Transaktioner om assemblageteorier; Michelle Murphy och begreppet "assemblage" (del I).

Michelle Murphy vann det åtråvärda Ludwik Fleck-priset för boken Sick Building Syndrome and the Problem of Uncertainty vid årets 4S/EASST-konferens i Rotterdam som jag medverkade i. Fleck var en pionjär inom vetenskapsteorin och var före både Foucault och Kuhn i att utsätta vetandet och vetenskaperna för historiska och sociala perspektiv. Min professor Jan brukar i bland göteborgsvitsa genom att säga ”Kuhn var allt annat än Fleckfri”.

Men, boken är intressant av andra anledningar. Den är nämligen ett tecken i tiden av detta deleuzianska århundrade, och när en bok har fått Fleckpriset är den hyfsat mainstream. Låt oss granska några av de begrepp som används. Vi börjar i denna del med ”assemblage” (sammansättningar, agencement), som av Murphy är lånat från Tusen platåer, men som givetvis får sin egna form.

Boken handlar om syndromet ”sjuka hus” och dess framväxt. Det är en historieskrivning av en skyskrapa i USA där människor börjar må dåligt av miljön i kontorslandskapet (mer om detta i kommande poster). Murphys sätt att förstå byggnader kan sammanfattas i följande:

In short, office buildings, like all objects, are multiplicities composed of many histories, of ”ands”, that link in ways intended and unintended, drawing out some attributes and not others, thereby setting the conditions of possibility of buildings.

För att förstå assemblagebegreppet måste vi förstå vad en multiplicitet är för något. En byggnad är en multiplicitet, eftersom den aldrig och omöjligen bara kan vara ”en sak”, utan är skiftande, överlappande och många saker samtidigt, som kopplar med andra multipliciteter osv. Ibland dras vissa attribut (Spinozas begrepp från etiken) ut och aktualiseras, vilket naturligtvis innebär att andra överskuggas. Vi fortsätter:

Multiplicities are not like the interlocking pieces of a jigsaw puzzle, which fit together to reveal a single picture. Histories may overlap and contradict each other, have varying intensities, durations and stabilities. Instead of asking, what is a building? I will be asking, What are its ands? (12)

En byggnad är bara vad den kopplar sig samman med. Varierande intensiteter av människoflöden, material, vatten, pengar, kan i olika tidsliga utsträckningar skapa diversifierade men stabila formationer genom att den kopplas samman med andra byggnader, företag, pengar, kemikalier osv. Dessa sammansättningar kan aldrig forma en entydig helhet som ett pussel – (Som D&G säger: ”Arrive at the magic formula we all seek—PLURALISM=MONISM”). Murphy igen:

I use the term assemblage to describe the historically specific patterns through which buildings and bodies were connected, or assembled, to each other and to the objects and practices around them. I define ”assemblage” as an arrangement of discourses, objects, practices and subject positions that work together within a particular discipline or knowledge tradition. It is not the list of elements that make an assemblage consequential, it is what they made possible by the ways they articulated each other. (12)

I viss mån gör Murphy en förenkling här, men det är nödvändigt eftersom hennes bok ska lyckas göra en empirisk fallstudie. (Dessutom ger förlag inte ut svåra böcker längre eftersom de inte säljer… det är därför vi har bloggar och print on demand – filosofin räddad!)

Hursomhelst, genom att endast studera vad som har sagts i historien tar oss inte särskilt långt. Vi måste alltså även se hur:

Assemblages are formed of organic and inorganic objects, technologies, bodies, and architecture, and not just of words. (12)

Bruno Latour har länge upprepat ett liknande mantra, men det är aldrig fel att påminna spontana Cartesianer om att det inte är någon skillnad mellan kopplingar som går mellan ord, arkitektur, teknologier, tankar, och, och, och… En sammansättning är en sammansättning. Det resonerar helt i linje med D&G:

We are no more familiar with scientificity than we are with ideology; all we know are assemblages /…/ An assemblage, in its multiplicity, necessarily acts on semiotic flows, material flows, and social flows simultaneously (independently of any recapitulation that may be made of it in a scientific or theoretical corpus).

En sammansättning är alltid i en multiplicitet och kan aldrig reduceras till en enhetsvetenskap eller en ideologi. Den verkar samtidigt längs semiotiska, materiella och sociala flöden, och kan endast förstås i sin (vackra) heterogenitet. Monism.

Ungefär detta är utgångspunkten för den andra artikeln i min avhandling (teoretiskt). Nästa post kommer att handla om det mycket spännande begreppet ”regimes of perceptibility” hos Murphy, som givetvis kommer att jämföras med det deleuzeoguattarianska ”regimes of signs”.

7 reaktioner till “Transaktioner om assemblageteorier; Michelle Murphy och begreppet "assemblage" (del I).”

  1. CK, jag skulle vilja beställa en transaktion (eller om det är en traktat) över begreppsbesatthet. Jag anar något slags märklig paradox i det du skriver, som jag inte riktigt kan sätta fingret på, men som går ut på att det du skriver förutsätter samma antanganden som den tycks kritisera.

    Begreppsbesattheten tycks bygga på att om vi bara har rätt begrepp, om vi bara kunde ställa ordens betydelse i rätt förhållande till varandra, vilket vi gör genom esoterisk exegetik i Skriften, så kommer vi att kunna förstå världen. Det logisk-positivistiska arkivskåpet i ny tappning.

    Behöver vi egentligen begrepp som assemblage och multiplicitet över huvud taget? Till vad? Varför?

    ”Vi måste börja med att definiera begreppen” säger både hobbypositivister och deras kritiker Bullshit, säger jag. Kolla Poppers kritik av definitionshysterin — vi behöver ord som funkar, varken mer eller mindre.

  2. En kommentar med en länk åts upp av WordPress, men Poppers kritik finns i The Open Society, tror jag. Dissar Wittgenstein utan att nämna honom vid namn, tror jag, vilket gör det lite bisarrt, men tänkvärt och befriande slagträ mot begreppsbesatta på båda sidor muren.

  3. Väldigt intressant. Sammansättning är the shit (och, tror jag, ligger ganska nära vad flertalet barn av dagens halvhårda samvet-discipliner tänker, efter postmodernismens härjningar, bild- och textanalyser och införseln av indiepopliderliga resonemang)! Är dock undrande över några saker: Vad är det Murphy förenklar enligt dig? Varför det parentetiska tillägget ”vacker” beträffande heterogeniteten (är sammanstrålning, om ordlekar medges, ontologiskt och vetenskapsteoretiskt förfulat)? Sen är jag också väldigt nyfiken på hur du resonerar kring att svåra böcker inte längre ges ut, hur och vilka du räknar, vilka språk som avses, vad som skiljer andefattig eller lätt litteratur från svår, var du har fått påståendet ifrån (kan du exvis tipsa om någon som studerat detta, helst empiriskt), men, men – bara några tankar. (Tycker för övrigt – konsumentmakt! – att det är mycket roligare att läsa om dina ”teoretiska” funderingar i jämförelse med fras, iprens och hyrpolissamhällets långtgående inskärpningar av vissas integritet – men smaken är som baken, numer multiplicerad med aritmetiskt infinitum.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.