PirateISP – Det symboliska, det rituella och det reella

Jag följer med spänning PirateISP, en internetoperatör som nyligen har grundats av bland annat min gode vän Gustav Nipe, och som skapar viss förvirring i diverse kommentarsfält.

Anledningen till förvirringen beror på flera saker, framförallt på den gängse synen om vad politik är. Enligt Per Herngren kan denna spåras till container-världsbilden, där samhället förstås i olika containrar som är separerade från varandra. Exempelvis existerar ”politiken” inom ett system av representativ demokrati, ”marknaden” är ett system där företag köper och säljer varor och tjänster, ”fritiden” är en aktivitet skild från ”arbete” etc. De olika systemen medierar mellan varandra, men består intakta genom en ”metodologisk nationalism” som gör att vi får olika enheter i samhället, exempelvis Sverige, Göteborg, volvoarbetare, media etc.

Vad är då PirateISP? Enligt hemsida är de internetleverantör som tillhandahåller uppkopplingar till privatkunder i öppna stadsnät, i enlighet med Piratpartiets principer. En vän av containerteorin om samhället sätter genast frukostägget i halsen. Hur kan ett företag (internetleverantör på marknaden) tillhandahålla en tjänst till privatkunder och samtidigt basera sig på offentliga politiska principer? Vad blir konsekvensen av detta; att det skapas ett Volvo-parti som kandiderar till kommunfullmäktige i Göteborg och att Folkpartiet startar ett väktarbolag för att hålla ordning och reda i skolorna och se till att alla talar brytningsfri svenska och inte täcker sina huvuden med slöjor?

Men frågan är om containerteoretikern någonsin har haft rätt. Teoretiskt sett kan man tänka sig att principer, lagar, regler och axiom existerar i ett eget universum, som förhåller sig oberoende till något så simpelt som privata eller kommersiella intressen, och som genom rationell diskussion sakta men säkert representerar folkviljan. Men det är ju bara teori.

Gustav nämner en jämförelse med Socialdemokraterna. Socialdemokraterna bidrog inte bara till folkparker och möteslokaler (infrastruktur) utan framförallt till gemenskaper som kunde förvalta de principer som för det mesta utarbetades av partitopparna. Utan gemenskaper töms principerna på mening och förvandlas till en ensam filosofs spekulationer. Med detta måste vi träda ur containerteorin, något som bland annat Isak Gerson gör i ett inlägg.

Finns det då något annat sätt att tänka vad PirateISP gör? Man skulle kunna laborera med en annan tredelad distinktion – Symbolisk, rituell och reell politik. Symbolisk politik skulle vara att man inom konstens register tillverkade symboler för att skapa en politisk medvetandegörning av problem och lösningar som man anser vara viktiga. En rondellhund eller en simulerad psykvårdsintagning skulle vara lokala ankdammsexempel, vars syfte är att väcka debatt och opinion. Target=den allmänna ideologiproduktionen.

Rituell politik å andra sidan är asignifierande och kollektiv. Exempelvis bläddrar jag rituellt igenom alla loggfiler på mina datorer och raderar dem, vilket ger en sorts tillfredsställelse i och med vetskapen att Bodström och Tolgfors inte kan övervaka mig då. Eller så skapar jag en ny Apache-server för att ytterligare distribuera internet (ja, det låter tvångsmässigt, men ritualer är i huvudsak irrationella, och stärks av ett begär att upprepa dem). Andra ritualer kan vara att dyrka totem, sjunga Internationalen, bränna stadsjeepar, dyrka en AI, eller dansa tango. Principen är dock att ritualen inte visar ”massan” den rätta vägen, utan snarare vänder sig inåt mot en grupp, som därmed manifesterar sig själv politiskt.

Den tredje distinktionen är den reella politiken, som innebär att man bygger upp krafter som verkar direkt i världen i syfte att skapa det samhälle man önskar. PirateISP skulle kunna räknas hit; FRA och datalagringen är skador på samhället, så vi bygger bort problemen genom en direkt aktivitet. Hit skulle man även kunna räkna folkparker, plankas bötesförsäkringar, de kommunistiska kommunerna, offshore-banker i skatteparadis, eller varför inte Telecomix Communications Agency.

Även en containerteoretiker har väl accepterat att konsten och det symboliska är politiska. Vi har ju sedan Wittgenstein åtminstone, och framförallt med amerikanska tappningar av poststrukturalism och textism priviligerat det symboliska multiversumets förmåga att influera tänkandet. Det är bekvämt att förlägga det politiska hit, för då är det ”bara” symboliskt, och därmed harmlöst. Den immateriella semiotikens lättja gör att vi kan reducera det hela till en ”debatt”.

