Om nät och antinät

I de långa kommentarstrådarna till de senaste inläggen här på Intensifier har begreppen nät och antinät cirkulerat. Begreppsparet bör kunna förstås på en rad olika plan och kanske är det så att det har potential att beskriva både det vi försöker uttrycka våra analulzer och räder mot nätstrypare. En kort återblick kan ge oss mera kött på benen. Jag återvänder tillbaka i blogguldfiskminnet och försöker summera upp diskussionerna:

1. Etherpadgate – Google vs. nätaktivister (WIN).

I fallet Etherpadgate gällde det ju i huvudsak hur en antimarknad stängde ned ett företag som de hade köpt upp för att integrera tjänsten i google wave-protokollet (exakt vad planen är får vi nog aldrig veta). Som tur var backade Google/Etherpad snabbt och lovade att släppa mjukvaran under en fri licens. Mikrotaktisk aktivism lönade sig, men frågan är hur man bygger nät av det (och kan undvika antinät)?

Förutom den specifika frågan aktualiserar detta fall även hur viktigt det är att sprida inte bara kunskap utan servrar. Som macdeleuzian säger:

Att investera i (överlägsen) serverkapacitet kan också vara ett sätt att bygga ett antinät. Detta har betydelse för sökmotorn Google, men är också en starkt bidragande orsak till att Gmail är så populärt (1 Gb lagringskapacitet snyter inte vem som helst ur näven). Nätet vill ju jobba redundans, vill hålla informationen i rörelse, splitta upp den – inte lagra den i någon enskild punkt. Denna centralisering som kommer sig av servertänket förenklar också för olika brott mot ”nätneutraliteten” och ger en något snedvriden tillgång till användbar metadata hos antinätet.

Protokolls öppenhet är givetvis bra, något som är tanken med Wave. Men antimarknader skapar en annan form av antinät som ofta bygger på rå data- och lagringskraft (data som sedan blir värdefull i sökmotorer, data-mining, etc.). Att sätta upp en webmail kan ju vem som helst (med lite skillz) göra på en rostig linuxmaskin, men för att erbjuda något som kan ge oavbruten kapacitet överallt kräver investeringar.

Det bästa vore om Etherpads mjukvara blev så öppen och lättinstallerad att vi kan skapa tusentals pads. Webhosting kostar mig 165 kronor i kvartalet, och för oss som jobbar på nätet mycket är det ovärderligt verktyg att ha en pad nära till hands. Nät är starkare än antinät.

2. hActa.

En mera abstrakt form av antinät finner vi i Acta-förloppet. Sekretessen till detta avtal är skapad för att en politisk process inte ska kunna skapa nät, eller snarare för att näten inte ska kunna behandla problemet. Att vissa nationer utesluts, så även aktivister och det civila samhället, skapar ett litet och toppstyrt nätverk av beslutsfattare och lobbyister, som genom antinätet kan reducera antalet kompromisser eller utfall till ett minimum.

Det tror man i alla fall. Vad man inte hade räknat med är just näten. Just nu håller många på att skapa hActa istället för Acta, alltså ett systematiskt tinkande för att öppna den svarta lådan. Troligtvis är det vi finner där inuti inte så vackert. Men det är viktigt. Spana in Werebuild, Wikileaks, Michael Geist, IPjustice, Open Acta, La Quadrature och en massa bloggar såklart (FAX har grym bevakning). Och delta även i dessa kluster, eller sätt upp ett eget (här finns instruktioner).

3. Under the FRAdar

Att vara under FRAdarn kräver i sin förlängning att vi bygger egna nät, eller DIY meshworks. FRA-lagen, men även datalagringsdirektivet går på ISP-nivå, så ju mindre skala vi bygger näten på, desto mindre är risken att vi blir spanade på. Ett visst skalproblem måste dock erkännas. Att länka in och ut genom Sverige är ju inte helt enkelt. Just nu finns det ganska få anslutningar, och dessa innebär kostsam infrastruktur och säkert en massa jobbigt juridiskt arbete.

En utomordentligt trevlig provokation vore dock om man klustersamlade ihop pengar till kabel och sedan grävde diken till grannländerna själv. För eller senare skulle FRA ha laglig rätt att spana på kabeln, och man skulle på så sätt se hur långt man kan vägra att de kopplar in sig. Förhoppningsvis ser vi detta redan hos de ISPar som väntar på att anstalten ska knacka på dörren. Den initiala reatktionen vore att gräva av kablarna som FRA kopplar in, men ännu bättre vore ju att gräva ned egna.

