Transaktioner om assemblageteorier (del II): "Regimes of perceptibility"

(Snabblänk till del I)

Som vetenskapsteoretiker ställer man sig ständigt den metafysiska frågan ”hur kan vi veta något överhuvudtaget?”. Implicit i denna fråga finns även ”hur kan vi inte veta något?”. Tricky va 🙂

Michelle Murphy har ett svar:

I call the regular and sedimented contours of perception and imperception produced within a disciplinary or epistemological tradition its ”regimes of perceptibility” /…/ Produced by assemblages that are anchored in material culture, regimes of perceptibility establish what phenomena become perceptible, and thus what phenomena come into being for us, giving objects boundaries and imbuing them with qualities. Regimes of perceptibility populate our world with some objects and not others, and they allow certain actions to be performed on those objects. (24)

Givetvis resonerar detta med Deleuze & Guattaris begrepp ”regimes of signs”, som dock är aningen mera abstrakt, men funkar med samma logik:

We call any specific formalization of expression a regime of signs, at least when the expression is linguistic. A regime of signs constitutes a semiotic system. But it appears difficult to analyze semiotic systems in themselves: there is always a form of content that is simultaneously inseparable from and independent of the form of expression, and the two forms pertain to assemblages that are not principally linguistic. (ATPM, 111)

Vad vi kan veta, tänka, uttrycka, säga och skriva har alltså alltid ett ”content” som är icke-lingvistiskt, materiellt och fördiskursivt. Det är detta vi måste analysera (inte ”the signifier”, diskursen eller ”metaforer”). För att konkretisera detta kan vi ta ett exempel på en perceptibilitetsregim från den vetenskapliga revolutionen:

Ovan ser vi Robert Boyles luftpump. Den funkar så att den suger ut luften ur behållaren och framställer vakuum. Från 1600-talet och fram till idag har vi använt oss av teknologier för att, som Shapin och Shaffer säger, ”enhance perception and to constitute new perceptual objects” (Leviathan and the Air-pump, p. 36). Luftpumpsassemblaget skapar en perceptibilitetsregim, och det är först när den har förstärkt, skapat och koncentrerat vissa perceptibilitetsobjekt, som vi kan kalla dessa för ”vakuum”, skriva The Sceptical Chymist, eller skapar naturlagar, av typen Boyles lag.

Men varje perceptibilitetsregim skapar samtidigt en imperceptibilitetsdomän. Murphys bok, som ju handlar om sjuka byggnader, visar hur detta går till:

This regime [of toxicology] also produced a domain of imperceptibility. While toxicology was undoubteddly effective at rendering perceptible certain kinds of occupational disease, it simultaneously lent a narrow shape to what counted as significant chemical exposure, creating a domain of imperceptibility where other reactions fell. (91)

Således, samtidigt som man på ett koncentrerat och positivt sätt (som i positivitet, se Foucault) gör något perceptibelt, skapar man en domän av imperceptibilitet som faller utanför vetandets möjligheter. Att skapa positiv kunskap innebär alltid ett ”tunnelseende” där andra saker väljs bort.

Fortsättning följer… Johan K har nämligen givit mig uppgiften att besvara varför begrepp är viktiga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.