Thaileaks

Wikicong

Under gårdagen rådde en febril aktivitet på Telecomix IRC-kanal. Det ljusskygga cyberkommandot ”Wikicong” hade klurat ut en lösning på att kringgå att den thailändska blockeringen av Wikileaks.

Thaileaks.info är en spegling av det material på Wikileaks som handlar om Thailand. Men det är också en http-tunnel (apache-proxy) till hela Wikileaks genom wiki.thaileaks.info. Wikicong har delat med sig av koden för hur man gör fler siter av samma slag.

Jag känner inte till Wikicong så noga, men de har tidigare gått ut hårt mot Pentagon och skriver i en Interfax-kommuniké att:

Your reasons are however irrelevant to us. We are in your internets, defending the free flow of information. No matter what you take down, we bring it up again. We were born and raised in tunnels, and we speak natively in cryptographic code.

Direktaktionen, som genast gjorde det thailändska filtret obsolet, ledde inte bara till att Wikileaks började fungera igen. Dessutom säger rykten att thaileaks.info ligger på förstasidan av The Pirate Bay inne i Thailand. Försöket att blockera Wikileaks borde i så fall rimligen ha slått rakt bakut, och lett till att det känsliga materialet laddas ner i långt större utsträckning än tidigare. I så fall har den så kallade Streisand effect hunnit verka. Det som blockeras på internet, även om det är ointressant, blir genom blockeringen ännu mer intressant.

Vid en ping mot thaileaks.info ser man att deras servrar står i Sverige. Undrar vad utrikesdepartementet tänker om att Sverige verkar vara en bas för ljusskygga yttrandefrihetsfundamentalister. Det återstår att se.

Lite länkar till den enorma nyhetsfloden:

Watoday.au

Straitstimes.com

Le Monde

Ibox.bg

Asian Correspondent

El Pais

15 reaktioner till “Thaileaks”

  1. Undrar om ”No matter what you take down, we bring it up again. ” kan appliceras på vad som helst som blockeras?

    Samma kring ”Det som blockeras på internet, även om det är ointressant, blir genom blockeringen ännu mer intressant.”, dvs Streisand Effect.

    Viss partiledare nyligen tydliggjorde friktionen och den kinetiska energi som frigörs när man i full fart kör mot ett principiellt uppsatt mål och farkosten smäller i fartguppet som är den veckning som uppstår när man blandar ihop principiell teori och praktisk tillämpad politik.

    Måste vi alla fundera över principers gränser och undantag? Måste vi alla hårdare pressa oss vad gäller moralism och andra mjukare system än teknokratiskt utmejslade budordsmonoliter?

  2. Rikard: Wikicong kanske har rätt på internet. Så länge det finns ytterligare en nod i nätverket, kan den routa vidare trafik. Internet är byggt så. Men vad moralismen i det skulle vara är frågan. Kanske är det inte en moralism utan en vitalism, ”organismen internet kan”.

    Och frågan är om teknik är hårdare än andra mjuka system. I någon mening har blockering och förhandscensur funnits sen medeltiden, men den mjuka teknologin internet har bara funnits några decennier.

  3. ”No matter what you bring down, [it gets brought] up again” och Streisand-effekten är väl två högs amoraliska grundpelare i hur internet fungerar, över lag. Det är helt enkelt så, oavsett vad vi personligen tycker om materialet. Jag vet mycket skit jag inte gärna vill att internet ska innehålla, men jag vet också att alla försök att ta bort någonting från internet är meningslösa. Moral kommer inte in i bilden, det är bara så internet fungerar.

    Det hela påminner mycket om det Manuel DeLanda kallar ”redundant causality” (eller ”causal redundance”, minns inte exakt). Om Internaut A inte återpublicerar eller vidaresprider material som någon försöker censurera kommer Internaut B, C, D… att göra det. Med andra ord kan vi lika gärna betrakta återpubliceringen som någonting som internet som helhet gör — och internet utgörs av (bland annat) tillräckligt många olika människor för att vi inte ska kunna tillskriva det en enad moral.

