Om PR-byråer, FRA och bloggar

DN-kommuniké skriver om PR-byråers inblandning i bloggbävningen kring FRA-lagen. Min första reaktion var positiv. Bloggar och bloggbävningar behöver genomlysas, och äntligen har journalister grävt! Men vid närmare beskådan märker man att argumenten innehåller ganska slarviga försök att skapa en bakomliggande agenda på ett fenomen som är alldeles för komplext för att kunna ens ha en sådan.

De som nämns i artikeln, samt några andra har redan reagerat. Lika bra att lista dem direkt: Rick, Johanna, Opassande, HAX, Klara, mfl.

Jag ser i huvudsak två felslut i artikeln:

  1. Ett emergent fenomen ges en kausal förklaring. Eller, om man nu inte ska uttrycka sig vetenskapsteoretiskt – ett fenomen som beror på att många kopplar samman sig, och därmed ändrar fenomenets natur, förmågor och kraft kan inte förklaras med en ”plan”. Därmed inte sagt att man inte kan säga något intressant om komplexa fenomen! John Dewey försökte beskriva opinioner och offentligheter med dessa utgångspunkter redan på 1920-talet, Gabriel de Tarde utvecklade den smittontologiska forskningen under det sena 1800-talet, och FRA borde kunna säga tusen bättre saker om hur en offentlighet växer fram genom att övervaka/studera varje liten länk, varje ord, osv. Civilsociologen Karl Palmås ligger i forskningsfrontens skyttegravar när han beskriver möjligheten för en kritisk Europeisk offentlighet i bloggosfärens kloaker. Men man kan inte säga att FRA-debatten har en huvudsaklig orsak. Speciellt inte när man ger denna orsak en slags intentionalitet och vilja, en strategisk kommunikationsakt.
  2. Moraliserandet och upprättandet av dikotomierna ”folklig” och ”strategisk”. Så fort det finns en ekonomi, hur liten den än må vara, verkar det folkliga upphöra och övergå i en planerad och cynisk kommunikationsakt. Det är visserligen sant att public relations länge har sysslat med att vilja kunna kontrollera och styra gräsrotsaktivism. Men vem vill inte det? Problemet är att en PR-byrå har ganska trubbiga verktyg för att kunna påverka innehållet, och dessa är främst riktade mot gammelmedier. Som exemplet med stoppafralagen.nu och deras dyra annons visar, är det främst en slags orkestrering som kan skapas med cash. Att kalla detta för ”välregisserat” gränsar till foliehattsresonemang.

Allstå, om ni vill se på välregisserad PR då ska ni läsa vad jag och Kalle skriver i senaste numret av Glänta. Ni får ursäkta att jag länkar så mycket till de texter jag själv har medförfattat. Men denna gång är det flödesontologen Jakob Wenzer som står för forskningen. Han analyserar i sin avhandling, som vi citerar, hur Heineken nyttjar sig av indiescenens format, musik, klubbscen osv. för att skapa kunskap om ”innehållet” i vad en subkultur är för något, för att sedan kunna kartlägga den, hacka in sig på den, tappa dess flöden, och i ett senare skede skapa de associationer eller dissociationer med denna musikstil och ölets varumärke. Dessa mikrotaktiska handlingar är de typer av PR-strategier som bloggosfären kommer att utsättas för i framtiden. I USA ligger man långt före våra primitiva byråer i Sverige. Detta förstås på grund av att många bloggare har fler läsare än de traditionella tidningarna och på så sätt är mycket effektiva opinionsbildare. I den lätt centraliserade ankdammen Sverige är vi inte där än, men det kommer garanterat att utvecklas i samma riktning.

I jämförelse med vad FRA kan göra med sina superdatorer och samverkanspunkter är lite cash ungefär som skådespelarsmink i jämförelse med den realtidsövervakning som är möjlig med de panspektriska teknologierna.

Det finns ingen övergripande agenda, ingen sekteristisk ideologi eller masterplan sponsrad av Sovjet för att stoppa FRA-lagen. Allt som finns är dynamisk klusterorganisering, mikrotaktiska manövrar och toksnabba medier. Den som kontrollerar det senare är den som har makt, den som riktar in sig på det förra kommer nog att skrika sig hes strax innan foliehatten träs över huvet.

utnyttjar

12 svar på “Om PR-byråer, FRA och bloggar”

  1. Word!

    Jag noterar att FRA och dess ivriga påhejare drog kortaste strået och anlitade en sämre PR-byrå än alla vi andra.

    Jag hinner inte skriva en längre kommentar, min PR-agent säger åt mig att gå och fortsätta jobba för piratfrågor nu.

    Money talks, du vet.

  2. Behovet av kategorisering är stort. Någon måste ha tolkningsföreträde och det är alltid någon annan inblandad. Det måste finnas en bas.

    Autonomt nätverkande handlar det väl snarast om.

  3. DN och de flesta politiker lever i en värld där ingen engagerar sig för något som inte ger omedelbara personliga fördelar. När nu detta uppenbarligen händer måste det bortförklaras eller misstänkliggöras, eftersom det är både skrämmande och i deras värld dessutom obegripligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.