Transaktioner om posthumanismen, del IV – Event Horizon

Del 1 – Robot Wars | Del 2 – Begrepp | Del 3 – Cybernetiken och artificiell intelligens

Del 4 – Event Horizon; dagen då maskinerna blir ”intelligentare” än människorna

”Jag är ingen bot, jag är en väldigt, väldigt vacker tjej”
Som nu tyvärr är väldigt främmande för mig
Men det finns inget som behöver förklaras.
För i mina ögon är hon alltid en bot. – Basshunter

Finns det en punkt i framtiden där maskinerna blir smartare än människor? Kommer nya gränssnitt (wetware) leda till att biosfären kan interagera i realtid med tekniska element? Vad händer om autonoma robotar är beväpnade? Kommer vi, som Basshunter påpekar i citatet ovan, i framtiden att föredra (ro)botar framför köttiga människors trångsynta sociala konventioner och primitiva hierarkier?

Vad händer när man låter en sån här best kriga i Irak:

Först måste vi göra upp med begreppet ”intelligens”. Även om man har gjort försök att mäta vad intelligens är för något genom extensiva mått av typen IQ-tester, nationella prov och skumma index, så är dessa inte överförbara på maskiner. Inte heller traditionella Kantska fakulteter för förståndet är applicerbara (med viss reservation, återkommer till detta strax).

Vernor Vinge skriver i en essä från 1993 om att någon gång mellan 2005 och 2030 kommer den så kallade Singulariteten att inträffa. Med detta menas att det kommer en punkt i historien när maskinerna får övermänsklig intelligens, och därmed träder vi in i en posthumanistisk tidsålder. Denna brytpunkt är för Vinge absolut:

Thus the first ultraintelligent machine is the _last_ invention that man need ever make, provided that the machine is docile enough to tell us how to keep it under control. … It is more probable than not that, within the twentieth century, an ultraintelligent machine will be built and that it will be the last invention that man need make.

Vad som talar emot Vinges prediktion är den brännande frågan huruvida intelligens kan finnas till på icke-biologiska stratum eller ej. Filosofen John Searle har länge drivit tesen om att medvetande, alltså den fakultet vi människor besitter, är helt och hållet nödvändig för att vi ska kunna tala om intelligens över huvudtaget.

Men finns det risk att singulariteten kommer att inträffa överhuvudtaget? Svaret kommer i nästa post. 

15 reaktioner till “Transaktioner om posthumanismen, del IV – Event Horizon”

  1. Singulariteten inträffar år 2045, om vi ska tro Ray Kurzweil. Intelligensproblemet försöker Kurzweil lösa genom att bygga in allt mer biologiskt material i tekniken, men han har en synnerligen förenklad modell av intelligens.

    Det ska bli intressant att se ditt svar i kommande post.

  2. P O: Tack för kommentaren! Ska kolla upp vad Kurzweil har skrivit. Jag ska även läsa in mig lite mer på cybernetiken och dess definitioner av intelligens, samt kolla upp hur jag kan få ihop det med min tidigare utläggning om sammansättningar.

    Cybernetikens informationsbaserade världsbild ska ju åtminstone i teorin inte bry sig om huruvida ”materialet” som processar informationen är biologiskt eller mekaniskt.

  3. Med sådana läten kan besten på sin höjd tjänstgöra som packåsna åt infanteri (som blivit allt ovanligare i modern warfare) och i logistiska syften, knappast som specialförband, eller är jag ute och slirar? I hackingdemokratisk anda hoppas jag att programvaran kommer som open source och att det inte är alltför kostsamt att bygga sig några robotar, så att fanons pragmatism ännu inte helt kan avskrivas så att säga 😉 De så kallade terroristerna, fundamentalisterna, bokstavstrogna posthumaner, you name it, är ju å sin sida besatta och uppdaterade på teknik och relevanta materialiteter, varför de kanske drar jämnt skägg ändå och den geopolitiska (o)jämvikten till en början kvarstår. Med tilltagande gentrifiering och politisk medelklassnormativitet kan vi kanske vänta oss att svenska riksdagspartier i sinom tid föreslår robotar som verkställare av socialpolitik, brandskydd, polisiära åtaganden och sjukvårdstransporter i områden där dessa hunsats. Vi och dem bygger!

  4. Är inte det enda vi har lärt oss av AI-forskningen så här långt att begreppet intelligens är LÅNGT mer komplext än vad vi kunde föreställa oss när vi på 60-talet började använda AI-begreppet?

    Innan vi kan besvara frågan vad intelligens är så lär vi inte bygga några intelligenta maskiner…

  5. Är ganska skeptisk till begreppet intelligens. Väldigt flummigt och mångtydigt. Bäst vore att försöka sluta använda det i ”intellektuella sammanhang”.

