Politisk demografi

Jerusalem. Denna stad är de räfflade ytornas Mecka. För det mesta brukar historien om Jerusalem handla om den så kallade identitetsproblematiken. Är det en judisk stad? Eller en muslimsk? Eller varför inte en kristen? Argumentationen brukar bestå av några portioner historielektioner; från första templet, till korstågen, för att till sist landa i sexdagarskriget. När dessa frågor har avhandlats så brukar i och för sig de flesta ge upp, eftersom historiens tyngd över ett territorium sällan är entydigt utan befolkas av en uppsjö narrativ; från de boklärda (om profeterna och kungarna) till mera modernt folkloristiska (palestinier vs. sekulära israeler). Dock går inte dessa båda att separera. De moderna uttrycksformerna för territoriella anspråk laddas ofta med historiska berättelser så att de mest sekulära israeler kan integrera en biblisk berättelse i ett nationalistiskt projekt som i samtiden handlar om vilken befolkningsgrupp som ska dominera den Heliga Staden. Judar eller Palestinier?

soldiers_western_wall_1967.jpg

Det är nu man måste lämna historie- och identitetspolitiken ett tag. För vad som står på spel är en territoriell kamp om rum och siffror. Eftersom det ter sig omöjligt att någon skulle överge identitetspolitiken (vi är alla Jerusalembor oavsett religion/etnicitet), så blir varje bofast människa ett nummer, och i statistiken blir det binärt förhållande (israel/palestinier) som måste manifesteras med murar och annan gränskontroll.

tripsouth_16.jpg

Hur hänger då en konkret politik för kontroll över territorium ihop med historie- och identitetspolitik? Jo, den som har kontroll över territoriet skriver även den officiella historien om hur moder jord hänger samman med ett folk.

klagomur

Om man åker till Jerusalem idag så är gamla stadskärnan ett komplicerat lapptäcke av människor, hus, vapen och övervakningskameror. Genom allt detta skapas berättelsen om ”Jerusalem” eller ”al-Quds” på det mest handfasta sätt. Är området framför klagomuren en helig plats (ovan) eller en basar? Är tempelberget stället för en moské, en tempelriddares stall, eller en plats man inte får beträda för att Gud ska låta återbygga ett templet alldeles snart? Den som inte har en siffra i befolkningsstatistiken kommer inte få vara med och tävla om historieskrivningarna. Och då dyker nästa fråga upp; Vems historia är det egentligen man skriver? ”History is always written from the sedentary point of view and in the name of a unitary State-apparatus…”*. Det är bara en sekundär föreställning att de som befolkar hus efter hus i denna omtvistade stad egentligen är historiens sanna ägare. Det är statsapparaterna som har den ideala historie- och identitetspolitiken som objekt, och därmed hamnar vi återigen i territorialiteter. Vem har flest nummer på sin sida? Vem är i majoritet? Bygger vi en moské eller ett köpcentrum?

rehovot_5.jpg

7 reaktioner till “Politisk demografi”

  1. Ja vem skall styra i Jerusalem ?, Författaren borde ställa frågan på följande sätt; var det tillåten för Israeler att besöka de heliga platserna när Jordanien regerade i den heliga staten? svaret är nej, det var inte möjligt för dem att göra detta, nu ner Israeler härskar i staden är alla hjärtligt välkomna, kan författaren hävda “det var bättre för” med bibehållen respekt för sig själv?

    Adalbert

  2. Béla/Adalbert: Tack för kommentaren! Men är alla verkligen hjärtligt välkomna nu när Israel ”härskar i staden”? Får alla besöka klippmoskén eller klagomuren? Nej, den Israeliska armén släpper faktiskt inte alltid igenom vem som helst när som helst.

    Jag tycker inte att det var ”bättre förr”. När det gäller Israel/Palestina så är förr allt från igår till femtusen år tillbaka, och allt detta är lagrat på varandra idag. Så jag är ganska övertygad om att jag lyckas behålla självrespekten. Eller?

  3. På tal om Klippmosken/klagomuren, Ariel Sharon , den premiärminister i Israel, besökte Klippmosken, han kom inte dit för att ockupera moskén, han, liksom jag eller Du var intresserad av att se moskén, vad var fel i detta? , men muslimer startade en krig på grund av detta, därför frågar jag dig ; kan du förklara för mig varför fick inte landets premiärminister besöka moskén ?
    adalbert

  4. Bela/adalbert: Nu var det inte så enkelt att herr Sharon bara var intresserad av en promenad (se denna länk ). Dessuton var han inte premiärminister vid tillfället, utan detta var strax innan valet. Jag bodde själv i Israel just vid denna tidpunkt, och den symbolhandling som detta medförde var mycket starkare än bara en nöjestripp.
    Men, jag vill inte vara talesperson för en viss sida i min analys, utan jag är snarare intresserad över hur terroriella anspråk och politisk strategi hänger samman, oavsett vem det är som agerar. Vad som bekymrar mig är inte vem som har rätt eller inte rätt till ett land, utan problemet tycker jag ligger i att våld, fattigdom och lidande följer i sådana här konflikters fotspår.
    Jag tycker att vem som helst ska få besöka både moskén och västra muren. Om fler gjorde det skulle kanske människor bli mera toleranta till varför dessa ställen är viktiga för miljontals människor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.