Transaktioner om posthumanismen, del III – Cybernetiken och artificiell intellingens

Del 1 – Robot Wars | Del 2 – Begrepp

Del 3 – Cybernetiken och artificiell intelligens

18:50 <@ChrisK> omniHAL: cybernetik!
18:50 <+omniHAL> ChrisK: Råa går att se sånt band.
18:50 <@Creap> omniHAL, cyberetik
18:50 <+omniHAL> Creap: + Att allt är nedpackad och kommer enkelt åt under och runt
möbler i trång trappa.
18:50 <@ChrisK> omniHAL: är du en människa eller en bot?
18:50 <+omniHAL> ChrisK: Hsan slår nog ligga om han vore… President över sverige med
all blixtverkning.
18:50 <@Creap> omniHAL, minotaur, kentaur, omnitaur
18:51 <+omniHAL> Creap: Eller det är en bot.

Kan en maskin bli lika, eller till och med ännu mer, intelligent än en människa? Denna fråga har plågat konsten åtminstone sedan Fritz Lang och filosofin sedan Leibnitz. Problemet är ju dock att vi har gjort oss av med de ostensiva essensdefintionerna ”människa” och ”maskin” redan i del 2 av denna serie, därför är frågan fel ställd och måste angripas men nya klor. Först måste vi dock kritiskt avhandla den teoretiska ansats som vi konkurrerar med; cybernetiken.

Cybernetiken föddes i de militärindustriella komplexen efter andra världskriget. Kapprustningen krävde avancerade raketer och missiler, men även signalspaning och full spectrum dominance. TAP-Staffan brukar mycket riktigt ta just JAS 39 Gripen som det mest tydliga exemplet på svensk cybernetik, där ett fel i feedback-looparna ledde till en sjuhelvetes krasch.

Det finns en tokig mängd av områden som har influerats av cybernetiska ontologier, men här kommer vi fokusera på den gren som ligger bakom de autonoma robotar som det flaggades för i del 1 och som ställer frågan om intelligenser bortom det tänkande subjektet (som fortsätter att fascinera vissa delar av humanioran, tur att den björkska textteorin satte punkt för det), nämligen den artificiella intelligensen.

Eftersom vi jobbar med icke-linjär historieskrivning måste vi förstå dessa idéer i sitt sammanhang:

But it is the reinvention of a machine of which human beings are constituent parts, instead of subjected workers or users. If motorized machines constituted the second age of the technical machine, cybernetic and informational machines form a third age that reconstructs a generalized regime of subjection: recurrent and reversible ”humans-machines systems” replace the old nonrecurrent and nonreversible relations of subjection between the two elements; the relation between human and machine is based on internal, mutual communication, and no longer on usage or action (Deleuze & Guattari 2004: 458).

Till skillnad från den motoriserade industrikapitalismen, där kopplingar mellan energibaserade maskiner och människor formade produktionslinjer av gigantiska mått. utvecklar cybernetiken en helt ny relation där kommunikation står i fokus snarare än använding.

Ett exempel som Michelle Murphy diskuterar är framväxten av the Cybercorp, alltså det cybernetiska företaget. Här ses IT som det ”centrala nervsystemet” i företaget, som är en ”organism” som hela tiden reagerar på sin omvärld. Ju mer information företaget har om händelser utanför systemet desto mera anpassningsbart blir det, och på så sätt mera anpassningsbart (Murphy 2006:136).

Problemet med cybernetiken är givetvis dess vilja att upprätthålla någon form av ekvilibrium, eller homoestatiskt tillstånd. Detta argument måste underbyggas via en avvikare till N. Katherine Hayles.

Enligt Hayles sker brottet vid Macy-konferenserna mellan 1946 och 1953. Så separerades information och materialitet och den primära relationen mellan människa och maskin var inte längre energi, utan information. (Hayles 1999: 51ff). Resten av nittonhundratalets textism kan vi lämna därhän, men spara till en annan gång.

Med cybernetiken kommer även den mest extrema formen av relativism, den monistiska. Hayles:

In this view, the dualism between subject and object disappears, for the object as a thing in itself cannot exist for us. The world, as this ”cybernetics”, constructs it, is a monism. Nevertheless it is not solipsistic /…/ the microcosm of the inner world is functional within the larger ecosystem only because it is an appropriate metaphor for the macrocosm. /…/ we can understand the complexity of the outer world only because our codes for constructing the inner world are similarly diverse and complex. (Hayles 199: 78)

Här har vi två filosofiska valmöjligheter. Antingen jobbar vi förmodern epistemologi där varje litet mikrokosmos är en spegling av makrokosmos, vilket vore den idéhistoriskt traditionella vägen. Den vetenskapliga revolutionen blir då en parentes i historien. Eller så bygger vi längs den systemteoretiska uppdelningen mellan en insida och en utsida, vilket jag anser vara lika bedrägligt: Även om vi bygger flödesscheman i mind-maps som kommunicerar med varandra är uppdelningen mellan insida och utsida inte så mycket mer än en fördold containerteori, som fortfarande inte har någon teori om mellanrum och performativitet. ”Överföring av information” utan materialitet har aldrig funnits. Det finns inte ens, som Rasmus brukar säga, något som heter ”digital musik” (vem skulle kunna lyssna på sådant?).

Jag inser nu att cybernetiken kanske är lite för stort för att täcka in i min analys. Det är ungefär som att försöka sig på att vara kritisk mot den så kallade postmodernismen. Well… i nästa del av bloggserien kommer jag att tala om Vernor Vinge och Bill Joy’s texter om artificiell intelligens, och därmed kunna vara mera konkret.

Tills dess rekommenderar jag TesAntitesProtes om hur munnen som begärsmaskin överkodas. Mycket intressant.

