Transaktioner om fylogenetikens ärofyllda forskningshorisont

Först ut, men förhoppningsvis inte sist, i utvecklingar, invecklingar och associationer (kritik är så himla Kant) till mitt traktat om fylogenetiken är Rasmus på Copyriot. Mycket uppskattat!

Fylogenetiken, alltså studiet av maskiniska fyla och dess relationer till sociala diagram, går ju som bekant i den Deleuze/Delandianska forskningshorisontens tunnelseende. Som en subversiv empirism vars existentialontologi bryter mot Heideggers dasein och istället jobbar med der-Rechner-da. Alltså, en performativ ontologi som samtidigt bygger med abstrakta maskiners reala existens som assemblagens konkreta singulariteter.

Hursomhelst. Rasmus kommentarer skall avhandlas fullständigt sekventiellt, ungefär som den seriella processorn krossar data.

1. Flygplatser: Här instämmer jag i Rasmus kommentar. Som metod bör man söka extremformerna för att finna logikernas brutala verkan. Därför blev jag idag positivt överraskad över en genomempirisk studie av japanska Rfid-skolor. Nu ångrar jag att jag inte presenterade två papper på konferensen… Men jag nämner även London som Europas kanske mest övervakade stad i traktatet. Som generell betraktelse får man en bitter eftersmak varje gång man pressar sig genom alla brittiska kontrollinstanser, från passkontrollen till tunnelbanan. Nästa gång jag är i stan ska jag genomföra en antropologisk studie, kanske med konfrontationen som metod.

2. Museum: Jo, arkiv och konserveringsfrågan är en metodbegränsning. Kanske bör man här leta upp meta-fylum, alltså de fylum som konserverar historien. Arkeologin och arkivvetenskaperna blir här intressanta. Dels finns ju materialiteternas långsamma förruttnelse, vilket gör att det är svårt att rekonstruera stenålderns korrumperade artefakter. Men sen finns ju även aspekten av hur man skapar Royal History genom att välja vad som skall konsververas, och ännu mera, vad som skall ställas ut. Att gå på ett museeum är att fuska med den arkeologiska metoden, och duger därmed mest till begreppslig utveckling, snarare än historia.

Men, i en av kommentarerna, skriver Monki: ”Kan det vara så att arkviteorin (mediearkeologin) är icke-deluzeisk på den här punkten i och med att den tänker negativitet?” Även detta måste jag instämma i, även om jag motsäger det jag skrev ovan. Vad som är synligt genom Royal science och våra muséer är ju performativt i den bemärkelse att det (positivt) skapar vår historia. Att det sedan kan vara en förvrängd bild baserad på statsapparaters vilja att skapa en sammanhängande nationell identitet, för industrin att skapa legitimitet eller för forskaren att skapa en begränsning som inte ifrågasätts, det blir en annan fråga.

Låt oss därmed minnas Heideggers varaglömska (Seinsvergessenheit). I förruttnelsen ligger inte en negativitet utan snarare en förutsättning för att vi ska grundräffla historien och därmed samtiden till att vara en enkel epok av stenålder och bronsålder, osv. History, med stort H, är i huvudsak ett positivt fenomen. Men samtidigt är det vår plikt att skriva en nomadology, och lyfta fram det som har legat begravt i arkiven och i marken. Jag måste fundera mer på detta innan jag makar up my mind. Men den fundamentalontologiska förståelsen av dasein är historiskt kontigent, no doubt.

3. Kamera. Jo, det handlar nog inte primärt om intellektuell egendom, även om jag tror att Tate vill ha sina glossy utställningskataloger i fred och konstnärerna blir sura över att vanliga människor ska vara framme och kladda med sina kameror. Men, det är som sagt en större trend. Precis som att det finns helt irrationella förbud på flygplatser, som att man inte får ha på sin iPod under start och landning eller inte får ha mer än hundra milliliter vätska i handbagaget, kommer nog fotoförbudet som en bandvagnseffekt. Givetvis blir jag sur och spenderade tio minuter med att fortsätta fota tills vakterna blev riktigt sura. Här är bilderna:

Det enda teknologiska fylum man kan se på dessa bilder är själva byggnaden. Det är en gigantisk fabrik som en gång höll arbetare innanför sina väggar och producerade produkter med energi. Men pyramiden och pomo-analysen bredvid är ideala, geometriska och diskursproducerande. Dock finns det ett metafylum; min kamera med en megapixels panspektriskt chip och direktkoppling mot internets.

Studiet av metafylum; kameror, arkiv, muséer, mikrofiche, hårddiskar med mera, utgör både en resurs för motstånd: motövervakning, sousveillance, whistleblowing och alternativ medieproduktion. Dessutom är reflektionen om metafylum, alltså det som Rasmus efterlyser, ett metodologiskt verktyg som har två fördelar. Dels undslipper den representationsproblematiken genom att man ‘vet’ immanent till assemblages, dispositiv och pouvoir. Ett metafylum är able att producera en viss kunskap om ett visst fylum. Kalle jobbar exempelvis med SNA-applikationer (panspektriska) för att studera gubbslemmet som tillhör ett annat fylum (vad var det latinska namnet?), DNA-syntetiserare (sekventiellt panspektriska) fungerar för hela riket animalia (som innehåller 9 fyla).

Ett speciellt fylum, kanske är det inte ens ett fylum, är olika typer av vetenskaper. I morgon ska jag prata om kvantitativ sociologi och statistik på 4S/Easstkonferensen. Detta är en Royal Science eftersom den är metrisk, kvantifierande och komplexitetsreducerande. Alltså är den av samma fylum som Statsapparaten, och arbetar på ‘the level of organisation’. Mot detta skall jag ställa upp en tes om hur en rhizomatisk samhällsvetenskap skulle kunna se ut. Mot den traditionella sociologin ställer jag alltså det Dewiansk/Latourianska publicsbegreppet, som opererar från det lokala, det singulära och det dynamiska. Jag vet inte om denna tes håller som god vetenskapsteori, men å andra sidan är det värt ett försök. Mer om detta senare.

Detta inlägg, samt det ursprunliga traktatet, plus alla de tentativa diskussionerna jag och Kalle har på panspectrocism.org fungerar som förarbete till en artikel jag håller på att skriva. Så alla kommentarer och vidare postningar är för det allmännas bästa och i de fylogenetiska vetenskapernas tjänst och uppskattas mycket!

Fotnot: Rotterdam är för övrigt en mycket sympatisk stad. Europas största hamn, en fjärdedel muslimer, coffeeshops, gigantiska postmoderna skyskrapor och guess what… knappt en enda övervakningskamera! Antingen så är de väl dolda, eller så har man helt enkelt valt bort den värsta övervakningshetsen. Sug på den FRA!

3 svar på “Transaktioner om fylogenetikens ärofyllda forskningshorisont”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.