The Limits of Representation

Denna post är tillägnad kapitlet The Limits of Representation i Michel Foucault‘s The order of things. I princip har den karaktären av en walkthrough och jag uppskattar gärna kommentarer. Om någon får ut något konstruktivt överhuvudtaget av att tröska sig igenom denna post blir jag mer än glad om ni skriver en rad i kommentarerna. Sidhänvisningarna inom parentes gäller 1994 års utgåva från Vintage Books. Varning – det blev lite långt… Here we go:

The Age of history (217).Foucault inleder kapitlet med att rekapitulera bokens huvudtes och historiesyn; att rationella och objektiva kriterier inte duger som förklaring till varför det generella vetandet i västerlandet, alltså epistemet, förändras. Istället rör det sig om stora förändringar över en kulturs samlade vetanden, som när de kastas om skapar ett epistemiskt brott. Foucault repeterar även en annan tes, den att vi har svårt att begreppsliggöra och förstå dessa förändringar eftersom vi är ”caught up inside” (221) samtidens epistem, och har därmed svårt att se utanför dess gränser. Detta låter givetvis som Thomas Kuhn‘s kapitel ”The invisibility of revolutions”, där Kuhn argumenterar för att vi får en förvrängd historiesyn genom att läroböcker och översiktsverk skriver historien i en kumulativ och rationalistisk anda där paradigmatiska helheter försvinner. Men, men… det är knepigt att jämföra Kuhn och Foucault eftersom de har så vitt skilda bakgrunder även om de driver en tes som påminner om varandras. Men det finns god anledning att återvända till jämförelserna.

Därefter kommer upptakter till att beskriva det stora epistemiska brott som utspelar sig ungefär mellan slutet av sjuttonhundratalet och början av artonhundra. Här uppstår ju tre huvudsakliga fåror i det västerländska vetandet; filologi, biologi och ekonomi, som i det klassiska epistemet är kända under beteckningarna – men inte därmed sagt motsvarande! – generell grammatik, naturalhistoria och ”rikedomsanalys” (analysis of wealth).

Först ekonomin. Här diskuterar Foucault med utgångspunkt i Adam Smith (223) och begreppet arbete (labour). Detta begrepp har använts förr i analysen av rikedom (wealth) i det klassiska epistemet. Smith, som räknas som en av den moderna ekonomins fäder, uppfann inte begreppet arbete, inte heller gav han det en ny roll, utan han förflyttade det säger Foucault (223). Istället för att arbete endast skulle beskriva efterfrågan så förvandlade Smith det till en irreducibel och absolut mätenhet (unit of measurement). Men då uppstår nästa problem. Hur kan arbete vara absolut om arbete säljs på en marknad och därmed har ett varierande pris? Jo, här för Smith in tid och slit, en mycket viktig komponent i det moderna epistemet, Därmed banar han vägen för begreppet arbetsdag. Även begreppet värde kommer att förändras. (225) Istället för att guld är värt mera än silver på grund av att det är mer åtråvärt eller passionerat så kommer guld och silver att underkastas tid, slit och utmattning. Däremot så byter vi (exchange) vi på grunda av begär och behov, men grundförutsättningen för detta ligger i att vi kan göra det, och vi kan ordna det, på grund av tid och slit. Alltså, en tanke jag får här är att förutsättningen ligger någon annanstans än i guldet och silvret själva. Det är inte deras glimmande ytor och vårt begär till det som är det egentliga värdet, utan bakom allt detta ligger just tid och slit. Möjligheten att hitta något annat än yta, ett tema som kommer gå igen i biologin som kommer nu:

