Tarde collection; Laws of imitation. Exegetisk genomgång av kapitel 1.

I do not date the birth of society from this idea, for society undoubtedly existed before exchange. It began on the day when one man first copied another. (28)

Hur hänger samhället samman? Är det genom dialektiska konfliktförhållanden mellan proletärer och borgare? Eller kanske genom funktionella normsystem? Eller, varför inte, genom byråkratiska organiseringsfomer?

Nej, Marx, Weber och Durkheim är blott fiskar i havet. De förklarar ju samhället utifrån de skummande vågorna, och inte från djupen. Men nog av sådan slarvig retorik, let’s get down with Tarde och den underbara världen av repetitioner, innovationer och upptäckter!

Jag skrev om Tarde för ett tag sedan, och dessutom var han en ständig referens på slemminariet. Jag formulerade där en filosofisk-empirisk tes om att ”varje original/singularitet är blott en förtätnad av repetitioner”. Låt oss få lite mera kött på benen genom att exegetiskt läsa introduktionskapitlet till The Laws of Imitation. Tre av de viktigaste böckerna, Social Laws, Laws of Imitation och Penal Philosophy finns på Archive.org, både som tunga pdf-filer och som vänliga html-dokument. Eftersom exegesen har avfärdats i det moderna epistemet, måste jag ta till denna metod i sin helhetsaffirmering. Det första steget innebär att man skriver av texten så noga som möjligt. Med lite copy and paste har jag skapat en mera läsbar pdf av första kapitlet som kan laddas ned här. Därefter läser man:

Exeges – Imitationens lagar.

I shall take the liberty of baptising them collectively inventions or discoveries. By these two terms I mean any kind of an innovation or improvement, however slight, which is made in any previous innovation throughout the range of social phenomena, language, religion, politics, law, industry, or art. (2)

De två grundläggande begreppen är alltså innovation och upptäckt. Man hade kunnat tänka sig att Tarde nu genast skulle börja tala om de mänskliga samhällenas komplexitet, men istället vänder han sig till myror via sociologen Alfred Espinas. Hans studier av myrsamhällen visar hur innovationer sprids genom direkta instruktioner: ”individual inventions which are afterwards transmitted from generation to generation by direct instruction.” (3). Låt oss kolla in detta youtube-klipp för att illustrera vad Tarde är ute efter.

Espinas expressly states in his admirable work on Societes animales, a work which was written long before the first edition of this book, that the labours of ants may be very well [be] explained on the principle ”of individual initiative followed by imitation” This initiative is always an innovation or invention that is equal to one of our own in boldness of spirit. (2)

Myror har ju inga sociala kontrakt, normsystem eller komplexa teknologier. Ändå lyckas de genomföra oerhört komplicerade uppgifter, och Tarde ser endast imitationen som möjlig överförare av instruktioner. Vad är då egentligen en repetition, och borde inte samhällsvetenskaperna vara annorlunda än de biologiska?

In other words, when the things which repeat themselves remain united as they increase, like vibrations of heat or electricity, accumulating within some heated or electrified object, or like cells multiplying in the body of a growing child, or like proselytes to a common religion, in such cases the repetition is called a growth instead of a series. In all of this I fail to see anything which would differentiate the subject of social science. (6)

Nej, repetitioner finns överallt och de vibrerar och resonerar med samma logik i alla domäner. Hur uppstår då de storheter som vi brukar kalla samhället, eller till och med Civilisationer?

This fact is apparent in our European societies where the extraordinary progress of fashion in all its forms, in dress, food and housing, in wants and ideas, in institutions and arts, is making a single type of European based upon several hundreds of millions of examples. Is it not evident that it is this prodigious levelling which has from its very beginning made possible the birth and growth of statistical science and of what has been so well called social physics, political economy? Without fashion and custom, social quantities would not exist, there would be no values, no money, and, consequently, no science of wealth or finance. (16)

Det är alltså ganska enkelt. Genom miljoner av repetitioner, från de enklaste moden och vanor, har resonanser uppstått som gör att vi kan tänka oss något som är ”single type of European”. Först i andra hand kan vi mäta statistiskt och skapa en social fysik. Men utan denna multitud av repetitioner hade vi aldrig haft dessa tänkta lagbundenheter överhuvudtaget. Allt som finns är kopieringar:

In the beginning of societies, the art of chipping flint, of domesticating dogs, of making bows, and, later, of leavening bread, of working bronze, of extracting iron, etc., must have spread like a contagion; since every arrow, every flake, every morsel of bread, every thread of bronze, served both as model and copy. (17)

Det är ungefär här som smittontologin kommer in i bilden. Flintyxan och spjutet, två intressanta fyla för övrigt, spreds som ett virus under stenåldern. Nu, skärpning av fakulteterna:

Every social thing, that is to say, every invention or discovery, tends to expand in its social environment, an environment which itself, I might add, tends to self-expansion, since it is essentially composed of like things, all of which have infinite ambitions. (17)

Ojoj… här var det Spinoza! Vid mitt förnuft! Vadan denna metafysik! Varje innovation expanderar alltså sin sociala omgivning, en omgivning som i sig själv tenderar till expansion eftersom den är i grund och botten sammansatt av liknande saker, saker som har infinita ambitioner. Jag kan inte hjälpa att tänka conatus här, men jag är inte säker än.

