Nätets historieskrivningar

Varför blev internet till? Var det på grund av att kapitalet kallade på tekniken? För att kärnvapen hotade? Eller skapades det for the lulz?

Problemet jag är ute efter är givetvis i den linjära historiesynen som allt som oftast vill utmåla en person, en drivkraft eller en historisk tillfällighet som the prime mover in history. Nu jobbar vi ju inte så.

Det är till och med så att vi beroende på var vi börjar kan datera internet till flera olika datum. Börjar ”nätet” 1962, 1969, 1982 eller 1999? Eller börjar nätet på alla dessa datum, och formerar därmed platåer?

Låt oss  kartlägga några av de vanligaste förklaringsmodellerna. Låt mig tillägga att detta är work-in-progress på en söndag, kommentera och fyll på please! (historiska platåer befinner sig i den fjärde parameterrymden och går därmed mot oändligheten).

Platå 1 – 1962 – Kärvapensteorin

Denna teori avfärdas av Wikipedias näthistoria som en urban legend. Det är dock den äldsta platån och befinner sig i viss mån på ett teoretiskt plan. Jag har tidigare skrivit om Paul Baran och RAND Corporation, och eftersom vi här har att göra med kontroversiell och potentiellt mörk historia, är det ganska uppenbart att den ibland förnekas.

Redan 1962 skriver ju Paul Baran artikeln On Distributed Communications Networks på uppdrag av RAND Corporation och US Air Force. RAND levde på de stora klumpsummorna som tilldelades företaget varje år av flygvapnet och levde på så sätt utanför de konventionella ekonomierna. Femtiotalet präglades av en tilltagande paranoia för att ett kärnvapenkrig skulle bryta ut och en viktig komponent i att förhindra det låg i att korrekt kommunikation kunde nå fram mellan president, generaler och missilanläggningar. Om en kanal bröts skulle det inte längre gå att kontrollera varje del i vapenarsenalen, något som kunde få katastrofala följder.

Baran föreslår därmed teorin om de distribuerade nätverken. Genom att matematiskt räkna ut vilken typ av infrastruktur som överlevde det största antalet missilsalvor argumenterade han att det som senare kommer att kallas för paketswitchning är den mest optimala lösningen. (se även en intervju med Baran.)

Barans artikel är utan tvekan ett militärindustriellt beställningsjobb där kärnvapenattacken till och med är en del av kalkylerna. Låt oss citera (med skärmdumpsbilder för att få fram maskinskriften):

Picture 18Men, att hävda att detta var historiens början är ju att överdriva. Baran’s teori om paketswitchning realiserades inte av hans team. Antimarknaden AT&T fattade inte hur man skulle paketswitcha i deras telefonnät. Dock är de grundläggande protokollen som vi idag använder oss av i samma linje som Baran’s innovation, en innovation som till och med inte patenterades utan genast föll i public domain. Ur en intervju:

We chose not to classify this work and also chose not to patent the work. We felt that it properly belonged in the public domain. Not only would the US be safer with a survivable command and control system, the US would be even safer if the USSR also had a survivable command and control system as well! (26)

Detta till trots så utvecklade Sovjet aldrig paketswitchning (så här tidigt). Ben Peters argumenterar (i ett draft) att detta hade att göra med att de sovjetiska ingenjörerna tänkte hierarkisk decentralisering, alltså en form av cybernetik.

Platå 2 – 1969 – ARPANET-teorin

Den 29:e oktober 1969 sändes det första paketswitchade meddelandet mellan två datorer i ett projekt som kallades ARPANET. Detta skulle kunna vara en annan utgångspunkt för näthistorien eftersom den tar sin utgångspunkt i ett faktiskt fungerande system. De som argumenterar mot kärnvapensteorin brukar börja här istället för på det tidiga sextiotalet. Johna Till Johnson argumenterar:

Most importantly, the design reflects not a top-down government-driven solution to a specific problem (resilient communications) but a bottom-up, government-supported solution to a more general problem: how to enable effective and economical sharing of computational resources. (länk)

