Svininfluensa för facklig framgång!

Sjuksköterskan Kim Hägglund skriver i senaste numret (47/2009) av Arbetaren den mycket lyckade artikeln Svininfluensa för facklig framgång. Det känns oerhört lyckat att Hägglund explicit bygger vidare på den smittontologiska forskningen, och applicerar detta på både biologiska smittor och politisk praktik.

Hägglund observerar mycket skarpt att vid pandemier som svininfluensan så händer något med våra grundläggande samhällspraktiker. Helt plötsligt uppträder en typ av kollektivitet och helt nya frågor ställs på ett politiskt plan. Hur vi ska organisera vaccinering och sjukvård går från ett läge av individualism, till en plötslig kollektivism, där ”hela samhället” måste med.

Detta stämmer överens med bland annat de historiska observationer som Foucault gör i relation till socialmedicinens uppkomst på artonhundratalet, vilka bland annat lade grunden för allmänna vaccinationsprogram i Europa och tanken om ”samhällskroppen som en organisk helhet”.

Men, Hägglund observerar även smittans nya spridningsmönster i en globaliserad värld:

Svininfluensan har sedan utbrottet i Mexiko i april elegant ritat upp en karta över den globala väven som binder ihop världen. Smittspridningen uppdateras live timme för timme via de globala övervakningssystemen som FluNet. Alla patetiska försök att upprätta gränser och karantän falleras obönhörligt.

Modernt smittskyddsarbete handlar snarare om förmågan att tidigt sålla ut speciellt spridningsbenägna utbrott, kartlägga dess startpunkt, samla data och rita kartor över smittans rörelse för att kunna förutsäga fortsättningen. Vi har gått från att försöka stoppa smittan till att i stället injicera smitta (vaccinera) och läsa av smittan.

Detta tycker jag är en helt briljant analys av hur vårt sätt att tänka kring smittor har förändrats. Visst är det så att många åtgärder har en ”stoppa-karaktär”, exempelvis handspriten på toaletten, eller uppmaningar att stanna hemma från arbetet. Men det primära i fallet svininfluensa är att ”motsmitta” svininfluensan genom att snabbt framställa vaccin som kan injiceras i de (kollektiva) kroppar som utgör smittans miljö.

Nutida DNA-analyser (eller är det RNA hos virus right?) och tillgängliga byggstenar hos de multinationella läkemedelsbolagen skapar på så sätt en beredskap att agera på smittans egna arena, snarare än att stoppa den med primitiv desinfektion.

Men det kanske mest intressanta är Hägglunds slutsatser i relation till den fackliga kampen och den politiska praktiken:

I stället för att på förhand reducera och tillskriva samhälleliga förändringar, en viss ideologi eller struktur öppnar smittotänkandet för ett mer komplext och oförutsett perspektiv där vi nu – likt FRA och Google – kan följa och spåra varje enskild känsla, tanke och handlings påverkan på en eller flera smittor, precis som vi kan följa H1N1-virusets diagram från Mexikos landsbyggd rakt in i en framtid inom tjugo sekunder, en nysning bort.

För visst är det så, att kampen om de stora idéerna alltmer känns som en avlägsen artonhundratalsdiskussion! Kampen för fackföreningarna handlar inte så mycket om huruvida den ene eller den andre vite manlige tänkaren hade rätt eller fel, utan snarare står förändringspotentialen och väger på huruvida idéerna kan få en smittogrund som kan spridas.

I ett sådant tillstånd förskjuts makten från en ”epistemisk” nivå, där vem som har rätt och vem som har fel är avgörande. Istället hamnar vi på en smittontologisk nivå, där vem som har kontroll över smittan, över kunskapen, över spridningen etc. blir det avgörande.

Vem kontrollerar tankesmittorna i den politiska vardagen? Den som gör det kan utöva mycken makt!

Uppdatering: Bloggen Tusen Pekpinnar bygger vidare.

2 reaktioner till “Svininfluensa för facklig framgång!”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.