Låt oss återvända till sociologin som vetenskap.

Now it is precisely on the same ground that the sociologist is, strictly speaking, a scientist. Given the centres, the approximate velocities, and the tendency to separate or concurrent motion of existing imitations, the sociologist is in a position to foretell the social conditions of ten or twenty years hence, provided no reform or political revolution occur to hinder this expansion and provided no rival centres arise meanwhile. (19)

Sociologin kan alltså förutsäga vad som kommer att hända i ett samhälle, givet att större förändringar inte är i görningen. Jag är inte säker på att jag håller med om detta, men, just det, detta är ju en exeges och ingen kritisk läsning.
Hur som helst lär oss Tarde att mikropolitik är den enda fysik som är giltig:
social institutions, laws, ideas, literature, and arts must always, of necessity, spring from the very bottom of a people to slowly germinate and blossom forth like bulbs. Nothing can ever be created, complete in all its parts, in a nation’s soil (36).

Nationen, folket, klassen eller andra kategorier förklarar inget. De måste förklaras. Det finns alltså ingen tysk eller fransk litteratur, utan endast litteratur som gjort Tyskland eller Frankrike. Konjaken är inte fransk, den skapar Frankrike, och jag är inte svensk, jag skapar bara Sverige genom repetitioner av repetitioner av rep…
It is a mistake in politics not to believe in the improbable and never to foresee what has not already been seen. (36)
fortsättning följer… tror jag.

9 reaktioner till “Tarde collection; Laws of imitation. Exegetisk genomgång av kapitel 1.”

  1. Grymt intressant och stundom särdeles roligt: ”Vid mitt förnuft! Vadan denna metafysik!”

    Med min okunnighet om de tardeianska och poststrukturalistiska genealogierna och dess tillämpningsbarhet i empiriska studier så vore det än mer intressant om texten styrdes mot ett tema som behandlades för något år sedan, den däringa geopolitiken som föregick det av spivak textuellt nedtyngda subjektet. Om det går för sig att lägga en beställning, en smitta, på ”fortsättning följer” vill säga.

  2. Känns konstigt att Tarde skulle tala om ”a single type of European” när han talar om att bedriva sociologi från de sociala atomerna (individerna). Inser han inte själv att hans dynamiska modell aldrig kommer ge något entydig utom i gränsen av oändlig tid och population?

    I varje fall, mitt intryck om att allt det här egentligen handlar om hur sociologer återuppfinner termodynamikens och den statistiska fysikens filosofi är ytterligare stärkt.

  3. Rettaw: mjo… enheter kan uppstå om miljoner repetitioner står i resonans. Dock är repetitioner inte samma sak som individer. Dessa är bara medier för smittor, precis som våra kroppar är medier för virus.

    Din tes är styrkt. Deleuze & Guattari går mycket längre och talar om mikropolitiken i termer av brownska rörelser och quanta. Men det förtjänar ytterligare bloggpost.

    Hunar: Jag antecknar din utmaning och ska se om jag får ihop något.

    Kalle: Tja, det är bara att kopiera den, som stenåldersmannen(!) kopierade flintaspetsen.

  4. Mja, visst kan olika mikroskopiska tillstånd ha samma makroskopiska utseende, men det är en konsekvens av vår oförmåga att se det mikroskopiska. Om man nu talar atomistisk om samhället känns det som en poäng värd att trycka lite på att det makroskopiska vi ser inte är verkligare än ett medelvärde.

    Vidare tror jag att det är oproduktivt att tala om repetitioner och smittor som ting i sig, för mig framstår dom som omdöpta interaktioner mellan dom sociala atomerna. Och att studera hur interaktioner påverkar atomerna känns intuitivt mycket mer framkomligt än att studera interaktionernas verkan med sig själva.

    För övrigt har jag som fysiker att acceptera språkbruket ”repetitioner i resonans”, det tycks mig som om du borde använda ordet ”vågor” istället för repetitioner, eller möjligen ”sammstämmighet” istället för resonans.

  5. Rettaw: Mycket intressant! Just resonans är ju naturligt för Tarde, eftersom vågor inte var ordentligt upptäckta på hans tid. Men jag ska undersöka saken närmare.

    Tarde behöver verkligen uppdateras med lite ny fysik. Men han ser rätt i att molära aggregat inte förklarar molekylära intensiteter. Detta är en viktig skillnad och gör att alla former av kvantitativa studier måste börja i mikronivån, och inte i genomsnittlighet, eftersom man då inget egentligen förklarar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.