Spotifyförnedringen och Feliahatets antimarknader

Uppdatering: Detta inlägg skrevs före Telia backade.

Jag hatar Spotify.

Länge har jag försökt dölja detta, eftersom det har haft karaktären av ett småaktigt hat. Efterfester har utmynnat i trängsel vid en laptop där trettiosekundersintrona har haglat endast för att avbrytas av reklamen. Då och då har jag fått fåraktiga kommentarer om att Spotify nu allt har löst problemet med fildelningen, som om det skulle finnas en lösning?

Jag har tigit mig igenom populistiska politiker som sett Spotify som en flaggskeppslösning som ”passar alla”.

Men jag har tigit om detta fram tills nu. Mest för att undvika de aggressiva utfall som Spotifisterna kastar till höger och vänster omkring sig. Jag har tigit mig igenom oskicket av att folk pejstar spotifyplaylistor i chatrummen och att jag en söndag fann filen spotify.dmg i min downloads-mapp efter en fest.

Allt detta skulle jag kunna förtränga till en knuten näve om det inte vore så att Spotify tillsammans med Telia bryter ny mark i en riktning mot att SABBA INTERNET!

// start Anton Abele remix //

Jag läser i tidningen idag, att Spotify ska få prioriterad trafik i Telias mobilnät. Detta eftersom Spotify behöver så mycket kapacitet för att föra över filerna. Om ditt vanliga internetabbonemang förbrukar den månatliga mängden data, kommer du kunna fortsätta lyssna på Spotify, utan begränsningar i hastighet. Prioriterad trafik! I ett nät! Har ni hört!?

// stop Anton Abele remix //

Exakt vad Telia gör: En (1) tjänst, får prioriterad trafik i ett nät. Det handlar inte om att skydda nätet mot spam, tekniska hinder eller attacker, utan att på ett mycket effektivt sätt låsa in användarna (Telia och Spotify föredrar att kalla dem ”konsumener”) mot en distibutionsform för ”digitalt innehåll”. Detta är skapandet av en antimarknad, och första steget mot kabel-tv-nät. Internet upphör att vara internet, och går sakta men säkert mot ett nät av tjänster.

Den naive (marknads)liberalen säger då genast: ”Om inte konsumenterna vill ha denna tjänst kommer den inte att bli långvarig på marknaden. Ser du, det där sköter marknaden själv”.

Nej, det gör den inte. Marknaden finns inte! Allt som finns är en heterogen topoligi av katedraler och bazaarer. Marknader finns inte, de skapas, på samma sätt som antimarknader skapas.

Både Telia och Spotify har i flera bemärkelser marknadsställningar som knappast kan sägas vara konkurrensutsatta. Telia står i en historisk monopolställning när det kommer till tillgången till vår infrastruktur. De står även som enda Tier 1-operatör för Sverige, och levererar därmed mycket stor del av den trafik som passerar utanför gränserna (med en kopia till FRA).

Spotify lierar sig med samma katedrallobyister som förhandlar om ACTA, även om artisterna givetvis protesterar mot detta.

Poängen är inte att utmåla varken Telia eller Spotify som onda här. Snarare är mitt uppsåt att peka på en utveckling som inte alls är bra för det nätneutrala internet som vi känner det idag. Kopplingen mellan TJÄNST och NÄT måste separeras. Vi kan inte bygga ett internet så att det är till för att leverera vissa tjänster. Då är det ju inte längre internet, eftersom ett paketswitchat TCP/IP-nät i sitt ursprungsläge inte bryr sig om vilka tjänster, protokoll eller portar som används.

Att bygga nät med tjänster som utgångspunkt blir ett fusktbygge. Det måste vi i så fall bygga om. Men nu är det faktiskt så att vi inte behöver bygga fel från första början. Vi har ett nästintill helt neutralt internet i Sverige, varför börja med felkonstruktioner nu? Vad är det som är så himla fel på det nät vi har idag?

Eller så är det inget fel på de nät vi har idag. Utan snarare är det så att vissa stora aktörer snarare tar bakvägen till profit, hellre än att bygga ut infrastrukturen och sälja fint nät.

Vad säger de politiska partierna om detta? (jag frågar som potentiell väljare).

82 reaktioner till “Spotifyförnedringen och Feliahatets antimarknader”

  1. Hatbloggande och Anton Abele meme-strävan? Yay!

    Något som kanske kan kopplas till ämnet är hela den ”content”-ifierings rush som jag lagt märke till på senare tid. ”Smygandet” med att stoppa in saker i små lådor som om detta här rättfärdigade skapandet av antimarknader och förseglade rum på nätet känns blandat konstigt och skrämmande. Inte så mycket som bandbreds prioriteringar som om att omforma nätet till något mindre än var det är nu…

    Tydliga exempel på detta från senare tid: News Corp som vill sätta DRM på nyheter (content) samt diskussionen om reklam på twitter.

    1. Henrik: Instämmer. Även om jag tror att man ska skilja på DRM och nät, är det inte omöjligt att mediekonglomerat som News Corp kan komma att spela en roll i nätneutralitetsdiskussionerna i framtiden. Man skulle ju lätt kunna filtrera digitala signaturer framräknade genom DRM i ett nät med Deep Packet Inspection till exempel. Tack för kommentaren!

  2. Och sedan att en del av trafiken går åt till att distribuera musikfiler åt andra Spotify-användare. Dela med sig är ju bra, men att betala ett företag för att dela med sig?

