Om framtidens nätpolitik

Idag skriver jag på SvD Kultur under rubriken Det digitala livet är inte mindre verkligt. Grundtanken är att lagstiftare och beslutsfattare inte fattar internet, eller rättare sagt, de vill inte fatta internets. Detta har ju inte minst aktualiserats genom FRA-lagen genom, att man överför en andravärldskrigsteknologi på nätet (kallad signalspaning) och tror (förnekar) att det bara är ”business as usual”. Som tur är har FRAktivismen tvingat dessa att tänka. Vi får väl se om det hjälper…

Jag citerar bland annat Thomas Kuhn, vetenskapsteorins patriark. Men jag lutar mig även på argument från Rasmus, Johannes Forssberg och Katrine Kielos ur boken Boken ”Nån där? Texter om framtidens kommunikation. Jag avstod från att ”recensera” boken, utan använde den snarare som en språngbräda för att föra fram ett argument, som sammafattar min mediematerialism+ +flödesontologiska+hastighetsberoende+civilsociologisktardeianska+fylogenetiska utgångspunkt:

En fiberkabel och en kortvågsradio är nämligen inte bara två skilda teknologier, de är även två paradigmatiskt skilda bärare av sociala relationer.

Om någon undrar huruvida detta bara är fancy ord, låt mig ge referenser till några av de förarbeten som ligger bakom denna mening.

  1. mediematerialism (det Fleischerska paradigmet).
  2. hastighet (det Björkska paradigmet).
  3. flödesontologi (det Wenzerska paradigmet).
  4. civilsociologisktardeianism (det Palmaasiska paragdigmet).
  5. fylogenetik (det Deleuzeoguattarianska paradigmet).
  6. det Grimetonska paradigmet (om vi ska förstå signalspaning måste vi förstå VLF-radion).

Och vem sade ”det vore bäst för alla om debatten lade sig”…

Bitter frustration!

Jag sade i gårdagens inlägg att jag inte hade möjligheten att skriva om FRA på ett par dagar. Dels baserade jag det på tokmycket att göra, men det är ingen ursäkt inser jag efter kommentarer. Men det finns en annan förklaring som jag nu skall ventilera: regeringens feodala tystnad! Därmed tänker jag utkräva ansvar (visst låter det fyrtiotal) till den thredje Sthatsmakt (gammelmedierna) att ta sitt ansvar som ålagts dem sedan sjuttonhundratalet: att granska riksdag och regering!

Problemet med ändringsförslaget är att det saknar substans helt och hållet. DET I SIG ÄR EN JÄVULUSISK HÄRSKARTEKNIK! Ge oss en trehundrasidig SOU! Ge oss en proposition! (FRA-lagen var 65 sidor och vi åt den till frukost). Att vifta omkring med en sådan viktig lag som FRA-lagen, som om det vore en mindre justering tillhör en feodal regeringskonst. Denna liknar Reinfeldts symboliska mediestrategi som innebar att han fjantade sig framför kamerorna i Österrike under EM när lagen röstades igenom. Denna liknar ett feodalt banér, som för pengar enar uppdagsgivare (FRA incorporated). Kom igen, som statsminister är det din uppgift att ta dessa frågor på allvar!

Vi snackar ändå om en radikal massövervakning, 721 budgeterade miljoner, och en fejkad retorik om att det bara skulle handla om ”yttre hot”. Vissa tror att vi nu ”har uppfyllt kraven för integritet”. Det stämmer inte alls… så kom igen… tro inte att det tyska exemplet kan vara ett föredöme

Således:

  • Alliansen: Ge oss underlag att analysera. Svart på vitt. Inga metaforer om ”trafikstråk”.
  • Medier: Tystnad innebär inte att det inte händer något. Dramaturgin om att ”kritikerna har vunnit” är falsk. Vad har vi vunnit när det fortfarande rör sig om massövervakning? Get real, och köp inte politikens kommunikéer.

Inlägg skrivet i affekt.