    Så ja, principerna kan appliceras på allt som blockeras och tas ned. Det är upp till oss som individer att ha vår egen moral och etik, men internet som helhet kan aldrig dela den med oss.

  4. Tja, jag menar snarare att det är bra att ta diskussionen om frihetens gränser innan man kör i väggen.

    Vad visst parti gjorde för misstag var att blunda för den diskussionen och låta principer uttolkas i vad många efteråt tyckte kändes som absurdum.

    Hårda och mjuka system. Moralism eller vitalism. Handlar det kanske om idealism? Eller handlar det om nyanser?

    ThaiLeaks är enligt mig bra och ett exempel på hur internet fungerar. Av det drar jag inte slutsatsen att sättet internet fungerar därför alltid är bra.

  5. @Rikard
    Frihetens gränser måste absolut diskuteras, men de måste diskuteras som någonting som kommer från mänskligheten och som därmed berör människor — inte tekniker och protokoll. Lika lite som jag skyller kaffebryggaren för att jag inte kan sova eller högtalaren för min hörselnedsättning skyller jag internet för det som sprids där. Det var jag som bryggde kaffet, jag som drack tio long islands och gick på garageklubb. På samma sätt är information på internet inte internets ansvar.
    Så låt oss prata mänsklig moral innan vi kör in i väggen!

    Jag är inte ute efter att prata runt etiska frågor, och jag kan hålla med dig om att det är problematiskt att vissa har begripit internets avsaknad av moral och etik och tar det som intäkt för att de själva kan kasta all etik över bord. Vad vi ska göra med dem är en öppen fråga, men att begränsa frihet (någonting som ändå är omöjligt i datornät) är inte en rimlig väg att gå varken ekonomiskt eller socialt.

  6. Johan et.al.: Ja, nätet vill ju verkligen vara det perfekta Tardeanska mediet.

    Innovation >> Repetition >> Opposition >> Anpassning.

    Någon gör en fin film. Filen kopieras/repeteras i tusentals. Sajten möter opposition från nedstängande instans. Den imitativa strålen avleds, och börjar söka sig runt oppositionen, genom att anpassa sig, exempelvis genom att stråla från en alternativ IP-adress. Processen börjar om: Innovation, repetition osv.

    Som ChrisK säger: Detta är inte en fråga om moral, utan om liv. Den ursprungliga vitalismen kanske kändes fånig – ”elan vital, WTF? jag tror inte på andar!” – men detta fall blir det kopierande liv som strömmar genom kablarna så påtagligt, så greppbart. Vi kanske inte ser själva flödet, men vi ser dess effekter.

    Livet är vackert. http://www.youtube.com/watch?v=F6dTjQWUFco

  7. mlowdi, jag har inte talat om ”internets moral” heller. Ledsen om jag uttrycker mig otydligt.

    Det jag talar om är just ”mänsklig moral” och knappast förespråkar jag begränsning av frihet. Däremot står friheter alltid mot varandra och då måste man göra en avvägning, vilket en del kallar mänsklig moral, andra pragmatik.

    Men jag är inne på ditt spår och vill problematisera detta. Man kan problematisera en hel del kring internet och informationsfrihet.

    T ex, kan man problematisera att man sprider information till Thailands befolkning, men när endast cirka en fjärdedel av dem har tillgång till internet, så uppstår helt nya frågor.

    Hur sprider vi infrastrukturen och tillgången till internet? Det är så lätt att glömma bort att det som sker eller finns på internet inte är det samma som det folket känner till eller har ens tillgång till. Tydligt blir detta när vissa partier stirrar sig blinda på hur många bloggare de har eller hur många ”like” de får på facebook. Eller när man säger att det senaste släppet från wikileaks också måste komma Afghanistans folk tillgodo.I Afghanistan har cirka 3-4 % av befolkningen tillgång till internet.

    Jag säger inte att folk inte känner till detta, utan att det lätt glöms bort i diskussionen och retoriken.

    Kombinera denna slarviga likställning mellan internauts och folket, med fina principer om total informationsfrihet så har du ett helt fält av nyanser och möjliga problematiseringar 😉

    Jag har inga lösningar på detta men vill gärna att diskussionen handlar också om ovanstående. Är steisand-effekten bra, även när ens dotter misshandlats på skolans toalett och filmats, där filmen sprids viralt på internets? Vem står upp då och säger

    Lulz, they try to stop this film from spreading, they are only making it more interesting!

