Om Lulz och Serious business

Rasmus skriver en serie om troll som är mycket intressant. Senaste inlägget handlar om lulz, och just detta fenomen drar givetvis den filosofiska tanken till sig.
Genom lulz-begreppet skär nämligen en mycket viktigt poäng för hur politik kan bedrivas. Motsatsen till lulz är nämligen i detta sammanhang serious business.

Serious business innebär att man har fördefinierade regler och ideal om hur något ska vara, exempelvis ekonomin, internet eller tänkandet som sådant. Aktivism som har ideala föreställningar om integritet, rättigheter eller principer riskerar alltid att förvandlas till sad politis när den misslyckas.
Lulz som begrepp föddes på internet, både i sin etymologi (från LOL) och i sitt format. En särskild variant av lulz är att trolla for the lulz.
Att genomföra en politisk manifestation, det vill säga att manifestera sin egen existens som politisk kraft, kan göras for the lulz. Många skulle invända att det är oseriöst att svara ”I did it for the lulz” på frågan ”why do you do it?”. En sådan slutsats gör man endast om man är serious business.
Att göra det för lulz behöver inte innebära att det är mindre seriöst. Man kan till exempel aktivera sig mot FRA for the lulz just för att det är en mycket viktigt fråga.

Det finns två fördelar med att lulza. För det första kan man inte misslyckas. Varje motangrepp ”adds moar lulz”. Exempelvis är det ju ännu mera lulz att gräva av en FRA-kabel än att käfta med Sten Tolgfors (att han jobbar anti-lulz är uppenbart då hans blogg inte ens har kommentarsfält).

För det andra är lulz så snabbt att det kan slå till direkt. Karl-Erik Rignells videoserie om nätattackerna mot IFPI visar på den omedelbara kraften. Lulz kan arbeta helt och hållet med betalösningar på politiska problem.

Ett annat exempel är WeRebuilds öppenhetsutredning och de ändlösa kommunikéerna på Interfaxen. Trots att nätneutralitet, telekompaketet och EU är very serious business, kan man still do it for the lulz. Politik behöver inte vara sorgsen och klagande. En motgång eller ett misslyckande behöver inte innebära slutet. Ser man det istället som att det lägger till mer lulz blir steget till nästa aktion kortare.
Det finns även en känslomässig aspekt av lulz. När FRA och telekompaketet allt mer liknar stora misslyckanden är det lätt att bli antingen besviken eller att man skärmar sig och går in i eskapistiska tunnlar.
Man kan till och med dra det till en slags livsestetisk nivå. Varför gjorde jag bort mig på fyllan på den där festen? Varför sade jag helt fel grejer till den där personen? Varför ser min lägenhet ut som ett bombnedslag när jag har gäster på besök? Varför lyckades jag ställa till en konflikt där folk grälar med varandra? Varför hånglade jag på dansgolvet?

Do not worry, you are doing it for the lulz!

Att leva kan omöjligt vara ett projekt där man försöker uppnå vissa ideal eller transcendenta mål. Att leva är ju att existera, och ihärdiga i sin existens. Att koppla sig till andra människor och ting och affektera dem. Att hela tiden bli något annat och uppgå i sammanhang där man inte längre tänker så mycket på sig själv som separerad från andra. Det finns ingen Aufhebung, ingen ande eller checklista för vad som är rätt eller fel. Tänk inte ens om dig själv som ett själv, tänk bara vad du kan göra med världen. Gör dig själv omöjlig att skilja från det du hela tiden är insnärjd i. Trassla in dig själv och bli anonym från stund till stund (FRA kan ändå inte se allt).
Allt som finns är sammansättningar av handlingar och passioner. Att betrakta livet som serious business är att konstant stanna till, konstant tänka efter. Att maximera lulz är att maximera glädjen i varje relation. Att göra det för serious business, eller än värre – sanningen, utgör den artificiella skapelsen av sorg.
Michel Foucault did it for the lulz. Han identifierade nämligen denna dimension efter  -68. Två citat ur förordet till Anti-Oedipus:

The political ascetics, the sad militants, the terrorists of theory, those who would preserve the pure order of politics and political discourse. Bureaucrats of the revolution and civil servants of Truth .