Transaktioner om FRA-motståndet

Opassande ställer frågan hur tar man debatten om kontrollsamhället vidare? FRA är ju bara toppen av ett isberg i ett samhälleligt diagram och ett ständigt evolverande maskiniskt fylumCopyriot funderar på hur man kan förbereda sig på nästa strid om loggningslagen och delar generöst med sig av en länkresumé av vad som gjorts tidigare. En strategisk fördel är att man redan har infört en sådan lag i Tyskland där nätverket Stoppt die Vorratsdatenspeicherung kan vara smart att koppla ihop sig med. Dessutom har det gjort en undersökning (.pdf) om dess effekter på människor. FRApporten är på tyska, så jag översätter (med reservation för att min tyska är lite rostig):

Frågan lyder: [mot bakgrund av loggningslagen] ”Om du vill komma i kontakt med giftermålsrådgivning, psykoterapi eller drogavvänjningsrådgivning, kommer du att använda E-post, mobiltelefon eller telefon?”. 

46% svarar ja, och 52% svara nej på denna fråga. Observera att nej-svaret är så högt som 67% bland de som är äldre än 60 år, och att de som bor i forna Östtyskland är mera skeptiska (66%) är de som bor i väst (33%).

En undersökning av detta slag i Sverige kommer troligtvis att se annorlunda ut av historiska skäl. I Tyskland finns en större skepsis mot exempelvis personnummersystemet och politisk åsiktsregistrering. Vi skrev om detta i gårdagens Expressenartikel. Vi försökte även lyfta frågan retoriskt i artikeln som jag och Emina skrev i Aftonbladet. Vad som är positivt med loggningslagen är att den inte omgärdas av samma sekretess som FRA och kan behandlas på ett mera öppet sätt. Jag ser i huvudsak sex områden som kan utforskas produktivt:

  1. Det tekniska argumentet: Vad händer med stora mängder meta-data och vem kommer få tillträde till dem? Vilka typer av (panspektriska) effekter kan uppnås som inte var möjliga före den digitala tekniken?
  2. Det sociala argumentet: Skapar loggning tillit eller raseras det (som i fallet Tyskland) och skapar misstro? Vad innebär det att privata aktörer skapar enorma databaser? 
  3. Det historiska argumentet: Vilka tidigare övervakningssystem kan vi jämföra med? Vad var övervakningens objekt, och vilket är syftet idag?
  4. Frågan om subjektiveringsprocesser: Hur påverkar ett loggande seende vårt vardagliga förhållningssätt till telefoner, mobiltelefoner och Internet? Vilka territorier behandlas som offentliga respektive privata? Hur förhåller man sig till det faktum att man lämnar hundratals uppgifter om sig själv till gigantiska loggfiler som vet mer om dig än du vet om dig själv? Dasein, becoming, perception, livsvärld… allt är tillåtet!
  5. Vilka motståndsstrategier kommer att skapas? Jag har ändrat min ståndpunkt aningen om man jämför med var jag skrev till Bodström i SvD för två år sedan. Då var jag aningen naiv och trodde att VPN-tjänster och kryptering skulle få politikerna att dra sig tillbaka. Dock står jag fortfarande för tesen att: ”Genom att studera vilka innovationer för anonymitet som ett samhälle producerar får man en ganska bra indikator på vad man är i stånd att genomföra.” Problemet var att på den tiden hade jag inte de teoretiska verktygen om panspektrocism för handen och jag hade en tanke om att inga totaliserande system kunde bräcka ”de som visste hur Internet funkade”. Nu har jag reviderat detta. 
  6. Hur förhåller sig dessa ”pan-Europeiska” lagprocesser till ”kriget mot terrorismen”, men även till mindre frågor som fildelning, organiserad brottslighet, trafficking, prostitution, droger… osv. 

Detta är givetvis bara ett stapplande förslag på relevanta frågor som man kan ställa. Problemet som Opassande ställer upp måste dock lösas: Hur kan man fortsätta mot loggningslagen utan att förringa FRA? Lösningen är att sätta samman dem som delar av samma stora samhälleliga process, men även som mindre associationer som går via juridik, teknik och ekonomi. Det finns en kritisk bloggmassa, medierna tycker att ämnet är viktigt och framförallt finns det kreativitet och kompetens bland alla som jag pratar med dagligen!

Just bring it on! 

… och… sex personer kan behöva allt stöd som går att få just nu.

 

 

   

FRAktivismens stora dag!

Tack Rikard för bilden!

Idag skriver jag i tre tidningar: Sydsvenskan, Aftonbladet (med Emina Karic på Svart Måndag), och Expressen (med Karl och Mark, ej på nätet än). Samtidigt skriver Rasmus i SvD och sätter fingret på den binaritet som givit upphov till att FRAktivismen har spridits virusartat. Låt mig sammanfatta varför dessa kan inspirera att gå ut och demonstrera idag!