  3. Jag hatar också spotify! Även om det ska erkännas att det används ibland för att kolla in ny musik. Men det mesta av kvalitet finns ju ändå inte där…

    1. Jag ser massa problem med Spotify som jag försökte, men misslyckades, att hålla utanför det här. Det största hotet är om något så bisarrt som en musikkatalog på skivbolagens villkor kan få inflytande över vår infrastruktur.

      För i nästa led börjar operatörerna bygga näten så att de förutsätter att denna typen av trafikprioriteringar är standard. Detta i komination med att man ska ”leverera tjänster som konsument vill ha”, blir ytterligare ett steg mot kabelteven.

      Nätet måste vara neutralt i förhållande till tjänst. Det kan inte bara bestå av hip-hop där grova ord censurerats, geolokaliserade kataloger och ”hyrfiler” (DRM som skapar arificiella begränsningar). Internet måste även vara hårdporr, svordomar och hatbloggar på samma nätvillkor som de tillrättalagda konsumenttjänsterna. Annars får vi bara allt högre katedraler.

  4. F-secure online security, Kabelteve och ip-telefoni via brebandsleverantör bröt alla mark inför det här. Allt vi borde vilja köpa är ‘uppkoppling’. Svenne Banan kommer nog att haka på även det här med Voddler.

    1. Roberg: Ja, den riktiga faran är HDTV som operatörer lätt börjar snyfta om när de ger tekniska argument. Jag ser det som en fråga både för Konkurrensverket och för Post- och Telestyrelsen att hålla isär den vertikala integrationen, alltså tjänst+nät i det här fallet.

      Tack vare fina stadsnät och tjock och fet fiber har vi små Internetoperatörer i flera städer som bara säljer uppkoppling. Många av dessa är de finaste uppkopplingarna i världen och tillåter användarna att själva driva tjänster, experimentera med nya protokoll, bygga egna lösningar etc. Det är en resurs i det så kallade informationssamhället, en innovationskatalysator. Jag tror inte högupplöst teve har den effekten….

  5. Viktigt och väldigt bra skrivet, jag blir alldeles lycklig fast att utvecklingen är så hemsk. TACK för detta.

    Vi måste på nåt sätt visa att det här inte är ok. Att det är fett o-ok.

    Spotify har alltid varit skivbolagsmaffians försök att ta tillbaka kontrollen över något de inte ska ha kontroll över. Den här utvecklingen är affärsmässigt helt logisk för både dem och Telia. Vad göra? Vad säger konkurrenslagar?

    1. h2p: Tack själv för kommentaren!

      Jag tror att det går att mota både Telia och Spotify i dörr om vi anstränger oss kollektivt. Men det är en reaktiv lösning, som bara har begränsad kraft. Viktigare tror jag är att vi talar mer om dessa frågor, och visar hur vi faktiskt gör en massa bra saker med de neutrala näten. Framtiden är inte att vi lyssnar på spotify i iPhones, utan att vi skapar vildvuxna skogar av IP-trafik.

      Konkurrensverket och PTS har en del att säga till om här. Jag vet inte om man borde stifta lagar (något som Piratpartiet borde diskutera). Men jag tror (eller rättare sagt, jag vet, att båda dessa myndigheter mer en gärna har en dialog med oss användare. Återigen tror jag på proaktiva lösningar, vi kan låta dem veta vilka nät vi vill ha i framtiden (det kan även Telia och AT&T fast då kallar vi det lobbyism).

  6. Jag gillar inte heller Spotify. jag vill ha konstant tillgång till min musik och det kan inte Spotify garantera. Bara detta får mig att vägra tjänsten. Jo, jag vet att man kan ladda ner i förväg men även det har sina problem. Musiken jag har vill jag vara säker på att alltid ha. Jag vill aldrig råka ut för att en låt som jag har tas bort ur sortimentet (och då även från min dator). Detta kan Spotify aldrig garantera.

  7. Att dom sedan tar betalt för en tjänst som sedan tar utav din bandbredd för att ge till andra (vilket få verkar förstå) utan att kompensera dig är bara toppen utav det dåliga på berget som växer. Jag har begränsad bandbredd och vill bestämma själv över vilka program som får vad. Torrenprogram kan man iallafall ställa in…

  8. Daniel: Jag instämmer. Tycker att bandbreddsproblemet är det viktigaste här. Dealen kan ju förefalla som ett bra erbjudande för användaren, men när man tänker hur Telia här försöker ”spara” kapacitet genom att prioritera börjar man undra. Snålabbonemangen genererar fortfarande en massa spotifytrafik, en trafik som användaren inte har kontroll över eftersom protokollet mjukvaran är stängd. Vi ger alltså bort fritheten att själva kontrollera vilken trafik vi vill prioritera, vilket man ju i de flesta fall kan, till och med med bittorrent, till förmån för att det skapas en gräddfil för den okontrollerade trafiken (som endast spotify och Telia har kontroll över egentligen).

  9. Christopher: Precis. Det är farligt för konsumenterna när en operatör börjar gå ihop med en tjänsteleverantör och gynna denna extra. Det finns en anledning till att man kämpade hårt i USA för att få ha kvar nätneutraliteten.

    Telia is just… a series of tubes.

  10. Christian: PP är alltid först med att besvara mina partipolitiska frågor 😀

    Jag ser lagstiftning som en av flera möjliga lösningar. Vi misslyckades den här gången i telekompaketet med 166, men fler tillfällen kommer.

    Oavsett vilket är det viktigt att vi snackar nät till vardags, det handlar ju trots allt om vårt förlängda nervsystem.