    Nej, internet är inte bara elände och problem. Nej, censur eller filter är inte socialt värt priset. Nej, det finns ingen moral i själva infrastrukturen. Men det verkar så mycket lättare att prata om fall som bättre passar in i ens bild av hur saker borde ligga till… Jag är rädd att det kommer bita oss alla i röven en vacker dag när det regnar #gbgftw! 😉

  8. @Rikard
    ”Är steisand-effekten bra, även när ens dotter misshandlats på skolans toalett och filmats, där filmen sprids viralt på internets?”

    Men det är ju just den här sortens frågor jag menar är omöjliga att besvara, av på det stora hela samma anledningar som piratbyrån konstaterade att fildelningsdebatten var över för fem år sen. Filerna är redan nedladdade, likaså är flygfotot på huset redan spritt.
    För att parafrasera vad jag själv skrev tidigare: när Streisandeffekten leder till någonting som är bra för mig eller något/någon jag bryr mig om är den bra. Detta är relativistiskt, absolut. Men det flyttar bördan för moral & etik dit den hör hemma: den mänskliga upplevelsen av världen.

    Sen har du verkligen en poäng i att mycket av internetarbetet med wikileaks och så vidare har svårt att nå dem det i grunden berör, ex. vis thailändska och afghanska folket. Jag tror att vi har mycket att lära oss av Sovjet och distributionen av samizdat (sp?) där. Bra översättningar i utskriftsvänligt format, kanske? Jag vet inte, men det är en fråga som absolut behöver arbetas vidare med.

  9. Instämmer i era kloka kommentarer. Arbetet med att kringgå blockeringar är effektivast om man samtidigt utvecklar sätt att skapa mera access till internet. Det är svårt att tvinga en stat att ge internet till folket, men fri-mjukvaruforskningen kring routers, delade uppkopplingar och meshnätverk är här lika viktig.

    Man måste liksom bygga väg för att internet som liv ska kunna multiplicera sig. Fiberkablarna är muskelväven.

  10. @mlowdi det var inte menat som en fråga för dig att besvara 😉

    Ber återigen om ursäkt ifall jag är otydlig. Jag besvarar gärna frågan själv, nej, streisand-effekten är inte bra om den appliceras på exemplet ovan.

    Streisand-effekten är per se varken bra eller dålig. Den bara är. Det jag tycker blir besvärligt då, lika besvärligt som min fråga kan upplevas, är när man väljer situationer där streisand-effekten är bra för att effekten ligger i linje med ens egen uppfattning om hur världen borde vara.

    När hollywood försöker stoppa spridningen av en film och den sprids hundrafallt mer. Ja, det kan jag tycka är oerhört lyckat. Men det säger ingenting om streisand-effekten per se. Den är, som flera redan sagt, en egenskap hos internet och streisand-effekten har ingen moral i sig.

    Vi kanske inte har den funktionen eller uppgiften men det diskuteras faktiskt väldigt lite mänsklig moral nuförtiden.

    Dock tror jag vi kan lära oss mycket av den här diskussionen faktiskt. Minns ni arboga-bilderna? Väldigt många vanligtvis intellektuella och rationella människor fick total kortslutning av dem. Moralen blev att eftersom TPB var amoraliska i sitt urval, eller agnostiska eller hur vi nu ska säga, så måste de ju vara omoraliska (eller åtminstone passive aggressive).

    Det verkar som om när det kommer till internet så får folk oerhört svårt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Vem som inkluderade bilderna i materialet (några få bilder på flera tusen sidor utredning). Vem som underlät att sekretessbelägga bilderna. Vem som ursprungligen lämnade ut bilderna i digital form. Vem som pekade hela allmänheten på var ”bilderna” fanns att hämta. Osv. TPB verkade som ett rött skynke framför hela situationen. OK, det blev extra komplicerat pga brevväxling i hårda ordalag mellan en anhörig och en operatör på tpb (som inte först förstod att det var en anhörig i andra ändan, vad jag förstått).

