag, i alla länder. Men kan vi förklara ekonomin eller politiken som storheter med denna som utgångspunkt? (sen finns det ju relaterade derivat; kapital, ägande, värde, valorisation.. osv. Men de är sekundära till Ricardo-Smith-Marxtriaden, som alla tre simmar som fiskar i det moderna epistemets hav, precis som vi själva gör nu, fast det moderna epistemet började luckras upp redan 1950).

I kapitlet ”7000 B.C: Apparatus of Capture” analyserar Deleuze och Guattari Marx. Men de gör det med ambitionen att förklara hur ”Marx-maskinen” blev giltig under en mycket kort historisk period, det vi ibland kallar det moderna samhället. Marxmaskinen funkar som en fångstapparat genom att den har en relation till marken så att den kan ta ut hyra. (detta bygger på en territoriell räffling, med kriget som intensifikator). Därefter definierar den arbete (som en modulering av det mera generella sättet att tänka aktivitet) och till sist behöver den arbeta med pengar (som är en variation av utbyte, exchange: se även Foucault här).

Visst – denna maskin var den dominerande på arton och nittonhundratalet, och är det idag i vissa segment av den globaliserade världen. Mark, arbete och pengar. Men det är historiskt sett en vindpust, och om vi ska formulera en politik utifrån dessa variabler… well… då finns det risk att vi låser fast oss i att endast rädda de som fortfarande är fjättrade vid en viss logik. Deleuze & Guattari har dock ingen avsikt att kasta ut Marx, eftersom han redan har svaret (även om han inte läses så i vanliga fall). Dags för citat:

It is not even adequate to say that the violence rests with the mode of production. Marx made the observation in the case of capitalism: there is a violence that necessarily operates through the State, precedes the capitalist mode of production, constitutes the ”primitive accumulation,” and makes possible the capitalist mode of production itself. From a standpoint within the capitalist mode of production, it is very difficult to say who is the thief and who the victim, or even where the violence resides. That is because the worker is born entirely naked and the capitalist objectively ”clothed,” an independent owner. That which gave the worker and the capi-
talist this form eludes us because it operated in other modes of production. It is a violence that posits itself as preaccomplished, even though it is reactivated every day. This is the place to say it, if ever there was one: the mutilation is prior, preestablished. However, these analyses of Marx should be enlarged upon. For the fact remains that there is a primitive accumulation that, far from deriving from the agricultural mode of production, precedes it: as a general rule, there is primitive accumulation whenever an apparatus of capture is mounted, with that very particular kind of violence that creates or contributes to the creation of that which it is directed against, and thus presupposes itself.

Alltså – vi kan inte sätta produktionsvillkoren först, som de flesta ”marxister” gillar att göra. Först måste vi sätta fångstapparaterna och deras våld. Staten ”monterar” alltså en fångstapparat som har formen av en ”primitiv ackumulation”, och först därefter kan vi bygga upp Marxmaskinen, som opererar med mark, arbete och pengar. Alla dessa förutsätter ett statligt sanktionerat våld. Mark måste försvaras av en statligt approprierad krigsmaskin, arbete måste beskattas för att vara produktivt och pengar måste säkras. Därför är ”kapitalet” ingen enhet vi kan jobba med som analysbegrepp. Snarare måste vi ta tag i mycket jobbigare saker, såsom former av våld. Citat igen:

But State policing or lawful violence is something else again, because it consists in capturing while simultaneously constituting a right to capture. It is an incorporated, structural violence distinct from every kind of direct violence. The State has often been defined by a ”monopoly of violence,” but this definition leads back to another definition that describes the State as a ”state of Law” (Rechtsstaat). State overcoding is precisely this structural violence that defines the law, ”police” violence and not the violence of war.

