Transaktioner om manifest – Cybermarxism? Eller inte…

I slutet av nittiotalet talades det en del om ”cybermarxism” som ett sätt att formulera en kritik av det framväxande nätsamhällets motsättningar och konflikter. Jag är skeptisk till detta perspektiv, men som ett filosofiskt experiment kan vi ändå göra ett försök till att rekonstruera hur ett marxistiskt  nätmanifest skulle se ut. Låt oss nyttja remixens metodologi på valda delar av Det Kommunistiska Manifestet och se om det funkar:

Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om formatkamp.

Det ur det panoptiska samhällets undergång utgångna kontrollsamhället har icke upphävt formatsmotsatserna. Det har blott satt nya format, nya betingelser för undertryckandet, nya former för kampen i de gamlas ställe.

Vår epok, Internätens epok, utmärker sig dock därigenom, att den har förenklat formatöverskridelserna. Hela samhället delar sig alltmer i två stora fientliga läger, i två stora, varandra direkt motsatta klasser, antimarknader och internauter.

Ur industrisamhällets livegna utgick de första städernas patentinnehavare, och ur detta småborgerskap utvecklade sig antimarknadernas första element.

Upptäckten av Silicon Valley och omseglingen av Bangalore skapade en ny terräng för den uppåtgående bourgeoisin. Den ostindiska och kinesiska marknaden, koloniseringen av Amerika, immaterialrättsbytet med kolonierna, ökandet av patent och mönsterskydd överhuvudtaget gav handeln, sjöfarten och industrin ett hittills okänt uppsving och därmed åt det revolutionära elementet i det sönderfallande disciplinära samhället en snabb utveckling.

Det hittillsvarande systematiska eller Fordistiska driftssättet i industrin förslog inte längre för de nya marknadernas växande behov. Immaterialrätten trädde i dess ställe. Innovatörerna utträngdes av det patenterade medelståndet, kunskapens delning mellan de olika korporationerna försvann för licensernas delning inom den enskilda koncernen.

Men alltjämt växte marknaderna, alltjämt ökades behoven. Icke ens immaterialrätten förslog längre. Då revolutionerade kapitalflödena och patentköpen den industriella produktionen. I immaterialrättens ställe trädde den moderna antimarknaden, i det industriella medelståndets ställe trädde de industriella miljardärerna, cheferna för hela industriella arméer, de moderna borgarna.

Immaterialrättsindustrin har skapat den världsmarknad, som upptäckten av Internet förberedde. Världsmarknaden har gett handeln, överföringshastigheten och beräkningskraften en omätlig utveckling. Detta har i sin tur återverkat på Internätens utvidgning och i samma mån som industri, handel, sjöfart och järnvägar utvidgade sig, i samma mån utvecklade sig upphovsmännen och immaterialrättsinnehavarna, ökade sitt kapital och trängde alla från medeltiden härstammande format i bakgrunden.
/…/
Internauterna försmår att hemlighålla sina åsikter och avsikter. De förklarar öppet, att deras mål blott kan nås genom en våldsam omstörtning av all hittillsvarande samhällsordning. Må de härskande klasserna darra för en formatsmässig revolution. Nätmedborgarna har i den ingenting annat att förlora än sin strypta nättillgång. Men de har en värld att vinna.

Nätmedborgare i alla länder, förena er!

Det finns ett antal problem med att överföra resonemangen på detta vis, och de kan alla härledas till det formatnihilistiska felslutet. Marx manifest uppvisar nämligen följande problem, trots den historiska uppdateringen:

  • Tanken om att motsättningar i ett samhälle kan härledas ur stabila identiteter. Artonhundratalets proletärer och borgare är ju endast extensivt eller ”statistiskt” identifierbara, på samma sätt som ”nätmedborgare” och immaterialrättsinnehavare bara är abstraktioner. Varken ”proletariatet” eller ”internauter” är enkla kategorier som kan stå i enhetlig motsättning till ”borgarna”, eller vad nu 2009 års överklass skulle heta (kanske nätokrater, fria radikaler, självförverkligande småföretagare, entreprenörer?). Nej, att identifiera maktrelationer på nätet är alltid en fråga om heterogena kopplingar, tillfälliga händelser och specifika platser.
  • Tanken om enhetliga ekonomiska system och linjär teknikutveckling. Tanken om att det finns ett ”kapital” eller en ”marknadsekonomi” som dikterar, eller åtminstone instruerar, hur en viss ordning upprättas är minst sagt grov. Ekonomier finns i alltid i plural, från statligt subventionerade flygplatser till mikroekonomier. Att exempelvis Internet skulle följa träindustrins eller bilindustrins utvecklingslinjer vore att förenkla. Tvärtom kan nätet gå åt andra hållet, exempelvis genom bruten nätneutralitet eller extra-juridisk upphovsrättshets.
  • Tanken om linjär historia. Att förutsätta att det-ena-leder-till-det-andra, exempelivs att sjöfarten, kolonialismen, industrialismen etc.  leder till vissa förhållanden mellan klasser, kapital och människor, är i sig inget fel eller konstigt. Men, att bara skriva historien ”baklänges” på detta sätt gör ofta att man missar dels det kontingenta i att vissa händelser etableras – alltså, att förklara historiska förlopp baklänges, eller kronologiskt gör att vi allt mer tänker oss nödvändighet istället för tillfällighet. Kronologi styckar även upp tiden i enheter (ex. år, månader, epoker) vilket leder till att vi missar flöden, territorier och utsträckningar. För det andra vore det ett annat formatnihilistiskt övertramp att tänka sig att samma historia kan berättas i olika historisk-teknologiska sammansättningar. Minne och arkiv relaterar till tekniker och artefakter. Den arkeologiska historieskrivningen av stenåldern är med nödvändighet en annan än den om det moderna samhället. Topologi och tidslighet är med nödvändighet relaterade till varandra. Historierna om internet kommer vi först i efterhand se hur den skrivs, kanske är 1999-2009.se ett trevande experiment, som längs snåriga och trasiga digitala arkiv skapar en fragmentarisk men ändå intressant samtidshistoria.

Meningen med detta inlägg var inte att hoppa på Marx. Snarare var det ett experiment för att se vad olika manifestformat producerar, och hur de kan skrivas, om de ens kan skrivas alls. Jag är dock optimistisk med tanke på att Rasmus snart kommer ut med Det postdigitala manifestet.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.