1. I Sydsvenskan argumenterar jag för att FRAktivismen har sin styrka i att den bortom trötta höger-vänsteruppdelningar innebär en produktiv heterogenitet. Jag skriver:

Istället för att skapa enhet bör FRA-aktivismen dra fördel av denna pluralism, som bortom banderoller, talare och trosbekännelser har möjligheten att idag den 16 september, vid riksdagens öppnande, forma en radikal vägvisare för hur vi ska ordna ett framtida samhälle utan repressiv massövervakning.

Det finns dessutom mer än till-makten-vädjande demonstrationer att ta till. Jag nämner tre förslag på mera produktiva motståndsformer i artikeln: Nya sociala medier (ex. Mänskligt Internet), kollektiv transdisciplinär kunskapsproduktion och kabelaktivism.

2. I Aftonbladet skriver jag och Emina hur FRA liknar det Sovjetiska Unified System som jag skrivit om tidigare. Den riktar sig rakt mot alliansregeringen och klämmer till med det hemska ”k-ordet”:

Det är konstigt att en borgerlig regering kan förespråka ett system som har mera likheter med kommunistiska lösningar än liberala värderingar. Låt oss lära av historien och skrota förslaget innan kablarna kopplas in.

Återigen utgår denna artikel från den binaritet som Rasmus talar om, där ett materialistiskt argument går före ett idealistiskt. Liberalism eller kommunism… call it what you will, men det är kabeln som är agencement!

3. Expressenartikeln argumenterar vi att effekterna av FRA kommer att sätta djupa spår i människors vardag:

Vi gör terroristernas arbete genom att avveckla demokratin. Med FRA-lagen skapar vi både ett bristfälligt system för ”pre-crime” och en sämre variant av Panoptikon där vi oroar oss för att beblanda oss i fel sällskap, röra oss fel eller söka ”fel” information. Kontrollsamhälle och bristande rättssäkerhet samtidigt.

Artikeln jobbar med uppdelningen mellan 1984 vs. Minority report, något som Vicki the Robot har gjort en mycket pedagogisk Youtubefilm av. Men den baserar sig även på en tysk rapport som visar (även om endast statistiskt) att människor blir mindre benägna att ringa psykologer, drogrådgivning och andra viktiga samhälleliga funktioner efter den tyska loggningslagen. Copyriot uppmanar oss att tänka bortom FRA och se till större mönster.

Ett antal Centerpartister kräver idag på DN-debatt att lagen ska rivas upp. Detta är det huvudsakliga budskapet för dagens demonstrationer. Men det finns en dag i morgon och en dag om fem år när dessa frågor kommer att vara lika aktuella. Det panspektriska sociala diagrammet får sin energi från mycket större processer än vad riksdagen kan besluta över. Diagram och fylum, de två formerna för abstrakta maskiner, skapar därmed historiska platåer.

Därför är det viktigt att demonstrera idag. Dels för att visa att detta är en massivt viktig politisk fråga. Men framförallt som ett tillfälle att träffa andra människor som man in framtiden kan skapa nya kreativa motståndsformer tillsammans med. Motstånd är ingen intellektuell position, det är samarbetet mellan människor som gör saker.

Vi syns på Gustaf Adolfs torg klockan sex!

Uppdatering: Expressenartikeln finns nu på nätet med den intressanta titeln Silence Fiction.

Uppdatering 2: Göteborgsforskare talar entydigt – Regeringen måste riva upp för att klara sig.

Uppdatering 3: Kommer att tala om FRAktivism, i bred bemärkelse, på Radio Uppland i eftermiddag någon gång mellan tre och halv fem.

Uppdatering 4: FRApporteringen fortsätter – SvD, DN, AB

Vicki the Robot om FRA och Panspectrocism

SVT har bekräftat att FRA byter information med diktaturer. It is all over the news. Norge rasar. Vicki The Robot har tagit sig an att sätta saker och ting i ett större perspektiv:

I rollerna: Sten Tolgfors, Gilles Deleuze, Michel Foucault, Kevin Costner, Tom Cruise, Manuel DeLanda, Charlie Chaplin, med flera.

Chockerande nyheter: Panspektrocism, Kontrollsamhällen, Maskiniska fyla, Minority Report.

