Sein und Zeit, §1

När solen skiner är det en av mina största lyckor att jobba solsken, laptop och filosofi. Dessa tre saker är alla av universell natur. Solen lyser på jorden och skapar ett överflöd av energi. Energi och materia pressas och sammansätts till en teknisk gadget som skapar överflöd av data när den tillåts koppla fritt med andra artefakter, som sen kopplas mot internet. Filosofin må vara universell eller partikulär i sitt varande, men idag är den generell.

På grund av denna anmodan om den tredelade sammansättningens potentiella energiska kortslutning, har jag inget annat val än att leta efter ett tankens tuggmotstånd. Således inleder jag här en bloggserie som har som mål att skriva ett inlägg för varenda av de 83 paragrafer som utgör Heideggers Sein und Zeit. Givetvis är detta ett bisarrt projekt, men jag ser det som ett experiment, som syftar till att utröna inte bara grundvalarna I Heideggers filosofi, utan även bloggformatets filosofiska potential och begränsningar. Jag förväntar mig inte att någon ska orka läsa alla dessa inlägg, men ni som gör det ändå får gärna sända en ping i kommentarerna. Samtliga linlägg har kategorin sein und zeit, så den som vill följa alla inlägg eller gå tillbaka har ett enkelt jobb.

Jag tänker att skriva I formen av exeges och radanmärkning. Sidor hänvisar till Richard Matz översättning. Lets go while the sun still shines!

Första kapitlet – Exposition av frågan efter varats mening

Varafrågans nödvändighet, struktur och förranggsställning

§ 1 Nödvändigheten att ånyo uttryckligen ta upp frågan efter varat

Heideggers inledning till Sein und Zeit är en oerhört förförisk upplevelse. Det första som händer är att en filosofihistorisk tes drivs, nämligen att en viktigt fråga har fallit i glömska sedan grekerna. “Ovan nämnda fråga har råkat i glömska, och detta trots att vår tid tillgodoräknar sig framsteget att ånyo bejaka >>metafysiken>>.” (19). Sedan Platon och Aristotoles har alltså frågan om varat glömts, men även gjorts omöjlig genom att den inte längre räknas som en relevant filosofisk fråga alls. Varat har kommit att bli ett allmänt begrepp som endast har sin hemvist i det vardagliga språket, och har systematiskt uteslutits ur filosofin –  “Det sägs att >>varat>> är det allmännaste och tommaste av alla begrepp”(19).

Detta beror på att det inom filosofin existerar tre fördomar om varat. Den första vanföreställningen består i att “>>Varat>> är det >>allmännaste>> av alla begrepp>>.” (20). Därmed har all filosofi tagit det för givet och avfärdat det. Heidegger menar dock att “>>Varabegreppet>> är tvärtom det dunklaste av alla.”(21).

Den andra vanföreställningen består i att “begreppet >>vara>> är odefinierbart” (21). Det kan visserigen vara så menar Heidegger, men detta motsäger inte att frågan om dess mening skulle vara mindre relevant. Tvärtom kallar varat på att behöva definieras, även om det skulle visa sig svårt.

Den tredje felaktigheten ligger i att “Varat är det självklara begreppet”. Eftersom vi vardagligen säger saker som “idag är solen alldeles fantastiskt vacker”, har varabegreppet drabbat oss så att vi anser det vara helt självklart. Men detta är bara ett ännu bättre argument för att återuppväcka frågan. “Att vi alltid redan lever inom någon form av varaförståelse , och att varats mening dock samtidigt är höljd i ett dunkel, bevisar den principiella nödvändigheten att ånyo ta upp frågan efter >>varats >> mening”. (21).

Att fråga efter varat är alltså inte helt lätt, men det är en viktig uppgift för filosofen göra (der Philosophen Geschäft).

§ 2 följer inom kort.

4 reaktioner till “Sein und Zeit, §1”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.