Paketswitchad Prometheus; den eviga återkomsten

Den grekiske titanen Prometheus stal elden från Zeus och gav den till mänskligheten. För detta straffades han genom att fjättras av Zeus på en klippa där en gam fick äta hans lever om och om igen.

Vi dödliga kan tacka Prometheus för att han gav oss elden, och därmed tillgång till teknologier som för evigt skulle ge oss gudomliga krafter, större än våra bara händer. Människan förvandlades till homo faber, ett väsen som använder verktyg. Dock vore det synd att tänka att Prometheus endast kom till människan en gång. Snarare befinner han sig i evig återkomst. Låt mig presentera den cykliske guden ända fram till 1999, då den paketswitchade elden åter brände ned den kontraktbaserade Lagen. IPRED står redan i lågor.

Låt mig även tillägna denna bloggpost till de politiker som imorgon har tänkt rösta igenom FRA-lagen. Jag tänker inte kalla er svikare som jag gjorde för ett år sedan. Istället får ni som en public service en lektion i mytologi, filosofi och teknikhistoria och förhoppningsvis lite hopp…

Inom teknikfilosofin har Prometheus förekommit vid upprepade tillfällen, ibland lovprisad, ibland hatad. Gjorde han egentligen oss väl, eller gjorde han oss skada? En sak är i alla fall säker, han gjorde oss olydiga inför lagen, något som är bra när det kommer till dåliga lagar.

Låt oss börja med misstankens hermeneutiker, Marx och Nietzsche (Freud får vänta). I Das Kapital skriver Marx:

Das Gesetz endlich, welches die relative Surpluspopulation oder industrielle Reservearmee stets mit Umfang und Energie der Accumulation in Gleichgewicht hält, schmiedet den Arbeiter fester an das Kapital als den Prometheus die Keile des Hephästos an den Felsen. Es bedingt eine der Accumulation von Kapital entsprechende Accumulation von Elend.

Marx säger egentligen inte något substantiellt om Prometheus i denna enda passage. En spontanöversättning lyder ungefär ”Lagbundenheten, med vilken den relativa överskottsproduktionen eller den industriella reservarmén hålls i ackumulationjämvikt beträffande omfång och energi, fjättrar arbetaren än kraftigare vid kapitalet än vad Hephestos smider fast Prometheus i klippans kilar. Ackumulationen av kapital motsvarar ackumulationen av elände”. (kommentera om ni hittar fel). Det är dock ett genomgående tema hos Marx att teknologin, åtminstone den moderna-industriella, fråntar arbetarklassen dess friheter, snarare än inger hopp.

Nietzsche, däremot, ser Prometheus som en ärofylld tjuv. Ur Den glada vetenskapen:

Måste Prometheus först inbilla sig att han stulit ljuset och plikta för det – för att slutligen upptäcka att ha skapat ljuset i det att han kände begär efter ljuset och att inte bara människan utan också gudomen varit ett verk av hans hand och ett stycke lera i hans hand? Allt bara en bildskapares bilder? Liksom inbillningen, stölden, Kaukasus, gamen och alla sanningssökares hela tragiska Prometheia? (198)

Prometheus förekommer på två andra ställen i Den glada vetenskapen och fungerar mest som en komponent i Nietzsches övergripande ambition att skilja mellan den grekiska tragedins syn på brott och synd i jämförelse med den judisk/kristna synden.

Men, detta är föga dramatiskt! Vi vänder istället blicken mot der Wille zur Macht och läser (i engelsk översättning):

I point to something new: certainly for such a democratic type there exists the danger of the barbarian, but one has looked for it only in the depths. There exists also another type of barbarian, who comes from the heights: a species of conquering and ruling natures in search of material to mold. Prometheus was this kind of barbarian. (900:1855)

Prometheus blev inte bara fjättrad och plågad på berget – han fann även elden uppe hos Gudarna. Underjorden har länge figurerat som tankemässig plats för det barbariska, men Nietzsche manar oss att även se till höjderna. Med en Nietzschiansk blick mot bergen och himlavalvet är det således dags att vända över till efterkrigstidens panspektron och det termonukleära internet.

Inom filosofin ställer Prometheus till ett problem efter andra världskriget. Teknik och vetenskap har bidragit till de värsta massförstörelsevapnen som någonsin skådats. Det kalla kriget trappade hela tiden upp kampen om hastigheter, från jetplanens överljudsfart, till atomubåtarnas dolda Fleets in Being.

Bruno Latour skriver i artikeln A Cautious Prometheus om hur design (av teknik) i våra högteknologiska samhällen kräver konstant omdesign, eftersom de annars riskerar att leda oss i fördärvet.