Man skulle här kunna säga att nätet växte fram som ett system för att spara på ändliga beräknings- bandbreddskapaciteter i datorsystemen. Ur The Unix and Internet Fundamentals HOWTO:

There’s an urban legend that the Internet was designed to survive nuclear war. This is not true, but the Internet’s design is extremely good at getting reliable performance out of flaky hardware in an uncertain world. This is directly due to the fact that its intelligence is distributed through thousands of routers rather than concentrated in a few massive and vulnerable switches (like the phone network). This means that failures tend to be well localized and the network can route around them. (länk)

Platå 3 – 1982 – TCP/IP-teorin om internet

I början av 1980-talet rullades TCP/IP-protokollet ut. Datatrafik kunde redan skickas globalt, men med detta protokoll kunde även mindre nätverk anslutas till  andra nät med en gemensam standard. Trafik kunde färdas mellan nät och ur detta teknologiska sammansättande lades grunden för det vi idag kallar internet i dess etymologiska bemärkelse – inter-net – mellan nät.

Denna teknologiska utrullning sponsrades mer eller mindre exklusivt av DARPA, vilket åter för oss till det militärindustriella komplexet. Det kopplade dock samman USA med Europa och Asien, och tillät därmed en standardiserad kommunikation mellan alla de kontinentala näten. 

Platå 4 – 1999 – Det användargenererade nätet

Det ljusskygga IRC-klustret Tapirbyrån står bakom sajten 1999-2009 där de argumenterar för ett historiskt veck i slutet av nittiotalet, som i viss mån skulle komma att göra ett avsteg från den militärindustriella amerikanska dominansen. De skriver:

Fri mjukvara etablerades som modellen för någonting större i böcker som The Cluetrain Manifesto och The Cathedral and the Bazaar, samt genom tilldelandet av ett pris till operativsystemet Linux vid konstfestivalen Ars Electronica. Faktiskt så var 1999 det även det år då RSS-tekniken, som lade grunden för vad som senare skulle kallas “web 2.0″, först utvecklades.

1999 verkar det som att orsaken till internet skulle vara i huvudsak hyperkapitalism, bazaarinnovationer och det generella kaos som uppträder då tröskeleffekten av att flera miljoner sammankopplade användare börjar skicka data mellanvarandra gör att internet blir ett liv.

Vilka fler platåer finns det? Har vi sprängt några viktiga barriärer 2009. Eller fanns internet före elektriciteten? Fyll på i kommentarerna!

Klart är ändå att det skulle te sig ganska olyckligt att tänka sig kapitalet eller kärnvapnen som orsaker till nätet. En sådan dialektik, och ambitionen att förklara något med en enhetlig syntes, kräver att man i det långa loppet inte längre ser kablarna för alla ord som är i vägen.


25 reaktioner till “Nätets historieskrivningar”

  1. Du lyckas missa t.ex 1993, när CERN släppte den första grafiska webbrowsern (mosaic). Vilket fick till följd att http-protokollet som funnits i något år, men i stort sett varit oanvänt plötsligt exploderade i användande, med folk som gjorde egna websidor och liknande så att 1994 var det http som använders för att söka istället för gopher. Så en klar tröskel 93-94, kanske inte i utvecklingen som sådan, men klart i användningsmönster.. och därmed utnyttjande och utbyggnad.

  2. Min egen favorit är 1994. Inte på grund av någon uppfinning, något nytt program eller politiskt beslut, utan att det var ungefär då som allmänheten gick från ”vad för något?” till ”elektronisk post är häftigt!” och ”jag ska också göra en hemsida”. Det tog lite mer tid innan de andra användningsområden började upptäckas på allvar förstås, men Internet gick från att tillhöra tekniker, ingenjörer och nördar till allmänheten.

  3. Om information vill vara fri så vill datorer kommunicera. Och tekniker hjälpa till. Så vad gäller ”orsaken” till Internet skulle jag nog snarast rösta på for the lulz.

