Om twitter och TV-hat i P3

Igår intervjuades jag av Brunchrapporten i P3 om Peter Erikssons uppknäppta knapp under partiledardebatten, som enligt miljöpartiet själva orsakades av att folk twittrade om det (mp3, aif).

Detta ställer en rad intressanta frågor om opinionsbildning, transmedialitet och ger dessutom vatten på kvarnen till mitt TV-hat.

Twitter är intressant i sin stora mångfald… det kan vara ett revolutionärt vapen när anonyma konton tecknas och för ut information från Iran och Kina, information som är så subversiv att hela regimer är skraja för twitter och stänger ned internet. Det kan också ha karaktären av ”prat” (Gerede i Heideggers terminologi) som endast är ett malande och konserverande uttryck för majoritetskulturen och den bottenlösa fjärmningen av politiken som knäppta skjortor.

I enlighet med det Fleischerska formatöverskridandet följer härmed en transkription av intervjun. Ett textbaserat arkiv som blir sökbart genom Google (Skynet) och som förhoppningsvis tar bloggarna närmre radion, något som varit förunnat tidningarna ett bra tag genom länktjänster som Twingly etc. och som vi ska se i intervjun, även verkar gälla för TV i form av twitterströmmar.

Eftersom det var direktsändning har jag redigerat bort lite ”eehh… liksom” ur talet och flyttat det lite närmare skriftspråket. Något som är en generellt intressant filosofisk fråga sedan grekerna. Vad är egentligen relationerna tal/skrift, tal/prat (Gerede)… och radio/TV/bloggar? Kommentarsfältet står öppet!

(:=~~~

– Christopher Kullenberg, kommunikationsvetare* och doktorand som forskare om nya medier, hej.

– Hej.

– Var det här det här en milstolpe för twitter igår, datumet det 31 januari 2010 kommer gå till historien för dagen som det slutgiltiga beviset på att sociala medier påverkar politiken?

– Nej.

*skratt*

… det var det givetvis inte.

– Varför inte då?

– Det som hände igår var ju att tusentals människor sitter och twittrar med ett tv-program och på så sätt följer ju bara twitter den agenda som har satts upp av tv-mediet och om man ska tala om vad som är revolutionärt med twitter så är det ju snarare dess förmåga att vem som helst kan twittra på samma villkor som vem som helst annan. Och om man ska tala om ett datum för twitter så är det väl snarare i somras i Iran under protesterna när twitter blev en slags ledande nyhetsförmedlare…

– Ja, där kan jag hålla med dig, men om man pratar om svensk politik då?

– Ja, jag tror ju att svensk politik, i termer av om det nu skulle vara tv-agendan så är det väl… det är intressant att se hur partier har väldigt stor respekt för twitter och det är klart att twitter kommer spela en roll i valrörelsen. Men samtidigt tror jag att twitters kraft ligger i att det är ett viralt medium.

– Vad menar du med det?

– Att på twitter kan rykten och olika slags information kan spridas i en slags undervegetation och på så sätt få konsekvenser för opinionsbildning. Men det är ju aldrig när den följer teve eller radio eller tidningar som den fungerar på det sättet utan snarare när det används som ett strategiskt kommunikationsmedium.

– Men man kan väl ändå säga att de lyckades påverka någon form av agenda, alltså Peter Eriksson gick ju ändå till handling och knäppte upp knappen.

– Precis, men då måste man ifrågasätta vilken typ av agenda man påverkar… att en skjorta knäpps upp …

– Det är ju snarare ett stylingtips än ett politiskt… verktyg…

– Precis, man kan ju undra vilken typ av politiskt samtal det är egentligen. Då tror jag snarare att när twitter länkar till andra artiklar… till material som är producerat utanför de traditionella massmedierna… det är först då som det blir intressant för det politiska samtalet.

– Tror du det kommer att hända under valåret 2010?

– Det tror jag absolut… att miljöpartiet nu säger sig hantera twitter tro jag… det som möjligtvis kommer att spela en roll i valrörelsen är ju om saker kan komma utifrån… utifrån kanterna av mediebruset … och närma sig in. Men ja, givetvis, som i alla former av opinionsbildning vill man ju komma åt och gärna kontrollera så stora delar av medieagendan som möjligt. Och att vilja kontrollera twitter det måste ju alla partier vilja…

– Men jag tänkte på miljöpartiets svar ”Vi lyssnar alltid på twittrarna därför knäppte Peter upp knappen”. Hade de ens något val egentligen? Hade han kunnat låta bli att göra det?

– Det hade han säkert kunna göra… men det beror på om man nu vill.. att lyssna över huvudtaget är något som ett parti alltid måste säga att de gör… de måste lyssna på sina väljare, de måste lyssna på allt möjligt. Ett parti har alltid den generella opinionen som sin måltavla och då måste man alltid säga att man lyssnar och då spelar det ingen roll om det är twitter eller en insändare eller ett torgmöte.

– Så nästa partiledardebatt när det twittras om att Lars Ohly eller Peter Eriksson ska knäppa upp hela sin skjorta, kommer vi se det då?

– Eh… det vore ju väldigt roligt… eller min förhoppning är väl snarare att man använder det där på ett mera innovativt sätt, jag menar, givetvis kommer ingen att knäppa upp hela sin skjorta  för att … om twitter nu är en ocensurerad form av medier som gärna kan överskrida alla dessa gränser så är ju inte tevemediet det är ju extremt konventionaliserat. Och på så sätt är inte twitter twitter när folk  twittrar om teve, utan twitter är då snarare ett ganska fåraktigt brus utav människor som anpassar sig till samma snuttifiering som tevemediet… så jag vet inte riktigt…

– Okej. Tack så mycket.

*Fotnot: Egentligen är jag doktorand i vetenskapsteori, men jag är inte så noga med titlar. Föredrar helst ”civilsociolog” som är en paraplybeteckning för alla discipliner som anammar flödesontologi (typ). Dock har jag en magisterexamen i Medie- och Kommunikationsvetenskap och har undervisat i strategisk kommunikation och PR… men… well. Inte så noga.

3 reaktioner till “Om twitter och TV-hat i P3”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.