  11. Alltså, jag tror tyvärr att de flesta uppfattar internet som liktydigt med sina tjänster. För de vi lite föraktfullt/kärleksfullt kallar bananerna är internet aldrig större eller bättre än sin senast hajpade tjänst (eller paket av tjänster: Spotify, Voddler, Facebook, i viss mån Twitter och några nättidningar, vad mer behöver man liksom? YouTube, kanske…).

    Och just detta är problemet vi bör sikta in oss på, för så länge detta är sant kan stora ISP:er, tjänsteleverantörer och politiker faktiskt bara tjäna på att sälja ut neutraliteten och bygga antinät – och antimarknader.

    Internets historia, alltsedan Mosaic, har handlat om att sänka trösklar till nivåer som är allt bekvämare, för allt fler. Till och med fildelningens framgång kan inte minst beskrivas som bekvämlighetens triumf. Den som har läst Huxley´s Brave New World vet vart detta barkar. Jag drar till med ett långt citat som jämför Huxley’s verk med 1984:

    ”What Orwell feared were those who would ban books. What Huxley feared was that there would be no reason to ban a book, for there would be no one who wanted to read one. Orwell feared those who would deprive us of information. Huxley feared those who would give us so much that we would be reduced to passivity and egoism. Orwell feared that the truth would be concealed from us. Huxley feared the truth would be drowned in a sea of irrelevance. Orwell feared we would become a captive culture. Huxley feared we would become a trivial culture, preoccupied with some equivalent of the feelies, the orgy porgy, and the centrifugal bumblepuppy. As Huxley remarked in Brave New World Revisited, the civil libertarians and rationalists who are ever on the alert to oppose tyranny ”failed to take into account man’s almost infinite appetite for distractions.” In 1984, Orwell added, people are controlled by inflicting pain. In Brave New World, they are controlled by inflicting pleasure. In short, Orwell feared that what we fear will ruin us. Huxley feared that what we desire will ruin us.” - Neil Postman (1985), Amusing Ourselves to Death

    Fan, vad jag blir pessimistisk kring detta. Men jag är själv utan vettiga förslag till motdrag…

  12. Håller verkligen med om Marcus första poäng här. När jag predikar för mina vänner om att vi måste försvara vårt öppna nät märks det att de flesta inte riktigt är medvetna om hur mycket vi har att tacka själva Internet i sig, och inte bara Youtube, Spotify eller vilken tjänst de nu råkar använda mest för tillfället. Det är visserligen föga förvånande – vi tänker sällan på hur mycket vi är beroende av våra vägar eller järnvägar, heller. Men jag tror att det är på detta sätt man måste prata om det – visa hur det är öppenheten och neutraliteten som gör nätet till ett så otroligt potent demokratiskt verktyg.

  13. Håller med förgående talare, internet är så mycket mer än vad vi möter framför datorn. Organiseringar av alla dess slag – företag, socialt arbete, kulturela scener, forskning – allting som utgör våra livs sociala väv är beroende av en fungerande och öppen nätmiljö. Det blir skevt om det bara betraktas från en individuell synvinkel.

  14. Marcus, Monki, Victor: Både ja och nej. Jag vägrar att tro att ”svennebanan” lever i falskt medvetande (det var inte vad ni sade, men jag överdriver för poängens skull).

    Jag tror att genom att uppmärksamma på brotten, de som kan drabba oss alla, är ganska enkelt. ”Kolla här, din World of Warcraft-anslutning nedprioriteras, din Bittorrrent stryps, din Skypekonversation är inte tillgänglig i detta nät etc.” Men dessa argument bygger på reaktiva åtgärder, vilket leder till att man infogar sig i en slavposition.

    Därför tror jag på paketswitchning som folkbildning. Vad är ett nät? Vad är ett anti-nät?

    Vad kan ett nät förmå som kropp? Vad kan vi göra med paketswitchning? Frågan måste bli lika självklar som vad vi kan göra med tågnät eller bilnät eller vattenledningar. Svaren på vad ett nät kan göra är så mycket större än youtube och spotify. Därför måste vi tala i häpnadsväckande och svindlande termer!

    Mera cyberhippies!

  15. Bra, Chris! Unpiss the parade! Jag fångades av hopplösheten så smått, men min poäng var just att striden om nätneutralitet, måste stå hos bananerna, mer än i EU och kring Lagen – även om de inte ska uteslutas. All framgång på alla fronter bygger dock på att manifestera vad antinäten gör, för svennebanan.

  16. Mindre lobbying (i ordets neutrala betydelse) och mer opinionsbildning, m a o. Vilka sakfrågor kan starta en opinion för nätneutralitet? Tyvärr tror jag inte att Telias tjänst till spotifister mobiliserar även om vi ser en oroväckande tendens. Hur pajar antinät bananätet?

  17. Jag testar en vidsidanomväg för analysen. Ta den inte som en diss, utan som ett försök att utforska möjligheterna:

    ”Vi kan inte bygga ett internet så att det är till för att leverera vissa tjänster. Då är det ju inte längre internet, eftersom ett paketswitchat TCP/IP-nät i sitt ursprungsläge inte bryr sig om vilka tjänster, protokoll eller portar som används.”

    Här skulle man kunna invända (vilket i princip är vad Bob Kahn gör) att TCP/IP bygger upp och kopplar samman även antimarknader och antinät. Protokollet bryr sig ju faktiskt inte heller om huruvida paketen är kontrollerade och modiferade, olika prioriterade – eller neutralt behandlade.

