Transaktioner om civilsociologin: Durkheim och Sociologins metodregler, del 2

Intermezzo – Polemik mot formatnihilismen med hjälp av Tarde

Snabblänk till del 1

Durkheim och Tarde var ju samtida i en ganska tight intellektuell miljö. Utan att ännu ha empiriska belägg, borde det Parisiska fin de siècle, varit en mycket intressant skådeplats för sociologins mycket ljusa framtid som vetenskap. I Sociologins Metodregler finns redan i det första kapitlet, som avhandlades i den första delen av denna serie, en kritisk kommentar från Durkheims sida mot Tardes teori om imitationer. Dags för cliffhanger-fotnoten:

Fotnot 3 (s. 26): ”Denna definition av ett socialt faktum är uppenbart mycket olik den som ligger till grund för Tardes sinnrika system. Allra först bör vi göra klart att våra undersökningar inte någonstans lett oss till att konstatera den dominerande betydelse, som Tarde tillskriver imitationen vid uppkomsten av sociala fakta. Vidare tycks föregående definition – som inte är någon teori, utan en enkel sammanfattning av de omedelbara uppgifter vi fått genom observation – resultera i att imitationen inte alltid uttrycker det väsentliga och karaktäristiska hos ett socialt faktum; den gör det faktiskt aldrig någonsin. Utan tvivel imiteras varje socialt faktum. Det har, som vi just visat, en tendens att förallmänneligas, men det är för att det är socialt, dvs obligatoriskt. Dess förmåga att spridas är inte orsaken till dess sociologiska karaktär utan en följd av den. Om det nu vore så att endast sociala fakta ledde till sådana konsekvenser skulle imitationen kunna användas, om inte för att förklara dem så åtminstone för att definiera dem. Men ett individuellt tillstånd, som bildar länk i en kedja, är inte desto mindre individuellt. Vidare kan man fråga sig om ordet imitation är det lämpligaste för att beteckna en spridning, som beror på tvångspåverkan. Detta unika uttryck avser fenomen som är mycket olika, och som skulle behöva särskiljas. (min fetstil)”

Men kanske är det så att min avhandling även kommer att få en lustig vändning. Del ett och två börjar som en beskrivning och utläggning om den moderna sociologin som realiserad som både ett biopolitiskt verktyg i administrationen och styrandet av de moderna samhällena. Denna del som jag just nu skriver på utgör ett brott, ett sätt att tänka sociologin på ett annat sätt. Detta är ett sätt som jag vill jobba på, av många anledningar. Om de två första delarna i huvudsik var ett kritiskt-deskriptivt projekt kanske vändningen består av att formulera ett postitivt-föreskrivande program för samhällsvetenskaperna, baserat på vår käre Tarde. Men inte som en revision och återanvändning av ett komplett forskningsprogram, utan snarare som ett bastardiserat barn som kanske ingen vill se vandra genom universitetens korridorer, eller, blir frälst och imititerat. Det är därför som jag uppmuntrar alla läsare att kopiera det jag skriver, med eller utan referens tillbaka till mig. Dessutom ser jag det ensidiga kopierandet, för det är det alltid till en början, som en kärlekshandling snarare än en våldtäkt. Germinera!

Men det där med formatnihilism då? Durkheim säger här explicit att spridningsförmågan är sekundär i förhållande till sociala faktas primära egenskaper. När Tarde vill få oss att ställa frågan hur något smittar, imiteras och sprids, är denna fråga irrelevant för Durkheim. Han vill istället isolera sociala fakta och beskriva dem i sin entydighet. Detta är ett content-tänk, som Per nog skulle kalla för container-tänk. Men man skulle även kunna anklaga Durkheim för en slags formatnihilism, där spridningssystemet som sådant underställs ”det sociala”. För vad är en telegraf, en landsväg eller en CD-skiva om inte socialt? Och är inte pengar, klädbutiker, torg, chatforum och fiberkablar lika mycket konstitutiva för det sociala som sedlarna, kläderna, kropparna, orden och IP-paketen?

Det finns minst sagt flera anledningar till att återkomma till dessa frågor!

Nästa del kommer att ta oss från ontologi till epistemologi, och vi bör då ta oss ett steg närmre demarkationen mellan vetenskap och icke-vetenskap, samt få några hintar om hur en metodisk sociologisk undersökning ser ut.

9 reaktioner till “Transaktioner om civilsociologin: Durkheim och Sociologins metodregler, del 2”

  1. Jag laikar hur du kopplar durkheim till content-tänk. Spridningen förklaras med sitt resultat, inte med vilka krafter den lyckas sätta i rörelse.

