Sein und Zeit, §14

Tredje kapitlet – Världens världslighet

§14. Världens världslighets generella idé

Paragraf 14 är visserligen intressant, men den ställer egentligen fler frågor än vad den ger svar. Den är skriven som en upptakt till de kommande paragraferna, och tjänar egentligen till att göra ett par ontiska och ontologiska poänger innan det är dags för själva filosofin, som i paragraf 15 går i donets och görandets tecken. På så sätt är den ganska tråkig, men det är ändå vår uppgift att varsamt gå igenom den. Vi börjar i en epistemisk manöver.

Att fenomenologiskt beskriva ”världen” kommer på så vis att innebära: att visa upp det inom världen förhandenvarande varandes vara och att begreppsligt-kategorialt fixera detsamma.(91)

Att ta sig an att beskriva världen är ett steg, som vi i tidigare paragrafer lärt oss, alltid relaterar till i-världen-varon. Grundläggande anti-cartesianism råder, men även som vi ska se, en slags anti-induktivism (åtminstone i dess naiva tappningar). Att visa upp något och beskriva det innebär att man fixerar det i ett begreppsligt-kategorialt register, vilket ungefär motsvarar Foucaults epistem-begrepp i Order of Things.

Varken den ontiska skildringen av det inomvärldsliga varande eller den ontologiska tolkningen av detta varandes vara träffar såsom sådana över huvudtaget fenomenet värld. Inom bägge dessa sätt att nalkas det ”objektiva varat” är ”värld” redan ”förutsatt”, och till på köpet på skiljaktiga sätt. (92)

Vidare ser vi hur Heidegger snabbt manövrerar sig runt det naiva (externa) realism-argumentet, i det att världen redan är förutsatt, både ontiskt i våra förnimmelser såväl som ontologiskt i våra tolkningar. Den ontiskt förutsatta världen skulle man kunna säga är den som vi alltid förutsätter finns där i tillvaron, sällan vaknar man på morgonen och saknar den. Och ontologiskt, speciellt inom filosofin, kanske då med undantag för just cartesianska meditationer, så ör den ständigt närvarande. Detta initiala avfärdande av externrealism, leder det då inte till subjektivism? Låt oss se:

Är ”värld” kanske rentav en tillvarons varakaraktär? Och har i så fall varje tillvaro ”i första hand” sin egen värld? Men blir inte ”värld” då inte något ”subjektivt”? Hur ska då någon ”gemensam” värld alls kunna vara möjligt, den värld ”i” vilken vi ju ändå emph{är}? Och om vi nu ställer frågan efter ”världen”, vilken värld är i så fall åsyftad? Varken den ena eller den andra, utan världs världslighet över huvud taget. Vilken väg måste vi gå för att påträffa detta fenomen? (92)

Problemet är att vi inte får svaret förrän i nästa paragraf. Vi blir så att säga snuvade på gröten. Visserligen kan vi ana att Heidegger lurar på något då han ställer frågan så pass retoriskt, lite som att han tog orden ur munnen på en frustande nykantian. Men, som sagt, det hela kommer drabba oss någon sida fram. Vi fortsätter istället på en liknande kritik, den om den rena erfarenheten av ”naturen”.

Det varandes egenskap av natur kan tillvaron upptäcka endast i en begränsad modus av sin i-världen-varo. Detta /teoretiska/ utrönande har karaktär av ett bestämt avvärldsligande /poänglös-göring/ av världen. ”Natur”, såsom kategorialt begrepp för varastrukturerna i ett bestämt inomvärldsligt påträffat varande, förmår aldrig göra världsligheten förståelig.

Detta argument är väldigt likt Latours tanke om att det tillhör den moderna konstitutionen att förutsätta ”nature out there”, och att det är det mest poänglösa försvaret som filosofin någonsin gjort sig skyldig till. Att separera natur från kultur är inget annat än ett anti-tänkande. Man skulle kunna vara så djärv att man översatte i-världen-varo med technoscience redan här, men då skulle nog Latour gå i taket. Men precis som Latour kommer Heidegger alldeles strax att genomföra samma ”performativa” vändning som Latour, vilket ger mig inget annat val än att sluta skriva på denna postning, och gå vidare till nästa.

Fråga: Jag skriver dessa bloggposter i LaTeX vilket är lite jobbigt eftersom WordPress bara fattar html. Finns det något bra sätt att växla mellan dessa två? Skriver i gedit och skulle vilja ha tag på ett enkelt plugin eller något som bara växlar mellan dem. De är ju trots allt så lika. Kommentera gärna om du har något tips! Just nu rubbar förvirringen min tillvaro!

Uppdatering: Givetvis kan jag dela med mig av LaTeX-versionen för utskrift av hela serien hittills i pdf samt .tex-filen för den som vill göra en A5-version till stranden (LOL).

Ett svar på “Sein und Zeit, §14”

  1. Intressant, tack!!

    Christopher: ”Att separera natur från kultur är inget annat än ett anti-tänkande.”

    Jag funderar lite på skillnaden mellan skillnad och negation. Skulle det vara fruktbart möjligen att använda begreppen teknik, kultur och natur för att bygga skillnader?? Inte mellan begreppen som egna fenomen men i fenomenet.
    Exempelvis genom att diskutera kärnvapnets natur eller ekologi eller kultur eller teknik.
    Eller genom att analysera myrstackens kultur, natur, metod, system eller teknik.

    Det skulle då finnas skillnader mellan begreppen – men som olika aspekter av fenomenet snarare än mellan olika delar av världen. Men hur undviker man att ändå ramla in i negationen?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.