På övervakningsforskningsfronten, between sessions

Just nu försöker jag navigera i den enorma 4S/Easstkonferensen som i år har titeln Acting with Science, Technology and Medicine.

Hittills har jag gått på två sessioner som båda är intressanta för övervakningsfrågor, exempelvis FRA.

Vad som verkar vara hett nu inom STS-fältet är kvantifiering och skapandet av stora databaser inom sjukvård, polisväsendet och näringsliv. Ofta är ju STS-studier empiriska och ibland långtråkiga, men det är bra eftersom de ofta är noggranna. Helt klart visar presentationerna på att det finns ett brott mellan det disciplinära sociala diagrammet och kontrollsamhället. Men då måste man teoretisera, vilket man ganska sällan ser. Hursomhelst mappas förändringen inom exempelvis polisväsendet från disciplinär kontroll till hur polisen jobbar idag. Nu finns det en strategi om preventiv brottsbekämpning, pre-emptiva åtgärder och målrelaterade verksamheter. Polisen är inte längre en reaktion på brottsstatistik, utan en verksamhet som skapar den genom olika insatser. Mycket intressant.

Men riktigt intressant var sessionen ”Surveillance and Integrity”.

Den första presentationen handlade om Rfid och gavs av Arisa Ema & Yuko Fujigaki från Tokyo. De mappade ett mycket sofistikerat system som utvecklades efter en spektakulär kidnappning vid en skola. Barnen har på många skolor i Tokyo utrustats med Rfid-taggar i sina kläder som skickar signaler till föräldrarnas mobiltelefoner. Systemet medför en total lokalisering av rummet. Givetvis gillas detta av både staten och de företag som tjänar på detta och tekniken har blivit väldigt populär.
Problemet är att systemet är ganska osäkert, till och med skadligt i vissa fall. Rfid-signalen kan ”snappas upp” ganska enkelt av någon på gatan, och därmed förlorar man kontrollen över vem som övervakar. Intressant är att spekulera i vilken typ av subjektiviteter som skapas i detta assemblage. Vi vet att den tradtionella skolans disciplinära diagram hade subjektivierande effekter. Men Rfid och panspektrisk övervakning verkar har ett annat objekt – kontroll över rörelsen i det fria! Barnen ska kunna gå hem och för varje Rfid-läsare som passeras så vet man exakt var någonstans i stadsrummet som det befinner sig. En enkät som Ema & Fujigaki hade genomfört visade att föräldrarna dock mycket frivilligt stoppade Rfid-chip i deras barns ryggsäckar och att det till och med ansågs vara oansvarigt att avstå.

Men det mest intressanta med presentationen var att den inte var jobbigt antropocentrisk som mycket annan STS är. Den handlade verkligen om chip, territorialiteter och sociala diagram. Exempelvis gjordes en jämförelse med supermarktets, (ex Wal Mart), och hur skolan och Wal Mart delade samma abstrakta panspektronmaskin (även om jag nu lägger orden i munnen på författarna). Men man ska aldrig underskatta hur fylum jobbar genom en multiplicitet av sociala diagram och hur de blir globala. Även Texas jobbar med detta system. London, Tokyo, Texas – här har vi intressanta ställen som är några år före oss i Sverige, om vi inte väljer en annan väg vill säga (heja FRAktivismen!).

Nästa presentation handlade om biobanker och open access. Arndrew Smart & Cate Heeney diskuterade motsättningen mellan öppenhet och integritet. Öppenhet är ju bra, men vad leder denna ofantliga mängd av data till? När forskare dela rådata med varandra uppstår något bra, men samtidigt en potential till missbruk.

Tyvärr baserades denna presentation bara på intervjuer med forskare. Typisk brittisk människosociologi. Det handlade bara om deras ”views”. Det är fullständigt ointressant, så länge det inte påverkar systemet! Det intressanta är ju databasen… och vad man gör. Inte vad man tycker. Den datan där.

