Om fraktalpolitik

Nätpolitiken berikas hela tiden med nya begreppsapparater. Dr Rignell leder forskningsfronten i dessa frågor och har intervjuat Ingvar Kullberg i följande video:

Diskussionen kring fraktaler satte fart under sjuttiotalet, i och med att Beniot Mandelbrot myntade begreppet och lade fram en matematisk teori. Enligt Kullberg finns det bland fraktalforskare en ”fraktalpolitisk” dimension. Detta handlar om vilka typer av avvägningar man gör när man visualiserar fraktalerna. Vissa är för att man använder olika filter, medan en annan skola verkar vara inne på en mera naturalistisk hållning till fraktaler.

Men… Jag hade tänkt att förflytta fraktalpolitikbegreppet till ett annat område. Kan man tänka sig att fraktalpolitiken som en politisk strategi? Låt oss experimentera med begrepp!

En fraktal har nämligen några av följande egenskaper:

  • Det är en enkel ekvation som genomgår rekursiva iterationer.
  • När den ”växer” skapas nya former som är aggregerade effekter, och endast i varierande grader har samma utseende som när man zoomar in.
  • Det är alldeles för komplext för att definieras i ett Euklidiskt rum.

Dags att lämna matematiken och konkretisera. Först zoomar vi in i en Mandelbrotmängd:


När vi zoomar in mot oändligheten ser vi dels att fraktalen ändrar sig för varje iteration, men vissa former repeterar sig. Ju mer vi går in i mängden, desto mer ser vi.

Så här kan man även tänka om det sociala och det politiska, något Gabriel de Tarde var den förste att göra på sociologins område. Deleuze & Guattari kopplar ihop fraktaler med territorialiteter. De menar att fraktaler kan tänkas som ett slätt rum:

Is it possible to give a very general mathematical definition of smooth spaces? Benoit Mandelbrot’s ”fractals” seem to be on that path. Fractals are aggregates whose number of dimensions is fractional rather than whole, or else whole but with continuous variation in direction. An example would be a line segment whose central third is replaced by the angle of an equilateral triangle; the operation is repeated for the four resulting segments, and so on ad infinitum, following a relation of similarity—such a segment would constitute an infinite line or curve with a dimension greater than one, but less than a surface (= 2).

Tarde var ju intresserad av repetitioner och smittor. En repetition är oändlig, åtminstone har den potentialen till att vara det. Det Tarde kallar för ”imitative radiation”, de imitativa strålarna, färdas i kontinuerlig variation i alla riktningar. De kan stoppas, men de kan även mutera och helt ändra natur. De kan även ge upphov till aggregerade fenomen (exempelvis språk, beteenden). Varje iteration är för Deleuze och Guattari en tillblivelse:

to have the same power, in the anexact yet rigorous form of the numbering or nonwhole number (occupy without counting); (6) a smooth, amorphous space of this kind is constituted by an accumulation of proximities, and each accumulation defines a zone of indiscernibility proper to ”becoming”

Sociala fenomen som ”ockuperar utan att räkna” är intressanta. Motsatsen till detta är exempelvis politiska partier, fackföreningar och nationalstater, som historiskt sett har varit besatta av att räkna sina enheter. Dessa är inneslutande och uteslutande, och definierar sig genom stabiliserande identiteter. Ett ddoskluster däremot, uppstår utan organisationsplan och använder sig endast av protokollnivåsamordning, och får sin kraft genom multipliceringar. De ockuperar så att säga utan att räkna (även om mängden datorer i ett botnät har betydelse).

Man skulle även kunna tänka fraktaliskt kring The Pirate Bay. Följande gatufest i Moskva utspelade sig för inte så länge sedan:

Trots det geografiska avståndet känner vi igen piratflaggorna, den ”alternativa” snarare än ”progressiva” musiken, och den enorma komplexiteten. (det går inte att förutsäga att denna gatufest skulle inträffa när den första servern slås på i Mexico kring 2004). Vi kan alltså inte förstå den med hjälp av kausal linjaritet, knappast heller utifrån aggregerad sociologisk normteori (det är svårt att finna normkällor, sanktioner och sociala fakta). Snarare leder oss smittontologin och fraktalpolitiken till en mera intressant analys.

The Pirate Bay ger upphov till en multiplicitet av affektiva och imitativa strålar. 1) Den destruktiva, i fallet ddoskluster, 2) Den molära, i fallet Piratpartiet, 3) Den spontana och tillfälliga, som i Moskvafallet, 4) Den reaktionärt hatande, som i Guillou/Marklund, 5) Den paranoida, som i fallen med människor som inte längre vågar dela, 6) Den totaliserande överkodningen, som i fallet Telekompaketet och HADOPI… etc.