Nothing much is left of the scenography of the modernist theory of action: no male hubris, no mastery, no appeal to the outside, no dream of expatriation in an outside space which would not require any life support of any sort, no nature, no grand gesture of radical departure —and yet still the necessity of redoing everything once again in a strange combination of conservation and innovation that is unprecedented in the short history of modernism. Will Prometheus ever be cautious enough to redesign the planet? (11)

Tekniska system är inte givna. De måste hela tiden patchas och anpassas efter nya förhållanden. I denna konstanta förändringsprocess är det upp till demokratiska offentligheter (publics) att hela tiden engagera sig i tekniska system (inte bara att rösta var fjärde år), och se till att de görs bättre, inte farligare.

Hotet om en termonukleär vinter under det kalla kriget skapade en ångest som inte bara gav FRA och NSA stora budgetar, utan gav även upphov till en kritik av att de moderna samhällena inte kunde ha Pershingmissiler hängande i luften.

Men så hände något, något som inte kan förklaras med en enkel anledning eller orsak. Låt oss för enkelhetens skull säga att Prometheus stal paketswitchningen från Zeus och bragte den till människorna på jorden, i en evig återkomst av stölden som ljusbringare.

Darin Barney har skrivit den visserligen 1999-daterade boken Prometheus Wired. Trots att denna bok ju hör till sena nittiotalets tankar om postmodernism, virtual reality och disembodiedness (se utdrag), innehåller den en del guldkorn vilka, som titeln utlovar, ger oss en prometheusk insikt.

In societies where computer networks are the ascendant medium, information and communication not only occur simultaneously, but also collapse into the single category of exchange. Thus, while they are portrayed as media of interaction, computer networks might be described more accurately as media of transaction (97).

Det paketswitchade nätet hade en oförutsedd påverkan på hur vi dödliga kommunicerar med varandra, en effekt som inte blev synlig under sextiotalet när tekniken just hade anlänt till mänskligheten, utan först blev en vital del av våra liv i slutet av nittiotalet. Med webben, och senare web 2.0, kollapsade ”information” och ”kommunikation”.

Det är exempelvis inte möjligt att skilja det jag skriver på denna blogg som ”information” och ett telefonsamtal till att vara ”kommunikation”. Många av mina läsare är mina vänner som jag hänger med i köttvärlden och mitt skrivande här är lika mycket ett kommunicierande som det skulle vara ett informerande.

Det är här som problemet med FRA kommer fram. Så länge information kunde separeras från kommunikation var det ju ganska enkelt att välja några militära radiofrekvenser, några faxar på ryska ambassaden och lite suspekt telefontrafik att lyssna på. På internet, alltså i ett globalt paketswitchat nätverk, genererar varje litet paket trafikdata. Myten om trafikstråk har jag och många andra avfärdat, men det Tolgforska självbedrägeriet tänker lag. Vi tänker data.

Om Prometheus gav oss det paketswitchade nätet som designades för att motstå kärnvapen under kalla kriget – och tänk nu på Latour ovan; kanske var det just den försiktige Prometheus som var i farten – så borde vi kunna motstå FRA. Visst är lagen dålig på så många sätt, men man kan inte bekymra sig om lagar hela tiden. Istället kan vi använda oss av Prometheus gåva och bygga ett ännu mera motståndskraftigt nät, inifrån nätet som sådant, som ett ständigt återkommande nätblivande.

10 reaktioner till “Paketswitchad Prometheus; den eviga återkomsten”

  1. Dessa upproriska! Minns också Lucifer – ”Ljusbringaren” – som fördrevs ur himlen och bands till underjorden, till myter om den absoluta ondskan, till namnet Satan (som just nu cirkulerar som smitta hos er, inte sant?); allt för att inte ville lyda och tjäna överheten…

  2. @Heiti – fixat. jag hade glömt http://

    @Marcus – Satan… tja det finns vissa likheter mellan Prometheus och Satan. Athen och Jerusalem är ju exempelvis temat i halva Nietzsches filosofi, även om han gör analytiska skillnader i deras utvecklingslinjer.

  3. En intressantare synvinkel, om du får fråga mig, är likheten mellan Prometheus, som stal elden av gudarna och bestraffades för detta, trots att det är till mänsklighetens fördel och förtjänst. Alltså finns ett motsatsförhållande mellan människorna och olympierna, ett motsatsförhållande som vi idag kan kristallisera i formen av Folket och Staten/Företaget. Den titan som idag valde att stå som flaggskepp (ironi) för Folket bestraffades av Staten/Företaget.

    Samma historia går ju att återfinna i kriget mellan Asarna och Vanerna, eller kanske mer ”kontemporärt” i de mytiska Änglakrigen med Lucifer på ena sidan och Mikael på den andra (moderniserat exempelvis i form av serien Supernatural).

  4. Andreas: Mycket intressant! Det hade jag inte tänkt på.

    För grekerna var det väl först med Platon som Staten började teoretiseras på allvar. Och jag är ganska säker på att Platons stat hade bestraffat internet 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.