Närkontakt med den så kallade piratpolitiken

Efter ett intensivt deltagande på den första spectrialveckan är det dags för en slags reflektion. Åtminstone jag är ganska oförmögen att tänka efter när jag befinner mig mitt i något, och vad kan då passa bättre än att skriva på ett tåg tillbaka till Göteborg. Senast jag gjorde en postpiratpolitisk reflektion ledde det till en produktiv ångest som nu har lagt sig, men som troligtvis påverkar den intriktning som Intensifier numera jobbar med.

Det första som slår mig är den fanstastiska mångfald av människor som deltar! Den som tänker ”unga, manliga datanördar” tänker, som Johanna påpekar, allt för smalt. Ingångarna till spectrial är så många att det skulle vara felaktigt att ens säga att det är ”fildelare” som engagerar sig. Snarare samlas människor med tekniska, konstnärliga, teoretiska, aktivistiska, partipolitiska, etc. intressen. Och när dessa träffas i exempelvis en buss, på en fest eller i korridorerna till tingsrätten produceras helt knasigt många idéer, och det vore svårt att fånga dessa i en gemensam ideologi eller politik (det överstiger iallafall mina förmågor). Däremot har Isobel har skrivit en fantastiskt artikel i Expressen, som utan att totalisera och postulera ändå lyckas fånga de problemställningar och frågor som blir allt mer pressande viktiga.

Isobel tar upp ett intressant spår som jag tror går att utforska mera:

Den digitala revolution som pågått och pågår får 1968 att framstå som ett bridgeparty. Kanske är det just därför som någon som Jan Guillou viftar undan nätet och påstår att den enda sanningen är möjlig i det han kallar riktiga medier. Nu är han del i den makt som hotas och därför försöker han låtsas som om ingenting förändras.

Detta tror jag stämmer fullt ut. Tanken om att redaktionellt organiserade medier skulle vara mera sanna än de användargenererade stämmer bara på en metodologisk nivå. Alltså, journalistikens konventioner till att granska fakta, dubbelkolla källor etc. är långsamma men hyfsat bra verktyg för att get some facts right. Men det är ju en sak att leverera ett smalt urval av uppgifter – men för journalistiken att bryta mot sina konventioner och faktiskt skapa något kontroversiellt och provocerande är svårt. Detta skrev jag om i Sydsvenskan i FRA-debatten. Bra tidningar kommer inte rädda oss, ”eyeball the media” bör vara grundinställningen.

Men de postredaktionella medierna, såsom bloggar, mikrobloggar, forum, flygblad, fanzines etc. har förvandlats till de snabbaste och bredaste kommunikationsmedierna hittills skådade. De är så snabba att till och med de åtalade kan twittra live från rättegången och kommunicera med tusentals åskådare deltagare i varje replikväxling.

Dock är jag mindre vänligt inställd till kulturkrocksargumentet, som har bevingats med några talande ord från Peter.

–Alltså vi använder inte uttrycket IRL, replikerar Sunde blixtsnabbt.

–Vi tycker att internet är på riktigt. Vi säger AFK, “away from keyboard”.

Peter har rätt, men frågan är om det hela kan tolkas i så stora termer som att en ”hel generation” eller en helt ny ”kultur” är på väg att växa fram. Detta argument ges både av Reinfeldt och många nätpolitiska bloggare. Min instinktiva civilsociologiska reaktion är att det å ena sidan borde vara en empirisk fråga, och att det brukar bli mycket fel att använda dessa former av helhetsbegrepp för att tala om människors beteende på makronivå. Snarare tror jag att man får en bättre bild om man tänker sig det ”vi” som Peter hänvisar till som ganska skiftande och brokigt, fyllt med människor som kopplar in och ut sig ur piratpolitiska konstellationer.

Jag fick ett mindre uttbrott när jag läste Svenssons kommentar om de åtalade. Sorry om jag var lite påstridig, men jag har mycket svårt för några saker: För det första ser jag inte det politiska i att man har åsikter som är höger, vänster, liberala, etc. Jag jobbar inte så av flera anledningar, men främst för att det är ganska ointressant ur ett större perspektiv. För att jobba marxistisk terminologi skulle man kunna säga att det är vad som görs i basen som spelar roll, inte i överbyggnaden (det är 1968 som går att skylla på att skiftet flyttades). Om nu några är vänster och andra höger – well, det visar ju sig vara totalt irrelevant för de 20+ miljoner peers som förändrar samhället as we speak.

