Miljöpartiet och hatalagringsgate part III

Picture 3

Okej, så Miljöpartiet är emot datalagring. De har den ”åsikten”. Men som Lisa Magnusson har påpekat i inte bara en utan två fantastiska krönikor så funkar det inte riktigt så.

Måste-göra-som-EU-säger-argumentet är redan avfärdat med både Rumänien och Tyskland som fall där man både har fällt direktivet och håller på att fälla det. Detta är en sak.

En annan sak är vilken knapp man kommer trycka på. Att säga att man tyvärr måste är att trycka på Bodströms knapp, på samma sätt som det inte håller fem sekunder att vara kritiskt mot FRA och sedan trycka på Tolgfors knapp.

Varför kan inte Miljöpartiet bara säga ”Eftersom vi vill regera med S så har vi ändrat oss, och vår åsikt är nu att det är värt att kompromissa datalagring, frågan är inte tillräckligt viktig att kämpa för, och därmed så går vi till val på att vi trycker på Bodströms knapp”.

Srsly Miljöpartiet, det är dags att ni lägger fram detta på bordet nu!

Ju mer detta pågår, desto större blir känslan av att någon håller att bryta mot fundamentala regler. Vilket leder till att ytterligare tryck byggs upp.

Här är länkar som leder till aktivistsidor där du kan kanalisera din frustration och hjälpa till att bygga bort datalagringen ur EU en gång för alla:

39 reaktioner till “Miljöpartiet och hatalagringsgate part III”

  1. Kan ingen fråga Lage Rahm hur han vill ha direktivet ändrat? 3 månaders lagrings istället för sex månader?

    Har han bundit upp Bodström till detta?

  2. Jag tänker lite högt utifrån mina egna, säkerligen bristande, kunskaper och perspektiv:

    I EU säger mp nej till direktivet, och om frågan om direktivets vara kommer upp igen skulle de rösta nej – oavsett att de vill regera med Bodström. Det tycker jag är klart.

    Om alla parlamentariska medel i EU-parlamentet är uttömda och datalagringsdirektivet ligger fast, så måste det enligt reglerna som medlemskapet innebär implementeras i Sverige. Detta är inte heller något konstigt, frågan är vilka valmöjligheter man har trots detta system:

    Tja, man kan helt enkelt vägra – och även vägra betala böter etc. Statscivil olydnad ända in i kaklet, så får vi se vad som händer, vilka konsekvenserna som blir. Men ett problem, som mp måste förhålla sig till, är att det inte finns någon majoritet i riksdagen för att verkligen genomföra en sådan strategi. Eller har jag fel här?

    Mp kan ändå stå upp för sina (eller är det våra?) ideal och högljutt protestera, rösta emot den proposition som föreslås och lämna in motioner om att vi ska vägra betala böter etc. – Men här måste jag faktiskt säga att en sådan ”rakryggad politik” inte imponerar det minsta på mig, som enbart är intresserad av att datalagringsdirektivet inte implementeras. Jag har som medborgare inga tapperhetsmedaljer att dela ut. Hjältar vinner inga krig – de kommer hem i lådor (som jag sa på Twitter häromdagen).

    Vad man däremot kan nå en enighet om – och som överenskommelsen med s (och v) delvis innebär, om jag har förstått det rätt – är att verka för att direktivet bollas tillbaka till ministerrådet för att där få en ny möjlighet att fälla det eller åtminstone förändra det på centrala punkter. Jag har inga problem med detta, eftersom man tydligt tänker rösta nej till regringens proposition. Detta är rätt väg att gå utifrån, som sagt, mina egna säkert bristfälliga kunskaper och perspektiv, eftersom alternativet – att mp leker hjältar – är att direktivet går igenom ändå, precis så som det föreligger.

    Vad mp gör just nu – just nu, alltså – tycker jag är det enda rätta.

    Fortfarande är det dock oklart om man är beredd att spräcka ett regeringssamarbete i höst genom att vägra lägga fram en implementeringsprop, eller rösta nej till en sådan i riksdagen. Kring detta har ingenting annat sagts än att inga uppgörelser (ännu) finns. Här kan vi kräva klarhet före valet!

