Psykoanalys och Marxism; del 1 – Erich Fromm och borgerlighetens anala karaktärsdrag

Photo 51

Råkade hitta boken Psykoanalys och Marxism från 1973 (Tryckt i DDR) och kunde inte låta bli att läsa den. Den innehåller ett flertal klassiska texter för vad som senare skulle bli ett spår i socialpsykologin, som kanske aldrig fick samma fäste i Sverige som det fick på kontinenten. Boken är intressant på två sätt. Dels utgör spåret psykoanalys+marxism en av flera grundpelare för så kallade ”kritiska teorier” om samhället. Sen är det kanske intressant att kontrastera detta tankekluster mot schizoanalysen som bland annat Copyriot bloggar om (här och här).

Texterna är korta och slagkraftiga, nästan manifestartade. Gemensamt för dem alla är att de är containerteorier om samhället (det finns ett samhälle, och det verkar med samma grundläggande kraft på oss alla) och att de har en ambition att lägga ett ”vetenskapligt fundament”. Jag ska försöka att inte raljera över detta, och därmed är det likabra att genast kasta oss över en Fader, för att begå ett Fadersmord; Erich Fromm och Den psykoanalytiska karakterologin och dess betydelse för socialpsykologin (1932):

Det första steget man måste ta för att förvandla den freudianska psykoanalysen till en teori om samhället är att lyfta den ur sitt kliniska sammanhang. Teoretiskt löser Fromm detta så här:

Skillnaden mellan den normala och den neurotiska karaktären är dock synnerligen flytande och får i första hand bestämmas utifrån graden av missanpassning till samhället (103).

För att ställa diagnos på samhället måste vi alltså hitta en terminologi för att beskriva vardagliga situationer, och därmed även det som faller inom vad som anses vara normalt. Fromm lägger därmed fram en ganska trogen tolkning av Freud, där sublimeringen är den process med vilken de libidinösa strukturerna förvandlas till kultur:

Beträffande sublimeringen skall bara här sägas , att Freud därmed menar en styrning av den sexuella impulserna bort från dess ursprunglia sexuella mål, och deras inrikning på resp. ersättande genom andra, icke-sexuella, kulturella mål. (103)

De sexuella impulserna kan inte levas ut, eftersom olika tabun och normer hindrar dess utlevelse, och måste därmed hela tiden anta andra objekt (annars spricker vi). För att vi sedan ska kunna göra kopplingen mot marxism måste vi även konvertera den libidinösa energin till den libidinösa ekonomin. Eftersom vi lever i ett klassamhälle med en primär motsättning mellan kapitalägare och proletärer, här följer vi marx, så måste vi ställa diagnos på hur borgerlighetens libidinösa struktur ser ut. Den är i huvudsak av anal karaktär:

Nära förknippad med denna attityd är den intensiva avundsjuka, som man finner hos många människor med anal karaktär. De uttömmer ofta sina krafter icke medelst egna produktiva prestationer utan genom avundsjuka på andras prestationer och framför allt egendom. Detta föranleder närmandet av de kliniskt såväl som sociologisk viktigaste anala karaktärsdragen: det speciella förhållandet till pengar, d v s framför allt sparsamhet och girighet. (112)

Enligt Fromm så lever borgerligheten, och småborgerligheten, även de under samhällets tyngd, och har genom att de primärt är sysselsatta med att investera och förränta pengar så har de utvecklat anala karaktärsdrag av ordning och reda, av renhet och kyskhet, som en slags överlevnadsstrategi. Detta leder till:

Den borgerliga andan medför härvidlag en avgörande ändring, som absolut inte får förbises: lyckan upphör att vara livets självklara mål, och något annat intar platsen som det högsta värdet: plikten. (117)

Plikten, ansvaret, vuxenskapet och ordningen är enligt Fromm således borgerliga och anala karaktärsdrag, som ofta sprider sig genom samhället. Till detta hör att även att den libidinösa energin sublimeras till ett förtingligande istället för att levas ut:

Nedvärderandet av den sexuella njutningen som sådan motsvarar förtingligandet av alla mänskliga relationer inom det borgerliga samhället. Relationerna mellan människor formas i väsentlig grad inte längre av kärlek utan av rationella överväganden. (119)

Fromm manar därmed till att vi gravt har överskattat både religionens (protestantismens) inverkan men även strikt ekonomiska förhållanden. Vad vi måste leta oss fram till är den ”libidinösa strukturen”, då den konstituterar den egentliga ”anda” ur vilken relationen mellan psyke och samhälle springer. Men hur förhåller det sig då med proletariatet?

Proletariatet uppvisar inte tillnärmelsevis samma grad som småborgerligeheten anala karaktärsdrag. Då det har en ställning i produktionsprocessen, som gör dessa karaktärsdrag överflödiga, är frågan om orsaken till denna avviklese lätt att besvara. Mycket svårare är frågan varför så många proletärer, liksom så många småborgare, som inte alls längre har något kapital att förvalta, som inte alls längre har något att spara, likväl uppvisar mer eller mindre borgerligt-anala drag resp. motsvarande ideologier. (121)

På så sätt är inte arbetarna lika drabbade av dessa anala karaktärsdrag. Dock händer det att de bär spår av dem, en slags småborgerlighet. Även småborgaren som förlorar alla sina pengar har kvar den, eftersom den libidinösa strukturen är primär, ekonomin sekundär.

Frågan är om man kan göra något med Fromm. Hans teorier förutsätter dels att den libidinösa energin är enhetlig, och följer enhetliga mönster. Men den förutsätter även en aningen vulgärmarxistisk tanke om två huvudsakliga samhällsklasser som vuxit fram historiskt. En annan fråga är väl även om exotiserandet av proletariatet är lite sunkig, som om dess brist på anala karaktärsdrag skulle vara mera ”äkta” än det småborgerliga förtingligandet.

Och frågan är ens om detta proletariat existerar… är inte just svennebanangrejer väldigt anala? Platt-teven hänger perfekt på väggen, rädslan för att vara otrogen måste förtryckas, disken är diskad, inredningen matchar i färger och bilen är tvättad…

3 reaktioner till “Psykoanalys och Marxism; del 1 – Erich Fromm och borgerlighetens anala karaktärsdrag”

  1. word på ditt sista stycke. jag tror inte att man ”har råd” att vara ostrukturerad och slarvig och libidinös och o-anal om man är lägre medelklass eller arbetarklass, man har ju så mycket att bevisa, i allafall förr. boken Mitt förnamn är Ronny beskriver det träffsäkert. Författaren är klassrest professor och minns sin uppväxt i ett göteborgskt arbetarkvarter där det anala verkar ha styrt livet i hög grad. socialdemokraternas kampanj för att införa renlighet i proletariatet fick ivrigt duschande, kondomanvändande, moral i den äktenskapliga samvaron och frenetiskt städande att bli norm: hygienen blev en bro mellan kyrkans gamla moral och modernismens nya. de trånga bostäderna fick människor att akta sig för beröring och ha stark kontroll över sina kroppars rörelser.

  2. Det anala inom proletariatet kommer väl av hur även den samhällsklassens
    Karaktär förborgligats. Alla är mer eller mindre borgare anala till karaktären.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.