Panspektron är redan här

FRA i all sin ära, men vi får inte glömma hur post 9/11-politiken går samman med den privata sektorn, och i sin effekt sammanfaller (sätts samman; agencement).

Skandiabanken är en sådan utpost. I SvD berättas om Ahmad Waizy som inte fick göra en internetbetalning på grund av att hans namn är på ”internationella terrorlistor”. Så här funkar systemet:

Ett automatiskt system reagerar så fort mottagarens förnamn eller efternamn finns med på sanktionslistan eller om någon skrivit in ett namn som finns på listan i meddelandefälte

Detta kallas föregripande åtgärd och är en feature som de det panspektriska fylat är väl utrustat för. Fylogenetiskt kommer detta från signalspaningens område, och är samma abstrakta teknik som FRA kommer att använda inom en mycket snar framtid. 

FRA har lovat att de inte ska vara primitiva på det här sättet utan att de har ”mycket avancerade sökmetoder” som vanliga medborgare inte förstår eftersom de är rocket science. Men man kan ju alltid spekulera i hur detta kommer att funka i framtiden. Hur många svenskar har inte samma namn som terrorister? (och nej, alla svenskar heter inte Svensson). Med tanke på att USAs lista sväller och sväller samt att begreppet ”terrorist” numera används för att beteckna folk som släpper ut grisar från bondgårdar i landet i väst… så har vi snart en ordentlig databas som superdatorn Ellen kan cruncha. 

4 reaktioner till “Panspektron är redan här”

  1. Kristoffer Ekman:

    Argumentet ”har man inget att dölja…” syftar till att flytta fokus från rätten till privatliv (ge fan) till en tänkt nytta med övervakning (vi spanar bara på hot) samt att omdefiniera rätten till privatliv till något suspekt (du krypterar, alltså planerar du något sinistert).

    Eftersom den svenska varianten på ”Nothing to hide”-argumentet är populärt, det så kallade ”Rent mjöl i påsen”-argumentet, så tjänar vi på att studera det och lära oss resonera kring det och eventuella motmedel.

    Därför bjuder jag på två texter om det på engelska:

    1. ‘I’ve Got Nothing to Hide’ and Other Misunderstandings of Privacy
    (Daniel J. Solove, George Washington University Law School)

    2. The Eternal Value of Privacy (Commentary by Bruce Schneier)

    Den förra är ett teoretiserande ”paper” som genomlyser argumentet. Den senare är mer i krönike-/bloggform. Här ett smakprov från den senare:

    Some clever answers: ”If I’m not doing anything wrong, then you have no cause to watch me.” ”Because the government gets to define what’s wrong, and they keep changing the definition.” ”Because you might do something wrong with my information.” My problem with quips like these — as right as they are — is that they accept the premise that privacy is about hiding a wrong. It’s not. Privacy is an inherent human right, and a requirement for maintaining the human condition with dignity and respect.

  2. Rickard:
    Tack för bra lästips. Bra grejjer. Har i vanlig ordning dock vissa saker att påpeka.

    Angående Schneier:
    Håller i stort med. Dock så är problemet att denna typ av argumentation är för de redan frälsta. För politiserat och raljerande för att ”var man” (eller kvinna) skall kunna ta till sig det. Argumentationen är dessutom aningen åt det cirkulära hållet.

    Angående Solove:
    Gillar inte hans försök att definiera ”privacy” utifrån familjelikhet.
    Resultatet blir att det bara blir ett ända stort tyckande om vad som är integritetskränkande eller inte. Vanligt folk ser inte familjelikheten mellan att få mejlen lästa av FRA och att nån går in i deras lägenhet när de är bortresta och snokar i badrumsskåpet.
    Familjelikhets-definitionen är för trubbig.
    Även om ”privacy”/integritet är notoriskt svårt att hitta enhetlig definition för (liksom många andra centrala begrepp vi använder), så är det fortfarande mycket meningsfullt att försöka.