  3. Hm… ”hjälte” i ditt resonemang är ett annat ord för ”ha ryggrad”. I svensk politik kommer ingen hem i en låda, så det handlar helt och hållet om att för sina väljare visa att man har ryggrad eller inte. Har du det, Marcus?

  4. Marcus: Problemet med det där är väl att det absolut bästa sättet att sätta press på EU skulle vara att blankt vägra implementera det, eller åtminstone dra upp det i EU-domstolen med hänvisning till mänskliga rättigheter. Det är ju långt ifrån någon omöjlig handlingsväg. För v och mp som EU-kritiska partier borde det vara det naturliga. Jag förstår inte hur vi hamnat i den där måste-fällan.

    1. Jag är helt inne på Micke vKs linje här.

      Det finns tre typer av EU kritik (fyll gärna på):

      1. Man är emot och vägrar ens befatta sig med EU.
      2. Man är emot men lyder den parlamentariska ordningen och röstar i Bryssel (Mp)
      3. Man krånglar ordentligt när EU gör fel, exempelvis vägrar datalagring och jobbar för att få bort det med ex EU-domstol och landets egna konstitution/grundlagar. Man jobbar aktivitet, inte politisk retorik och taktiska valkompromisser. Det är här jag vill att Mp ska vara!

      (för övrigt, min kritiska förföljelse av just miljöpartiet beror på att jag gillar deras politik i så många frågor. det är alltså av kärlek)

  5. Mats: Jag tror du missförstår. Jag är inte politiker och företräder inte miljöpartiet på något sätt. Jag är en väljare och uttrycker att jag bryr mig inte ett skit om huruvida mp visar ryggrad eller inte – det vill säga, jag tycker att du har helt fel när du påstår att ”det handlar helt och hållet om att för sina väljare visa att man har ryggrad eller inte”.

    Jag undrar om inte en idealistisk hållning här riskerar att leda direkt till en implementering av direktivet, utan minsta förändring dessutom.

    Jag antar att vi båda har som mål att stoppa datalagringsdirektivet? Uppnår vi det målet genom att mp ”visar ryggrad”? Jag är tveksam, milt sagt, men jag kan bygga det på felaktiga premisser – snälla, påpeka dem – eller bristfällig slutledning – samma här: Visa hur.

  6. Micke vK: Absolut! Det är inte det jag ifrågasätter. Jag konstaterar bara att blank vägran kräver stöd av fler än v och mp. Utan ett bredare stöd blir det bara en massa hjältepoäng till v och mp, men lik förbannat ett implementerat datalagringsdirektiv. Där är dilemmat.

  7. Alltså: ”Vad fungerar för att uppnå målet”, inte ”Vad är det moraliskt riktiga”. Jag kan ha fel i min analys – jag hoppas det, för guds skull! – men visa gärna hur: Visa på vilket sätt det förhindrar implementeringen av datalagringsdirektivet att mp antar linjen att vägra ända in i kaklet?

  8. Marcus: Rent parlamentariskt så kan ju troligtvis inte Mp själva gå emot datalagringen. Mp+V+PP kanske kan (hoppas).

    Men det där är bara röster i ett parlament. Än viktigare är att bygga tryck i en Europeisk Opinion, sätta käppar i hjulen för europas datahetsare och sakta men säkert släpa direktivet till domstol och fälla det.

    Allt som bygger i denna riktning skapar synergieffekter. Politiska partier är bara en del av detta, men de är viktiga för att mobilisera stora grupper.

    Miljöpartiet gjorde detta ganska bra under FRA. De hade till och med ett trevligt seminarium där Lage höll i en diskussion som jag tyckte var väldigt värdefull.

    Tänk vilken fin ekologi internet kan bli om vi patchar bort buggarna FRA, Ipred och datalagringen. Då blir vi nästan lika bra som Island och kan visa hur den vildvuxna fiberskogen kan rymma en mångfald av arter som sprudlande lever längs de digitala snårstigarna och över de grönskande ängarna av data!!