    Här är en tes: Om paketswitchning på något sätt motsvarar internets essens, så omfattar denna essens (tyvärr) även möjligheten att formera antimarknader. Topologin av informations-katedraler och -bazarer hålls samman av paketswitchningsprotokollet, och möjliggör utbyte dem emellan, på samma sätt rentav som marknader och antimarknader hålls samman av pengar, det universella betalningsmedlet.

    I slutändan bör antinätet kritiseras för vad det är och vad det gör, och möjligheten till nätbildande bevaras. Jag är öppen för möjligheten att nätneutralitet inte ska lagstiftas om; samtidigt som det absolut måste motverkas att nätleverantörer görs ansvariga för det som trafikerar deras nät. Att ta fram verktyg (Cortexcoalition…) för att – som konsument – kunna välja det mest neutrala nätet, eller för den delen det nät som är särskilt anpassat för just de tjänster man vill använda, är otroligt viktigt…

  18. Tycker det är värt att poängtera att vi pratar om mobilt internet, och inte ”standardinternet” (i brist på bättre ord) här.
    Det Spotify gör här är inte annorlunda än om en mobiloperatör skulle erbjuda begränsat surf men obegränsat antal Skype-minuter, ingen skulle nog klaga, i synnerhet inte om erbjudandet är centrerat kring Skype (eller i detta fallet Spotify) .Man skulle kunna vända på det och säga att mobil-operatören erbjuder Spotify med någon gigs surf som bonus. Att datamängden (internet) stryps är väl egentligen inte annorlunda än att en datamängd från exempelvis netflix stryps efter att man sett den film man betalat för. Mobiloperatören bestämmer, om man vill ha obegränsat surf, får man väl gå dit där det finns?

  19. Lisa: Fantastisk blogguppföljning!

    Marcus: Jag instämmer. Ett neutralt nät ger möjligheten till oändligt många anti-nät. Problemet som jag ser det är att ”end user” har väldigt små möjligheter att påverka vilket antinät hen hamnar i. Beroende på lokala konkurrenssituationer är det ändå så att en enda ISP är utgångsläget i många länder, varvid det inte finns någon möjlighet att byta.

    Vad Kahn menar är i amerikansk kontext av lagstiftning. Jag är som sagt inte alls säker på att lagstiftning är den bästa vägen.

    På ett teoretiskt plan har inte paketswitchning någon essens. Snarare är det en abstrakt maskin vars flöden konjugeras genom katedralerna och bazaarernas diagram. Hur ett paketswitchat nät ska se ut, eller vad dess kropp kan förmå, är oerhört varierande. Man skulle kunna säga att den nätneutralitet som jag förespråkar, som inte är en transcendent princip, är en slags tanke om att neutraliteten bör ligga så nära användaren som möjligt och att nätet ska bli så stabilt som möjligt. Då tror jag på att de artificiella spärrarna (traffic shaping/prioritiering) måste ske så långt ned som möjligt, helst i användarens egen dator/routing. Det bästa vore om varje användare var en ”ISP”.

    Jack: Tack för kommentaren! Jag håller inte med. I en marknad med ett fåtal stora operatörer bildas snabbt karteller, och då är det inte säkert att det finns ett annat abbonnemang att välja… Ditt resonemang fungerar bara i den absolut fria marknaden som tyvärr inte finns (annat än i teorin).

  20. Marcus: Paketswitchning är tekniken som Internet bor i, men nätneutralitet handlar ju inte om tekniken, utan om innehållet. Sådana som Bob Kahn som försöker förvandla hela diskussionen till en uteslutande teknisk fråga som kan överlämnas till några avlönade ingenjörer – och det är en farlig argumentation, för alla köper den. ”Någon måste ju ha incitament för att utveckla tekniken” kacklar folk runtomkring mig, som vore det nåt gammalt bibelord de plötsligt minns. Naturligtvis är teknologi då också någonting helt opolitiskt, något som utvecklas linjärt med olika hög hastighet beroende på hur mycket aktiehandlare som strömmar till. Allow me to LOL!

    Nätneutralitet handlar om att de som sitter på tekniken inte ska lägga sig i innehållet, så enkelt är det. Det finns ingenting som säger att tekniken skulle bli sämre för det, i så fall skulle den nämligen ha stått stilla sedan 80-talet. Att som Bob Kahn gör påstå att det inte kommer att finnas incitament för ISPer att göra nätarkitekturen bättre och starkare bara för att de inte gör någon urskillning på ”näringstrafik” och ”nöjestrafik” är ju fullständigt befängt! Hur skulle vi då ha kommit dit vi är idag? Jag ser det främst som att jag vill bevara en princip som vi har följt hittills, inte att hitta på nya regler eller cementera någonting i sitt nuvarande tillstånd. ISPer försöker konkurrera genom att ta ifrån oss olika mycket saker som vi redan har tillgång till, på klassiskt antimarknadsekonomiskt vis. Det första vi bör göra är att spotta på dem, vända ryggen till och visa att människor hatar företag som arbetar så.