Vad fildelning, Open source och Intellectual property har visat genom att stå i konflikt med den legitima våldsmakten är just detta. Det existerar en territoriell ordning före kapitalet. När The Pirate Bays servrar beslagtogs av polisen så hade det inte så mycket att göra med kapitalets negationer eller att någon rev upp värdelogiken. Istället handlade det om State policing, alltså upphovsrätt och intellektuell egendom, som är sanktionerade av en fångstapparat! Det är därför vi måste abstrahera mera, gå bortom enskilda maskiner och se till vad som gör de möjliga att vika upp på olika konsistensplan. Ägande måste ifrågasättas ordentligt, i sin grund, och inte bara ”överföras till folket”. Vi måste sikta in oss på att deterritorialisera primitiv ackumulation innan vi kan spana in kapitalägare och proletärer.

Destabilisera fångstapparaten genom att bygga nya konstellationer, istället för att skylla på dess uttryck!

(några sådana konstellationer är exempelvis open source, kollektivt ägande utan utsida, delad kunskap, nedmonterandet av nationalstater och gränser osv.)

14 reaktioner till “Transaktioner om Spinozismen, del 1; Politisk ekonomi”

  1. ”Marx made the observation in the case of capitalism: there is a violence that necessarily operates through the State, precedes the capitalist mode of production, constitutes the “primitive accumulation,” and makes possible the capitalist mode of production itself. ”

    ”Det existerar en territoriell ordning före kapitalet. ”

    ”Staten “monterar” alltså en fångstapparat som har formen av en “primitiv ackumulation”, och först därefter kan vi bygga upp Marxmaskinen, som opererar med mark, arbete och pengar. Alla dessa förutsätter ett statligt sanktionerat våld.”

    Det är ju precis detta som jag är ute efter i min post – att vi måste utgå från en generell, transhistorisk, posthumanistisk ontologi (territorier, räffling, stratifiering) – att vi bör se att det är denna som sätts igång då olika materiella och expressiva komponenter börjar resonera med varandra. Men, vi måste också inse att i denna Marx-maskin fungerar stora delar av politisk ekonomi-teorierna som just de expressiva komponenter som håller strukturen/strata på plats.

    Kul att vi drar samma slutsatser, parallellt – jag satt och bemötte kritiker på bloggen igår samtidigt som du var på D&G-läsningen.

  2. Precis. Jag tror att ”primitiv ackumulation” är ett ganska bra begrepp eftersom man då kan förstå hela diskussionen om FLOSS och fildelning bättre, samt experimentera på processer som kan bryta Marxmaskinen (vilken är bredare än ”kapitalet”).

    Marx är ju bara, men en mycket viktig, expressiv förhårdnad under en viss historisk epok. På en hög nivå innebär denna maskin en massa saker, exempelvis hierarkisk produktion som gör att vissa människor får jobba och slita i fabriker, medan andra kan investera och placera det kapital som ackumuleras. Men denna ackumulation förutsätter den ”primitiva ackumulationen” och denna abstrakta maskin finns redan i jägar och samlarsamhällena (för att återvända till Urstaat).

    Det är därför platån är daterad till sjutusen år före kristus. För att ”rädda oss” från orättvisa villkor måste vi hacka den primitiva ackumulationen, och inte kapital-arbete-värdeackumulationen.

    För att göra en datorjämförelse: Det räcker inte med att hacka en Java-applikation. För att byta arkitektur måste vi jobba lågnivåprogrammering.

