Streamingmyten i svensk lag

Riksdagen har beslutat att innehav av barnpornografi inte är en tillräckligt effektiv lag, därför har man gjort det straffbart att ”titta” på barnpornografiska bilder. Så här lyder argumentet:

Bakgrunden är att det finns sidor på internet där pedofiler kan betala för att få se bilder med barnporr eller titta på dem gratis. Eftersom det går att titta på bilderna utan att ladda ner dem blir det möjligt att kringgå förbudet mot innehav av bilder.

Detta är alltså ”spotify-argumentet”, alltså att streaming går att separera från nedladdning och kan öppna upp för ”legala tjänster” i fallet med musikfiler, vilket då verkar leda till att man måste utvidga lagen för de ”streamande pedofilerna”. Motsvarigheten för spotify skulle alltså göra att det blev förbjudet att lyssna på viss musik.

Tyvärr är ju myten om streaming bara en myt, som har avfärdats ungefär lika länge som begreppet uppkom. För att se en bild eller lyssna på en musikfil måste den kopieras och laddas ned, även om den sedan genast raderas.

Nästa fråga blir hur man tänker sig att denna lag ska kunna beivras. Här är några förslag:

  1. Kameraövervakning av lägenheter – Att fånga ”titt-ögonblicket” skulle här kunna leda till stark bevisning. Dock är det osannolikt att denna metod kommer att användas. Det är jobbigt och folk blir provocerade.
  2. Övervakning av innehållsdata (payload). Ett visst IP-nummer kontaktar ett annat IP-nummer och laddar ned en bildfil som sedan raderas från hårddisken. Eftersom filen inte finns kvar på hårddisken, om nu inte användaren har tagit en skärmdump (ungefär som man lagrar filer från Spotify). I jämförelse med kameraövervakning är det dock svårt att bevisa att ett IP-nummer kan kopplas till en person, så denna metod bör kräva kompletterande spaning. Detta underlättas med vissa implementeringar av datalagringsdirektivet, även om grundmotiveringen för detta direktiv var terrorism.
  3. Att ”innehållsleverantören” raidas. De som tillhandahåller betalsajter för streamad… förlåt, temporära nedladdningar, bör ha kreditskortsinformation, IP-loggar och detaljerad information om tider, ungefär som Facebook. Detta är nog det mest troliga, och denna form av övervakning sysslar exempelvis Spotify med i syfte att rikta reklam till geografiska stadsdelar och konsumentskikt.
  4. Installation av spionmjukvara på användares datorer, även kallade Bundestrojander (som förklarades strida mot författningen i Tyskland) eller Green Dam Youth Escort (det funkade lite bättre i Kina). Problemet med dessa mjukvaror är, förutom att de brukar strida mot de flesta grundlagar, att de är ganska ineffektiva eftersom de för det mesta bara utvecklas för Windows, och att användare lätt kan kringgå dem med en ominstallation. I förlängningen kräver de att varje kodsträng som körs på en dator kontrolleras så att spionmjukvaran inte har manipulerats, vilket i sin tur gör att den generella datorn måste överges som plattform till förmån för chip som bara kan köra en viss typ av godkänd kod.

Cecilia Malmströms förslag om att blockera sajter med barnpornografiskt material går dock i motsatt riktning, eftersom det i många fall omöjliggör övervakningen. Om man blockerar en sajt förlorar man trafikdatan som man behöver för att bevisa att tittande har skett. Även den utvidgade varianten av Censilia-paketet, att hela internetleverantörer stängs av från RIPE, gör det i princip omöjligt att komma åt loggfilerna.

Övervakning eller blockering är alltså två metoder som ibland står som varandras motsatser. I Australien försöker man även täppa till det analoga hålet i form av sneakernets genom att söka igenom laptops och mobiltelefoner på flygplatser, samtidigt som man har planer på långtgående blockeringsfilter.

Alla dessa åtgärder förutsätter att de olagliga bilderna existerar i vaniljinternet.

14 reaktioner till “Streamingmyten i svensk lag”

  1. En liten modifikation är dock på sin plats. De filer som laddas ned för webbinnehåll finns ofta kvar i datorn en lång tid efteråt eftersom webbläsaren sparar på den för att slippa ladda ner samma innehåll flera gånger om.

    Så länge man inte har stängt av cachefunktionen eller rensar ut den regelbundet alternativt använder ”Privat-surf”-läget som många webbläsare nu infört så kommer man sitta med innehav även om man bara råkar snubbla in på olagligt innehåll.

    Och så vitt jag vet finns det inget som säger att innehav endast är olagligt om man har aktivt lagrat filerna.

    1. Johan: Korrekt. Detta gäller framförallt webläsare som sparar väldigt mycket i klartext. Men även för spotify som mellanlagrar musikfiler som spelas ofta för att begränsa bandbreddsutnyttjandet. Tack för kommentaren!

  2. Det är så svårt att smälta att våra politiker är så sanslöst inkompetenta.

    Jag menar ok att man inte vet allt men man måste väl ändå ha öron i skallen? Och någonting däremellan?

    Nej, PP måste in i höst. Måste.

  3. Hej Christopher! Jag har en viktig synpunkt att komma med angående ditt, mycket läsvärda, inlägg.

    ”Argumentet” som du citerar är inte lagstiftarens argument. Det är tidningen Riksdag & Departement (genom artikelförfattaren Per-Anders Sjögren) som uttrycker sig så och således de som misstolkat (eller återgivit på ett felaktigt sätt) riksdagens och regeringens bakgrund och argument. Om man istället läser i regeringens proposition (Prop 2009:10/70) så finner man att lagstiftaren inte är fullt så ignorant gällande tekniken. Där pratar man inte om ”utan att ladda ner” utan just om temporära nedladdningar. Begreppet innehav innebär, enligt propositionen, att i civilrättslig mening ha besittning över något (i detta fall barnpornografiskt material). Och där finns det då tydligen tveksamheter rörande huruvida en temporär nedladdning är likvärdigt med att man har besittning över materialet.

    Så som kommentar till signaturen Johan kan också sägas att det inte finns något som säger att innehav bara är olagligt om man aktivt lagrat filerna, men att det däremot är tveksamt om det faktiskt rör sig om ett innehav om man inte gjort det.

  4. Angående Spotify så surfar jag från en göteborgsbaserad IP-adress, men får genomlida reklam avsedd för stockholmare. Orsaken är att Spotify inte alls ”avlyssnar IP” utan helt enkelt använder sig av informationen du petat in i postnummerfältet för ditt konto.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.