Mobilisering/Analys

Twingly ger sin beskrivning av bloggbävningen i SvD (baserad på denna rapport). Det är givetvis intressant att se hur bloggar påverkade en nyhetsagenda och jag är avundsjuk för att jag själv inte sitter på den mängd panspektrisk data så att jag själv kunde fortsätta analysera. Med Knuff, Twingly och Technorati kan man mappa smittor på nätet, och vi har bara sett början av detta inom samhällsvetenskaperna.

Att det dundrade vet nog alla och detta är även budskapet i filmen Wiretapping Sweden som hade nätpremiär igår. Eftersom den verkar rikta sig mot en internationell publik har jag skrivit om den på Resistance Studies istället för här. 

En intressant lärdom kan man dock dra av följande citat av Martin Källström som jobbar på Twingly:

– Frågan dog helt ut, men bloggarna fortsatte att diskutera den.

Alltså är det inte bara själva skalvet som påverkas, utan offentlighetens geologi är även beroende av en kontinuerlig sedimentering. När tillräckligt med smitta har spridits i biosfären är det viktigt att den sjunker till havsbotten och lägger sig som ett hårt lager på mekanosfärens kontinentalplattor. Den utvidgade FRAktivismen gör alltså klokast i att fortsätta hålla frågorna vid liv tills de är stabila utgångspunkter för varje politisk debatt.

Dock är följande citat uppåt väggarna:

– Bloggarna drivs av sin subjektivitet, medan media har kvar kravet på objektivitet. Och det finns fortfarande ett starkt behov en objektiv journalistik, säger han.

Som vetenskapsteoretiker måste jag förkasta detta befängda påstående. Är det verkligen någon som tror på ett institutionaliserat etiskt ideal om objektivitet, saklighet och opartiskhet hos medierna? Det räcker inte med ideal utan den enda frågan som har bäring på god kunskap är vad man gör

Därmed säger jag inte att bloggar skulle ha ett givet epistemiskt företräde på ett enkelt och naturligt sätt. Men låt mig istället tala om deras potentialiter till bättre vetande:

  1. Bloggar har en kapacitet till peer review. Om jag skriver något tokigt här så klagar oftast folk i kommentarerna och jag försöker bemöta kritiken och om jag är riktigt duktig så ändrar jag mitt påstående om jag har fel. Om jag däremot skriver om triviala saker så bryr sig ingen om att kommentera och på så sätt självregleras systemet. (Detta brukar kallas det Popperska argumentet). 
  2. Bra bloggar anger referenser. I FRA-debatten lär man sig inget nytt av att läsa nättidningarna. Bloggar däremot länkar till sina källor när det gäller sakpåståenden och till sina inspirationskällor när det gäller åsikter. Detta sker endast i en primitiv form hos massmedierna. (Detta är det klassiska Mertonska argumentet om intellektuell hederlighet). 
  3. Bloggar samarbetar snarare än konkurrerar om läsare. På så sätt skapas distribuerad kunskap och en kollektiv kunskapsprocess. På så sätt blir kunskapen mindre beroende av individuella omdömen. (det Mannheim-Zilselska argumentet)
Jag tror alltså inte som HAX att det handlar om dramaturgi, snarare om medborgarjournalistik. Dramaturgin släpar efter och är föga innovativ. Jag skulle till och med säga att den i vissa fall är kontraproduktiv. Jag jobbar själv mycket med dramaturgi och Vicki är ännu värre. Men dramaturgi har på sin höjd endast en pedagogisk funktion och är inte källan till kunskapsproduktionen som sådan. 
IPRED 1 läggs fram redan i November. Loggningslagen dröjer lite till, men desto mer tid att utforska den. 

8 reaktioner till “Mobilisering/Analys”

  1. Som forskare i ett mer ofilosofiskt ämne (datavetenskap) så vll jag med bestämdhet hålla med.

    Att kalla bloggare för subjektiva är att jämföra med att kalla forskare för subjektiva.

    SJÄLVKLART är vi subjektiva, det går inte att komma undan. Frågan är ju mer hur peer-reviewen går till. Jag menar att den i gamelmedia är alldeles för ynklig, medan bloggare i effektiva nätverk har en stark review.

    Men det bygger på att reviewfunktionen fungerar. Bloggportaler och bloggnätverk är avgörande, inte enskilda bloggare.

  2. Mikael: Håller med fullt ut. I princip är en peer-reviewgranskning alltid mera kraftfull än en redaktionell institution.

    Men som du säger – vi skrapar bara på ytan av denna fulla potential. Varje bloggpost är lika beroende av sina läsare som den är av sina författare.

  3. Problemet med Bloggosfären är just att det är ett heltidsarbete att hålla koll på alla relevanta bloggar. Majoriteten av allt bloggande är fortfarande av privat karaktär, typ ”idag köpte jag en ny bur till min katt sture”.

