Om böcker

Vertigomannen skriver ett mycket intressant pressmeddelande med titeln ”Jag är bokförläggare, inte elektriker”. Vi börjar med ett citat:

Vi har inget emot det digitala. Internet är fantastiskt i sin flödande frihet. Möjligheten att fritt sprida och kopiera och förändra texter är underbar. Men boken är något annat. Boken är ett stopp, boken är en avslutad text, en text som materialiserats och vars flöden har avbrutits och som får sitt liv i mötet med läsaren, inte genom kopieringen och kopieringens transmutationer.

Anledningen till detta utspel är den hajpade E-boken, som inte minst paralyserat förlagsvärlden i och med den ännu mera hajpade iPaden. Men denna gång är det inte en skräck inför att iPad och eBok och ett generaliserat DRM-iLife kommer att leda till att intäkterna rasar, utan snarare trängs alla om att hänga med tåget, till varje pris och till varje formatförnedring.

Som Vertigomannen påpekar leder denna hajp till ett oreflekterat anammande av halvkassa format och sannolik inlåsning dels i en upphovrättssörja med advokatarméer som främsta profitörer, samt klatschig moralism i stil med iTunes, Facebook etc. Med ebokens inbyggda spotifism, eböcker ”on demand” är ju nästan som aldrig outsinande strömmande musik som man ”hyr” istället för att äga.

Men jag skulle även vilja slå en appell för skrivandet. Som en alldeles personlig reflektion så är det en nästintill fraktalisk erfarenhet att skriva ganska mycket text i en mängd olika format. Denna blogg börjar i programmen gedit eller nano, laddas upp via en ssh-tunnel till min i2p-blogg för att sedan hamna i vaniljinternet (först tänkte jag skriva här och mena christopherkullenberg.se, men det är ju inte längre sant). Bloggandet skriver jag i html och publicerar utan att korrigera något annat än snabba stavfel.

Böcker och artiklar skriver jag i Latex och ibland i enerverande ordbehandlare. En bok är inte bara ett materiellt stopp i sin pappersform, utan innebär även eviga mikrostopp längs Autobahnskrivandets Tankstellen. Om en blogg har sin review-förmåga i kommentarsfälten, av en pseudoanonym svärm av RSS-prenumeranter och folk som bara tittar förbi snabbt (ibland även troll), så föregås i princip varje bok eller artikel av en granskning, som även ser till form och språk. Om jag filosofiskt förkastar textism, så är det en annan sak när det gäller bokskrivande. Där hyllar jag den, och bejakar dess bidrag till tänkandet (även om det är en pärs att ibland återvända till texter och ändra i dem).

Den ultimata lösningen är alltså att förlag fortsätter att göra bra böcker, men undviker att bygga in sig i monopolföretags copyrighthelveten. Vertigos modell, att licensiera själva böckerna under creative commons är därför mycket sympatisk. Hellre en kreativ kopia genom det analoga hålets glapp, än en skynet-padda i handen med streamad avtalskopia.

2 svar på “Om böcker”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.