  9. Marcus,
    Du skriver: ”Det är inte det jag ifrågasätter. Jag konstaterar bara att blank vägran kräver stöd av fler än v och mp. Utan ett bredare stöd blir det bara en massa hjältepoäng till v och mp, men lik förbannat ett implementerat datalagringsdirektiv”

    Det är fel. I Sverige skapas lagar efter att en regering lämnar fram en proposition. Det gäller även implementering av EU-direktiv. För att en proposition ska lämnas fram så måste hela regeringen stå bakom den. Om v och mp vägrar så kan regeringen inte lämna fram en proposition och det blir ingen implementering. Nu har (mp) och (v) lagt sig för de vill inte ta strid mot (s) i denna fråga utan vill prioritera annat och de borde de erkänna.

  10. Well, det finns två spår att vara konstruktiv i där, Chris:

    1. Vem kan dra direktivet inför domstol (är det en fråga som rör mp eller något annat parti eller kan vem som helst/måste någon annan, någon som drabbas – en ISP kanske – driva frågan?)? Måste det implementeras först? Jag kan inte detta.

    2. Vi förhalar direktivets införande och hoppas att vi kan genomföra vägran efter valet. Är detta en realistisk förhoppning? Vilka allianser krävs? etc

  11. Marcus: Det handlar inte om moraliskt riktigt, att lägga sådana förväntningar på politiska partier är nog inte så smart.

    Vad som funkar är: Hetspress på en blivande eventuell regering att snabbt anmäla datalagringen till domstol och söka stöd för att den bryter mot våra grundlagar såsom de är skrivna i YGL, TF etc.

    Bulgarien, Rumänien och nu Tyskland kör denna strategi, och när medlemsland efter medlemsland ogiltigförklar direktivet så kan inte längre EU ha kvar det

    Steget efter detta är kryptoaktivism, men det är ju en annan femma. Sedan 2006 gäller fortfarande the rules of the internet -> Bodström skall inga loggar få!

  12. Marcus, målet är förstås att få Miljöpartiet, som många av oss verkligen gillar, att aktivt arbeta emot datalagringsdirektivet. Jag tycker att det hade varit enormt mycket bättre ifall de inte kommit överens med sossarna redan nu om att rösta igenom det, oavsett form, ifall det ”krävs”. För mig är inte det pragmatism utan att ge upp.

    Lage Rahm har för övrigt sagt att han inte kommer att rösta igenom ”något datalagringsdirektiv”: http://twitter.com/lrahm/status/9278167093

  13. Sven: Det är så jag förstår det också!

    Marcus:

    1. I Tyskland ser det ut så här när datalagringen står inför Bundesverfassungsgericht http://www.bverfg.de/pressemitteilungen/bvg09-124.html . Nu har vi tyvärr ingen sådan i Sverige 🙁

    2. Den är realistisk. Två regeringar har inte vågat lägga fram propositionen om att implementera direktivet ännu. Det har till och med läckt till wikileaks. Med starka allianser med Mp-V-PP kommer Sverige att vägra! Rly, this will work!

  14. Lisa: Precis. Mp måste vara med och bygga nu! Sossarna är en gigantisk korporativistisk lydnadskolloss och för att bryta sig in behövs det att vi alla hjälps åt. Jag ser en strålande framtid i att vi hetsar på nu innan det blir en FRA-mardröm igen.

  15. Sven: Ja, om det nu blir en rödgrön regering. Och då handlar det om ifall mp och v anser det vara värt att spräcka regeringen för direktivets skull. Anser jag att det är en så pass viktig fråga att man borde riskera regeringsmakten? Ja, i alla fall om det inte finns andra vägar (domstol etc). Men vad jag tycker spelar å andra sidan inte så stor roll.

    Överenskommelsen med s handlar dessutom inte om detta, om jag har förstått det rätt. Hur mp har tänkt sig agera i en sådan situation vet vi alltså inte, men det vore bra om de tydliggjorde det. Att de undviker ett sådant tydliggörande förstår jag tyvärr mycket väl…

  16. Jag läser naturligtvis på här samtidigt, och jag börjar inse att överenskommelsen med s är lite värre än jag anade. Min analys vacklar alltså, jag erkänner det. Återkommer med slutsatser.

