Tännsjö, Heidegger och Nazismen

Heidegger i uniform

Det är inte varje dag som Heidegger figurerar i medierna, men Torbjörn Tännsjö för i dagens SvD ett resonemang om hans förhållande till nazismen, kanske som en bisats i ett resonemang om ”avståndstagande”, men kanske som en huvudsats i en filosofisk positionering. Citat:

Jag förväntar mig till exempel att den som försvär sig till Heideggers filosofi klargör hur hon förhåller sig till nazismen. Det är ju viktigt att förstå sambandet i ett fall som detta, då Heidegger själv var nazist. Om Heidegger tänkte fel, med utgångspunkt från sina egna premisser, då han blev nazist, är det intressant att förstå vad slags tankefel han gjorde sig skyldig till.

Nu är jag inte någon som ”försvär” mig till filosofer. Det är uttryck för en märklig form av positionism, som vi inte minst finner inom politiska ställningstaganden. Men om jag nu ändå skulle få för mig att göra det, kanske med orden ”jag utgår från Heidegger” eller dylikt, då är det enligt Tännsjö min plikt att klargöra hur jag förhåller mig till nazismen.

Då Tännsjö är filosof tillåter jag mig att spekulera i hur långt själva resonemanget skulle gå att dra. Om jag skulle gilla rymdfärder, betyder det då att jag behöver förklara mitt förhållande till nazismen eftersom Wernher von Braun även var medlem i nationalsocialistiska partiet? Guglielmo Marconi var en rejäl italiensk fascist, men han gjorde stora upptäckter inom radioteknologi. Man skulle visserligen kunna argumentera att teknik och filosofi är olika saker, det gjorde ju Heidegger mycket tydligt, och därmed säga att teknik är ”neutralt” i meningen att subjektiva ideologier tvättas bort till förmån för ett bruksvärde. Filosofi, alltså tänkandet, bär däremot med sig ett spår av subjektiva positioneringar, som inte går att tvätta rena från smutsiga livsval.

Det som Tännsjö efterlyser i slutet av sin mening, alltså huruvida Heidegger ”tänkte fel” när han gick och blev nazist, har varit under utredning inte minst i Frankrike sedan kriget slutade. Den kanske mest inflytelserika boken på temat är Victor Farias Heidegger and Nazism. Heidegger själv gjorde inte så mycket väsen ifrån sig, förutom i en förvirrande och ljum ursäkt postumt publicerad i der Spiegel.

Frågan skulle även vara lika relevant när det gäller Wittgensteins krigshets, Carl Schmitt var en riktig ärkenazist, och Foucault råkade stödja interimregeringen i Iran på sjuttiotalet. Listan över skandalakademiker går att göra väldigt lång, och idéhistoriker gör ett gott arbete i att gräva djupt i manuskripten.

Tännsjö kräver att judar, socialister, utilititarister och filosofer ska ta avstånd från övergrepp som sker i deras namn. Det kan man väl göra. Avståndstagandets och anammandets politik tycker jag dock är ganska trist och improduktivt. Att bekänna sig till abstrakta grupper och traditioner, för att sedan hålla dem klara och fria från felaktigheter känns lite som att man försöker återupprätta ett tryggt system som man kan falla tillbaka på. Tro på. För mig känns det som en sådan form av tro begränsar tänkandet, snarare än befruktar det.

6 svar på “Tännsjö, Heidegger och Nazismen”

  1. Håller med i din kritik av Tännsjös artikel till fullo. Det tycks mig som om den här tendensen att man måste vara någonting-ian är något uteslutande dåligt för filosofin som sådan. När jag läste Chantal Mouffe så störde det mig så att hennes användning av Carl Schmitt blev föremål för diskussion inte för att hon gjorde det på ett intressant sätt utan för att han bär på mindre trevliga konnotationer.

    Det är som om det finns en bild av Den Gode Och Rätte Filosofen. Att med ord som ”tankefel” koppla ihop Heideggers nazismbakgrund med undermålig filosofisk förmåga är om något okonstruktivt trollande. Det är en skev guilt by intellectual association som gör att de enda tänkare man kan ställa sig bakom är de som inte bara är logiskt koherenta utan också moraliskt accepterade av dagens samhälle.

    Själv plockar och inspireras jag av olika delar av olika filosofer, utan att känna ett behov av att bekänna mig till någon viss.

  2. Ungefär som att kristna måste svära sig fria från korstågen, katolska kyrkans övergrepp mot barn och så vidare. Underligt resonemang, Judar som en homogen grupp, pffftt. ”Pigeon holing” Tännsjö framstår som tvångsmässigt konsekvent och uttrycker sig kategorisk. Men han får en massa uppmärksamhet !

  3. Håller inte med om din kritik alls. Du verkar inte förstå Tännsjös argument alls, utan associerar litet fritt bara.

    För övrigt tycker jag att boken Heidegger’s children är av större intresse för diskussionen om Heideggers nazism. Jaspers, t ex, som var elev till Heidegger, hävdade att Hei(l)deggers nazism inte var någon sidoverksamhet, utan en direkt konsekvens av Heideggers filosofi, som han betecknade som ”i grunden fascistisk och antihumanistisk” (eller något i den stilen).

  4. Kalle: Tack för kommentaren! Jag har inte läst boken du hänvisar till, men ska se om jag får tag på den på biblioteket!

    Som du kanske ser genomför jag en långsam och grundläggande genomgång av Sein und Zeit, och ser gärna hur andra har tolkat dess politiska konsekvenser.

    Jag skulle gärna vilja att du utvecklade hur jag inte förstår Tännsjös argument. Det är inte så att jag försvarar min position, jag har ju inledningsvis sagt att jag inte bekänner mig till Heidegger, utan av intresse.

  5. Boken finns visst både på svenska och engelska. Fulla referenser:

    # Heidegger’s children : Hannah Arendt, Karl Löwith, Hans Jonas, and Herbert Marcuse / Richard Wolin (2001) [Bok]

    # Heideggers barn : Hannah Arendt, Karl Löwith, Hans Jonas och Herbert Marcuse / Richard Wolin ; översättning: Hans Dalén ; fackgranskning: Jim Jakobsson (2003)

  6. Ja, alltså, du skriver: ”Om jag skulle gilla rymdfärder, betyder det då att jag behöver förklara mitt förhållande till nazismen eftersom Wernher von Braun även var medlem i nationalsocialistiska partiet? Guglielmo Marconi var en rejäl italiensk fascist, men han gjorde stora upptäckter inom radioteknologi.”

    Men det är ju nonsens. Försök _argumentera_ i stället för att löst associera. Tännsjö för, om du läser honom på annat håll (i stället för bara nån debattartikel), långtgående resonemang om
    vad kollektiv skuld kan tänkas vara för något. Du diskuterar med en muslim utan att ens ha hört talas om Koranen.

    Jag har naturligtvis aldrig trott att du skulle vara heideggerian, för övrigt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.