Panopticonargumentet

Skriver idag på SvD. De har en ”FRA-festival” på nätet idag, eftersom redaktionen får in så mycket om FRA att deras tryckpressar håller på att vika. Samtidigt har de gjort lite grävande journalistik om att Ryssland är FRAs mål. Det är nog ganska troligt, men det är inte det som är det farliga. Det farliga ligger i att målet kan ändras lite när som helst.

Bloggbävningen har inte bara påverkat nyhetsagendan för gammelmedier, utan det verkar som om de även tänker över sina egna begränsningar i hastighet. Bloggarna hinner flera varv innan de har lyckats bestämma sig för om en artikel ska gå i tryck eller inte. Men jag gillar SvD, det är en tidning som tänker nytt och ligger långt före sin konkurrent.

I artikeln, som jag skrev för ett tag sen som en replik till FRA-Åkesson, tar jag upp det så kallade Panopticonargumentet. Det räcker med att ”den data där” är påslagen för att vi ska skära djupa skåror i vårt demokratiska samtal. Sen tar jag upp Kafkaargumentet, som i det här fallet ungefär handlar om att man inte kan granska en myndighet med en annan myndighet. Slutsatsen är, om jag får citera mig själv, (lyssna nu Mp):

Det finns därmed inga kompromisser på denna punkt. Det spelar ingen roll om sökbegrepp och procedurer granskas i efterhand, eller att myndigheten utvärderas varje vecka. Att koppla in sig på all trafik som passerar landets gränser är en föregripande åtgärd och den bryter mot fundamentala rättsäkerhetsprinciper.

Föregripande åtgärder (pre-emptive) är problemet, och är en av de centrala komponenterna i panspektrisk övervakning. Sätt samman detta med PKU-registret, SÄPO, skatteregistret, försäkringskassan, Google-sökord…. (nej, jag är inte alarmist, det har redan gjorts) så har vi fel typ av samhälle. Fel, fel, fel! Kraftwerk fattade detta redan kring 1981 i den fantastiska låten Computerwelt (jag klipper fritt ur texten:

Interpol und Deutsche Bank, FBI und Scotland Yard
Flensburg und das BKA, Haben unsere Daten da
Reisen, Zeit, Medizin, Unterhaltung
Computerwelt

Alltså, polis, bank, underrrättelseverksamhet, trafikregister (Flensburg) och brottsregister (BKA) har vår data på grund av att vi använder panspektriska teknologier i våra vardagsliv, när vi reser (Rfid i passen är så vackert, det syns inte ens), i våra mediciner och när vi youtubear fram lite Unterhaltung. Vi är data – det är vår ontologi! Hur skall vårt vara förvaltas i framtiden. Vilken typ av Daseinsangst skall vi bygga i framtiden. Tiden går… ibland fort, ibland långsamt. FRA-tid är ultrasnabb! Snabba kompromisser, snabba beslut. Felstegen haglar och politiken regnar bort i Almedalen. Det är allvar nu…

I rättssäkerhetens namn måste exempelvis PKU och FRA hållas isär, annars jobbar vi mot ett GATTACA. När biometrin börjar flyga i våra kablar (universell modulering) har vi anledning att vara lite paranoida. Du och jag, ständiga strömmar av data. Vad är din position? Lock the target… vem lurar bakom hörnet? ”Vågar jag nu skriva detta… jag kopplar ur sladden, men nu går ju data i luften”. ”Jag har försökt gå ur registret, men nu är ju min ansökan om att göra det registrerad” (Kafka rebirth). Jeremy Bentham, save me! save me! Vem slog på monstret? Det finns inte längre någon avstängningsknapp. FRA-pakten kommer nog att ordna det för oss… men jag hoppas att de förstår att de måste klippa kablarna… det räcker inte med att säga till människorna på FRA att de ska vara snälla. Klipp kablarna! Ett halvdött monster kommer att vakna till liv vid nästa opinionsstorm!

5 reaktioner till “Panopticonargumentet”

  1. Absolut – Rysslandsgrejen är ju inte nödvändigtvis det vi skall vara rädda för – men den förklarar en hel del. Varför skulle regeringen offra så mycket för att driva igenom lagen? För att hålla samman alliansen? Nej, för att det finns andra stater som är inblandade. Luftade detta argument, efter samtal med en viss ”källa”, i lätt konspiratorisk ton hos Jimpan.. hmm.

  2. Jo, det är klart. Med FRA på Rysslandskabeln blir vi lite viktiga och duktiga tillsammans med MI-5, NSA och rundabordetklubben för underrättelsebörsen.

    Nu är det nog knappast militära uppgifter som Ryssland skickar genom halva Europa och Sverige… så dum är ingen. Det handlar nog snarare om droghandel, prostitution, invandring (att invandra kommer vara ett brott i det framtida Schengen), vapenhandel, allofmp3 osv.

  3. Rysslandsgrejen passar in i strategin att göra FRA-saken till en höger-vänster fråga och därmed oskadliggöra allt det arbete som bloggosfären lagt ner på att göra frågan begriplig. Såg hos Opassande ett inlägg av en gästbloggare, som benade ut problematiken och kom fram till att ”Förespråkarna talar om lagens syfte, vi talar om dess konsekvenser”. Det är detta som är den springande punkten för folket i ett land som man vill ska fortsätta vara en demokrati. En demokrati där folket kan kräva att politikerna ska stå upp för medborgarnas behov av integritetskydd i förhållande till andra som anser sig ha behov av att sätta detta ur spel.

  4. farmorgun: Precis. Syften är totalt ointressanta. Jag tycker inte ens man ska ha syften överhuvudtaget. Det är vad man gör som räknas och vilka konsekvenser det får.

    Gah! ”FRA ska inte… ska inte”. Jag blir galen på såna argument.

  5. Bra artikel, fantastiskt citat från Kraftwerk där. Foucault och Panopticon var den första jag tänkte på när den här debatten började ta fart. Och Ryssland-argumentet är vidrigt av flera orsaker som redan nämnts. Jag antar att de använder det för att spela på den äldre generationens väljare som de uppfattar det, som inte använder internet och ej heller förstår det, rysskräck och minnet av kalla kriget eller dylikt. Det är ett vidrigt argument som skall förstås som att kritikerna av FRA på sätt blir emot att vi spanar på Ryssarna, vår traditionelle arvfiende nr 1.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.