Men förutom ren hårdvara så är ju darknets och virtuella nätverk en utväg. Just nu pumpas gigabyte efter gigabyte av krypterat vitt brus över nationsgränserna, troligtvis sådant som fastnar i FRAs ”trafikstråk”. På mitt i2p-nät har jag flera ryska peers… ingen från Afganistan än dock. Men nät mot antinät belyser i detta fall även en process.

4. Spotifismskandalen (WIN).

Telia/Spotify blev ju även det lyckat i och med att Telia backade om trafikprioritering för en specifik tjänst. Dock verkade det inte som de lyckades ändra reklamen i tunnelbanan. I det här fallet rörde det sig verkligen om att Telia ville bygga ett explicit antinät, alltså den logiska början på att bygga kabel-teve.

En lärdom som vi kan dra av framgången mot Telia här är för det första att företag är känsliga för bad publicity och potentiellt svikande kunder. Aktivismen lönar sig och när jag tänker efter borde PR-avdelningarna se över sin litteratur. Jag undervisade nämligen för ett antal år sedan i strategisk kommunikation på Högskolan Väst. Trots att litteraturen var hyfsat ny så talade man ofta i termer av ”målgrupper”, ”intressegrupper” och ”konsumentgrupper”. Dessa är dock allt för tama begrepp för att beskriva nätpolitiska kluster. Det handlar istället om nät. Alltså, människor och grupper som kopplar mot varandra och därmed formerar ett nät på nätet.

Förutom möjligtvis med hjälp av faxen (ett specialfall i teknikhistorien) har det aldrig tidigare funnits ett kommunikationssätt som har varit så snabbt som internet när det gäller att bilda opinioner. Detta bör nyttjas till sin fulla potential. Varje morgon lönar det sig att tänka ”Vad kan kroppen internet förmå idag?”. Det är nämligen inte givet eftersom det är ett nät, som visserligen huserar en mängd antinät. Men näten är alltid starkare än antinäten, åtminstone när de befinner sig på en spelplan vars topologi är nätisk och där vi befinner oss i en konstant nätvaro.

Nät och antinät – bra eller dåliga begrepp? Mitt nätiska kommentarsfält står till förfogande!

7 reaktioner till “Om nät och antinät”

  1. Det stora problemet med Google är ju tyvärr inget som Google kan lösa själva, nämligen att det som saknas är vettiga konkurrenter till Google. Ett enskilt företag kan ju inte börja verka för att stödja en konkurrent, det är ju upp till oss ”konsumenter”. Visst finns det vissa regleringar för aktörer som har en extremt dominerande ställning, men det som behövs är vettiga konkurrenter som kan ta upp kampen och öka konkurrensen på den fria marknaden och se till att Google inte blir ett ”naturligt monopol”. ”Google-net” är en del av internet, och vi väljer själva om vi vill använda den delen av nätet eller inte. Visst vore det bra med ett större antal likvärdiga konkurrenter till Google, men det är liksom inget man kan lagstifta fram.

  2. Björn O: Håller med dig åtminstone delvis. Google är varken onda eller goda utan snarare gör de som alla företag i ledande ställning, de söker bevara denna position.

    Man kan givetvis lagstifta mot vissa bristfälliga konkurrenssituationer, exemplet Microsoft i EU.

    Google gör fantastiska saker. Men jag tror inte att det är som ”konsumenter” vi ska tänka först, utan snarare som användare. Google är ju halva internet, men det är lite instabilt att det hamnar hos ett företag, som ju exempelvis mer än gärna lämnar över data. Därför tror jag på att bygga egna lösningar/nät så långt det går. Kanske får vi tänka bortom företaget som ekonomisk modell för att det ska funka.

  3. Jo, användare är ett bättre ord generellt, däremot inträder vi användare åtminstone ibland i rollen som konsumenter. Det var ungefär därför jag använder termen inom ”-tecken.

    Grejen med att Google kommer undan med en massa dåliga saker är ju för att det finns så få vettiga konkurrenter. Hade det funnits det hade ju folk bytt om Google gjort något riktigt dåligt, som det är nu gnisslar folk mest tänder men ser inget alternativ som är tillräckligt bra.

    Men visst finns det lösningar på nätet som inte drivs av kommersiella intressen, precis som det bör vara. En frågeställning om huruvida lösningar bör vara kommersiella ELLER ideella är felställd imho. Alla slags lösningar kompletterar varandra och bygger nätet.

  4. Vad gäller byggandet av kablar så vore det intressant att se hur FRA skulle hantera tekniker i stil med RONJA, som är baserade på ljus och inte kablar eller wifi.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.