  3. Notera dock hur deterritorialisering alltid tycks åtföljas av reterritorialsering; när TPB som aktör ifrågasätter den gällande, sanktionerade, stratifierade ordningen är samma aktör samtidigt inbegripen i att successivt ”vinna mark”. TPB går från att vara en taktisk aktör, re-agerandes på gällande ordning, till att bli en strategisk aktör, skapandes nya former av ordning.
    Vi ser med TPB tendenser till hur den deterritorialiserande logik (som Braudel och DeLanda definierar som den myllrande marknadens, basarens) tack vare sin egen framgång tenderar glida mot högre grader av egen stratifiering. Från början öppna, decentraliserade agoras som solidifieras, struktureras, blir till antigoras (mycket på grund av rent operativa logiker såsom standarder, protokoll, carrier neutrality som de nätbaserade aktörerna tvingas implementera för att fungera, rent effektivt. TPB kan t.ex. inte rucka på sin policy att namnge de enskilda anonyma användare vars beteende sätter sajtens integritet på spel, och således solidifierar man en uppsättning normer & regler som definierar vad sajten är, och vad en internetanvändare är, både ontologiskt och moraliskt. En performativ räffling som smalnar av vad TPB är och skall vara för något.)
    ”Aktivitet” i generella termer smalnas således av i takt med att den utageras – för att använda ett begrepp som Marxister älskar så reifierar den sig själv genom performativitet, till begrepp som ”piracy”, produktion, komsumtion, eller, om man vill det, ”labour”.
    Likaså ”ackumulation” i generella termer, och här kan en från början decentraliserad, deterritorialiserad ackumulation bli så effektiv att den ansamlas till en reterritorialiserande, normativ, preskriptiv, eventuellt till och med hierarkiserande kraft. Och då går tonåringarna runt med TPB-t-shirts istället för Che-t-shirts. Första instansen att leta efter en ny TV-serie blir inte TV utan torrentsajterna: en ny norm är skapad.

  4. En annan sak: Det finns något i D&Gs begreppsvärld som kan vara lätt missvisande.

    När de pratar om att Staten som går före Kapitalismen så har de ju helt rätt, och det är rätt att prata om Statens våldsmonopol som centralt. Men samtidigt är det ju viktigt att se Staten som Statsmaskinen – som stratifieringens abstrakta maskin. Denna är ju mycket mer generell än den allmänna bilden av staten, med farbröder/människor som sitter och bestämmer.

    Genom att fokusera på den abstrakta maskinen istället för staten as such kan vi få en mycket mer flödig/smittig/evolutionär beskrivning av kapitalismens morfogenes – som det kontingenta utfallet av olika replikatorer som hakar i varandra
    – konkreta ekonomiska maskiner (moderna aktiebolaget, finansmarknad), vars evolution kan följas fylogenetiskt
    – Marxmemet, Smithmemet etc.

    Gillar detta sätt att se på saken… vackert, men därmed inte opolitiskt..

  5. Jonas Andersson: Jag håller med dig på en nivå, fast inte på en annan. Givetvis följs varje deterritorialisering av en reterritorialisering. TBP skapar en ny ordning – no problemo.

    Men i nästa steg tror jag att man måste vara helt öppen. Vi kan på förhand inte veta vad den nya ordningen kommer att bli. Att säga att TPB skulle ”falla tillbaka” till labour, reifiering och arbete skulle ju vara att göra Marxmaskinen förontologisk.

    En vulgärekonomistisk ekvilibriumtanke är att om fildelning deterritorialiserar skivindustrin så mycket att vi slutar konsumera CD-skivor så har en industri fallit. Men genast ser vi hur konsumtionen flyttas över till konserter. Således, alltså kontentan, är att kapitalets logik bara har flyttats över till en ny sektor. Men stannar man här så riskerar man att blunda för att det har skett en kvalitiativ skillnad och förflyttning, där information faktiskt kan delas och att vi på så sätt har ”frilagt” en viktig domän från ”primitiv ackumulation”, vilken i grunden möjliggörs av att information inte förstörs eller förbrukas av att den kopieras, utan endast kan skyddas ”artificiellt” av copyright, patent osv.

    Den viktigaste re-territorialiseringen sker inte av ”marknaden”, utan av Statsapparaternas införande av sanktionerat statligt våld, alltså att det är kriminellt att kopiera. (feltolka inte detta som ett slags nyliberalt manifest 🙂

    Sen det där med normer… well… jag är materialist, så när något har kommit så långt att det trycks T-shirts är man på en så hög nivå att man blott kan kalla det för ”ideologi”. Men det är ju snarast en förpackning och inte själva varan.