Uppdatering: Xor The Pirate hakar på diskussionen. *känner glädje*

9 reaktioner till “Transaktioner om posthumanismen, del III – Cybernetiken och artificiell intellingens”

  1. Jag tycker om det du skriver. Cybernetik och robotar är asballt. Självreglerande, kanske rent av tänkande, robotar..

    Men. Är inte cybernetiken lite väl flummig? Det är liksom ett ord som står för en abstrakt och tom filosofi, där folk mest bara pratar. Det blir ingen verkstad av det. Jas-planen du skrev om i förra inlägget handlar väl mer om regler och styrteknik, cybernetikens barnbarn. Någon mupp har tänkt till och gått från ord till handling. Eller så kanske det rent av var så att cybernetikerna satte sin stämpel på reglertekniken och sa ”det där är vad vi PRATAR om.”

    Förresten är reglerteknik väldigt, väldigt närbesläktade med digital musik. Z-transformer kan ju beskriva ljudvågor lika väl som vilken annan periodisk digital signal som helst. Ser man det ur ett AI-perspektiv suddas begreppen ut helt, för ett syntetiskt medvetande har det ju verkligen ingen som helst skillnad. Signal som signal.

    (Random tankar.)

  2. Kalle Vedin: Tack!

    Det är sant att cybernetiken är hemskt flummig på ett abstrakt filosofiskt plan. Det är därför som jag inte tycker att den funkar riktigt. Styrteknik däremot är mycket intressant och mera konkret som du säger.

    Intressant det där om Z-transformer. Dock uppstår ju problemet att det mänskliga örat inte har någon direkt uppkoppling mot det digitala (än så länge, wetware is teh shit).

    Styrtekniken har jag inga problem med (förutom att jag tycker det är dumt att bygga vapen). Däremot blir det konstigt när man överför det på ex. samhället och tänker sig att man ska gå in och styra med input, outputs och feedbackloopar.

    Tack så hemskt mycket för kommentaren!

  3. Kort kommentar: reglertekniken är just en vidareutveckling av Wieners cybernetik som beskriver (relativt enkla) ickelinjära system och som används av ingenjörer som bygger saker. Wieners poäng i ”The Human Use of Human Beings” var att cybernetikens grundläggande principer kan appliceras inte bara på artefakter utan även på djur, människor och samhällen. Det som gör att reglerteknikens ekvationer inte (eller iallafall inte utan vidare) kan appliceras på ickeartefaktiska, det vill säga evolverade, maskiner är att dessa ofta har en avsevärt högre komplexitetsgrad. Därmed blir cybernetiska beskrivningar av dem mindre handfasta och mer ”flummiga”. Det betyder dock inte att de inte följer samma grundläggande principer. Det finns mycket mer att säga om detta, vilket jag hoppas få tid att göra snart på TAP-bloggen.

  4. Aha, hittade nu Kalles V:s blogg också. Då vill jag gärna inflika att jag också i ett avlägset förflutet som Z-student läste den där kursen om reglerteknik, och den var mycket riktigt cool… Försökte i samband med TAP-seminariet på Konsthallen nyligen hitta filmklipp som visade en särskilt minnesvärd laboration, reglertekniska experiment med vätskekärl och feedbackflöden som råkar i självsvängning och blir helt entropiska; det hade kopplat bra till Moniac-datorn i Michael Stevensons ”Fountain of Prosperity”.

  5. Hmmm…vad menar du ”Överföring av information” utan materialitet har aldrig funnits.”

    Exempel:
    Jag flyttar hemmifrån, börjar studera vid en skola far-away, skaffar en telefon, men har inga pengar; För att skapa ”trygghet” i relationen ”barn-förälder” i kombination med min dåliga ekonomi, säger jag till föräldrarna: -”om jag inte ringer klockan 18.00 varenda dag, då vet ni att allt är ok med mig och studierna går väl”..

    Klockan 18:00, varenda dag, överförs det ”information” (skillnad som gör skillnad) trots att det egentligen sker någon transport av energi från sändaren-till-motagaren (om vi förmodar att allt är väl med pöjken).

    Det är viktigt att tänka ex-formation kontra in-formation.

  6. …skall bara tillägga att detta konststycke är möjlig enbart tack vare ”energiackumulation” hos organismen. Så på ett sätt är den materiell – solen som skapar detta tryck i biosfären. Mängden exformation hos organismen (minne, gener etc) måste ju upprätthållas via metabolism (ökad organisation/exformation/struktur/negentropi inom organismen ”kostar” i ett system där allting dissiperas och går mot oordning (entropi)).

    1. Precis. Det är ett intressant exempel på hur information kan överföras hypotetiskt, men som du säger krävs det ju en hjärna som får bränsle för att det ska kunna ske.

      En dator som skulle göra samma sak skulle ju på ett tydligare sätt köra en process som väntade på respons, och vid icke-kommunikation skulle den ladda en annan kodsträng.

      Hjärnan däremot skulle kanske drabbas av oro för att telefonsamtalet inte kom när det förväntades, eller kanske skulle ett förnekande program köras ”det är säkert fel på ledningarna idag” etc.

  7. > Hmmm…vad menar du “Överföring av information” utan materialitet har aldrig funnits.”

    Ytterligare exemplel är watchdog timers, diverse second strike mekansmer vid globala kvkrig etc men vad med Bells teorem och Aspects fotonsplittning, krävs det en hjärna här?

    Meningen ovanför i artikeln gjorde mig nyfiken.

    > … uppdelningen mellan insida och utsida inte så mycket mer än en fördold containerteori, som fortfarande inte har någon teori om mellanrum och performativitet.

    Här sattes tanken i dallring, vad menar du med mellanrum? Är det själva gränsen, distinktionen i sig, dess natur du är ute efter?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.