    Vad jag dock tror maskinerna kommer att ha svårt att tävla med, är vårt mänskliga intellekts förmåga att va flexibla. Maskiner byggs för ett (eller ett fåtal) ändamål, medans det mänskliga medvetandet inte har nått syfte (men kan användas till det ”mesta”).

    Sålänge maskiner är teleologiska, kommer de aldrig kunna tävla med människan. Och det ligger till så att maskiner/prylar/teknologier alltid har en inbyggd teleologi (annars skulle vi inte bygga dem, de skulle s.a.s bli meningslösa).

  6. Vet inte om du är på väg dit, men Turingtestet ger ju en definition av intelligens/tänkande som är oberoende av stratum. Annars är Dennett (som jag alltid tjatar om) en utmärkt motpol till Searles medvetandeessentialism.

    Ser fram emot fortsättningen!

  7. Ekman: Yes, det är ett flumbegrepp så det räcker och blir över. Du har nog rätt med ändamål/teleologi. Men vad händer om det inte är längre vi människor som definierar dessa, som i Terminator?

    Staffan: Yes, Turing gör det mycket enkelt. Ska försöka se hur detta förhåller sig till annan cybernetik. Det finns även cybernetiska vetenskapsteorier som då skulle tala om ”meta-intelligens”… men här måste jag läsa in mig.

    Dennet ska kollas upp!

  8. Intressant post.
    Det finns en videoupptagning med DeLanda där han diskuterar ”all kinds of intelligence” (dvs. intelligens uan referens till specifik strata) med utgångspunkt i AI, mänsklig och djurintelligens. Till en början gör han en ansats att diskutera intelligens som uppstår hos relativt enkla system som maskar, där specifika (externa) stimuli ger upphov till elektronvibrationer (eller vad det nu är han säger) och där ett slags ”proto-intelligence” eller ”proto-mind” emergerar. Kanske skulle vara intressant att kika på? Här är länken:
    http://multitude.tv/component/option,com_seyret/Itemid,87/task,videodirectlink/id,68/
    Hälsar
    Niklas

  9. Mycket intressant inlägg (serie). Spontant tror jag att man ser ”intelligensen” (är medveten om begreppsbristen här) som någonting som åligger den skilde människan/roboten/agenten. Jag tror att man måste se ”tankar”/”ideer” eller ”intelligens” som någonting som kontinuerligt flödar/flödas genom ett system: dvs. finns inte enbart ”inuti” ens ”huvud”. AI-forskningen (jag säkert ute och cyklar nu) eller intelligensforskningen jobbar nog alldeles för mycket med denna Cartesianska paradigm. Man försöker skapa en intelligens innuti roboten….

    Spontant: jag tror inte på några närmvärda framsteg inom AI-forskningen så länge man försöker skapa en cartesius-modell-kopia av människan. Man borde då jobba och lära sig av ekologi, bio- och ekosemiotik snarare….

    Samverkande agenter, informationsflöden, tolkningar, umwelt-teori etc. etc…

    Jag är nog ute och cyklar nu 🙂

  10. i ett av mina favoritstartrekavsnitt så måste roboten Data avsluta en relation eftersom han trots sitt medvetande och sin intelligens inte kan förstå begreppet känslor. att skapa artificiell intelligens är kanske möjligt om man inte räknar in emotionella förmågor i intelligens. består den per se bara av logisk förmåga? jag tror att det är oändligt mycket svårare att skapa något similärt till mänskligt känsloliv i mekanisk form än bara logisk intelligens, känslor är ett så mycket komplexare system. Det kommer förmodligen göra robotar ganska svåra att integrera i civilisationen, empatilöshet brukar ju inte direkt generera samarbetsvillighet. eller så blir kanske roboten alltings mått i den posthumanistiska tidsåldern vilket medför att alla emotionella kvalitéers värde devalveras medan det platonskt förnuftsstyrda blir norm.

    1. isabelle: precis! man skulle ju dock kunna tänka sig att empati bestod av en mängd logiska satser, ex: ”om någon gråter, säg snälla saker” etc. Men det skulle ju knappast fungera eftersom mänskligt liv ofta präglas av att man hamnar i nya situationer, och att dessa sällan går att förklara i logiska eller kausala sambandstermer (ex. alla som är ledsna gråter ju inte).

      På ett sätt är ju robotar redan integrerade i vår civilisation. Tvättmaskiner, självlärande spamfilter, styrsystem etc. Men de är ju inte integrerade i våra själsliga liv (för att använda ett dåligt begrepp).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.