Jag har även via läckor fått tag på manuskriptet:

Big Brother is watching you.

Watching.

You.

Let us think about those two words for a minute.

What exactly is being watched?

And what does watching entail?

Surveillance is a practice of generating a picture of the world. Surveillance renders something visible. I, Vicki the Robot, posit that the modes of rendering things visible has changed recently. Big Brother is not watching you in the way that you think he is.

1984 is still the model we use for understanding surveillance. Someone is supposedly watching us. The telescreen of Oceania has been feeding our phobias since Orwell published his seminal novel, back in 1948. At any time, someone may be inspecting our everyday activities.

In Discipline and Punish, Michel Foucault described the panoptic diagram. Surveillance was a matter of rendering subjects visible, like in the panoptic prison, with the help of human inspectors. The vision were created by human eyes, hence optic. Foucault traced how this mode of surveillance changes not only prisons, but also factories and hospitals. Panoptic surveillance thus became central to modern institutions.

However, in 1990, Gilles Deleuze argued that the panoptic diagram is being usurped by another social diagram. The disciplinary society described by Foucault is being replaced by the societies of control. Around the same time, 1991, Manuel De Landa talked about the surveillance system that is replacing the panopticon. He called this the panspectron.

Quote.

End quote.

This kind of surveillance system is currently discussed in Sweden. FRA, the Swedish national defence radio establishment, wants to roll out an elaborate scheme for signal intelligence.

However, defence minister Sten Tolgfors has told the Swedish citizens to to be afraid: The system does not monitor individuals as such. No one individual will be watched. Rather, the system monitors only communication between individuals, and connections between individuals and objects. In other words, Big Brother is not watching you, so you do not have to worry about the FRA bill.

Nevertheless, this is exactly how surveillance is carried out in panspectrocism. The panspectric diagram is based upon the logging of human behaviour. The pervasive digitalisation of society gives rise to huge sets of data. Through data mining, this information is scanned for patterns. The ultimate aim of this pattern-recognition is prediction.

Panspectrocism is thus the result of 1 universal modulation, 2 increased data storage capacity, and 3 increased computing power. These constitute a machinic phylum, which is now cutting across the social.

Panspectrocism is also the result of a recent social scientific interest in studying how humans are configured by their associations, and how they are formed by flows of matter, energy and information.

Panpectric surveillance is not a matter of watching you as an individual. It does not serve to make sure that you are not breaking the law. Panspectric surveillance wants to understand what you are likely to do, by studying the inputs and outputs of your psyche. It serves to predict your future actions.

So, the vision generated in panspectrocism is a machine vision. It is generated by computers, based on digital footprints that you leave in your everyday life. Big Brother is not using human eyes anymore. He is using a supercomputer. Big Brother is not interested in watching your body. He is interested in the associations that make you what you are. He is interested in understanding what you will do next. He is interested in knowing you better than you know yourself.

The predictive power of panspectric surveillance is already evident in contemporary business. If you can map the psyche of your customers, life becomes so much easier for anti-market business institutions. If your airline thinks you are likely to choose another airline on your next flight to Bochum, you get upgraded for no good reason. If your casino operator suspects that you are about to have enough of losing money on gambling, you get a free meal for no good reason.

The predictive power of panspectric surveillance also streamlines logistics of major grocery chains, and helps banks make the credit card system function.

Most of all, however, the panspectric diagram is being actualised in military conflicts, domestic crime prevention, and national security schemes. Here, the aim is not to predict future consumption patterns, but whether whether a certain citizen is likely to become involved in hostile or criminal activities. This enables states to engage in pre-emptive acts of warfare and law enforcement.

So, rather than 1984, the relevant reference for panspectrocism is Minority Report, the short story written by Philip K Dick in 1957. Just like in the Dick’s dystopia, states are now scanning for pre-crime situations. In Minorty Report, this is done with the help of so-called pre-cogs. Today, there is no need for sages. Instead, supercomputers are coming up with the predictions.

The FRA bill may, or may not, survive the upcoming parliamentary debates on the issue. In any case, it is imperative that citizens understand the nature of panspectric surveillance.

Big Brother knows you.

Probably better than you know yourself.

Replik till Tolgfors

DN Debatt ger inte repliker på repliker, så istället kommer vårt svar till Tolgfors på Newsmill. Mark är verkligen outröttlig!

