Nu vänder det, men vi måste se oss omkring.

Femton borgerliga politiker annonserar idag på DN-kommuniké att de tänker bilda nätverket Borgerligt nej till FRA-lagen (se även Sydsvenskan, Expressen). Det verkar som om den liberala kastreringsångesten* har satt igång ordentligt i alliansens led. Som de även påpekar finns det ju strategiska skäl till att riva upp lagen. Annars kommer det bli en svår valrörelse för alliansen. Visar man lite goodwill nu så kanske det ändå går att reparera några skador fram till 2010.

Grejen med FRA-lagen är att när den faller så har arbetet bara börjat. Opassande har på ett briljant sätt listat de lagar som har klubbats igenom och de som är under utarbetande. Genom att snegla lite på den ser man att FRA som enskild händelse endast är en punkt i en längre serie. Vi snackar inte om några få lagar hit och några få lagar dit, utan om en samhällsförändring. FRA avskaffar brevhemligheten… men vad händer när EU vill RFID-märka alla pappersbrev? Då blir det mänskliga internet den enda lösningen. Bäst att vi övar redan nu – sign up!.

Expressen gör som vanligt ett bra jobb när de gräver kring hur FRA spanade på Sovjetiska ambassaden, och att de 103 namnen bildades som ”överskottsinformation”. Det-som-blir-över är inte ointressant. Tvärtom. System som baseras på lagar och regleringar läcker alltid. Dagens D&G-citat:

Politics operates by macrodecisions and binary choices, binarized interests; but the realm of the decidable remains very slim. Political decision making necessarily descends into a world of microdeterminations, attractions, and desires, which it must sound out or evaluate in a different fashion. Beneath linear conceptions and segmentary decisions, an evaluation of flows and their quanta. (A Thousand Plateaus, p. 221)

Vi applicerar Deleuze och Guattaris statement på fallet FRA-lagen: Den formella uppgiften för FRA är ju att spana på utrikes trafik, inte hålla på med privatliv och vara rättssäkra (och så vidare… vi vet att det inte är sant, men vi kan ju låtsas). Dessa makrobeslut är formaliserade i själva lagen, och har röstats igenom av alliansen. Problemet är att den lagen i sig är ganska verkningslös som garant för vår säkerhet. Detta har bloggosfären fattat för länge sedan och vi behöver knappast fransk filosofi för att inse detta. FRA-förespråkarna fattar, men måste jobba med en kombination av självbedrägeri/hålla masken/PR-arbete/paranoid auktoritetstro för att kunna fortsätta ropa ”Men FRA får ju inte spana på medborgarna”. Jag försökte säga detta till Åkesson i SvD, men jag tror inte att han lyssnade. Eftersom myndighetspolitikens form är att komplexitetsreducera det där myllret där nere… det där som en del liberaler kallar för samhället… måste den formella politiken räffla rummet med binära oppositioner. Detta är dessa molära mönster vi ser enkelt och som ligger oss för handen när vi ser på samhället från en distansierad position (och som en del marxister tar som ontologisk utgångspunkt även om de är historiskt daterade och går bara går att läsa om i böcker från artonhundratalet).

Men, följer vi D&G (som i sin tur följer Tarde i detta stycke), ser vi att varje formell politisk determinering (som FRA-lagen) alltid måste sänkas ned i mikropolitikens spänningsfält där vi inte längre ser binära oppositioner utan kvanta, flöden, attraktioner och begär. I denna domän lever krigsmaskinerna. I denna domän lever inte överskottsinformation efter de principer som ställts upp i en lag, utan är utsatt för mikrobeslut, trade-offs, förhandlingar. Ett namn hit, ett mail till en annan myndighet dit. En misstanke om det ena, en dom om något annat.