Det första citatet talar alltså om de som betraktar politiken som serious business. Sanningens tjänstemän och revolutionens byråkrater skapar i huvudsak politik baserad på anti-lulz. Men hur ska man då gå till väga enligt Foucault?

Do not think that one has to be sad in order to be militant, ev en though the thing one is fighting is abominable. It is the connection of desire to reality (and not its retreat into the forms of representation) that possesses revolutionary force.

Det är som lulzet kommer in i bilden. Serious business producerar många vackra ideal när det utövas av diskurspoliser och renhetsfetischister. Detta är inte bara realiserad textism och handlingsförlamning, utan även sorgset.
Att istället ihärdiga sin politiska existens med lulz, och observera att det inte behöver betyda att det är mindre seriöst för det (den som trots detta skriver så i kommentarerna är ett troll, och det kommer i så fall att adda till lulzet för denna bloggpost) är inte bara möjligt, utan till och med önskvärt.
Det är nämligen inte genom en reträtt till representationernas former, det som skall beteckna idealet. Det som ska utgöra the prime Signifier – Fadern, Modern, Barnet – Oedipus; dialektikens dialektik, det Sanna klassmedvetandet, den räta Lagen etc.
Istället ligger lulzet och jobbar precis i mellanrummet mellan begäret och verkligheten. Man skulle kunna säga att det manifesterar sig, snarare än att det säger sanningen om något.

31 reaktioner till “Om Lulz och Serious business”

  1. Affären med presidentens son Jean, 23 – som nu INTE blev ledare för ett enormt affärsdistrikt – anses vara en ”victoire du ‘lol'”! Den webkampanj som drogs igång och växte lavinartat var helt driven av ”lulz”. Att få just skrattarna på sin sida, skriver en tidning, kan vara helt avgörande i en tid då konkurrensen om tiden hårdnar; och särskilt på nätet.

  2. I dessa tider, när det personliga kapitalet byggs upp efterhand som man samlar länkpoäng i den universella bloggboken och lyckas fiska upp ansikten ur strömmen i det nätverkade minnesalbumet, känns det allt mer meningslöst och moraliskt fel att gå in i diskussioner med heltäckande slöja eller osynlighetsmantel på. Det är på många sätt opraktiskt att skriva saker som arkiveras med annan etikett än ens vanliga identitet.

    Man har heller inte samma auktoritet och makt längre som troll, när alla seriösa människor lever transparenta liv. Det är full insyn i mjölpåsar, surdegsbunkar, kattlådor, datorspecifikationer och pappersförråd (släktfoton, deklarationer, byrålådslitteratur, toarullar) för Gud, staten, vem som helst, media och arkiven.

    Bara de alltför unga, alltför dumma eller riktigt slemmiga typerna agerar under pseudoidentitet (gärna ett nytt användarnamn vid varje tillfälle) eller anonymitet, när trängande behov av att interagera med pågående nätflöde uppstår.

    Så jag har nästan helt och hållet slutat att trolla *srsly-for-the-lulz* med nickname på forum för filosofer, biologister, dampmammor och fundamentalistiska kristna. Och någon annan anledning än *srsly* & *lulz*, dvs för det allmänna bästa, finns det inte att förklä sig i en diskussion. Om man inte är pervers, paranoid (utan orsak) eller extremt omogen. Har man alternativet att välja mellan att jönsa sig i en diskussion man egentligen inte tror på och att tvångsbada en katt som har bajsat på sig, så är det såklart katten som är intressantaste projektet!

  3. Anonymitet är en aspekt, men knappast kärnfrågan. Trollande kan göras både på internet och afk, under mer eller mindre tagna identiteter. Den centrala skillnaden är den mellan sorgetroll och lulztroll!

  4. Mja, anonymitet ser jag oxå bara som en aspekt, kanske en annan fråga. Det finns ett stort värde i att vara anonym när man gör saker i totalitära länder där straff etc. kan komma i fråga.

    Jag vet inte vad som är värst.. ett anonymt sorgetroll eller ett med känd identitet.