  21. Den absolut fria marknaden finns kanske inte. Däremot finns det behov hos ”den stora massan” som jag tror att även en något rumphuggen fri marknad inte har råd att bortse ifrån, och fri surfning i mobilerna till ett rimligt pris hör defintitivt dit. Vi har väl ännu inte nått kritisk massa beträffande användare som gör det möjligt för operatörerna att erbjuda fri, obegränsat internet i mobilerna till ett överkomligt pris (smartphones dessutom fortfarande dyra). Allså måste prio ett vara att få folk i bredare usträckning att öht använda surf i mobilerna. Ett Spotify-erbjudande kan kanske vara precis just det, eftersom det svarar mot ett behov (folk gillar spotify) samtidigt som det är rätt billigt. Det behövs en grej, (inte tusen grejer)som får folk att migrera till en ny teknik, när bredband åt folket började bli realitet var det en grej (bittorrent) som var incitamentet, men internet används just nu till mycket mer än det. Om spotify öppnar dörren för till ett mer utstpritt mobilsurfarbeteende, är det då nödvändigtvis en sån negativ sak? I england bundlas spotify med fritt, obegränsat mobilsurf och skype , så det kanske vore något för telia att ta efter, men jag tror kritisk användarmassa måste nås först. Det är troligen därför telia-erbjudandet ser ut som det gör.

  22. Vic (och Chris et al): Jag är inte riktigt lika snar att skilja tekniken från innehållet här. Men först: Bare with me! Min analys är inte klar, inte min ståndpunkt heller. Den formeras just i detta nu, tillsammans med er. 🙂

    För mig finns ingen omedelbar poäng med att säga att innehållet ska vara fritt (hänvisar man till ett transcendent ideal då, eller vad?), eller att det är det fria flödet av information som är nätneutralitetens syfte. Jag är enbart intresserad av det faktum att olika tillblivelsevillkor producerar olika saker, olika information, olika organisationsformer, olika politik, olika handlingar och tankar etc. Som monki säger: Internets är (även) ”organiseringar av alla dess slag – företag, socialt arbete, kulturella scener, forskning”, ”allting som utgör våra livs sociala väv är beroende av en fungerande och öppen nätmiljö.”

    Frågan om nätneutralitet är alltså en oerhört teknisk fråga, helt enkelt eftersom tekniken är en så väsentlig del av tillblivelsevillkoren här. Det är inte innehållets självständighet vi ska värna om, utan villkoren för innehållets tillblivelse.

    Är det faktiskt inte just när vi reducerar tekniken till en simpel infrastruktur vars enda syfte ska vara att transportera (redan färdig) information (eller vad det nu kan vara för paket, i en bredare kontext) som hotet mot nätneutraliteten uppstår?

    När vi flyttar fokus till innehållet träder Tjänsterna i förgrunden. Och det är då barnporr och bombrecept kan bli liktydigt med internets i de näthatiskas sinnen, eller liktydigt med Spotify och andra tjänster.
    Nätneutralitet är viktigt just eftersom teknik och innehåll är oskiljaktiga, inte för att de bör hållas åtskilda.

  23. Victor A:
    ”Nätneutralitet handlar om att de som sitter på tekniken inte ska lägga sig i innehållet, så enkelt är det. Det finns ingenting som säger att tekniken skulle bli sämre för det”

    Vårt vanliga älskade Internet växte väl fram hyfsat fritt, naturligt och organiskt eftersom att den fysiska infrastrukturen i mångt och mycket varit på plats sedan länge. Det är den ju inte alls på samma sätt när det gäller det mobila nätet, vilket inte helt förvånande ger upphov andra strategier hos operatörerna, som ju i faktist själva just i detta nu bygger och bekostar utvecklingen av den mobila internetstrukturen. Vad är det som ska driva den mobila infrastrukturen framåt anser du? Ett enkel lösning skulle kanske vara att alla tar sitt ansvar och skaffar ett mobilt obegränsat internetabbonemang idag och därigenom skickar en skarp signal till marknaden att det är så vi vill ha det. Men eftersom folk tydligen inte gjrort det i tillräcklig utsträckning hittils blir lock erbjudanden a la Spotify-Telia melodin för dagen. Men det är, anser jag, upp till folk att ”rösta med plånboken” och skaffa obegränsade, fria surfabbonemang om det är vad vi vill ha. Vad är egentligen hindret (bortsett från rent privatekonomiska)?

  24. Förresten, egentligen ett sidospår, mest för att förklara varför jag hänvisade till Bob Kahn: Jag uppfattar det som att Kahns argumentation utgår från beskrivningen av internets som ett nätverk av nätverk, där poängen – internets essens, i Kahns ögon – är att helt olika sorters nätverk kan kopplas ihop och använda sig av varandra för att switcha paket. Att alla nätverk som kopplar ihop sig inte fungerar på samma sätt och med samma syften är då i själva verket något som definierar vad internet är.

    Huruvida detta är viktigt för innovation och utveckling av tekniken och för de ovan nämnda tillblivelsevillkoren kräver en omfattande analys. Jag kan bara konstatera att överallt lever katedraler och bazarer sida vid sida och har ett produktivt utbyte med varandra. I utkanten av varje territorialiserande Stat finns en deterritorialiserande Krigsmaskin etc. Det handlar om att hitta bra blandformer och ta tillvara på det faktum att alla slutna system läcker någonstans. (Paketswitchningen är ju f ö ett av otaliga exempel på hur militära innovationer får en oerhört frigörande och produktiv potential utanför den rigida organisationen).

  25. Apropå analogin med motorvägar:

    Det är först när man skiljer infrastrukturen (vägarna) från innehållet (bilarna/människorna/varorna) som det blir möjligt att skylla miljöproblem på fossila bränslen, men vara teknikoptimist och därför ändå bygga Förbifart Stockholm! 😉

  26. Trafikprioritering och filtrering är väl inget nytt? Jag delar visionen om ett fritt världsomspännande datornätverk, men jag tvivlar mer och mer på att det vi känner som Internet kommer att bli detta.