    Sen måste jag hålla med Durkheim att imitation inte är ett så värst bra begrepp. Det antyder att det handlar om skapandet av en bild, en förlaga som sedan kopieras. Biologiska smittor behöver ju inte den omvägen och det borde inte andra heller. Inte heller är det samma smitta som sprids från kropp till kropp, den framkallar olika reaktioner hos alla. Man måste ju se till hur itne bara imiteringar utan även motreaktioner är del av samma smitta.

  2. Tack Christopher och Monki! Kul (affekt, ej subjektiv känsla)!

    Monki: Imitation blir ”en förlaga som sedan kopieras”
    Det finns en början till brytning med att imitation är upprepning av likhet och identitet hos Tarde. Det är när han skriver att innovation är en form av imitation. Och även när han skriver att imitationskedjor kan korsas i intersektioner och därmed motverka eller stärka varandra.

    Men ganska ofta i hans texters tycks det vara innovationen som sätter igång en imitationskedja. Han ramlar då tillbaka i ett original som imiteras. För att rädda Tarde behöver vi undergräva denna uppdelning mellan innovation och imitation.

    I ”Skillnad och repetition” så bryter ju Deleuze, som ni vet, med repeterande av likhet och identitet. Det är skillnaden som repeteras inte likhet.

    Jag har tänkt på att denna skillnads-betydelse hos repeterandet till viss del finns i vardagsspråket. När latinomusiker, tangodansare eller fria skådespelare repeterar så är det för att skapa skillnad, bli bättre eller kunna göra något de inte kunde göra tidigare.

  3. Per & Monki: Jag känner att vi börjar närma oss något mycket intressant här. Jag kommer att åter djupdyka in i Tarde alldeles strax, och då måste det utredas vilken status innovationen har (som original), och med vilka krafter denna kommer in i världen.

  4. Det är onekligen så att imitation och kopiering (än så länge) tycks släpa med sig orginalet, på ett sätt som repetition faktiskt inte gör: Det går att repetera skillnad, men det går inte att imitera eller kopiera den. 3-9-81-6561-43046721- … är exempelvis en repetetiv sekvens, men den kan knappast beskrivas som imitativ.

    Dock tror jag, precis som Per är inne på, att Tarde närmade sig den konceptuella repetitionen med just sitt imitations-begrepp. Å andra sidan vittnar behovet av ett kompletterande begrepp som innovation om att han inte riktigt är där än: Låter man den kreativa skillnaden kapslas in i sitt repetitionsbegrepp så behöver man aldrig tala om innovationer…

    Intressant är det hursomhelst, och som ett frö till en ren repetition-tanke, att odla och driva upp verkar Tarde vara spännande och viktig!

  5. Jag har lekt med repetitions och imitations-synonymen ”återanvändning” något år. Med återanvändning kan man poängtera lärandet, nya sätt att använda en sak eller en metod, innovativa omkopplingar av gamla tekniker etc.
    Med återanvändning kan man se på repetitions- eller imitationskedjor utan att behöva tänka överföring av likhet eller identitet.

  6. Talet om denne Tarde får mig att tänka på en annan sociolog. Nämligen Pierre Bourdieu. Som jag förstått Bourdieu menar han att tankemässiga skiften inom den akademiska världen ofta sker genom att en yngre generation revolterar mot de rådande tankegångarna inom sin disciplin genom att åberopa en återgång eller en återupplivande av äldre tankegångar. Man vänder sig till ”källorna”. I det här fallet Tarde, skulle man kunna tänka sig. Eller?

  7. Marcus: yes. förhållandet mellan imitation och repetition måste utrönas. Jag lämnar fråga öppen för just nu, men kommer säkerligen att beröra den hundrafalt.

    Per: återanvändning är ett bra begrepp. Det ligger nära remixkulturen, men är vidare och innefattar mer.

    MM: Oerhört bra kommentar! Du har säkert rätt enligt Bourdieu. Dock är ”återgången” till Tarde mycket enklare än sociala lagbundenheter; min vän och kollega Kalle kom typ hem från ett seminarium i London och sade typ ”Tarde är bra, jobba lite med det, han har skrivit…” – resten fixade archive.org. En bättre förklaring tror jag skulle vara att jag smittades av Tarde-tänket. En revolt förutsätter att det finns en åtminstone temporär maktstruktur att revoltera mot. Personligen ser jag ingen sådan, men det kan möjligtvis ha att göra med att jag är en ganska naiv person.

  8. Tack! Haha, din kollegas verkar ha varit härligt avslappnad i sin uppmaning. Angående Bourdieu så framhöll han vikten av att underkasta den den egna disciplinen (sociologi) kritisk granskning angående maktstrukturer. Läs honom, jag tror det kan vara mycket intressant. Den snudd på nietzscheanska maktkamp han anser pågår i den akademiska världen (och i den övrig världen) kan vara lite nedslående att läsa om, men han kan också vara mycket inspirerande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.