Traktat om politisk filosofi; ”nätpolitiken”. Del I: territorialiteter.

Att säga att en ”ny politik” har formats är alltid bedrägligt, men att säga att en ny politik är i görningen i förhållande till en tidigare kan vara hälsosamt för den politiska filosofin, som ett tillfälle att inventera sin begreppsliga och empiriska verktygslåda. Denna minibloggserie är alltså ett försök att summera upp, analysera och hitta nya användbara vapen i striden om kablarna. Ni som läser denna blogg ofta vet dessutom att detta inte kommer att vara ett försök att säga Sanningen om nätpolitiken. Eftersom jag är mer är väl insyltad i en strategisk kamp för att bevara internet, blir denna serie snarare ett förslag på hur vi kan tänka vidare, bortom och genom de processer som med täta intervall slår ned på nätets potentiella öppenhet. Om nio dagar förvandlas vi till Nordkorea! Det är inte okej. Förhoppningsvis kan denna serie vara läsvärd både för fria nätaktivister, Piratpartiet, journalistr, akademiker, och alla andra som bara tycker att det händer intressanta saker just nu.

Först bör vi (jag insisterar på vi) i god akademisk ordning går igenom åtminstone några saker som redan har gjorts. Mitt urval är inte helt systematiskt (detta är en bloggserie, inte en avhandling, även om bloggformatet är överlägset på många sätt):

  • Ulf Bjereld och Marie Demker har skrivit en bok som heter Kampen om Kunskapen -Informationssamhällets politiska skiljelinjer. Jag kommenterar i SvD.
  • Karl Palmås skrev en viktig artikiel i GP om bloggar och EU, samt end rad metodologiska reflexioner om nätet som civilsociologiskt studieobjekt.
  • Mothugg har behandlat liberalism vid ett flertal tillfällen.
  • Copyriot skriver nästan alltid om nätpolitik, men den om FRAktivismen är speciellt bra eftersom den dök upp mitt i FRA-debatten när alla skrek sig hesa över Tomhylsan Tolgfors, och gav en hel del nya uppslag. Jag byggde vidare på FRAktivismtanken i Sydsvenskan lite senare.
  • Jag har skrivit några snabba kommentarer om nätpolitik (Svd, AB, Svd).
  • Kritik mot Piratpartiet har dykt upp i Journalisten.se och DN Kommuniké. Dessa analysers opinionsnihilistiska, ytliga och normalitetskramande karaktär är typexempel på varför nätpolitiken måste undersökas. Båda tidningar ser helt fel – de letar efter partistrukturer, ideologipaket och populism. Men eftersom de inte vet hur de ska undersöka nätpolitiken saknar de redskap för att ge substantiellt innehåll till sina påståenden. Detta har dock inte med gammelmedier att göra. Läs gärna Johannes Forssbergs utmärkta analys i Expressen.
  • HAX har skrivit en bok som jag erkänner att jag inte har läst än.

Territorialiteter

Gemensamt för många, men inte alla, är att man tänker sig nätpolitiken som ett fenomen som måste förklaras eller förstås som ett separat fenomen från den traditionella politiken. Det verkar som att den på en rad punkter inte funkar som politik vanligtvis gör. Även om det finns partier, demonstrationer, flygblad osv. Så tycks dessa inte följa samma sammansättningslogik som vi är vana vid. Partiet har inga kaffedoftande lokaler och håller sina partistämmor på nätet, demonstrationerna får bara formen av ett ”tåg” så länge de etablerade ungdomsförbunden är där och ger dem denna förutsägbara och nollintensiva form. Flygbladen är inte av papper i digitala former; banners, länk-metadata, och i stället för att bomba en stad med lappar så bävar nätet i så kallade bloggbävningar. Detta är dock bara yta, för politik är så mycket mer än sina uttryck. Det finns ett innehåll också. (åtminstone om vi ställer upp på Hjelmslevsk semiotik).

Till sakfrågan. Vad handlar egentligen om det här med internet om? Givetvis rör det sig om en mångfald av saker. Men som filosof måste jag ändå försöka finna begrepp som förenar de enskilda lagar, händelser och förändringar som leder fram till något som vi kan kalla en ”nätpolitik”. Det är dags att introducera de välkända begreppen släta och räfflade rum i förhållande till territorier och omkodningar, avkodningar och överkodningar.