    Det finns inget som helst intresse för konsumenten att andra än sändare och mottagare kan tyda meddelandet som sänds. Idag går det att lösa med olika former av kryptering. Men även med kryptering kan vilken router som helst längs vägen avgöra vem som är sändare och mottagare till trafiken som passeras.

    Ju fler lagar som stiftas för att skydda Internetanvändare mot sig själva desto större kommer intresset för anonymisering att bli. Jag vågar tro att inom inte alltför många år kommer någon form av darknet, såsom Freenet (http://en.wikipedia.org/wiki/Freenet) att ha tagit över. Det ligger i fildelarnas intresse, och de har åtminstone än så länge styrt utvecklingen i hög grad, om jag förstått saken rätt.

    Så ju fler knasiga lagar stiftas och avtal som tecknas desto närmare denna (enligt mig oundvikliga) utveckling kommer vi. Men naturligtvis vore det trevligt om inte dessa regler slog så hårt mot mig, så länge.

  27. Efter en god natts sömn är jag redo att ta min analys av begreppen till en mer konkret nivå. 🙂 Låt mig börja med att spalta upp några av problemen:

    A. Om jag har förstått det tekniska rätt kan man inte uppnå absolut nätneutralitet i praktiken. Vi arbetar alltså alltid med en glidande skala här. Om vi vill lagstifta om nätneutralitet måste den dock definieras med tydligare gränser, undantag måste specificeras etc. Här finns en verklig risk (men jag är inte människa att bedöma hur stor) att detta låser fast utvecklingen av nät i ett visst spår. Vi måste alltså ställa oss frågan till vilket pris vi vill införa lagstiftning.

    B. Att i det andra scenariot ”rösta med plånboken” håller inte. Även om vi kan anta att en så bra access som möjligt är det som bäst motsvarar vad användarna vill ha och bäst tillfredsställer deras samlade behov, så måste vi förstå att antimarknader inte växer sig starka genom att vara bäst eller ens bra på att erbjuda det som konsumenter på en konkurrensutsatt marknad vill ha. De är ju antimarknader just för att de inte behöver svara mot efterfrågan på det sättet, utan har hittat en annan tillblivelselogik, en annan – från helt och hållet sin egen utgångspunkt – effektivare ackumulationsmodell. (Även om man på något abstrakt teoretiskt plan skulle kunna räkna in att den fria marknaden är effektivast på ett globalt plan (det är hursomhelst högst tveksamt om det går att räkna in ens detta), kan mycket väl antimarknader vara mer effektiva lokalt. De senaste 300 årens ekonomiska historia visar detta med all önskvärd tydlighet.)

    C. Det är lättare att se den individuella nyttan eller nöjet av enskilda tjänster, än att se den kollektiva nyttan eller nöjet av nätneutralitet. För att såväl politiker som ISP:er ska kunna tjäna på att driva på för så hög nätneutralitet som möjligt, krävs att fler än nördarna agerar på detta. Vi behöver inte tala i obehagliga termer av medvetandegörande (tack för insinuansen tidigare, Chris! 😉 ), utan om handling (ja, varför inte läsa Heidegger såsom Per Herngren gör…)

    Jag ser hursomhelst omedelbart fyra utgångspunkter som jag tycker är viktiga i det politiska/aktivistiska arbetet:

    1. Vi behöver regler som påbjuder transparens ISP:er är öppna med på vilket sätt de inskränker nätneutraliteten.
    2. Vi behöver verktyg som kontrollerar servicenivån på den enskilda användarens nivå (vilket sannolikt kräver kollaborativt datasamlande #cortexcoalition).
    3. Vi måste också skapa en opinion bland vanliga användare för att de ska intressera sig för frågan och agera i den, med hjälp av den transparenta informationen och verktygen.
    4. Vi måste samtidigt motarbeta alla försök till regleringar som tvingar ISP:er att vidare inskränka nätneutraliteten.

    Snälla! Lägg till och dra ifrån, ifrågasätt och problematisera…

  28. Marcus (och andra):
    Det nätneutralitetstänket kan beskyllas för är att vilja se infrastrukturen falla in i bakgrunden så att nätet kan framställas transcendent, dvs som innehåll skiljt från teknik. Vilket skulle innebära att internets infrastruktur, fylld med single-points-of-failure, framstår som helt decentraliserad.

    Av den anledningen var det ett mycket uppfriskande seminarium med juliagruppen och sics igår som istället tänkte på hur vi kan skapa redundans för nätet. En bazaar runt katedralen om man vill. Vägar till internät som inte går vi det vanliga systemet av reglerade ISPar.

    Jag tror vi bör hitta en kombination av dessa strategier. Å ena sidan hålla dinosaurierna så neutrala det går, å andra sidan ha ett ekosystem av vägar ut på nätet som inte innebär att man tecknar ett abonnemang hos en ISP.

    Som du säger marcus, när teknik och innehåll skiljs blir internet en uppsättning tjänster istället för konnektivitet.

    Positionen är inte färdigbyggd som sagt…

  29. Vad som vore intressant att diskutera, men som den här tråden kanske inte är rätt plats för ett möjligt framtida scenario där vi å ena sidan har ett städat och filtrerat höghastighetsnät där 3d-video streamas från den senaste tjänsten och parallellt med detta ett fritt nät, men som går genom så många krusiduller, uråldriga kablar, svaga radiosändare och ihoptejpade lösningar att det i stort sett endast funkar med text, på sin höjd väldigt lågupplöst bild och video.