    Uteblev gjorde diskussionen om varför folk köper fler kvällstidningar om de innehåller långa reportage och beskrivningar om det hemska som inträffade i Arboga. Uteblev gjorde diskussionen om medias roll i styrandet av trafik till förundersökningen på TPB. Det gick helt enkelt inte att hålla alla riktningar i huvudet samtidigt.

    Det är en effekt av informationsfrihet och internets mekanismer att förundersökningar med otrevliga bilder kommer att spridas och inte gå att stoppa när de väl börjat spridas. Men diskussionen fastnar ju så ofta just vid spridningen och inte i vilket samhälle eller kontext spridningen äger rum.

    Jag ser precis samma mekanismer (eller brist på mekanismer) nu när det finns en strömning i media (och hos enskilda tyckare som bildar sin världsuppfattning på vad som står i vissa media) som hävdar att Wikileaks afghanistan-läck dödar ”oskyldiga”. Man ser att aha! Wikileaks har ”publicerat” material utan urskiljning här. Folk hängs ju ut på ett otrevligt sätt här, va? Känner ni igen diskursen från arboga-fallet?

    Man ser informationsfriheten som något väldigt amoraliskt (som den ju per automatik måste vara) samt främmande/skrämmande och förmår inte relatera till den i ett större sammanhang.

    Det är så oerhört mycket lättare, tycks det mig, att diskutera huruvida det är OK att sprida information på gott och ont, än att diskutera vem som samarbetar med vem i Afghanistan, och vad vem hade där att göra över huvud taget osv.

    Svenska soldater i fara? Nähä! I ett krig? Nähä! Ska vi ta hem dem? Ska vi kräva att alla krig blir ofarliga för soldaterna (om det så kräver total mörkläggning av hela internet)? Vad gör soldaterna där över huvud taget? Nej, sånt diskuterar vi inte. Vi diskuterar om det var ”rätt” att sprida ”känslig” ”information”.

    Samma enögdhet kanske riskerar att få fäste i den andra sidan, de som envist försvarar att TPB bara länkade till någon ”information”. Att wikileaks bara sprider ”information” som är en puzzlebit i ”sanningen”. Att information måste få vara fri.

    Låt oss hålla den här diskussionen levande och åtminstone inte fastna i dogmer som ”information kan aldrig någonsin förbjudas, punkt”. Vi är ju faktiskt sociala varelser, och vi borde kunna öva oss i att förhålla oss på olika sätt till information och hur den sprids kontra låses in.

    Disclaimer: Nej, jag tycker inte att vi här lider av detta problem, i den här diskussionen. Jag ville utveckla mina tankar bara eftersom de kanske inte var tydliga eller ens färdiga i de första inläggen. Inga tår trampade på hoppas jag.

  11. @Rikard
    Åh! Då förstår jag hur du menar. Ja, jag håller med om att vi lika mycket måste hålla teknikens amoralitet borta från oss som vi måste hålla vår moral borta från tekniken.
    Den sociala varelsen kan aldrig agera utan någon form av moral (om inte annat så för att allt vi gör kommer tas emot av vår mänskliga omvärld som uttryck för en moral — och kanske sprida sig!) och jag skulle gärna hålla mig aktiv, som motsats till reaktiv, i förhållande till informationsspridning. Men i alla fall just nu undflyr alla idéer om en aktiv informationsmoral mig.
    Och du har i högsta grad rätt i att amoralitet inte fungerar som ett försvar i ”det allmännas” ögon!

    Jag tror vi behöver ta den här diskussionen vidare i andra former, på något sätt. Det pratas alldeles för lite om internetmoraler och internetetik utanför det rent preskriptiva. Hur ska vi göra en framtid sida vid sida med (och i och utanför) det här gigantiska amoraliska verktyget till en mänsklig framtid?

    (Appropå aktiv-reaktiv, jag har fastnat hårt för Braidottis omskrivning nomadic-sedentary. Den är inte alltid perfekt användbar, men den fångar vissa aspekter av vad som står på spel på ett mycket passande vis.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.