  17. De rödgröna skriver ju i sin reservation i riksdagen ”Eftersom direktivet är beslutat i EU följer det dock av Sveriges förpliktelser som medlemsland att genomföra detta i svensk lagstiftning. Vi anser att det förslag som presenterats av trafikuppgiftsutredningen bör förbättras på flera punkter. Särskilt viktigt är det att frågan om vilka data som ska lagras regleras i lag och inte i en förordning.”

    Det innebär att de rödgröna avser att genomföra direktivet genom lagstiftning.

    I Aftonbladet har man följt upp med att förklara att miljöpartiet och vänsterpartiet ”i en rödgrön regering tänker de göra direktivet till svensk lag.”

  18. Detta är överenskommelsen:

    Förslag till riksdagsbeslut
    Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse:

    Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:Ju403, bifaller delvis motionerna 2007/08:Ju446 yrkande 3, 2008/09:Ju379 yrkande 29 och 2009/10:Ju427 yrkande 13 och avslår motion 2008/09:Ju250.

    Ställningstagande
    Vi anser att den registrering av enskildas förehavanden som genomförs genom datalagringsdirektivet är och får inte vara ett oproportionerligt ingrepp i den personliga integriteten. Eftersom direktivet är beslutat i EU följer det dock av Sveriges förpliktelser som medlemsland att genomföra detta i svensk lagstiftning.

    Vi anser att det förslag som presenterats av trafikuppgiftsutredningen bör förbättras på flera punkter. Särskilt viktigt är det att frågan om vilka data som ska lagras regleras i lag och inte i en förordning. Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som tillgodoser vad vi nu har anfört.

  19. Utskottsprotokoll och riksdagsanföranden är bra grund att poängsätta riksdagsledamöter. Med utgångspunkt på FRA-lagen och IPRED-lagen är Kalle Larsson(V) en IG-Vänsterpartist och Lage Rahm(MP) även en IG-Miljöpartist. Jämför trepartiuppgörelsen och debatten i riksdagen. En stor skillnad mellan utskottspartisten och frifräsarna. Skit samma om Lage Rahm(MP) röstar nej, ty, borgare och socialdemokrater är för datalaringsdirektivet. Juridiken i en rödgrön regering är vikt Thomas Bodström(S). Thomas Bodström, vår tids Olof Palme, trampar man inte på.

  20. @MickevK: ”För v och mp som EU-kritiska partier borde det vara det naturliga. Jag förstår inte hur vi hamnat i den där måste-fällan.”

    Jag förstår verkligen inte heller. Jag menar lärde man sig ingenting från Federley? Kan man inte stå för det så knip är ju en bra grundregel…

    Det blir bara märkligare och märkligare allt som rör den här typen av förslag. Det kuppas och piskas och svajas så man blir alldeles konfys.

  21. Marcus: Både v och mp har formulerat sig i termer av ”det finns ett direktiv så vi har inget val”, inte i termer av ”vi hade helst velat vägra men har kompromissat”. Jag är fortfarande osäker på vad det beror på.
    Är det av egen övertygelse, verkar EU-kritiken vara helt frånvarande i analysen. Det här är ett typiskt bra tillfälle att ställa till med oreda för att tvinga fram debatt.
    Är det för att vi känner oss tvungna att göra kompromissen till vår egen åsikt, tycker jag något är helt snett i synen på hur man kan få ett samarbete att fungera. Vi kan alla gånger vara tydliga med att vi tvingats backa, om det går att visa på något annat vi vunnit. (I det här fallet har jag svårt att se att vi vunnit något substantiellt alls.)

  22. Jacob och Christopher: De gröna är emot datalagringsdirektivet, det har varit tydligt hela tiden. Vad som är hemskt är att dom ändå kommer att rösta för implementeringen, det har varit tydligt hela tiden. När det kommer till kritan är det hur man röstar som räknas. Att fuska sig igenom hatlagringsdirektivet är ångest.

    Miljöpartiet och Vänsterpartiet har ett val, skyll inte på andra, ta ansvar. Fäll vad som fällas krävs.