För det andra ger jag inte fem öre för psykologiserande hypoteser, som i slutändan inte visar sig vara annat än en slags nationalstatskramande samhällssyn med vissa undertoner av att ”man ska vara en skötsam människa”. För det tredje tycker jag det är direkt omoraliskt att sitta och moralisera sig över vad tre personer har för sig. Detta är en rättegång som handlar om internets framtid och om TPB: Inte en tävling i att vara duktiga svennar med källsortering och villa i en förort!

Efter gårdagens fest känner jag en viss kramp i kroppen efter timmar på dansgolvet. Fantastisk musik, kärleksfull stämning, och framför allt sjukt många bra idéer om projekt som kommer att skapa den nätframtid som vi vill leva i. Tack alla som arrangerade, och samtliga som deltog och gjorde stämningen topp!

15 reaktioner till “Närkontakt med den så kallade piratpolitiken”

  1. Nu vart det nästan lite roligt ändå.

    Du skriver att det är omoraliskt att moralisera.
    Kan det då inte med automatik bli omoraliskt att moralisera över att moralisera.

    Hela livet handlar i grunden om att moralisera dvs att med ord beskriva vad man upplever som rätt och fel. Vi gör ständigt val som i grunden baseras på vår moral som i sin tur i hög grad beror på fördelningen av ”Big Five” kombinerat med uppväxt.

    Varför tror du att det finns politiska partier. En kulturell representation av våra hjärnor.

    Dessutom pågår det ständigt en maktkamp om tolkningsföreträdet. Kallas enligt evolutionsläran : att selektera.

    Konstigare än så är det i grunden inte.

    Jag vill ha ett samhälle med justa metoder och där man tänker ett steg längre än näsan räcker eller den ryske bonden i kyrktornet.

  2. andersbwestin: det där är ett semantiskt/logiskt argument som ju bara leder till feedback-loopar.

    Poängen är snarare att jag inte tycker att det ska spela någon roll vilka moraliska åsikter man har. Att spekulera i dessa är omoraliskt eftersom man anses som oskyldig fram tills dess att man är dömd i högsta instans.

  3. Det är väl i allra högsta grad relevant. Piratpartiet ställer upp i EU-valet på ett mandat om ett lagpakets förödande inverkan på demokrati och mänskliga rättigheter. Och ger helhjärtat sitt stöd till de här personerna. Det visar sig då att de som driver sidan i princip är individualanarkister som hostar sidor om pedofili och GHB samt är finansiellt stöttade av en extrem högerextremist.

    Självklart måste det få diskuteras och påverkar också det det här partiets trovärdighet.

    Eller är det nu helt plötsligt saker som ska gömmas under täcket och hållas tyst om.

    Var är den fria debatten och kritiska diskussionen vägen då.

  4. Nu är ju inte jag någon domstol. Jag har moraliserat och haft denna åsikt under många år ända sedan mina två nu nästan vuxna grabbar visade mig företeelsen.
    I grunden moraliserar jag inte individer utan handlingen. Jag har full förståelse att det kan bli på detta sätt och jag fattar precis varför unga människor sitter och laddar ner likt ekorrarnas samlarbeteende.

    Nu har jag inte orkat läsa din blogg speciellt mycket men tolkar att du är en nätets frihetsromantiker.

    Jag har sedan länge definierat nätet som en ny variant av mänsklighetens sociotoper.
    I ingen annan tidigare eller nu levande sociotop har mänskligheten kunnat undvika kontroll och beivran.

    Helt enkelt för att människor är närfältsegoister, bildar grupper (sekter) vilket skapar konflikt med andra individer och kollektiva grupper.

    Nödvändig konsekvens: Ordningsregler eller på juridikspråk lagar.

    Vill vi att nätet skall kunna fungera för annat än nyheter, hobby, reklam, pladder och porr måste vi reglera och kontrollera.

    För mig är detta en lika stor självklarhet som att jorden snurrar.