    Du har helt rätt i reterritorialiseringen. Jag vill bara trycka på att det i denna process finns potential att göra en förändring så länge den är öppen. Låt oss bygga och smida medan järnet är varmt och exempelvis IPRED kan stöpas om till mindre våld!!

    (och tusen tack för kommentaren, den var mycket konstruktiv och den fick min hjärna att tänka till!)

  6. Kalle: Jo. Man måste skilja på Statsapparaten som ett assemblage och the State som en abstrakt maskin.

    Statsapparaten är ju räfflande, hierarkisk, logocentrisk… osv. Staten, som abstrakt maskin, jobbar ju med mycket mer grundläggande saker så som primitiv ackumulation.

    Problemet med det kapitel som vi nu talar om är att fylumbegreppet används lite tokigt av Deleuze och Guattari. Det likställs nästan vid flöde, men jag tror att man kan tänka lite på det… hmm…

    Alltså, det moderna företaget som assemblage är ju en conveyor av singularities, precis som Staden har vägen som abstrakt egenskap och möjliggör dessa flöden av fylogenetiska kapaciteter. Primitiv ackumulation tänker jag mig mer som ett diagram, medan den fylogenetiska potentialen ligger i materie-energin. TBP-assemblaget effektuerar dels den panspektriska fylats egenskaper av decentralisering, sammankoppladhet, universell modulering osv… Det jobbar med dessa abstrakta potentialiteter och krafter. Den diagrammatiska nivån är istället ”reverserad primitiv ackumulation”, alltså att dela ut (fröa) är det som gör bittorrent starkare, att kopiera i motsats till att appropriera. Det är därför jag ser en ”revolutionär potential” i fildelning och FLOSS, och det är därför vi måste finna sätt att få dessa abstrakta egenskaper att överföras på det som vi i normala fall kallar ”det materiella”. Det finns alltså en chans att destratifiera ekonomin, och därför hitta en ”assembler-kodlösning” på Marxdilemmat, snarare än en Java-lösning (att sabba maskiner eller demonstrera på gatan).

  7. Christopher: ”Jo. Man måste skilja på Statsapparaten som ett assemblage och the State som en abstrakt maskin.”
    Kalle: ”Men samtidigt är det ju viktigt att se Staten som Statsmaskinen – som stratifieringens abstrakta maskin.”

    Det här är intressant! Brainstorm: Skulle man kunna se statsmaskinen som en av alla stratifierande maskinerna?
    Och kan man sedan se den aktualiserade Statsapparaten som molekyler av stats-assemblage? Då finns egentligen inte statsapparaten utan statsapparaterna.

    Då slipper vi återskapa världsbilden av staten som den övergripande maskinen, som stratifierar ”samhället”.
    Eller återskapa bilden av staten som sammanhängande helhet eller som ett gigantiskt assemblage.

  8. Att den primitiva ackumulationen skett på helt andra villkor än de aktörer som genom densamma lyckades komma fram som etablerade maktaktörer numera förordar, blir inte minst tydligt när man ser på Bonniers historia. Det kapital som Albert Bonnier kunde använda för att förvärva ett tryckeri och grunda Albert Bonniers förlag, ackumulerades ”primitivt” genom att utge en serie översättningar av utländska bästsäljande romaner och noveller, för vilka han inte behövde betala ett öre i ersättning till författarna, då dåtidens ”primitiva” upphovsrätt såg en översättning som ett helt nytt verk.

    Det hindrar inte Bonniers förlag att nu vara aggressiva förespråkare för en immaterialrätt som, hade den varit förhanden på 1840-talet, sannolikt inneburit Bonniers nutida icke-existens.

    Lars Johan Hierta finansierade för övrigt sina Aftonbladetäventyr på ett liknande sätt.

  9. Nu handlar förstås artikeln om sambandet mellan primitiv ackumulation och våld. Och något utomekonomiskt tvång var väl inte med i spelet när Bonniers bildades. My bad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.