Makt handlar i praktiken väldigt lite om vad man får göra och vad man inte får. Dock lever denna definition starkt i den traditionella syn som vuxit fram i den parlamentariska politikens kölvatten. Det är istället vad som görs, vilka kablar som är anslutna, vilka register som kan sökas, vilka förmågor till räfflingar (pouvoir) och vilka flyktlinjer som är möjliga (puissance) som definierar den kraft med vilken ett assemblage opererar. FRA-PKU-IPRED-ACTA-RFID formerar vid sin sammankoppling (assemblage) något väldigt, väldigt kraftfullt. Om det feodala samhället hade riddaren-vasallen-svärdet-hästen som primära vapen och vars värsta totala sammankoppling var korstågen, hade det moderna samhället militärbaracken-skolan-fängelset-pansarvagnen-bombplanet som centrala punkter och som hade förmågan (makt-pouvoir) att utlösa världskrig… förtätningar av destruktiva energier bortom vår förmåga att förstå dess magnituder.

I vårt nya panspektriska sociala diagram finns möjligheten, potentialen, till att skapa en obehaglig situation, givet att en nasty krigsmaskin utnyttjar dess fulla kraft. Don’t get me wrong: jag menar inte att en ond diktator är på väg att göra statskupp. Utan det handlar istället om mycket mindre saker, exempelvis att det läcker lite åt höger och vänster ur superdatorn, och kanske sammanfaller informationen med DNA-tester av invandrare… vem vet.

Anledningen till att jag blandade in lite väl mycket filosofi i denna post är att jag har börjat skriva på ett papper som ska läggas fram på en konferens i Cardiff om några veckor. Det ska bli intressant att diskutera dessa frågor med ett internationellt nätverk av samhällsfilosofer. Ett utkast som jag experimenterade med tidigare finns på panspectrocism.org men det handlar om Burma. Jag jobbar även med ett bokkapitel som kommer tidigt nästa år som handlar både om Burma och Storbritannien. Men i båda dessa parallella projekt ska jag sätta in FRA-fallet som ytterligare ett exempel. Det kommer även några ord om FRA i editorialen till nästa nummer av Resistance Studies Magazine, men då mer ur ett fria-forskningsperspektiv, vilket i och för sig handlar om civil liberties lika mycket som annat. Allt detta ska jag försöka pressa samman och göra till ett ordentligt argument under mitt speech på Krieg und Frieden – Digital i Aachen senare i höst, då jag har förmånen att tala inför en blandad publik bestående av både ingenjörer och aktivister. Om bara FRA kunde åka på lite såna grejer så de kan lämna sitt eviga teknokratperspektiv, om än för en kort sekund.

Mycket skrivande… sen var det ju den där avhandlingen också… Men på samma sätt som den läckande informationen kan ge upphov till onda kvanta, är det samma brownska rörelse som driver upp det kreativa motståndet, något jag troligtvis skriver om i Sydsvenskan senare i veckan.

* ”liberal kastreringsångest” är ett begrepp som min kollega Patricia myntade i en informell konversation. Jag vet inte riktigt vad det betyder, men det har något med den desperata känsla av att något viktigt amputeras från ens tillvaro. Det där som man tog för givet kapas av och det uppstår en brist som gör att genomsyras av ångest och skräck. Jag tror att jag drabbas av den då och då, vilket kan förklara mitt frenetiska tunnelseende… om man nu vill psykologisera 😉

Uppdatering 14.58 – Borgerligt nej till FRA-lagen har en hemsida.

2 svar på “Nu vänder det, men vi måste se oss omkring.”

  1. Jag saknade MUF-ordförande Niklas Wykman och han vill inte godkänna/publicera frågan på sin blogg fast jag ställer en ganska rimlig fråga.

    Jag tar det här i stället.

    Ulf Wykman skriver:
    ”I dag skriver flera borgerliga politiker om sitt motstånd mot FRA-lagen. Hurra för det!

    Själv är jag helt övertygad om att det inom borgerligheten snarare skulle behövas ett nätverk för FRA-lagen. Vi som är emot är i kraftig majoritet.”

    Jag frågar Niklas Wykman:
    FRA-lagen har ett redan ett starkt nätverk som består av Reinfeldt, Björklund, Olofsson, Hägglund, Tolgfors och Åkesson. Därför behövs alla goda krafter mot FRA-lagen. Kan du inte på ett seriöst sätt svara varför du inte kunde vara med på artikel där det lanseras en borgerlig grupp för att stoppa FRA-lagen? Orkar du inte ta kampen?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.