Transaktioner om civilsociologin; den svenska anomalin

Picture 28

Kalle P har kopierat Bror Gadelius skrift Massornas själsliv och andlig smitta (stor pdf med bilder, se mina citat här) från 1912. Som jag tidigare skrivit i bloggserien Transaktioner om civilsociologin sker det vid skiftet 1800/1900 en vattendelare inom denna unga vetenskap. Den Durkheimianska sociologin når stora framsteg och blir Statens och Akademins vetenskapliga flaggskepp, medan den Tardeianska tappningen främst plockas upp av amerikanska antropologer… och en svensk överläkare vid namnet Gadelius.

Låt oss se lite närmare på hans besynnerliga skrift, som influerats av den franska sociologin. Vi inleder med ett citat:

Kraftigast smittande äro de ideer, som röra rent lekamliga livsvärden, t. ex. möjligheten av dödsfara, Dödskräcken är den mest förenklande, individuella olikheter mest utplånande av alla våldsamma känslor. Den kommer folk att glömma alla andra hänsyn: personlig värdighet, stolthet, anständighet, blygsel, alla dessa vackra egenskaper som kulturen synes hava etsat så djupt in i människonaturen. Det visar sig att etsningen stannat i skalet; den har icke i minsta mån modifierat kärnan i denna natur – livsbegäret. (12)

Massan är en terräng, där det ondas bakterie lätt utvecklar sig, medan det godas bakterie nästan alltid dör av brist på näring. (21)

Vilket är ett tvärt brott mot vad Gabriel de Tarde (som Gadelius är inspirerad av) skriver i Laws of Imitation:

But shall we say, as to passions, that admiration, confidence, love, and resignation are superior in this respect to contempt, distrust, hatred, and envy? In general, yes, otherwise society would not endure. (länk)

Detta är mycket intressant. För både Tarde och Gadelius, och gemensamt för alla sociologer, återkommer frågan om hur ”samhället är möjligt?”. Tarde väljer att förklara det sociala med imitationer och smittor, och genoma att det är först när det sociala smittar och drabbar många som strukturer uppstår. Gadelius verkar ha vänt på detta resonemang, och ser istället den så kallade facebook-cancern som destruktiv. Istället är det i individen som möjligheten till goda affekter och förnuft ligger:

Massornas själsliv är en enklare, mindre utvecklad psykisk tillvarelseform än individens. Det är ett oreflekterat, opersonligt och undermedvetet varande; det är icke ett tänkande i vanlig mening utan snarast ett uppgående och stillastående i vissa föreställningar eller på sin höjd en intellektuell rörelse inom vissa trånga föreställningskretsar. Massan suggereras även idel hänföres och ryckes med av densamma till ett instinktivt handlande men uppfattar icke denna ide medvetet. Massan saknar därför fullständigt kritik. (15)

Gadelius är ute efter de undermedvetna processer som sätter fart på imitiativt beteende, eller, repetitioner i det sociala. Nu hade ju inte Gadelius Mediawiki och Etherpad, utan hans kritik är snarare sådan att han tänker sig en reduktion av tänkandet när det blir kollektivt. För att umgås med andra måste vi ”sänka” vår mentala nivå, och därmed tunnas tänkandet ut (i massorna).

Gadelius var mycket skeptiskt till det som vi brukar tycka är lulz. Det värsta som kunde hända var:

Att massornas själstillstånd lätt övergår i extas framgår av de andliga farsoternas historia, allt ifrån Dionysoskultens bacchantiska utsvävningar till senare tiders religiösa orgier. Extasen har mycken gemenskap med de tillstånd vi här studera, den har samma opersonliga och oreflekterade karaktär som dessa. (15)

En annan aspekt, som jag kommer att återkomma i serien om civilsociologi är varför Gadelius inte smittade av sig på andra sociologer (det fanns väldigt få 1912). Men för detta behöver jag dyka ned i arkiven.

Se även mitt och Kalles smittontologiska manifest som vi skrev för nästan exakt år sedan.

4 reaktioner till “Transaktioner om civilsociologin; den svenska anomalin”

  1. Är det verkligen Gadelius som är besynnerlig för sin tid? Mitt intryck är att hans sätt att läsa Tarde och Le Bon snarare var det typiska för sin tid.

    Hur många Tarde-läsare kring sekelskiftet valde i någon nämnvärd utsträckning att bejaka kopiering? Inte så värst många, tror jag. Och det blir intressant för oss, eftersom vi känner en helt annan Tarde än de. Vilka tänkare i vår tid har vi fullständigt missuppfattat?

    Jag noterar att det i dag är exakt ett år sedan den 20 november 2008. Då postade jag det inlägget ”Helt hysteriskt: Tardes smittontologi möter Artauds teater”. Artauds bejakande av smittan sker dock först kring 1930, ett utpsykat världskrig efter Gadelius.

  2. Rasmus: Sant. 1912 var ”massan” ett hot, även om varken Tarde eller Durkheim gjorde särskilt stora poänger av det.

    Gadelius verkar hata både dans, vidskepelse och frireliositet genom att dessa praktiker är suggestiva och förföriska.

    Kanske var en Tardeansk sociologi omöjlig i Sverige 1912. Intressant vore att spåra mer av den amerikanska antropologin.

    Men framför allt är det ju som mest intressant att tänka Tarde i en maskinisk tidsålder där digitala kopieringsmaskiner finns på varje skrivbord, i varje ficka.

    Hmm… Ett år med Tarde. Nästan värt att göra en länksammanställning 😀

  3. Håller helt med alla (inklusive de som kommenterar på 99, our 68) som lyfter fram att Gadelius inte riktigt tagit in Tardes poänger. Som Victor A skriver – han hänvisar till Tarde i referenserna, men lyckas inte bygga in detta tankestoff i löptexten.

    Rasmus: Kolla in den andra föreläsningen – ”Andlig smitta” – en hel del om dans och djävul i den.

  4. Hinsides uppfattningen om godt och ont… (!)

    ”Masspsykos”, http://runeberg.org/nfcq/0264.html (och följande sida)

    ”Någon uppfattning af moraliska värden kan
    man knappast tillerkänna massan; den följer blindt
    de starkaste intressena, de våldsammaste vindkasten,
    och dess flöjel rör sig hinsides uppfattningen om
    godt och ondt. Endast på detta sätt kan man förstå
    de blodiga dåd, begångna af en rasande människomassa,
    hvilka fylla revolutionernas historia under
    föregående århundraden och på senaste tid. Med
    den kollektiva personlighetens psykiska ofullkomlighet
    och primitiva art sammanhänger den viktigaste
    egenskapen i massornas själslif, benägenheten för
    efterapning och suggestion.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.