    Visst, bloggar kan va intressanta och användbara, men det kräver ett specialintresse och gott om tid för att sålla och veta vilka som är bra.
    Det går an när man har gott om tid (du t.ex. som har ett jobb som möjliggör att du kan sitta framför nätet på dagarna).

    Den s.k. bloggosfären har fått stor betydelse, men den har fortfarande bara en liten bråkdel av genomslagskraften som konventionell media har.
    För den vanlige medborgaren med 7till4jobb är bloggarna perifera (om det inte rör ett specialintresse). Bloggeriet rör tyvärr mest eliten.

    Angående objektivitet och ”statstelevision”:
    Vill påminna om att det faktiskt bara är SVT som tar upp FRA-lagen (bland tv-kanalerna). Den kommersiella (”fria”) televisionen fyller inte sådana funktioner. Man tjänar inga reklampengar på att informera eller väcka debatt.

    Länge leve Anslagstavlan! 🙂

  4. Ekman:
    1. Ja, det kan vara ganska tidsödande att hitta fram till just det intresse man har. Här kanske man kunde tänka sig olika former av portaler osv.
    2. Att skriva bloggar och göra research kräver att man har gott om tid. Dock är det ett historiskt guldläge med så mycket fritid som 40-timmarsveckan skapar. Många bloggare jag känner väljer då istället bort teve till exempel. TV tar sjukt mycket tid, man kan ju inte ens snabbspola!
    3. Well, SVT gjorde bra dokumentärer i söndags. Men problemet med medierna är ju att även SVT räknar tittarsiffror och sonderar terrängen över vad som är hett just nu.
    4. Anslagstavlan är en hit – finns den fortfarande! Känns dock som hemsidan har tagit över den rollen lite.

  5. Det här osar selektionsfel lång väg!

    Låt vara att en viss liten delmängd av alla bloggare för en engagerad och nyanserad debatt. Men detsamma sker även i det ni nedsättande talar om som gammelmedia, den enda relavanta skillnaden är att gammelmedia har sämre sökfunktioner.

    Omvänt är det också sant att det stora köttberget av bloggare (dvs dom som inte tillhör samma elit som ni själva identifierar er med) inte för en nyanserad och engagerad debatt. En av sveriges störsa bloggar heter blondibella jag blir lätt illamående* av att skumma igenom denna, motsvarande fenomen (illamående) kan jag inte återfinna alls i gammelmedia (inte ens i riktig kristna tidningar) vilket torde experimentellt stödja min tes om att ni överdriver.

    Min åsikt är ungefär att gammelmedia är överlägset bloggen som källa till pålitlig information, dels för de överllägsna redaktionella resurser som finns till förfogande, dels på grund av den yrkesetiska inställningen att man ska i varje fall försöka vara objektiv och på den faktiska obständigheten att om man trycker för mycket skit så kan man bli åtalad för det.

    Bloggen är helt oreglerad utöver de lösa användaravvilkor som en viss tjänst har, och varje bloggägare har full kontroll över vilka kommentarer som syns på en viss sida. Detta är är förutsättningar som gynnar öppen debatt med medlemmar av den egna gruppen, inte den konfrontativa debatt som är mer möjlig på den mer neutrala gammelmediala debattsidan där det är redaktionen som väljer vem som får komma till tals. Detta eftersom redaktionens debattsida oftast handlar om andra saker än det redaktionen bryr sig om just då, vilket är i stort sett motsatsen till fallet med kommentarfälten till en blogg.

    Dessutom tenderar man att inte läsa bloggar av folk som inte tycker som en själv, hur många FRA fröespråkare kommenterar denna blog tex?

    PS: Bra gjort Christer, den här gången använde du bara (det jämförelsevis svenska) ordet mappa istället för en svensk motsvarighet som kartlägga.

    *Det är inte enbart färgerna som gör det.

  6. Rettaw: Det som är bra med bloggosfären är att man själv väljer vad man vill läsa. Jag väljer enkelt bort bloggar som gör mig illamående genom att inte prenumerera på dem i min RSS-läsare. Går jag däremot in på aftonbladet.se så är det svårt att undvika skandalrubrikerna.

    Jag tycker att i fallet FRA så är bloggar långt mer pålitliga än de traditionella medierna eftersom de ger referenser. Då kan man kolla upp själv.

    Jo, visst, man har koll på vilka kommentarer man godkänner. Men å andra sidan kan man inte hindra någon från att starta en egen blogg och föra debatten där.

    Visst. Man läser och läses främst av de som tycker samma sak som en själv. Men why not? Om man vet att man har rätt så är det bara att köra på… om det sedan är ointressant får man ju inga läsare.

  7. Å andra sidan är lite av poängen med en debatt att man konfronteras med sådant man själv inte tänkt på eller vill kännas vid (se Bloggarna som tycker att FRA lagen är frapperande vs FRA som inte tycker det).

    Jag har svårt att se skillnaden mellan att besöka aftonbladet.se och att besöka någon lika illamåendeframkallande blogg, i båda fallen blir man illamående och i båda fallen är det ens eget fel för att man surfade dit.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.