  5. Mmm, jo det är bara en aspekt. Jag trollar nog rätt ofta under mitt riktiga namn i vissa sammanhang, men då tänker jag nog själv inte på att det är magiskt fiske jag ägnar mig åt! Det är mera en annan mode man går in i, med oklart/intuitivt men seriöst syfte. Vilket motiverar att man släpper lite på den vanliga självcensurerande netiketten: ”Var en vänlig, hjälpsam och tydlig deltagare”. Och så blir det istället svårbegripliga kanske skumma ordlekar, subtila skämt och dolda tillrättavisningar. Man ser då på reaktionerna att det fungerade som trollning. (Mer avslöjar jag inte, eftersom jag var dum nog att länka till den här bloggposten från Facebook…)

    Anonyma sorgetroll kan väl om de är skickliga få mera makt än exhibitionistiska rättshaverister (själva syftet med deras aktioner är ju att göra sin identitet känd!) och avslöjade gnällspikar och tråkmobbare.

  6. En till kommentar. Det här tänkte jag ju alldeles innan jag postade den första kommentaren men glömde skriva, och det förklarar ju lite bättre att jag fattade vad ni båda (Chris och Rasmus) försökte säga om troll genom tiderna:

    Tror att Rasmus nämnde Diogenes som exempel på historiskt lulz-troll. Då hugger jag till med ett bibliskt exempel! Vad skall man tro om berättelsen om Job? Är han en episk rättshaverist, som tjatar om att han minsann vill och har rätt att få tillfälle att prata i enrum med Gud för att få veta varför så mycket olyckor har drabbat honom?

    Eller är Job, som jag föredrar att tro, en litterär inkarnation av Happy Cat, trots sin sorgliga skepnad (därför att han är ”den lidande tjänaren” som i Messiasprofetian), och hela berättelsen är ett enda enormt lulz-trollande?

    Skämtet blir begripligt om man föreställer sig att dikten om Job reciteras framför lägerelden av en berättare med pokerfejs, som när han/hon först har fått hela publiken att gråta av medlidande med den stackars huvudpersonen – vars osannolika, omänskliga förmåga att inte kunna bli arg på Gud de inte kan annat än beundra – avslutar historien med ett helt annat tonfall, så att det blir möjligt att skratta åt käftandet mellan Gud och Job, och alla de andra överdrifterna i beskrivningen av olyckorna och de påföljande belöningarna.

    For the lulz, seriously. Sensmoralen är i så fall att det är omöjligt för en människa att stå ut med så mycket utan att klaga. Det är helt enkelt skrattretande för mycket. Gud kräver inte det av folk.

  7. Lulz är en krigsmaskin. Den ockuperar ett slätt rum – de processer som ”ihärdigar i dess existens” är alla till för att ockupera släta rum – som får destruktiva eller produktiva konsekvenser först i mötet med det räfflade. (Krigsmaskiner bedriver ju inte krig, det gör bara Statsapparater som fångar in en Krigsmaskin.) Det är därför omöjligt att bedriva politik för lulz, däremot kan man fånga in och utnyttja den utslätande potentialen i lulz för ett politiskt syfte (och/eller ett konstnärligt… och/eller… och/eller…).

    Det går att förstå lulztrollandet på detta sätt, som varken positivt eller negativt, varken produktivt eller destruktivt, utan som en deterritorialiserande, utslätande existens som möter det räfflade rummet – den seriösa diskussionen i ett kommentarsfält eller på ett forum, i en chatkanal, etc.

    Alltså, för att idka lite serious business-kritik 😉

    ”Man kan till exempel aktivera sig mot FRA for the lulz just för att det är en mycket viktigt fråga.” Ja, det kan man, men det är då inte lulz. Och det är inte heller samma sak som att lulz drabbar samman med FRA-ivrarnas räfflande.

    Glasklart?

  8. Johan Folin: Just det, glömde det där med FRA lulz 😀

    Marcus: Ja, det blir alltid glasklart när du kommer med dina kommentarer!

    Jag tror precis som du säger att lulz är en rörelse, och att det definitivt är en krigsmaskin när det utövas. Det finns till och med exempel på systematiskt trollande som i viss mån är militäriskt organiserat, i det närmsta approprieras då lulzet av en mindre statsapparat, eller snarare en fleet.

    FRA-grejen kan jag oxå hålla med om. Lulz bestämmer sig inte på förhand vad som är viktigt eller relevant, utan aktiveras nästan förmedvetet som en affekt.

    Mycket intressant diskussion indeed!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.