    Men ARPA spelade förstås en viktig roll som barnmorska och finansiär av den tidiga forskningen. Så i valet av meningsfullt årtal röstar jag på 1969. Det var ju dessutom i ARPANET som idén med heterogena, decentraliserade nätverk först tog form och nätets basfunktioner som e-post, filöverföring och remote login lanserades. Ärligt talat, vad behöver man mer än mail, ftp och telnet?

    Alla senare datum känns för mig som mindre viktiga milstolpar. Eller, annorlunda uttryckt – World Wide Web och det användargenererade nätet fanns redan inprogrammerat i den första IMP:ens DNA.

    1. Per: Ja, varför inte for the lulz.

      Mail byter jag gärna bort dock, och telnet… well ssh är lite trevligare faktiskt (och innehåller ju sftp oxå). Många av de tidiga pionjärerna gjorde ju just en massa hack på ARPANET for the lulz, som sedan blev vardagsteknologier för oss idag.

  4. Sen bör vi förstås inte glömma att det fanns en massa andra mer eller mindre globala datanät parallellt med ARPANET/NFSnet innan infrastrukturen i början av 1990-talet konvergerade in mot ett enda TCP/IP-baserat Internet. BITNET, DECNET, Compuserve, SWIFT, FidoNet, UUNET – you name it. Drivkraften till kommunikation hade antagligen lett fram till ett interoperabelt globalt nätverk även om ARPANET aldrig hade funnits.

  5. Jag skulle rådfråga Siegfried Zielinskis ”Archäologie der Medien/Deep time of the media” och hans ”Variantologi”-antologier – där spåras 99-tänk till renässansen och jesuiternas globala nätverk av kodad kommunikation. Kanske ett par pre-platåer?

  6. Det finns flera olika typer av internet.

    Ursprungligen, innan TCP/IPv4 fanns, så lektes det med TCP/NCP. Innan, och parallellt med detta, dess fanns säkert något annat. Parallellt med internet vi har idag finns också andra protokoll, främst IPv6 (med suites som TCP/IPv6, SCTP/IPv6..).

    Förslag: Ett internet föds när det första paketet av någon speciell typ skickas. Ett internet utvecklas (som i att det ligger i magen och utvecklas) under tiden som dokumentationen skrivs.

    Jag tycker inte att internet är något av de protokoll som bärs av internet. Att säga att HTTP _är_ internet kräver också att telnet, ssh, irc och alla de andra protokollen också är internet. Alla de där protokollen som bärs av OSI3- eller OSI4-protokoll är en del av internet (man kan välja andra protokollhierarkier som motsvarar OSI-modellen och komma till samma slutsats).

    Enklast är helt enkelt att bara säga att de grundläggande protokollen är någon av internets inkarnationer. Och att det kan finnas många olika inkarnationer samtidigt. NCP, IPX, IPv4, IPv6, DECnet… Alla med sina olika födslar, liv och med sina egna (sins emellan oftast inkompatibla) nät.

  7. Ursäkta, jag var ospecifik. Det jag menade var att eftersom http, irc, gopher, telnet et.c. är delar av internet, så är de inte internet. En del av något utgör inte helheten.

    En helhet bärs dock upp av de underliggande protokollen, som ligger i OSI3 och OSI4. Att säga att sådana protokoll är inklarnationer av internet är därför enklare. Tycker jag.

    (Intressant dock att IPv4 och IPv6 kan bära upp samma protokoll, och att NCP och IPv4 också verkar ha kunnat det i IPv4’s barndom. De bryggar liksom över varandra. Delvis.)

  8. Ursäkta, jag måste bara kommentera lite till. Det är jätteintressant 😀

    En fördel med den minimalistiska beskrivningen av internet, den som finns i de två posterna jag gjorde ovan, är också att den är ganska historiskt kompatibel. Både bakåt i historien, men den fungerar också för framtida internet. –> Så länge det går att stoppa >vilken information man vill< på ett grundläggande internet-protokoll som kan föra informationen till alla andra platser som använder samma internet-protokoll, så är det ett internet <–

    Nätneutralitet (i sin absoluta form) förutsätter att man ska kunna stoppa vad man vill på ett grundläggande internet-protokoll och skicka det till vem man vill. Minimalistiskt och fint 🙂

  9. Kalle Vedin: Oj, tack så mycket för de detaljerade kommentarerna! Jag känner att jag får läsa på¨lite om OSI3 och OSI4.