I huvudsak släpper vi inte sociogramtanken utan sätter den i relation till begreppet ”trafikanalys” som förekommer frekvent i FRA-lagen. Men för att det ska underkänna lagen, gäller det att gå från flöden till individer, något som har diskuterats friskt här på Intensifier. Jag tror att vi har ett mycket bra argument:

Det är viktigt att påpeka att analys av trafikmönster inte faller under lagens definition av inriktning på en fysisk person. Tvärtom utgör denna analys själva förutsättningen för att kunna hitta de personer och organisationer som står för de spaningsmål man vill inrikta sig mot.

Även om trafikdata utgör en ytterst liten del av det totala trafikflödet, kan man genom dataanalys av detta material utläsa detaljer om många enskilda individers politiska åsikter, hälsotillstånd, religion, sexuell läggning, sociala nätverk eller annan känslig information. Detta måste även Tolgfors inse. Det är därför av yttersta vikt att FRAs möjligheter till insamling av trafikdata begränsas i lag

Men… vi nöjer oss inte här. Snart är det tisdag, och bävningen har bara börjat!

Nedräkning; Riv upp, gör om, gör rätt!

Tolgfors svarar idag på vår artikel i DN förra veckan. Det är bra att en folkvald politiker tar sitt ansvar. Dock är repliken något av en dimridå och givetvis jobbar vi på en replik. Mark gör verkligen en insats här! 

En mera personlig reflektion kommer ur de välkända mörkningsfraserna som FRA-förespråkarna lägger ut och som är tjockare än Lützendimman:

 Lagen anger tydligt att signalspaning endast får avse utländska förhållanden av intresse för svensk utrikes-, säkerhets- eller försvarspolitik eller som utgör yttre hot mot landet. Signalspaningen får dessutom aldrig inriktas mot endast en viss fysisk person. Någon omfattande kartläggning av svenska medborgare genom signalspaning är alltså icke tillåten.

Hur många gånger har vi inte hört detta! Och hur många gånger måste vi påminna om att det inte handlar om får utan kan! För att citera mig själv (igen och igen):

Det är själva möjligheten att vem som helst potentiellt kan övervakas som skapar det så kallade FRA-samhället, inte huruvida FRA får göra det ena eller det andra. Befogenheter, direktiv och principer, ja till och med granskande och utvärderande funktioner, är bara krusningar på ytan av den ström av samhällsförändringar som en långtgående övervakning får.

Vad jag säger är en direkt härledning från Discipline and Punish. Tolgfors utnyttjar dessa krusningar på ytan i desinformativa syften. Det läggs ut löften om en rättsstat som faktiskt kan få FRA att lyda och följa direktiv. Men sådana löften kan man inte ge om en signalspanande underrättelseverksamhet. Hemligstämpel, sekretess och bristande insyn är antitesen till en transparent granskning.

Det som gäller nu är en ny bloggbävning. En vecka kvar!

Demker om Bloggosfären.

Marie Demker skriver idag på SvD om hur bloggbävningen överbryggade höger-vänster och att en ny form av liberalism utvecklas hos frihetliga bloggare snarare än på partimöten. 

Detta är sant och jag skrev själv nästan samma sak i Aftonbladet för ett par månader sedan. Dock vill jag, till skillnad från Demker, betona att detta även är en konsekvens av Internet som konkret assemblage. Dessa ‘ideer´finns inte där ute och väntar på att aktualiseras genom en blogg. De skapas i en blixtsnabb interaktion, och får sitt uttryck genom de nya förutsättningar för kommunikation, text och publicistiska möjligheter. Det är också därför ”vi”* är pissed off. FRAlenskapen trampar på vårt sätt att uttrycka oss politiskt. 

Kanske har Demker rätt i att de politiska partierna kommer att anpassa sig och hitta tillbaka till sina väljare. Detta är nog sant både i en krass och i en positiv bemärkelse. Den krassa verkligheten är att i ett parlamentariskt-politiskt system är vi tvingade att rösta på den representativa makten. Men det positiva är kanske att partier kan börja lyssna på ett ärligt sätt snarare än ett cyniskt och strategiskt. 

 

* Det är alltid lite dumt att skriva vi som om det fanns en åsikt som delades av många. Men jag har ändå känslan av att det finns något sådant, om än otydligt definierat. Protestera i kommentarerna om ni vill! Jag är ju Popperian och gillar att ha fel, inte att ha rätt.