Transaktioner om civilsociologin: Socialmedicinens ursprung och smittontologi

I dag och igår har jag föreläst för socialmedicinstudenter om uppkomsten av deras ämne. Socialmedicin är ett oerhört intressant område, som endast är ungefär trehundra år gammalt. Genom att tränga in i dess historia förstår man oerhört mycket om vår samtid. Dessutom är det intressant att föreläsa och delta i seminarier med dessa studenter, dels eftersom de har förstahandskunskaper om de problem som omger oss just nu, dels för att de inte lider av humanioras textism. Man kan alltså går rakt på sak och börja tala om mina favoritundersökningsobjekt; makt, vetenskap och samhälle!

Foucault har skrivit en alldeles fantastisk text som heter just The Birth of Social Medicine*. I denna text argumenterar han för att socialmedicinen föds ur tre processer;

  1. Introduktionen av biohistoria – alltså en biologisk vetenskap om organ, kroppar och evoution.
  2. Medikaliseringen av samhället – alltså professionalisering av läkare, byggnad av sjukhus och inrättningar, byråkrati, etc.
  3. Införandet av en hälsoekonomi. Kroppen blev mitt i pågående industrialisering en ekonomisk fråga, och de västerländska nationalstaterna började skattefinansiera sjukvård och vaccinationer.
  4. Till detta brukar vi civilosociologer lägga militariseringen av Europa, som var minst sagt avgörande för innovationen av den krigande kroppen som genom vetenskaperna måste hållas frisk.

Det fanns i Europa en stor rädsla för de stora epideminerna, exempelvis pesten, vilket lade grunden för en explosionsartad kunskapsproduktion kring bakterier och smittohärdar. Men det ledde även till en reorganisering av det urbana syntaxet. Flöden av vatten och luft var kanske allra viktigast att kontrollera. Kyrkogårdar byggdes om och reglerades för att liksmittor inte skulle hamna i dricksvattnet och i Paris byggde man breda boulevarder för att öka flödet och blåsa bort skämd luft.

Men de biologiska smittorna var inte det enda som cirkulerade. Även tankesmittor såsom politiska subversiviteter, förbjuden litteratur, ”asociala beteenden”, etc, var viktiga att kontrollera och stoppa. Risken fanns annars att avvikande sexuella beteenden skulle mångfaldigas, drogeuforier skulle utbryta och den sociala ordning som krävs för att upprätthålla ett produktivt samhälle med lag och ordning skulle störas.

Hur kan man då koppla samman detta med Gabriel de Tarde? Låt mig citera mig själv och Kalle ur vårt smittontologiska manifest:

Hur förhåller sig panoptikon och panspektron till kontrollen av biologiska och kulturella smittor? Tarde utarbetade sin epidemiologiska teori under en tid då smittans logik sysselsatte flera socialmedicinska forskare (Foucault, 2000). Intresset för att förstå – och stoppa – smittor kan härledas till sent 1700-tal och genom 1800-talet. I Foucaults analys av den panoptiska övervakningens utbredning i Europa hänvisar han till just detta intresse. /…/

Ett smittontologiskt perspektiv kan alltså hjälpa oss att särskilja panopticismen från panspektrocismen. Bägge samhällsdiagrammen har smittan som objekt, men medan det förra syftade till att stoppa smittor har det senare – som vi snart skall se – som mål att injicera och läsa av smittor.

De disciplinära samhällena var oerhört skickliga på att stoppa och stänga ute de oönskade smittorna. Institut, sjukhus, mentalsjukhus, skolor, fängelser, inrättningar – institutionerna svällde för att kontrollera våra kroppar (medicin), begär (psykologi), rörelser (vägverk), bostäder, restauranger och badhus. Genom alla dessa kunde de friska skiljas från de sjuka, de laglydiga från de kriminella, de normala från de perversa osv. Resultatet blir fungerande och biologiskt, psykologiskt och materiellt kontrollerade miljöer, vars ekonomier blomstrade, militära eldkraft ökade och territoriella gränser befästes.