    Frågan är om nätneutralitet på sin absoluta och grundläggande form kan existera (förutom i laboratorier). Något jag ska fundera på!

  10. Saker som bor i laboratorium är vackra :)<3!

    Ett par noteringar

    0. NAT är inte nätneutralt, och NAT är ganska fundamentalt för att IPv4 ska fungera idag. (NAT = en router som har ett IP-nummer, som de andra datorerna bakom routern delar på.)

    1. Stora företag och ISPer upplever sannolikt (väldigt) ofta absolut nätneutralitet. Den enda anledningen att neka vanliga människor absolut nätneutralitet är att man är rädd att deras datorer går att hacka och sprida spam med. Samt, förståss, att företag kanske vill tjäna mer pengar på att sälja tjänster. Det liknar litegranna yttrandefriheten i det offentliga rummet, känns det rent spontant som. Stora företag har inga problem alls att publicera sin konst, medan vanliga människors konst klassas som klotter.

    Random tankar, jag är astrött. Jag var tvungen att göra en hemuppgift och sov inte. Kram kram.

  11. ”Drivkraften till kommunikation hade antagligen lett fram till ett interoperabelt globalt nätverk även om ARPANET aldrig hade funnits.”

    Det här, som per sandström skriver, är intressant. Det går att tänka sig en redundans i internets utveckling. Ett globalt nät kunde komma till på många sätt och att just det nätet vi fick aktualiserades går troligtvis att spåra till små enskilda beslut och slumpar som multiplicerades.

  12. chrisk: Det verkar som att draften du länkar till också argumenterar att sovjet misslyckades delvis för att de INTE hade en antimarknad utan intern konkurrens om resurser mellan olika forskningsprojekt. I USA däremot fanns tydligare centralstyrning från statens sida.

  13. monki: Ja! Alltså antimarknader i så kallade ”kapitalistiska” ekonomier uppnår ofta mycket mindre konkurrens. Ex. RAND-corporation hade ju helt fria händer genom årliga bidrag från US-air force, ungefär som Saab och Ericsson fick i Sverige.

    Byråkratisk socialism är däremot utsatt för stark konkurrens då olika enheter slåss om begränsade resurser.

    Frågan är om nätet hade varit detsamma utan dessa antimarknader?

  14. För en så pass komplex teknologi som internets – vars ”essens” också omfattar användandet i hög grad – kan naturligtvis inte anges en födelsedag. Alla de händelser som föreslås här är mer eller mindre oundgängliga för att förstå den historiska tillblivelsen av de internets vi känner idag, men ingen enstaka händelse kan vara oundgänglig för tillblivelsen av något slags internet: Den komponent som en händelse bidrar med kan ju uppstå någonannanstans, även vid en annan tidpunkt, och i något annorlunda men ändå jämförbar form. Detsamma gäller ju många innovationer, som i likartade former uppstår oberoende av varandra, ofta ungefär samtidigt – som om tiden liksom var mogen för dem…

    Jag skulle vilja introducera några begrepp (som vanligt, när det gäller mig ;-), deleuziska) istället, som kan hjälpa oss att förstå tillblivelsen av våra internets på ett mer nyanserat sätt.

    Först och främst måste vi se att det i själva verket finns tre olika sätt som ett teknologikomplex kan utvecklas på:

    1. Variationer av en grundläggande ”kroppsplan”, ett maskiniskt fylum (med en term som Deleuze och Guattari lånade från biologin). För internets del skulle fylat kunna motsvaras av vad Kalle Vedin här ovan kallar en ”minimalistisk beskrivning”, det vill säga några grundläggande kännetecken för fenomenet som sedan återkommer i otaliga varianter. Allt från olika sorters kablar och trådlös överföring, till de olika protokollen – kanske även till olika gränssnitt för att visa information – är variationer på internets grundläggande ”kroppsplan”.

