Posthumanistiskt manifest

Den nyligen grundade TAP-bloggen har skrivit ett manifest. Citat:

Där innehållet för det Mänskliga undandrar sig exakt definierbarhet uppstår en moralisk och förnuftsmässig gråzon. Det posthumanistiska perspektivet utgörs av att affirmera, undersöka och utforska denna gråzon. Posthumanismen är således ingen ideologi, inget program och ingen förutbestämd synvinkel – det är i stället att betrakta som en aktivitetszon, platsen för utforskandet av ett av vårt tänkandes viktigaste begrepp. Det posthumanistiska perspektivet bestäms av det objekt det tillämpas på, och av ansatsen att begreppsliggöra dessa skeenden.

Manifest är ju inte så vanliga, så därför blir jag glad över att läsa detta. Det som jag tycker är mest intressant är ”aktivitetszonen”, men jag skulle vilja utvidga den till att handla om mer än utforskandet av begrepp. Begrepp är viktiga, och kanske det som vi posthumanist-humanister gör bäst. Men aktivitet är mer än så, det innebär även att intervenera. De gråzoner som öppnas upp är inte bara intressanta, utan även potentiella action-spaces.

Låt mig ge några exempel:

För övrigt anser jag att affirmationen av gråzonerna är mera produktiv än negationer. Dock är jag lite skeptisk till fomuleringen ”innehållet för det Mänskliga undandrar sig exakt definierbarhet”. Det kan vara en anti-Lacan som triggas hos mig, men bortsett från detta – är det inte så att innehållet för det Mänskliga befinner sig i ett kaotiskt överflöd som snarare är överdefinierat? Visserligen är det väl så att en kaotisk multiplicitet undandrar sig det exakta, men still. FRA har ditt sociogram, VISA ditt köpbeteende och Last.FM din musiksmak. Tre exakta definitioner. Dividuellt.

8 reaktioner till “Posthumanistiskt manifest”

  1. Fatta rätt beslut

    Våra ledare måste fatta rätt beslut
    Ryssland har anfallit Georgien i ett anfallskri (mot folkrättens princip om suveränitet)
    Västmakterna har svansat (främst Frankrike)

    Det är bättre å anfalla
    Tex CIA (lägga ner) dom vill inte kriga utan leva goda liv (vem vill inte det). När väst riskerar å gå åt helvete.
    Bättre med krigskabinett i USA (med den status och prestige som fanns förr)

    Dom kommer annars söndra och splittra (Rysslands dubbla strategier först Kina vän och nu USA vän)

    Hitlers gamla strategi.

    Krigaräran måste bli högre i väst (vad lever vi för annars= försvara vad vi känner är rätt och evigt i våra hjärtan).
    Upplagd av Dagobert

  2. Gracias!
    Och lite affirmerande:

    Christopher: ”Begrepp är viktiga, och kanske det som vi posthumanist-humanister gör bäst. Men aktivitet är mer än så, det innebär även att intervenera. De gråzoner som öppnas upp är inte bara intressanta, utan även potentiella action-spaces.”

    Intervention och ingripa är ju favoritbegrepp för mig.
    Collins Dictionary: Latin intervenire: to come between, from inter + venire, to come.
    Komma (to come) läser jag som rörelse och närmande och koppling. Kopplingen kan sedan relateras till det svenska att gripa, att gripa in.
    Mellan (to come between) läser jag som icke-påverkan, icke-linjaritet. Man ändrar faktiskt något i en intervention (åtminstone för en stund eller på en plats). En rad kopplingar kopplas om. En förändring sker omedelbart. Den går även bakåt i tiden och in i framtiden genom att interventionen ändrar hur saker förhåller sig till varandra. Här har vi varit felkopplade länge, vi som trodde att …

    Intervention föreslår jag ska vara ett nyckelbegrepp i en teori om post-påverkan politik. Om fler vill vara med och bygga det.

  3. Och affirmation två (vilket blir en kritik mot posthumanistiska manifestet)

    Christopher ”Dock är jag lite skeptisk till fomuleringen “innehållet för det Mänskliga undandrar sig exakt definierbarhet”.”

    Jag håller med dig. Vad är det för mystiskt innehåll man pratar om? Återigen en paranoid (representativ) världsbild. Här blir dessutom icke-definierbarhet absolut definierat. Gråzonen blir svartvit. Varför kan vi inte även röra oss i det svarta och i det vita och i det randiga?

  4. bjorn: ”Krigaräran måste bli högre i väst”. Nej, den är redan sjukt hög och bör avskaffas. Finns så många andra bra saker man kan göra istället för att kriga. Varför talar man om ärofyllda krig, men aldrig om ärofyllda freder?

    Per: Man kan nog tolka det mera deskriptivt. Där det exakta undandrar sig uppstår en gråzon. Jag har för mig att Lacan kallade denna flyktiga gråzon (även om han inte använde de orden) för så nära det sanna man kunde komma. (om du minns Dror Feilers videoinstallation på konferensen).

    Denna gråzon, randigzon, blivande-svartvitzon är ett positivt (som i positivism) rum där en mängd heterogena entiteter uppstår i det posthumanistiska tillståndet. Exempelvis cyborger, fildelning, klonade får och robotar som krigar i Irak. En paranoid inställning vore att negera dessa och försöka ”rekonstruera det genuint och exakta Mänskliga”. Men om man istället affirmerar dem (dock ej okritiskt i fallet med de amerikanska stridsrobotarna) som de cyborger, repetitioner, skillnader och smittor som de är kan man, tror jag, gå från begrepp till intervention.

  5. Upptäckte att jag lät lite neggande i förra inlägget mot posthumanistiska manifestet, vilket bryter mot affirmerandet. Jag tycker manifestet låter väldigt spännande så jag satte igång att bygga om lite för att finslipa. Men jag var nog lite trött och det blev mer negativt än vad jag menade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.