Pride, FRA och sex

Idag skriver en rad hbt-aktivister, politiker, musiker, professor Tiina Rosenberg (jag tar snart tillbaka vad jag skrev här) och IT-frihetliga en artikel i Aftonbladet där de kopplar samman FRA och pridefestivalen.

De träffar mitt i prick! Hbt-aktivismen har en mycket näraliggande historia av våld, förtryck och exkludering från normalitetens privilegier. Dessutom visar situationen i exempelvis Baltikum och Polen att bara några mil från Sveriges gräns betalar man ofta med liv och hälsa om man avviker från den heterosexuella normen. Ett flertal näraliggande exempel tas upp i artikeln. Läs den!

Var kommer då FRA in i bilden? Tja, det första argumentet är ganska enkelt. Vi vill inte att vår privatkommunikation ska massövervakas. Ni vet, det där mailet som man skickar för att bestämma tid för dejt, facebook-flirtandet eller mailinglistan för queerteori. Det privata må vara offentligt i bemärkelsen att det är en offentlig rättighet att få leva sitt liv med vem man vill, ligga med vilket kön man vill eller älska vemsomhelst och staten skall garantera att denna rättighet skyddas. Men inte på FRA’s villkor. Jag ser inte hur ett kopierande och lyssnande på all kabelburen trafik kan upprätthålla dessa rättigheter, att denna ”överskottsinformation” kanske i framtiden blir intressant som primär information.

Men nu till det grymt allvarliga: FRA verkar få kartlägga sexuella preferenser! De har ett undantag från PUL! Anna Troberg har grävt, läs hennes inlägg noga! Se även Opassande, HAX och Oscar Swartz. Jag har ännu inte satt mig in i det juridiska, om någon känner till en bloggande juridiskt skolad FRAktivist, skriv i kommentarerna.

Först var FRA-motståndet vitt, sen blev det svart i sorg. Nu måste det anta regnbågens alla färger för att visa att det inte handlar om principer som är nedlagda i förnuftets helgedom, utan kommer ur historiska och sociala omständigheters råa och kalla erfarenheter av systematiskt förtryck. Denna form av repression, som i Europa bara är ett ögonblick bakom oss och som i många fall är i görningen as we speak, har alltid gillat övervakning och är kanske till och med helt beroende av den. Romer registreras i Italien (att ”skicka hem” har alltid varit lättare än att ta hand om sociala problem) och Kina censurerar Internet medan IOC knäböjer medan Amnesty protesterar. Fine säger vi ibland, det handlar ju om andra länder.

Men FRA byter information med andra länder. Det är lite det som är anledningen till att vår signalspaning vill expandera, anställa fler, köpa en till superdata så att man kan ha två dator. För här ska det massproduceras. Som författarna till Aftonbladet påpekar, är kanske Saudiarabien intresserade av sexuella läggningar, eller Indien där det är ganska jobbigt att komma ut som gay. Såna där Boforskanoner kanske vi kan få sålda med lite papper under bordet som inte är dollarsedlar, utan hemligstämplade dokument i framtiden.

Kartläggandet av sexuella preferenser är ett ytterst effektivt vapen mot medborgare. I hyfsat liberala länder kan dessa fortfarande användas för att försätta människor i stigmatiserande situationer där man förlorar sitt jobb, sina ”vänner” eller helt enkelt blir betraktad som suspekt. Så länge normaliteten är en (ex. den vita heterosexuella mannen) sätter bara fantasin gränserna för vad en sådan spaning kan medföra. Men i många länder är det belagt med dödsstraff att vara homosexuell. Därför får sådan information aldrig bli en hemligstämplad handelsvara.

Läs mer:

Qx.se

Uppdatering: Svart Måndag skriver mera om PUL och det kan vara värre än befarat.

4 svar på “Pride, FRA och sex”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.