På fil(osofi)delningsfronten… teknologisk rhizomatik vs. mänskliga rättigheter

Nu finns Steal This film 2 tillgänglig för nedladdning. På en svajig finsk anslutning lyckades jag tanka hem den.

Filmen innehåller intervjuer med många intressanta personer, men det är ganska meningslöst att försöka sammanfatta vad var och en sade. Som vi alla vet är det sammansättningen som räknas.

Först presenteras det teknikhistoriska argumentet när fildelningens framväxt ska förklaras. Givetvis görs återblickar till tryckpressens inflytande på den Europeiska politiska utvecklingen och dess betydelse för upplysningstänkandet. I och med boktryckarkonsten förflyttades makt till förläggare och förlag som på ett revolutionerande sätt nu kunde sprida budskap. Dessutom beskrivs pirattryckningen av andras böcker som en slags affärsstrategi som fanns redan i det tryckta ordets födelse. Så långt är filmen oproblematisk.

Därefter kommer det ontologiska argumentet som placerar kopiering som ett kulturens ”fundament”. Kopiering föregår innehållet i vad som kopieras. En bok betecknar inget, utan vad som räknas är hur den kopieras, sprids, kvantifieras… (detta argument påminner starkt om konceptet rhizome). Fildelning pågår ständigt och kopiering är det axiom med vilket den får sin energi. Men fildelning har även hänt före Internets. Kultur är kopiering, och påminner om fildelning. Det teknologiska argumentet visar bara på att vi tack vare en militärteknologisk uppfinning (ARPANET) har fått en ny infrastruktur för något som alltid har pågått.

Men Internets får ändå en framskjuten roll eftersom tekniken är världsomstörtande. Det är för första gången i historien som de västerländska kapitalistiska länderna har installerat den största abstrakta kopieringsmaskinen någonsin skådad. Detta skickar oss (nästan heideggerskt) till en situation då vi inte längre har kontroll. Den abstrakta maskinen kopierar trots ytliga legala ansträngningar att begränsa denna kraft. Lagstiftning, rättigheter och regleringar blir med andra ord verkningslösa eftersom den decentraliserade kopieringsstrukturen ändå kommer att föregå dem.

Detta har givetvis konsekvenser för våra subjektiviteter. I och med att den abstrakta maskinen står i read/write-mode så sker ett ”becoming-producers of former consumers”, vilket åtminstone på ytan verkar vara en frigörande händelse. Radio och TV gjorde oss till passiva konsumenter, men med den digitala revolutionen kan vi numera göra vår egen musik, skriva våra egna böcker och spela in filmer utan dyra studios.

Jag gillar Steal This Film 2. Men det finns vissa saker som saknas. För det första finns ett ständigt fokus på storföretagen som producerar kultur och sen jagar fildelare. Visst, det är viktigt. Men auktoritära stater som försöker göra Internet till ett massmedium och använder tekniken för att spåra upp dissidenter då? Världen är inte totalt deterritorialiserad av det globala kapitalet, utan har fortfarande kvar logiker som är instängande, och disciplinär makt kan produceras även med den senaste teknologin. Copying alone won´t save us!

Moderaternas utspel bleknar i analyisk förmåga. Men det är intressant att tänka Steal This Film 2 med ett rättighetsperspektiv. Är kulturell delning (ej reproduktion, läs om, läs rätt) en mänsklig rättighet? Att kunna skicka brev till varandra är det, även om vi i Sverige håller på att avskaffa den, men det handlar lite om en annan sak. Det här handlar ju om våra kognitiva referensramar. Om vi på ett grundläggande sätt skapar vår kulturella livsvärld genom filmer, musik och andra medietyper, så kanske detta borde tillfalla oss alla som en allmän egendom? Eftersom det är vi som förkroppsligar den nya mediekulturen, borde det även vara vi som fritt distribuerar dem från vän till vän…