Varje enskild affektiv stråle repeteras hela tiden. Vissa expanderar, vissa dör ut och vissa imploderar i kaos och förvirring. Den traditionella sociologin och psykologin har länge haft abstraktionerna ”individen”, ”gruppen” eller ”samhället” som analysenheter. Men tanken med den affektiva vändningen inom samhällsvetenskap och humaniora är att komma bort från dessa begrepp, eftersom de är just abstraktioner på ett molärt plan, och inte säger något om de intensiteter som sätter igång processer och får dem att veckla ut sig.

Fraktalpolitiken existerar således bara som en av flera iterationer i människors medvetanden. Ett botnät eller 30k medlemmar i ett parti är inte reducerbart till en individs dispositioner, men det är ej heller deducerbart utifrån en helhet.

Trots heterogeniteten i alla dessa imitativa strålar skapas ändå en slags sammankoppling. När FRA kallar ddosaktivisterna för terrorister skapas ny legitimitet för övervakning, när Moskvapiraterna dansar blir till och med poliserna i videon affekterade och flaggar om, när Marklund associerar till att kinesisk övervakning skulle vara ett tänkbart motmedel mot fildelning reagerar många därute med frustration.

Trots att syrsorna i Gobiöknen är i brownsk rörelse, existerar koncentrerade punkter där kraft möter kraft.

10 svar på “Om fraktalpolitik”

  1. En lustifikation var ju texten på piratflaggan. Det stod:

    COPYLEFT

    Även Ipredia eller rättare sagt öppna nätverk gör sitt intåg i Ryssland. Klart intressant…

  2. Vad glad jag blev av din fraktaltext 😀 Jag tänkte skriva något intelligent, men klickade bara vidare rekursivt i mitt sökande av information.

  3. Kul koppling mellan fraktal och Tarde!

    Christopher: ”Varje enskild affektiv stråle repeteras hela tiden. Vissa expanderar, vissa dör ut och vissa imploderar i kaos och förvirring.”

    Jag undrar om du inte bryter med fraktaler här? Du skriver ju ”Det är en enkel ekvation som genomgår rekursiva iterationer.” Fraktalen uppstår ju därmed som helhet omedelbart. Det är bara i pedagogiskt syfte som fraktalen i olika videos tycks växa fram i tid.

    Någon matematiker får gärna korrigera mig här: Men det är intressant med fraktaler, som du skriver, att de inte kan förstås ur någon helhetslogik. Det är helhet som bestäms totalt av det sätt delen agerar.

    1. Per: Ja, jag är osäker på hur man ska tänka här. Å ena sidan är fraktalen en matematiskt enkel formel, som på ett sätt är en helhet. Men om denna helhet är oändlig variation så innefattar den ju samtidigt massor av delar.

      Eftersom varje del innehåller en helhet är ju delarna inte ”mindre” än den ursprungliga ekvationen. Överfört på människor skulle i så fall varje människa, du och jag, innehålla en hel republik, en hel grupp, eller en hel värld. Var detta leder är jag inte säker på dock.

  4. Jag tror du satte fart på något kul här: Christopher: ”Överfört på människor skulle i så fall varje människa, du och jag, innehålla en hel republik, en hel grupp, eller en hel värld. Var detta leder är jag inte säker på dock.”

    Jag försöker testa detta konkret för att hänga med själv: Om denna bloggdialog mellan oss innehåller allt bloggande genom en ekvation som repeteras (algoritm) så kan vi i vår bloggdialog inkludera allt bloggande utan att använda representation. (Representation skulle vara: Med ”allt bloggande” syftar jag på …).

    Vi slipper ha en mening bortom det vi sysslar med.

    Istället för betecknare och betecknat (signifier och signified) så sätter vi igång repeterare. Betydelse blir fraktal inte betecknat. Lite som Derridas iteration kanske.

    Det blir som Deleuze skriver i ‘Difference and repetition’ att repetition bryter med representationen.

    Då kan en motståndsgrupp och dess aktioner (ex civil olydnad) i sig vara ett eget samhälle och dessutom innehålla både de samhällen den gör motstånd mot och de samhällen som blir till genom att repetera motståndet. Det innebär att fraktalt motstånd inte kan syfta till eller vilja något annat än det den gör (ekvationen). Och samtidigt innehåller den allt det som ekvationen utför i sin upprepning. Det finns bara direkt aktion …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.