    Om man vill möta den vanlige mannens ambivalens inför FRA skall det göras på följande sätt:
    Det gäller att satsa på en konkret och begriplig argumentation, som alla kan sätta i sammanhang med sitt eget liv. Att föra en generell diskusion om att övervakning är fel ”går inte hem”. Bl.a. för att de flesta förstår att viss övervakning/datahantering är en nödvändighet för att ett samhälle ska fungera.
    Jag tror det är bättre att formulera om frågan till ”vilken övervakning är rättmätig och legitimerad?”. Vad det gäller är att visa att FRA-lagen går ett (eller flera) steg över gränsen för rättmätighet och legitimitet.

    Detta är den väg jag föreslår:

    ”JAG HAR INGET ATT DÖLJA!”
    Alla har något att dölja, brukar jag argumentera. Vem har inte kört 10 km/h över hastighetsgränsen, laddat ner filer olagligt eller rökt smuggelcigaretter? Vem vill att ALL information om dem skall vara tillgänglig?

    Sanningen är att alla vill ha delar av sitt privatliv dolt, och då även sådant som inte är direkt olagligt. Mycket få vill ha en kamera inne på sin toalett, med direktlänk till ambulansen, även om det kanske skulle innebära ökad ”trygghet” (vilket Schneier påminner oss om) .

    PROBLEMETISERING: Folk känner inte att den information FRA samlar upp är ”privat”. De ser ingen likhet mellan kameran inne på toaletten, och att mejlen läses. Här behövs bra och konkreta argument som kan föras till exempel. Visa ”familjelikheten”?

    ”STATEN ÄR INGET HOT.”
    I sverige finns en ingrodd tilltro att staten är din vän och ditt skydd. Fienden är ”dom andra”, dvs företagen och utländska makter (ryssen).
    Bemöltes lättast genom att visa på goda exempel där staten inte alltid är den gode vännen, t.ex. Sovjet, Nazityskland och Pinochets Chile. Man kan samtidigt nämna tvångssteriliseringarna och samepolitiken. Då brukar de flesta hålla med om att storebror inte _bara_ är snäll.

    PROBLETISERING: de flesta svenskar tror innerligt och ärligt att Sverige är världens bästa land. Vi behöver tydliga exempell och fall där ”medelsvensson” hamnat i kläm. Den cyniska sanningen är att få bryr sig om att några somalier har fått sin konton spärrade, eller att FRA har koll på Ulf Ekmans semsterresor. Vi måste appelera till massans räddsla för sin egen trygghet, men hur gör vi det?

    ”VI MÅSTE SKYDDA OSS MOT YTTRE HOT.”
    Det är inte bara sen 2001 som svenskarna har varit rädda. Innan terror-faran fanns rysshotet. Antisemitismen kom före dem, och riktigt långt före det var folk rädda för trollen i skogen.

    Rädslan som generellt fenomen är naturlig, men bemötes bäst genom att förklara att vår delaktighet i kriget mot terrorismen faktiskt ÖKAR risken för terrordåd. Genom att få muslimer i sverige att känna sig alienerade ökar vi bara stödet till Al Qaida (vilka dom nu är för några?), och genom att skicka trupp till afganistan provocerar vi bara motanfall.
    Rädslan bör mötas med en realistisk bild om vilka hot som egentligen är de verkliga, och att terrorfaran bäst bemöts med åsiktsfrihet och ”demokrati”.

    PROBLEMATISERING:
    Kanske den myt som är lättast att avmystifiera. Gjordes av bl.a. vår gode vän Kullenberg i GT för ett tag sen.
    Dock är det fortsatt viktigt att poängtera att FRA-lagen är ett rätt kasst vapen för att göra det den säger sig göra, dvs. skydda mot yttre hot. Den informationsvetenskapliga lagen säger ju som alltid: Det är inte mängden av information som är problemet,
    utan att sålla och välja ut den relevanta. Kanske även dags att släppa lite överto till datorernas förmåga. Det är inte datorn som hittar terroristerna; det är vilka parametrar vi stoppar in i den som avgör.

    —-

    …blev visst ett lite långt svar…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.