    Att kompisar eller grupper av kompisar bildar små nätverk för småsociala tveksamheter kan vi aldrig stoppa.

    Men att stoppa det övertydligt för näringslivet destruktiva offentliga noderna borde vi kunna göra.

    För mig är Pirate Bay och liknade siter sådana verksamheter. Att Nisse, Hasse, Lasse och Lisa byter låtar med varandra via MSN eller liknade kompisprogram kan och bör vi inte stoppa.
    Då är min rädsla för kontrollsamhället också uppnådd.

    För mig är moralen något mycket viktigt.
    Det handlar om respekt för andra och att följa överenskomna lagar och logiska och sociala kontrakt.

    Helt enkelt justa spelregler. Vill man ändra spelreglerna så börjar man med detta innan man töjer gränserna.

    Att vi nu har haft ett teknikparadigm som fått dinosaurien att reagera sakta förändrar inget i grundprinciperna.

    Bara en ny selektionsarena att begripa och ordna till.

    Exakt samma problem hade man i järnvägens och bilens barndom. För att inte prata om flyget. Snacka om ordningsregler. ICAO. (Börjar också på I)

    Vi är säkert inte överens. Den som lever får se.

    MVH

  5. Problemet är att jag är enig i hela kritiken mot akronympaketet – alla synpunkterna för det stämmer.
    Lagpaketen inklusive Lissabonfördraget inte att förglömma är verkligen antidemokratiska lagar som endast hör hemma i en diktatur och inte den sortens harmlösa ordningsregler som anders b westin här säger.

    Däremot är ju den politiska inriktningen som här kommer fram ytterst obehaglig och bara en påspädning på den ideologiska körriktning som redan nu är förhärskande – och den befinner sig allt längre ut på högerkanten.

    Det innebär en avsevärd brutalisering av samhället.

  6. Nemokrati: Självklart ska allt diskuteras, mitt inlägg är bara kritiskt och uppmanar inte till munkavlar. Nu är jag inte med i Piratpartiet, och vill inte spekulera i deras trovärdighetsfrågor.

    Min personliga ingång är dock att TBP, som inte har skrivit några politiska manifest eller kandiderar till några riksdagsplatser, faktiskt bör bedömas efter sin innovationskraft och hur denna krockar med ex. IFPI och vilka konsekvenser detta har för nätpolitiken.

    Brutaliseringen av samhället(na) har inte sina orsaker i individers åsikter. Brutalisering är överindividuella fenomen som snarare har att göra med EUs apartheidflyktingpolitik, utrullandet av kontrollsamhällena och post 9/11-hysteri… osv.

    Det skulle inte spela någon roll om varken monique wadstedt eller håkan roswall var varma och solidariska socialister. fortfarande är det vad man gör i konkreta situationer som matters.

  7. andersbwestin: ”nätets frihetsromantiker”… tja, varför inte 🙂

    Intressant begrepp det där med ”sociotoper”. Du har rätt i att det tillåter frihet, men det tillåter också mycket långtående former av kontroll (FRA, Datalagringsdirektivet). Varenda liten signal mellan din mobiltelefon och en mast kan loggas och spåras, och frågan är om man inte likaväl kan säga att denna sociotop har en kapacitet att bli den kanske mest kontrollerade av alla, historiskt sett. Därför är jag kritisk mot vissa former av övervakningshets som vi ser idag.

    Det är nog lättare att stoppa MSN-fildelning än bittorrent och the Pirate Bay (man försökte ju, men den kom ju snabbt upp igen). Vem är värst? Att Microsoft kontrollerar vilka filer du byter, eller att the Pirate Bay tillhandahåller en ocensurerad infrastruktur?

  8. Till Christopher Kullenberg:

    Jag tycker det är relevant att diskutera piratpartiets ideologiska utgångspunkter – det är lätt att anamma temat folket mot eliten – men detta kan man ta på sig som en mask för att nå popularitet.

    Vad som sedan händer ifall man kommer till makten är en annan sak, som visar sig först då.

    Piratpartiet redovisar inte vilken grupp de skall sitta i ifall de kommer in i EU-parlamentet. Det tycker jag att man är skyldig att redovisa långt innan valet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.