Part V – How an engineer can be an activist, and and activist can be technical?

Aningen försenat kommer nu femte och sista delen i min bloggserie “How can engineers and activists work together?”. Det blir ett kort och avrundande avsnitt, främst på grund av att jag inte får mer plats i artikeln, som kommer att publiceras inom kort i en tysk tidsskrift (givetvis postar jag hela texten då).

Part I – Introduction

Part II – Panspectric Surveillance and War

Part III – Citizen journalism, pirate parties and activists

Part IV – How an engineer can be an activist, and and activist can be technical?

Part V – The Internet(s) – democratic spaces or mine fields for panspectric surveillance?

As there seems to be a general tendency towards more surveillance, not only in the EU member states but globally, it is easy to become absorbed with pessimism. Shaping publics does not seem to be enough, and turns into a democratic dilemma, especially in places where civil society is less likely to assemble. Technological activism, such as encryption and routing, may be effective, but could also be accused of denying the idea of a collective social and legal project.

I have argued not only that such an opposition is unproductive, but also that it is analytically false in its division of social and technological phenomenon. An issue may be formed around rights and parliamentary processes in the same fashion as it takes an encryption protocol or a piece of hardware as its object. This “hacker attitude” (1) towards the politics of emerging technologies is maybe best expressed in the works of the French activist group La Quadrature du Net, who argue (2) that law is code, and if there are errors in it, activists should start “patching” them, instead of merely protesting towards them.

As all of these processes more or less take place on the Internet, simultaneously as they are about the Internet, the expression of “reclaiming the streets” seems quite obsolete. Instead we should maybe say that reclaiming the cables, routers and lines of code would be the crucial task for a vibrant politics of the Internet(s).

1 See also: Palmås, Karl & von Busch, Otto (2006) Abstract Hacktivism – The Making of a Hacker Culture, London: Mute Publishing Ltd.

2 Zimmermann Jérémy (2008) Presentation at the 25C3 congress in Berlin, 2008-12-30.

10 reaktioner till “Part V – How an engineer can be an activist, and and activist can be technical?”

  1. Rikard: In one sense you are right. The internet has never been collectively owned, nor controlled by the ”people”. However, neither have the streets. Cars and bicycles, on the other hand, have been ”privately” owned, and maybe you could extend this to bits and bytes as well.

    However, ”reclaiming”, is according to my dictionary (I really need one when writing in broken english): ”retrieve or recover (something previously lost, given or paid”; obtain the return of”. This is includes more than the physical access to an artifact, but could also be the ability to copy for example music (prevented by DRM, solved by hacking).

    But you are right… it is merely a twist to end the article rather than academically correct. 🙂

  2. Reclaim the cables!

    De är våra moderna tryckpressar. De är våra telefoner. De är våra anslagstavlor. Och, det är svindyrt med stora, avancerade switchar och 10 mil fiberoptik, men det kanske man kan göra någonting åt? Jag gillar inte att människor ser sig själva som ändpunkter i datornätverken.

  3. Kalle (Vedin): Det är en intressant tanke – nu bygger vi vårt eget internet rent fysiskt. Problemet blir nog att man över en viss mängd användare kommer att betraktas som en ISP i juridisk mening, och därmed faller under FRA-lagen (givet att man går över en landsgräns, men det måste man göra… annars är det bara ett intranät).

    Men jag tror att debatten om integritet och rättssäkerhet skulle må bra av att vi diskuterade kablar och teknologier mera. Och även i högre utsträckning funderade på lösningar på dessa problem.

  4. Kalle, vad är det du ogillar med ändpunktstänket? Vad exakt skulle Internet vara utan människorna på ändpunkterna? Inte en hel massa och inte heller särskilt användbart.

    Personligen skriver jag under på tankarna som återfinns på world of ends.

  5. Chris, visst äger vi gatorna gemensamt? Eller vem äger Kungsgatan? Säg åt honom att flytta tillbaka gamla hederliga Dubliners och stäng Åhlens! 😉

  6. Chris: Vi har ingen direkt motsvarighet av det amerikanska ”Public domain” i Sverige. Det är ett problem, kanske. Det skulle underlätta att förstå problemen med copyright.

    Tills vidare får vi patcha lagen och använda creative commons t ex.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.