    Låt oss tänka oss att majoriteten betalar för tillgång till höghastighetsnätet men att kännedomen om låghastighetsuppkopplingarna ändå är spridda.

    Detta innebär alltså att vi har givit upp tanken på att reglera nätneutralitet, men istället har _byggt_ det, om än i något skruttig kvalité.

    Hur känns det scenariot? Vilka strategier skulle vara möjliga där?

  30. monki: Ur min synvinkel är det ett scenario som bör undvikas, naturligtvis, men som inte är alltför orealistiskt. Skulle gå att göra en sjysst sci-fi kring det… 🙂

    Vi kan ju fundera över strategier för att verka i det scenariot, men det sätter framför allt fingret på hur viktigt det är att jobba med en kombination av olika strategier, att inte gräva ner sig i bara darknets exempelvis. Det förblir viktigt att de som har resurser att gräva diken har incitament (jodå, jag tycker alltid att det är läskigt att använda det ordet…) att göra det för nätets och marknadens skull snarare än för tjänsternas och antimarknadens skull.

    Men ett mycket spännande scenario är det. Jag ska fundera mer på det…

  31. Bra punkter! Det verkar som de handlar om att sätta s:et, i internets. Så, en möjlighet är att arbeta för, _ett_ internät som bevakas med lagstiftning. Detta riskeras att låsas fast eller manipuleras till ett filtrerat internät (vilket det redan är på flera sätt).

    En annan, som punkterna pekar mot, är att se till att det alltid finns ett s i internets. D.v.s. att synliggöra vilka filtreringar som finns, att de skiljer sig från nät till nät, att det går enkelt och finns valmöjligheter till att byta nät och att det finns ett lo-tech nät utifall allting skiter sig.

  32. ”gräva diken […] för nätets och marknadens skull snarare än för tjänsternas och antimarknadens skull.”

    Ja, detta borde faktiskt vara topic för ett nät&samtal. sics/julia-slemminariet satte fingret på nätverkets materialitet, det här skulle undersöka hur policy och nätbyggande bäst kombineras.

  33. trixet med att bygga andra vägar till internet än att ‘teckna ett abonemang hos en isp’, är att det finns så många nät och man måste hyra in sig hos andra nät?

  34. hossi: precis. nånstans måste man in på tuben, även om det inte behöver vara just från ens egen lägenhet, i ens eget land eller ens som slutkund. Därav är det värt att (i nuläget) börja tänka world-wide darknet.

  35. En fundering; har någon koll på detaljerna hur detta kommer att ske? Motorn bakom spotify utnyttjar streaming via ”standard”protokoll (http [port 80], https [port 443]) men visserligen även en ”icke-standard”port [port 4070] för mobila inloggningar (telefoner etc.) Dessutom sker delar av streamingen P2P – dvs. man har delvis de-cenraliserad distributionen till end-users: förmodligen för att spara just bandbredd och minska fördröjningseffekter.

    Det är även därför delar av musiken lagras lokalt på hårddisken (för vidaredistribuering och för eget bruk). Så frågan är om telia helt enkelt ”tunar” QOS (Quality of Service) för http/https – precis som man gör med voice-over-internet-protokoll (för att minimera fördröjnningsförluster jmf. med protokoll som är mer ”robusta” och inte behöver lika mycket ”kräm”). Då blir konsekvensen en bredare motorvägsfil för all HTTP(s) och/eller HTTP-baserad streaming utöver Spotify.

    Eller är det bara ”initialtrafiken” och datat som inte finns P2P – mellan peer och spotify-serverpark som ”tunas” via QOS?

    Eller inför Telia QOS mekanismer som ”känner” av om packetinnehållet (TCP-DATA) i TCP/IP-paketet är spotifydata? Har inte själv ”sniffat” spotifydata, och vet inte om data:t på något sätt är märt (kan inte göra experimentet förnärvarande: sitter Wireless)…

  36. Det här är off-topic, jag vet, även om det anknyter till darknet-diskussionen, men jag är för trött just nu för att leta upp ett inlägg med relevant ämne att posta den i:

    Jag har sett i bloggstatistiken att det dimper ner besök från Storbritannien ibland där det står i klartext vem som äger anslutningen. Slutanvändaren alltså. ”Mr Name Name” eller ”Mrs Name Name”. Känns jävligt obehagligt, för deras skull. Är det en nödvändig praxis (pga lag) i UK att man avslöjar IP-adressen ända inpå skinnet/ytterväggen i vissa fall?

    Inte för att jag känner till något enda dugg om det tekniska i detta, men här i Sverige blir det väl sällan så nära träffar som ens i samma stadsdel? Det tycks som om Telia och andra operatörer filtrerar infon som skickas till ”den som frågar” så att det aldrig visas mer än anslutningarna någon eller några punkter bort från användaren. När jag ser mina egna besök på webbsidor som har en publik IP-loggning står det t ex ALDRIG rätt ort, utan oftare någonstans i Storstockholm eller Mälardalen, och kanske t o m Skåne eller Blekinge. Det är såklart illa nog, när man besöker ställen som får besök av Sverige två gånger om året – och då vet alla att det är jag…

  37. Alltså, jag blir helt rörd av den fantastiska diskussionen i den här tråden! Jag läser den upp och ned flera gånger och ska nu ta och sammanställa lite syn(pro)teser!

    Det kan vara så att vi kanske måste hitta ett nytt begrepp som ersätter ”nätneutralitet”. Vi har redan påpekat den inneboende platonismen i detta begrepp, och erfarenheterna med att försöka definiera detta ligger allt för nära Lagen.