Biologi (226). På samma sätt som ekonomin träder in på scenen, så gör biologin detta i tiden för det moderna epistemet. Ett fundamentalt begrepp som motsvarar Smith’s arbete, blir inom biologin organisk struktur (organic structure), och jag skulle vilja fortsätta och säga att liv är lika viktigt här. Linneus och naturalhistorien i det klassiska epistemet hade ytkaraktärer som bestämmande. Men i det moderna epistemet så börjar konkurrerande idéer att poppa upp. Till exempel börjar man tänka sig klassificeringar efter hur djur rör sig… om de gallopperar exempelvis. Men viktigast är den långtgående kritiken av att ytobservationer räcker för att klassificera. Detta händer ihop med dissektionen som metod, alltså att man ville skära och karva i växter och djur för att komma åt någonting ”där inne” för att hitta mekanismer (nu ska jag vara försiktig med detta ord…) som strukturerar arterna. Men tanken om att nyckeln till biologin, och därmed livet som sådant, ligger inuti istället för på ytan är viktig i brottet mot det moderna epistemet. Därmed får (230) organen funktioner trots att de är dolda för ögat. Och i och med detta börjar det klassiska epistemet att vackla i och med att man ifrågasätter att de visibla (visible… ja, här borde man säga synlig, men visibel är tydligare), egenskaperna kunde bestämma en individ och därmed abstrahera den till ett generellt genus.
Visserligen, påpekar Foucault, hade begreppet organisk struktur funnits tidigare i det klassiska epistemet (exempelvis hos Linneus), men det var i och med Jussien, Vicq d’Azyr och Lamarck som detta begrepp blev centralt som en metod för att karaktärisera och bestämma (231).

Problematisering av den generella grammatiken (232). Här börjar Foucault att rekapitulera vad som sagts tidigare i boken; att den generella grammatiken i huvudsak var en diskurs av representation där orden egentligen alla hade samma status och där signifikation egentligen var ganska godtycklig. Orden hade alla samma vara. Men i begynnelsen av det moderna epistemet kommer denna utsikt att förändras fundamentalt. En viktig komponent här är introduktionen av begreppet böjning (word inflection, Beugung, Flexion). I den generella grammatiken hade ords böjningar givetvis funnits (precis som arbete före Smith och organisk struktur i naturalhistorien – Foucault får alltid ihop det snyggt!), men de hade då bara varit ett sätt att länka samman representationer på (234). Men i och med att man börjar jämföra språk med varandra, exempelvis Latin och Sanskrit, så börjar man tänka sig böjningsmönster utifrån rötter och grammatiska funktioner. Därmed ser vi grunden till den moderna lingvistiken där formala element börjar träda fram, system av grammatiska funktioner och en bred organisering av språket. Samtidigt som detta grundas fonetiken och vi börjar få en syn på språket där det viktiga inte är representation, utan systemet sammanhängande som sådant (236).

Ideologi och kritik (236). Här börjar Foucault med att summera hur den generella grammatiken, naturalhistorien och analysen av rikedomar fick nya injektioner i det moderna epistemets födelse. Begär skapas genom arbete, den organiska strukturen skapar en arts egenskaper och språket har en intern struktur genom böjningssystemet. Alla dessa är externa till representationen som sådan! (exterior to the actuality of the representation itself).

Alltså: Det västerländska tänkandet utsätts för en förskjutning (displacement) i och med Adam Smith, filologerna och biologerna. Och denna förskjutning baseras på att representation i sin helhet kom att förlora sin kraft att vara en grundsten i vetandet (238). I det moderna epistemet försvinner ytan och fram träder krafter som är ”behind the scenes” (239).

På sidan 244 kommer sedan en knepig passage som följer kapitlet ut. Här tar Foucault tag i hur det epistemiska fältet, alltså biologi, filologi och ekonomi hänger samman med det filosofiska som är tredelat i kritik-positivism och metafysik. För de empiriska vetenskapernas ”behind the scenes” gjorde att det blev omöjligt att analysera representationen i sig själv (245) och därmed splittras även filosofin i dels positivismen, som blundar för essenser och endast ser till lagar och samband, och dels i metafysiken som inte bryr sig om lagar utan om essenser. Rörigt. Men här återkommer Foucaults tes om att det epistemiska brottet är allomfattande och gäller lokaliseringen för filosofin likväl som för vetenskaperna.

Om två veckor skriver jag om nästa kapitel – ”Life, Labour and Language”.

2 reaktioner till “The Limits of Representation”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.