Den sista presentationen handlade om ambient intelligence av Ekaterina de Vries (Holland). Egentligen kan man lika gärna säga panspektrisk intelligens efter som det handlar just om de panspektriska teknologierna som är smarta. Amazon vet till exempel vilka böcker du vill köpa i framtiden, google vet vad du brukar söka på. Data mining letar sig in  i hushållsapparaterna!

De Vries hade en intressant definition av ambienta teknologier: De är anticipatory, embedded, context-aware, adaptvie and personalized (se även wikipedia). Just anticipatory tycker jag är mycket intressant och speciellt som ett vardagligt fenomen. I framtiden kommer kylskåpen att veta om att du behöver köpa smör och baserat på dina tidigare inköp vet datakylskåpet vad den ska beställa.

Detta problematiserar det klassiska privacy-begreppet. Vi snackar här universell modulering där varje liten apparat har en fraktion av din subjektivitet lagrad och som kommunicerar. Du och kylskåpen är en del av samma dividuell. Men vad betyder det för privacy? Här blir återigen frågan om subjektivieringsprocesser akut och kräver ytterligare efterforskningar.

Hursomhelst. Nu måste jag jobba vidare mot nästa batteri av sessioner. Ursäkta stavning och svengelska.

Ser även att Rasmus har kommenterat mitt traktat om fylogenetiken. Fortsättning följer, med ytterligare en dissning av Tate Modern!

6 reaktioner till “På övervakningsforskningsfronten, between sessions”

  1. Mycket intressant inlägg!

    Jag har många funderingar kring de ämnen du har haft glädjen att höra diskuteras på konferensen.

    Först det pre-emptiva och preventiva polisarbetet. Å ena sidan har vi Minority Report där brott avslöjas innan de sker och folk straffas för framtida brott. Där har vi total övervakning och problemet med Precrime ur ett rättsfilosofiskt perspektiv. Å andra sidan så har vi närpolis som genom sociala nätverk känner lokalbefolkningen, vinner dess gunst och förtroende och finns tillhands som en del av samhället vilket kan ha klara preventiva effekter på folks vilka att begå brott, snabbare brottsutredningar och minskat vi-dom-förhållande mellan folket och polisen.

    Här kanske vi kan ta med diskussionen om fler synliga (patrullerande) poliser som en hämmande effekt på benägenheten att begå brott som vissa politiker gärna framhåller.

    Det andra jag fastnar för är ”motsättningen mellan öppenhet och integritet”.

    Det är helt klart värt att fundera på i dessa tider. Ta till exempel fildelningsdebatten. Många anser att det inte är värt att stoppa all fildelning till varje pris eftersom det skulle kräva, för att tala Kullenbergska, panspektroniska mått – extrem massövervakning. Å andra sidan så kanske man som fildelare fråga sig vad det är man visar upp om sig själv om man delar ut litteratur, film och musik från sin personliga katalog i termer av intressen och preferenser.

    Det finns t om program som analyserar vilken musik man spelar och hur ofta för att via P2P dela med sig av den informationen och ge förslag på vilka liknande alster man ska kunna hitta hos andra fildelare. Det är som Amazons bokköpsförslag fast mer träffsäkert (baserat på vad man verkligen lyssnar mest på) samtidigt som det öppnar upp ens musikpreferenser på ett avslöjande sätt.

    Vilken musik man lyssnar på (Rage against the Machine och Dead Kennedys?), vilka böcker man läser (1984, A brave new world, Processen och Philip K Dicks samlade verk?) och vilka filmer man tittar på (Brazil, Minority Report?) kanske inte säger så mycket om ens privatliv som de webbsidor man besöker och de email man skriver men visst är det värt en tanke?

  2. Rikard: Word up! Den frivilliga och/eller omedvetna övervakningen som vi utsätter oss för är hemskt intressant. Det berör även uppdelningen mellan privat/offentligt som är hemskt spännande när det gäller internets.

    Kalle: STS studerar, de teoretiserar inte 🙂 Skämt åsido, men de gillar inte alltid mina kommentarer om sociala diagram och det abstrakta. Så fort man jobbar filosofiskt vill de ha en fallstudie som ”bevis”. Men de är inne på samma spår som vi, fast partikulärt och i detaljer snarare än stora drag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.