Det rituella förknippas ofta med sekterism och diskvalificerar sig som politik enligt containerteoretikern eftersom det varken är allmängiltigt eller öppet. Det premierar endast det privata.

Det reella skulle klassas som ett särintresse, utan demokratisk kontroll. Sådant får endast förekomma i det privata enligt containerteoretikern. Ett företag och en familj får göra som de vill, i sann ”liberal” anda, så länge de inte gör anspråk på det generella utan håller sig i den privata domänen. Detta är en grekisk distinktion; Mannen styr över sin familj, men när han vill styra över andra måste han gå till torget och ge sin röst tillsammans med de andra röstberättigade männen.

Att argumentera mot containerteorin är kanske att slå in öppna dörrar. Men kan man istället problematisera distinktionen symbolisk, rituell och reell?

Givetvis kan man det. Det mesta av politiskt ihärdigande präglas av både och. Socialdemokrater tillverkade en hel estetik och en symbolisk ordning, de ritualiserade första maj och byggde upp folkparker, ABF, Kristna broderskap, försäkringssystem och gemenskaper. Piratpartister gör kampanjlåtar (symboler), laddar hem torrenter (ritual) och bygger internetoperatörer och hostar thepiratebay.org (reellt).

Symboler kan leda till att reella förändringar sker, ritualer kan smitta (om alla kopierar min ritual att radera loggar finns inte längre datalagringsdirektivet, #kopimiplz), och de reella politiska praktikerna kan tvinga fram både ritualer och symboler. Återigen kollapsar distinktionerna, som egentligen har släktskap med containerteorin. Det symboliska, rituella och reella är på sin höjd bleka lacanismer, och de har aldrig varit skilda från varandra.

Eller för att sammanfatta med en one-liner: 012. Don’t think outside the box. ­­Build a box.

10 reaktioner till “PirateISP – Det symboliska, det rituella och det reella”

  1. Bara _vagt_ relevant:

    Aldrig varit mycket för ”containerteori”, men kan inte råför att tänka på Michael Waltzer och hans teorier om samhällets sfärer. Det distinkt politiska, det distinkt sociala, den distinkta marknaden.

    Har alltid tyckt att hans pluralism varit ytlig och velig så jag lämnar ämnet med det. 🙂

    1. Heiti, Kristoffer: Thanks!

      Kalle: Ja, det känns som att initiativ som PirateISP, TPB och Socialdemokratiska Folkparker är vägen framåt. Dansa tango medan man laddar filer anonymt via bittorrent, why not! (resonemanget kan givetvis extrapoleras till typ allt).

  2. Tack för intressant text!

    Paul Ricoeur kan möjligen hjälpa oss att undergräva skillnad mellan symbolisk och reell: Symbol är, enligt Ricoeur, det förverkligande som har överskott på mening. Och överskott på mening innebär att symboler börjar agera på nya platser, i nya tider, i andra sammanhang.

    Överskott på mening innebär också att symbol inte har EN betydelse, symbol mångfaldigar betydelse. Symbol är materialisering som materialiserar på nytt igen och igen.

    USAs krig får symboliska effekter runt om i världen eftersom de är ett verkliga krig.

    Det kristna korset var ett faktiskt avrättningsredskap och blev just därför symbol i en religion där övervinnandet av förtryckets och straffets makt var central. Idag har denna övervinnande-av-straffets-makt symbolik neutraliserats genom att förvandlas till guldsmycke eller väggprydnad.

    Hammaren och skäran är industriarbetares och jordbrukarens redskap och blev symbol för deras kamp (hmm, det är faktiskt symboliskt att vävstolen och synålen glömdes bort).

    Proxytunnlar till Syrien, Iran, Kina får symboliska effekter på andra platser eftersom dessa faktiskt tränger undan kontroll och censur.

    Att ge den som är hungrig mat får symboliska effekter.

    En demonstration som med plakat kräver något har dock ingen symbolisk koppling mellan demonstrerandet och plakatets budskap. En demonstration är därmed mer ett ”tecken”, (betecknare, signifier) än en symbol. Undantag: demonstration där det råder demonstrationsförbud är givetvis ett förverkligande av demonstrationsrätt och skapar därmed överskott på mening, demonstrationsrätten kan smitta av sig och förverkligas igen och igen.

    Ricoeurs symboler ska inte ses som en språklig definition av symbol utan istället som ett försök att begripa hur symboler fungerar och agerar. Det som förvirrar är att symbol i vissa sammanhang används språkligt med närmast motsatt betydelse: ex de tecken som kallas symboler i grafiska gränssnitt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.