Sein und Zeit §11

Photo 2

Jag har som bilden visar återfunnit mitt svenska exemplar av Varat och Tiden. Då jag har en timma att slå ihjäl på Mariehams stadsbibliotek, där jag avskuren från internet tvingas till köttvärldens tänkande egentlighet, passar det bra att torrblogga lite om paragraf elva. Nu när jag återfunnit min svenska översättning står jag inför ett val igen. Ska jag fortsätta på svenska eller tyska? Jag låter läsarna bestämma genom kommentarsfältet.

Dock blir det spännande om ingen kommenterar (vilket brukar vara fallet). Då kastas jag åter ut i det obestämbara, och jag kan endast genom gissningsleken föreställa mig vad den anonyme läsaren tycker och tänker. Kanske är det dessa små gissel i tillvaron som gör att den då och då förskjuts, och man blir ställd undrande, som när en häst klipper med öronen i en hage. Man står då åtminstone i en ljusning, även om den mörka skogen hägrar, lockar och skrämmer.

§11 Existential analytik och tolkning av den primitiva tillvaron. Svårigeterna att nå fram till ett >>naturligt världsbegrepp>>.

Är hela världen den samma? Eller består den av flera inkommensurabla existenser? Eller består den kanske av en myriad av ”fraktaler” sammanbundna endast genom en mängd singularitetspunkter som då och då skapar intensiva flöden som får världens positiva sammansättningar att hänga samman?

Fraktalforskningens genombrott är dock ej ännu vunna vid skrivandet av Sein und Zeit. Istället vänder sig Heidegger, precis som Freud, till etnologin (eller antropologin) för att tänka de ”primitiva” kulturerna i relation till den grekisk-västerländska utvecklingen in mot moderniteten.

Som tidigare nämnt är alldagligheten ett centralt begrepp hos Heidegger, och dess relation till kulturen är följande:

Alldagligheten sammanfaller inte med primitiviteten. Alldagligheten är tvärtom en varamodus för tillvaron även när, och i synnerhet just när, tillvaron rör sig inom en högt utvecklad och differentierad kultur. (75)

I exegesens läs- och skrivgenre tvingas vi lägga det problematiska med att dela upp kulturer i ”primitiva” respektive ”differentierade” kategorier åt sidan (Sartre tog ju i viss mån den debatten vid ett senare tillfälle). Låt oss istället ge den en chans att jäsa till ett mera rasande angrepp i framtiden.

Alldagligheten är ett varamodus, och är på så sätt oavhängig kulturens utspridning. Dock återkommer vi till att:

>>primitiva fenomen>> ofta är mindre beslöjade och komplicerade genom någon lång hunnen/avancerad/ självutläggning av resp tillvaro” (76).

De ”primitiva” kulturernas fenomenvärld skulle alltså vara mindre komplicerade, och därmed lättare att frilägga.

Dock fortsätter Heidegger mest med att argumentera kring vilken roll ontologin skulle ha gentemot de positiva vetenskaperna, då främst ontologin. (fotnot, växlar till tysk utgåva).

Zur Förderung der bestehenden positiven Disziplinen kann Ontologie nur indirekt beigtragen. Sie hat für sich selbst eine eigenständige Abzweckung, wenn anders über eine Kentnisshnahme von Seiendem hinaus die Frage nach dem Sein der Stachel alles wissenschaftlichen Suchens ist. (52)

Ontologin kan alltså endast indirekt bidra till de empirisk-positiva vetenskaperna. Men förhållandet mellan varat och det varande är likafullt som en tagg i vetenskapernas sökande. Mer om detta vid ett senare tillfälle.

Tidigare paragrafer här. (kategoriernas sortering gör att man läser paragraferna baklänges… intressant).

4 reaktioner till “Sein und Zeit §11”

  1. Snälla Chris. Håll dig gärna till den svenska översättningen. Min heideggerska är ganska bra, men varje gång han slår över i högtyska går jag förlorad. Minor literature ftw.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.