    Jag tror att vi måste bygga djungelns mikrotaktik! Det är dags för mig att öppna textredigeraren och torrblogga järnet!!!

    Det har aldrig varit så kul att blogga som när kommentarstrådarna exploderar på det här sättet!

  38. Maria: Standard hos de flesta ISPar är att inte koppla samman IP-nummer och identitet. Annat är det med domänregistreringar, där man ex. lätt kan se att christopherkullenberg.se är reggat av mig (who would guess). Fallet med de UK-baserade IP-numrena låter minst sagt skumt…

    Däremot kan man positionera IP-nummer ganska väl med IP-geolokalisering. Men de är mycket inexakta, i jämförelse med den trafikdata som ex. en mobiltelefon genererar.

  39. Instämmer med Chris, hann inte hunnit läsa förrän nu, men Marcus, monki, Heiti: Fantastiskt att se ert sunda, konstruktiva tänkande! Och framför allt att ni främjar intresset för hur tekniken fungerar och skulle kunna fungera. Som med så mycket annat i världen/samhället blir jag ju mer jag tänker på det här alltmer otålig att veta exakt hur teknologin ser ut.

    monki: ”Vad som vore intressant att diskutera, men som den här tråden kanske inte är rätt plats för ett möjligt framtida scenario där vi å ena sidan har ett städat och filtrerat höghastighetsnät där 3d-video streamas från den senaste tjänsten och parallellt med detta ett fritt nät, men som går genom så många krusiduller, uråldriga kablar, svaga radiosändare och ihoptejpade lösningar att det i stort sett endast funkar med text, på sin höjd väldigt lågupplöst bild och video.”

    Det är nog ungefär den här bilden jag (och många andra) länge har haft av nätets framtid. Jag har varit orolig för den, pga. tankar i stil med ”då kommer ju majoriteten av världen tappa den demokratiska potens som internets genesis var ett löfte om”. Men naturligtvis är det naivt att tro att ett så enormt rum skulle kunna undvika att räfflas, och vad jag kanske börjar fatta nu är att det ”ihoptejpade” nätet faktiskt skulle kunna vara till för det glansiga, dyra nätets skull – för att hela tiden bidra till det och göra det bättre. Alltså inte en elitism, utan en omsorg. Att det lilla nätet finns där just för att redundansen, glädjen och frihetskänslan därifrån ska kunna generera frihetssmittor som kan sprida sig i det stora nätet.

    För vad är det egentligen som skiljer en hacker från en ingenjör? Lulz såklart, men också värderingar och ett engagemang som når bortom cash. Om vi förr förlitade oss på engagerade jurister (t.ex. Dennis Töllborg, Erik Josefsson) för att värna om vår frihet, kommer vi i framtiden att förlita oss alltmer på en hacker-krigsmaskin.

    Därför är jag väldigt spänd på att se vad vi kommer att se för lagar som rör ”kriminellt” beteende på nätet. Men det kommer nog senare, när vi har blivit lite mer direktuppkopplade än idag.

    Nu ska jag läsa den mycket efterlängtade bloggen om hur man bygger sin egen hjärnbark.

  40. Eftertanke – möjligen skulle anslutningsnamnen ”Mr Name Name” från UK kunna ha att göra med att det inte är vilka privatpersoner som helst i de fallen, men är datakunnigt folk, och att dessa eventuellt har egna företag under sina personliga namn, och att detta kan synas på hur deras IP-adresser hanteras i något system – om uppkopplingen är beställd i företagets namn? Men det är lite skumt, integritetsmässigt, om ensamföretagare blir uthängda i IP-loggar när de surfar, privat eller i arbetet! Det är ju skillnad om det kommer in en besökare i bloggstatsen som markeras som ”Kungliga Biblioteket” (då gissar jag iofs att det är Copyriot, den ständigt biblioteksarbetande typen!) eller ”Svenska Akademien” (vem farao är det som söker på Gullbergs dikter därifrån?) eller något företagsnät som anges med namn.

  41. Sponsra inte spotify ens med reklamlyssnande! Gå in på andra tjänster så som grooveshark.com som är gratis och reklamfritt i mozilla med Adblock på.

  42. Chris et al: Är ”redundans” ordet vi behöver? Ordet som fångar internätens essens, den kvalitet som måste bevaras för att vi öht ska kunna fortsätta tala om internät? #paulbaranftw

  43. ”Efterfester har utmynnat i trängsel vid en laptop där trettiosekundersintrona har haglat endast för att avbrytas av reklamen.”

    Jag antar att det du kritiserar är det faktum att Spotify har reklam, för ”festmusikproblemet” har varit detsamma i 60 år. Det eskalerade förvisso när folk skaffade enorma mp3-samlingar och folk bytte låt hela tiden. Till och med på fester med endast CD eller LP byter folk låt stup i kvarten. Således är Spotifylyssnandet bara en variation på ett äldre beteende, möjligen med den skillnaden att utbudet är oändligt mycket rikare än gemene mans mp3-samlingar. Och just detta kanske kan få folk mer benägna att vilja prova tjänsten på just fester. Smart festfolk köper för övrigt ett dagspass för 9 kr och slipper reklamen…

    1. Joe: Tack för kommentaren. Hur musik spelas på fester tycker jag är speciellt intressant. Med Spotify sker något speciellt intressant, musiken är inte begränsad till skivsamlingen, utan (nästan) allt finns där för vem som helst att spela. Detta medför ofta att musiken blir ”demokratisk” eller att människor turas om att spela sina favoritlåtar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.