Det IP-baserade internet, som debatten handlar om, har alltid varit ett räfflat rum. Det ligger i arkitekturens grundläggande design att IP-nummer ska hitta rätt, och på protokollnivå finner vi ett navigeringssystem som liknar kartan, kompassen och bäringen efter år 1440, tre innovationer som gjorde det släta havet till ett räfflat rum. Det är kanske ingen slump att man inom den proprietära mjukvaran har uppkallat webbläsare efter koloniala expeditioner (Internet Explorer, Safari). Dock faller ett sådant textigt argument när man ser till den öppna mjukvarans djur (Firefox, Lynx, Konqueror (redan där föll argumentet, divide and conquer). Poängen är ändå att på grund av sitt rigorösa navigationssystem, alltså dess territoriella räfflingar, så är internet å ena sidan förmöget att hålla reda på en global bittorrent-svärm, men samma förmåga kan användas av FRA för massövervakning.

Denna räffling är dock endast på en nivå av tekniska maskiner (till skillnad från abstrakta-, figurativa-, begärsproducerande- etc.). I praktiken är internet(s) ett potentiellt slätt rum, i förhållande till en rad institutionella hierarkier. Några av dessa är i sina sista korrupta dödsryckningar, exempelvis skivindustrin, medan visa endast är i transformation, bland annat den parlamentariska politiken.

Kodningar

Vad är då en kodning? Det är ett centralt begrepp hos Deleuze och Guattari, och innefattar allt som styr flöden. Det handlar alltså inte om instruktioner till maskiner, som i datakod, men inte heller om ”representationer” som i den postmoderna semiotiken. En kodning kan vara immateriell, vilket är fallet i lagar, regler och direktiv, men den kan likaväl vara ”hård” och materiell, i form av DRM, IP-censur, trafikdatakopiering (FRA), hyrsnutar (Ipred) eller databaser (datalagringdirektivet).

Allt är kodat, annars skulle det inte hänga samman. När något överkodas, läggs en regim över en annan. Man kan säga att för länge sedan så överkodades större delen av medelhavsområdet av det romerska imperiet genom pax romana, soldater, lydstater och infrastruktur. Dock kring 400 efter kristus omkodades region efter region av de indo-europeiska folkvandringarna, vilket så småningom ledde till att territoriet omkodades. Så länge det finns bofasta civilisationer är alla territorier räfflade på ett eller annat sätt, men de kan vara kodade på många olika sätt.

Vad vi ser i FRA, Ipred, ACTA, DRM, censur, datalagringdirektivet och i jakten på barnpornografi är byggandet av överkodningsmekanismer vars konsekvenser blir införandet av en ny regim. Dessa regimer, ja de måste stå i plural eftersom varje land, kontinent, region, lokalitet innebär heterogena regimer, har olika objekt som skall definieras som en utsida av ”samhället”. Terrorister, pirater, frispråkiga, pedofiler, brottslingar etc. blir legitimeringsstrategier som skapar ett outside object som därmed tillåts definiera insidans innehåll. Dock är det ofta ett misstag att alltför länge fokusera uppehålla sig vid just dessa.

Den första slutsatsen i traktat om nätpolitiken lyder således.

Nätpolitikens objekt handlar om territoriers kvalitativa förändringar. Den står i opposition mot de flesta överkodningar som har en kastrerande effekt på det fria flödet av information.

4 reaktioner till “Traktat om politisk filosofi; ”nätpolitiken”. Del I: territorialiteter.”

  1. outsourca polisjävlarna (am)
    6% brott och 13% våldtäktsuppklaring
    hd dom = betalt för service
    polis frågar våldtäktsflickan om sexvanor = betalar skatt för det
    hahahha
    till isen 17000

  2. Bra text 🙂 Den var kul att läsa.

    Du kritiserade inte PP speciellt mycket nu, jag tror att det kan vara en bra idé att noggrannt gå igenom partiet och syna det. Det lär ju leda till en större förståelse för partiet och vad de (bl.a. jag) egentligen står för, många tänker ju bara på fri fildelning nu 😐

  3. För att uttrycka det säsongrelaterat: Det var förbanne mig det finaste jag läst sedan jag konfirmerades!

    Ser fram emot nästa del.

    PS. Också romarna var indoeuropéer. Forskningen har väl kommit fram till att utbredningen av det indoeuropeiska språkträdet faktiskt berodde på folkvandringar (likannde DNA), men de folkvandringarna kom långt innan romarrikets fall. Fast det visste du förmodligen redan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.