Ur dessa processer kan man härleda två huvudsakliga maktdiagram – repression och omsorg. På sexualiteten och rusmedlenas område existerar båda. Vissa former av sexualiteter är förbjudna och jagas med polisiära medel, detsamma gäller många droger. Men sjukvården främjar även reproduktion, säkert sex, och vaccinerar mot vissa sjukdomar. På samma sätt finns det avvänjningskliniker för okontrollerat drogande.

Men en tredje diagrammatik uppstår i och med internet (för att förenkla). Först nu är det  möjligt att systematisera, avläsa, beräkna och injicera smittor i den gigantiska och globala informations- och relationskakafoni som vi i vardaglit tal kallar nätet, men som inte är ett cyberspace, utan intimt förknippat med grundläggande praktiker såsom konsumtion, mellanmänsklig interaktion, kunskapsproduktion och åsiktsbildning.

De disciplinära samhällena var tvungna att producera mängder av statistik för att överhuvudtaget kunna veta om och åtgärda ett samhälleligt problem. Myndigheter som systembolaget var inte bara ett sätt att minska utbudet och kontrollera varorna. Det innebar även att man kunde veta något om drickandet i nationen, något som med hembränning eller smuggling är ganska omöjligt. För att man överhuvudtaget ska kunna angripa ett socialmedicinskt problem gäller det att man skapar ett seende och gör den där okontrollerade massan av människors handlingar vetbar.

Detta blir speciellt tydligt med internet. Helt plötsligt förfasas man över olika nätfenomen; ”näthat”, ”nätdroger”, ”nätmobbing”, ”nätföretag”, ”nätsex”, etc. Förfasandet ligger inte i att det finns en digital komponent med i kortleken. Nätet i sig, precis som alla andra saker i världen, är ju inget som ett isolerat fenomen. Snarare är det kopplingen mellan nätdrogsbutiken och kroppen som tar drogen som är intressant, kopplingen mellan en näthatande bloggpost och en hatande kropp, mellan en IP-anslutning och kopplande kön, osv.

Hur får man då kontroll över alla dessa nätgrejer? Vad vi ser inom juridiken kantas det mest av repression. Ipred and the FRA you knows. Men dessa metoder är ju ganska primitiva. Hos företag med absurda mängder cash-flow, exempelvis Google, Wal-Mart och eventuellt Spotify, dyker det upp en möjlighet att använda cutting edge techmology för att föregripa handlingar, främst konsumtionsrelaterade, genom att veta oerhört mycket. Polisen ligger ett steg efter, även om man i Storbritannien planerar att börja övervaka Facebook på riktigt.

En annan aktualisering, som kanske kommer till oss om det blir lite mera fågelinfluensa och DNA-databaser på drift i privata företag, är en panspektrisk övervakning av de biologiska smittorna. Tänk vilken fantastisk bekämpning, isolering och systematik man skulle få på könssjukdomarnas spridning om man visste exakt vilka som legat med vilka lika bra som kontaktlistan på Facebook. Eller, utrullningen av Rfid-chip i vardagliga teknologier gör att mikrosmittohärdar till och med kan bekämpas. Försök pågår redan.

Kort sagt. Relationen mellan smittor (biologiska såväl som idémässiga) och stater är grundläggande för hur våra städer, institutioner, sjukvårdsapparater och professioner ser ut i de moderna samhällena. Med teknologiska tröskelinnovationer förändras dessa, och förvandlas till brännande frågor om integritet, kontroll och makt.

* Foucault, Michel, ”The Birth of Social Medicine”, i James D Faubion, red, The Essential Works of Foucault, Volume 3: Power (New York: The New Press, 2000)

2 reaktioner till “Transaktioner om civilsociologin: Socialmedicinens ursprung och smittontologi”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.