Om konspirationer

Mitt förra inlägg om 09STOCKHOLM141 har lett till två diametralt olika reaktioner. Per Strömbäck tycker att jag är en konspirationsteoretiker och Rick Falkvinge diskuterar värdet i att se 09STOCKHOLM141 ur ett bredare perspektiv, till skillnad från min ”sakfrågeorientering” kring operatörsansvar. Den senaste veckan har jag verkligen gjort alla besvikna och arga. Osäker på om det är bra eller dåligt dock… Som grädde på moset antyder Skandinav i Florida lite smygsamt att jag skulle tillhöra den anti-Assangeska konspirationen i svenska medier.

Mystiken tätnar!

Till detta vill jag lägga att jag är för konspirationer. Fast i latinets strikta etymologiska bemärkelse, att ”andas tillsammans”. Man skulle kunna kalla detta för en slags konspirationskommunism. Förmågan att skapa nya konspirationer har vuxit starkt i och med internet och kryptering. Snabbt och enkelt kan man skapa globala konspirationer tillsammans med andra människor, ibland i syfte att omkullkasta regeringar. Oftast misslyckas det dock.

I min karriär som konspirationsteoretiker ställer jag mig hela tiden frågan hur är samvaro möjlig?. Hur kan vi andas tillsammans, även över distans?

Min erfarenhet säger mig att de bästa konspirationerna är de som sker mellan vänner. Mellan människor som delar ett livsöde med varandra och bygger upp förtroende som varar ibland livet ut. Sen finns det även tillfälliga konspirationer som kan vara mycket produktiva. Ett gäng nätaktivister sammansvärjer att spegla censurerat material så att det blir tillgängligt bakom brandväggarna. Mycket effektivt, samtidigt som det är mycket tillfälligt och flyktigt.

Problemet med konspirationsteoretiker är att de ofta rör sig i det abstrakta. Man letar med trubbiga verktyg efter vem som ”ligger bakom” något. Ofta får USA’s regering, Illuminati, judarna, Frimurarna eller aliens skulden. Men sådana konspirationer finns inte. Abstrakta enheter andas inte tillsammans, bara människor gör det.

Så, för att korrigera min tidigare bloggpost som var slarvigt skriven, så vill jag tydligt säga att Netopia inte är en konspiration. Till alla foliehattar där ute – det finns ingen agenda att avslöja! Nope, det är bara en helt vanlig PR-produkt som har några branschorganisationers stöd (här har vi listan). De skriver rapporter, knyter forskare till sig som har goda kontakter i justitiedepartementet, hyr in en handfull skribenter, och har en PR-byrå bakom sig för att lansera det hela snyggt och prydligt (Troligtvis JKL), på samma sätt som Stim och Copyswede anlitar Westander PR. Om det är ett lyckat eller misslyckat projekt får framtiden utvisa.

Således, det finns ingen konspiration för att påverka Sveriges regering, inte heller är Netopia en konspiration och jag har aldrig träffat den ”anti-assangeska mediemaffian”. De enda konspirationer jag känner till är de jag själv ingår i. De är rätt många och de är mycket hemliga!

12 svar på “Om konspirationer”

  1. Oj!

    Jag beklagar om du uppfattade min postning som någon form av diss eller negativt inriktad kritik. Det var inte alls fallet och jag har en enorm respekt för dina analyser.

    Syftet med postningen var att lyfta fram att det inte alltid är möjligt att skilja process från slutresultat när man vill skapa opinion kring en fråga. I det här fallet hoppas jag att de som läst 09Stockholm141 kommer att reagera igenkännande när liknande förslag kommer framöver, så att det blir realpolitiskt svårt att driva igenom något sådant förslag utan misstanke att amerikanska intressen ligger bakom ånyo.

    Bara misstanken kan vara tillräckligt effektiv för att politiker ska undvika frågeområdet. Givet regeringens tondövhet på informationspolitik är det tveksamt om det är fallet här, men det är en knuff i den riktningen.

    Jag satte — och sätter — mycket stort värde på ditt påpekande att problemet förstås inte är att USA ligger bakom lagarna, utan att det är skitlagar oavsett vem som ligger bakom dem. Det är just den sortens akademika och analys vi behöver för att bena ut vad som är viktigt, men vid sidan av det behöver vi också realpolitisk agitation för att väcka opinion i frågorna.

    Precis som du skrev hos mig: det är inte det ena eller det andra, utan båda behövs och förstärker varandra. De är en del av vad några kallar för ”aktiveringstrappan”: man behöver både höga och låga budskap för att det ska finnas nya saker att ta sig an oavsett hur långt en person har kommit i processen för att engagera sig kring framtida medborgarrätter och nätets frihetskatalyserande.

  2. Det är också intressant att det här inlägget skulle kunna se likadant ut oavsett om det finns en mer övergripande konspiration eller ej. Finns den så förnekas dess existens. Finns den ej så förnekas dess existens med samma argument 😉

  3. Christopher: Den “anti-assangeska mediemaffian” vet jag inte om jag tror på, men varifrån kommer egentligen uppgiften att Wikileaks har börjat ta betalt för vissa läckor? Jag har googlat lite men kammat noll.

  4. Christopher, var det inte så att Wikileaks gjorde ett förhandssläpp till fyra större tidningar som fick granska alla cables ? Jag är ganska säker på att det var så, The Guardian gjorde en fin webapp till exempel där man kunde granska materialet per land, år, typ av säkerhetsklassning och så vidare..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.