Eller. Istället för rättigheter kanske vi istället kan tala om skyldigheter… har vi en gång börjat tala om detta i upplysningsfilosofins eurocentriska tecken, så varför inte fortsätta! Att skapa musik, film eller vilken typ av kopierbart budskap som helst kanske påbjuder skyldigheten att kopiera och sprida. The positive task of sharing! Varje litet budskap är ju en politisk handling, och det goda deliberativa samtalet måste ju vara fritt – så att vi alla kan skärskåda och kritisera argumenten. Vi kan inte belägga den senaste hitmusiken med DRM eftersom det går omoral och oskick i att hålla inne med argumentet. Ännu värre är det ju med patent. Om jag tillverkar en innovation eller ett läkemedel utan att släppa på the source är jag utomparlamentarisk! En radikaliserad demokratisering av den cirkulerande informationen. (just nu önskar jag att det var så eftersom jag sitter i Panoramabaren på en Ålandsfärja med hemsk musik och underbar utsikt.) Eftersom vi har lärt oss att innehållet är sekundärt och kopieringens infrastrukturella förutsättningar är primära, borde så många spärrar som möjligt rivas ned. Men spärrarna är ju även av godo. Det är ju genom begränsandet i ett överflöd som mening skapas. Det faktum att jag knappast kan övertala det hemska bandet i Panoramabaren att sluta spela buskismusik om fickljummen Koskenkorva gör ju att Panoramabaren får sin typiska identitet tillsammans med assemblaget Lapin-Kulta-sjösjuka-helteckningsmatta… och… taskiga covers som skapar kognitiv dissonans mot det grova och mörka havet som plågar de kala skären… Mitt motdrag består av min Macbook och ett par billiga hörlurar. I en bemärkelse är jag asocial med den övriga gemenskapen, som för övrigt har en mycket hög medelålder. Men, genom the wonderful Internets kan jag vara social genom bittorrent! (om de hade haft w-lan på dessa low-techfärjor).

Social. Att kopiera är att vara social. Att Facebooka är att dela med sig av valda delar av sin front-stage för sina vänner. Räffling och öppning. ”Han/hon delade med sig av sina kunskaper”. En social handling som vi har betraktat som ett upphöjt ideal sedan antiken. Om frimurarna sedan skapade mening i och med att hålla vissa kunskaper fängslade inom bisarra, patriarkala klubbar så representerar storföretagens informationskontroll den nya tidens anti-antika rörelse.

”Dela med dig av patentet!”
”Då kan jag inte tjäna in investeringarna!”.

Ekvationen fastnar där! Men inte på grund av informationen som sådan, utan snarare på grund av den ekonomiska situtation som skapar distinktionen mellan grundforskning och tillämpade innovationer i privat sektor. Hur kan vi kopiera och dela om kapital redan från början är inspärrat i banker, valv, aktier och investeringar? Kopiering extraherar alltid sin energi från en mera djupliggande struktur, exempelvis ekonomi, vetenskap eller teknik. Kan vi därmed sätta kopiering i det första ontologiska rummet? Nej… kopiering är bara en egenskap som emergerar på en högra nivå. ”An assemblage, in its multiplicity, necessarily acts on semiotic flows, material flows, and social flows simultaneously (ATP: 25)”. Det finns ingen (som filmen påstår men jag har inte det exakta citatet) ”natural desire of sharing”. Begäret att dela och kopiera produceras istället immanent. Det finns inga människor på Internet. Kopieringssubjektiviteten skapas genom konkreta maskininska assemblage (konsument/producent-dator-fildelningsprogram-mp3-fil) och assemblages of enunciation (utsägelsesammansättningar är ett förslag på översättning).

Hur som helst. Steal This Film 2 är en underbar film. Ladda ned den, men framför allt, dela den!

Uppdatering: Lade till länkar.

Blogged with Flock

2 reaktioner till “På fil(osofi)delningsfronten… teknologisk rhizomatik vs. mänskliga rättigheter”

  1. Hann se första hälften av filmen på WMAOYW. Såg bra ut, proffsigt. Håller med dig om att det finns saker som byrån missar, men samtidigt måste de nog hålla sig till sitt ämne – fildelning i relation till underhållningsindustrin – för att vara ”on message”.

    Ser fram emot att snart komma igång med en ny säsong!

  2. Ja, det är kanske sant, speciellt eftersom man har en så pass bred publik. Men vad jag tycker är spännande är hur kopplingen mellan kopieringen av kulturellan mönster och filkopiering hänger samman. Det öppnar ju för ett sätt att tänka kring kultur som kanske kan brygga över den berömda textbesattheten. Men då smalnar man av till ett ganska esoteriskt akademiskt fält…. well, well. Det är en väldig bra film som redan fördjupar debatten avsevärt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.