    De teknologiska släktlinjer som de olika variationerna ger upphov till kan skjuta iväg åt ganska olika håll, det finns en viss konkurrens mellan linjerna och det sker en viss utslagning exekverad i de sociala system som reproducerar teknologin, men de kan i hög grad också fortleva parallellt.

    2. Teknologiska släktlinjer möts vid olika tidpunkter – vi bör kalla dem händelser – och bildar nya sammansättningar. Detta är den egentliga grunden till varje ”innovation”. Ur sammansättningar emergerar kvalitativt nya entiteter. Variationer enligt (1) bildar ibland sammansättningar som ger upphov till en helt ny ”art” teknologier.

    Internets uppfinns när förslagsvis följande (m fl?) utvecklingslinjer möts:
    – maskiner opererade av mjukvara (från självspelande pianon, via hålkortsopererade tillverkningsmaskiner till tidiga datorer etc)
    – kommunikationsteknologier (telegrafen och telefonen exempelvis)
    – teorier om distribuerade nätverksorganisationer (Baran)
    – standarder och protokoll för informationsutbyten.

    3. Komplexa system – internets är definitivt ett sådant – innehåller alltid ett obestämbart antal singularitetspunkter. De kan beskrivas som tröskelvärden för olika intensiva kvaliteter, som när de nås får hela systemet att börja fungera på ett nytt sätt. Man säger att systemet skiftar fas, antar en ny uppsättning tillblivelselogiker. Ett vattenflöde kan användas som typexempel: Det s k laminära, jämna flödet kan bifurkera till ett kaotiskt, s k turbulent flöde vid flera singularitetspunkter, till exempel då den intensiva kvaliteten Flödeshastighet går över ett visst tröskelvärde.

    För internets del kan man tänka sig saker som överföringshastigheter, antal användare/datorer/routrar, en enskild aktör som Google – alla f ö möjliggjorda genom ”mikro”-variationer av olika teknologiska fyla, som ibland mötts och tillåtit en ny hastighet eller annan intensitet att växa till.

    Alla de olika ”platåer”, händelser och trösklar som nämns skulle kunna analyseras utifrån detta, och en maskinisk (vad en biochauvinist skulle kalla ”organisk”) förståelse för internets tillblivelse skulle kunna formas därigenom. Tror jag. 🙂

  15. Hmmm… Meningen var att ge vart och ett av de tre innovationismerna ett begreppsnamn i fetstil, men det glömde jag visst bort i tokskrivandet. Jag tänkte:

    1. Variationer
    2. Emergenser
    3. Bifurkationer

    Så blir det lättare att referera till. Om man skulle vilja.

  16. Jag var kategorisk igår och skrev ”1969” med eldskrift i min första kommentar. En dag klokare vill jag slå ett slag för TCP/IP-teorin trots allt. Det kan tyckas som en paradox eftersom jag väl också påpkade att “Drivkraften till kommunikation hade antagligen lett fram till ett interoperabelt globalt nätverk även om ARPANET aldrig hade funnits.”

    Så här tänker jag nu: visst, vi hade fått ett annat Internet med andra protokoll om inte TCP/IP hade utvecklats och spritts som en präriebrand inom den akademiska 80-talsmiljön via VAX-, Sun-, SGI- och NeXT-datorer med BSD UNIX. Det fanns ett sammelsurium av alternativa protokollfamiljer och inom EU drevs ju ända fram till mitten av 1990-talet en top-down-approach som baserades på den teoretiska OSI-modellen. Särskilt Frankrike (blir någon förvånad?) betraktade TCP/IP som alltför ”amerikanskt” och anarkistiskt för att bygga publika nätverk med.

    Utan TCP/IP hade vi fått tio års försening och sannolikt ett mycket mer centraliserat och kontrollerat globalt nät. Tänk Minitel, Compuserve, AOL, Prodigy och MSN. Hela den anarkistiska expansionsfasen 1983-1995 hade kanske inte bara försenats utan uteblivit, eftersom terrorhysterin kommit emellan och ställt krav på kontroll.

    Internäten som vi känner och älskar dem är kanske bara en lycklig slump?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.