  23. (1) Om socialdemokraterna och vänsterpartiet vill agera ”laglydigt”, så tycker jag att miljöpartiet borde kunna rösta efter sin starka övertygelse i detta fall, trots blockpolitiken. Det är ju en mycket viktig fråga för de gröna: prognosen är mörk för de ‘mentala ekologierna’ ifall direktivet röstas genom och implementeras.

    (2) MP ensamt kan inte få Sveriges riksdag att bedriva statlig civil olydnad gentemot EU. I teorin går det, och ta konsekvenserna i form böter, vilket i detta fall är mycket motiverat; men i praktiken blir det svårt; MP ensamt kommer knappast att någon chans att bedriva praktisk politik kring detta. Koalitionen (MP+V+Piratpartiet) är en hypotetisk konstellation för denna fråga – vilket egentligen inte riktigt räcker för att bygga en realistisk politik på. Även om man kan hypotetiskt säga att ”man skulle kunna samarbeta kring denna fråga”.

    Men som sagt: det är en oerhört viktig fråga för de Gröna

  24. Jag är nog beredd att hålla med Lisa här ändå: Överenskommelsen med s känns alltmer som ett misstag – valtaktiskt såväl som för vårt mål: att förhindra att direktivet implementeras i Sverige. Jag får kanske korrigera min analys på den punkten. Det handlar dock om vad de där motionerna etc faktiskt innebär, liksom vilka möjligheter det öppnar för ett annat sorts motstånd…

    A. Kan man tänka sig att det här med att reglera vilken data som får lagras i lag innebär en möjlighet att göra direktivet tandlöst? (Det gör ju hursom att vi slipper kommande regeringars godtycke = bra. Den där Aftonbladet-läsningen som Sven reffade verkar lite sned, eller?)

    B. Och snacket om att lämpa tillbaka det hela på ministerrådet: Kan någon EU-kunnig förklara var det kommer in, hur och vilka möjligheter som finns att faktiskt åstadkomma något den vägen?

    C.
    Sedan är det ett problem att vi inte har en konstitutionsdomstol i Sverige. Vi får lite på lagrådet, och frågan är om vi kan det

    : Är det någon som har info? Vilka andra möjligheter har vi? Jag tycker inte riktigt att Telecomix råd gav några ledtrådar till hur det funkar efter svenska förhållanden och vad mp skulle kunna göra med det.

    För nog kvarstår ändå frågan På vilket sätt skulle mp:s vägralinje stoppa direktivet?. Vilket valresultat krävs exempelvis för att det skulle kunna få den konsekvensen? En rödgrön regering med pp som vågmästare? Hur påverkar vägralinjen möjligheten att ens bilda en sådan rödgrön regering? Och skulle det inte krävas att regeringen i så fall spricker… Förutom frågan om mp förlorar mer på det än på att rösta igenom direktivet (vilket är en viktig fråga, inte för oss men för mp): Skulle det verkligen innebära att direktivet inte implementerades eller bara att en annan konstellation gör det istället?

    Det är därför jag varnar för att projicera våra ideal på någon (mp som person) som är en annan livsform, och lever i en annan miljö. Detta fungerade inte i FRA-frågan och jag kan inte se att det skulle fungera nu heller. Ja, det verkar än mer osannolikt nu; det hade verkligen bara krävts en handfull personer för att fälla FRA-lagen.

    Frågan i slutänden är alltså om vi lägger vår energi på rätt ställe här.

  25. Marcus: Mp kan själva fälla hela direktivet. Ponera att de rödgröna vinner valet. FRAlliansen kommmer ta alla chanser de får att fälla en sosseregering, precis som sossarna röstade emot FRA (fast att dom själva hade skrivit lagen). Blocken fäller varandra om det är politiskt känsliga frågor som står på spel. Mp kan helt enkelt säga att dom kommer rösta nej, uppbackat av FRAlliansen, och därmed dra ner regeringen. Vi hade samma situation med FRA-lagen, det var väl fyra röster ifrån.

    Dessa hycklande jävla mespolitiker gör mig uppriktigt arg. Visa ryggrad. De ser EU som en makt man ej kan rubba, men man kan påverka.

  26. Gustav: Det är möjligt det du säger. Sossarna röstade ju mot FRA, inte av övertygelse (utan i ”brist på ryggrad”?) utan för att jävlas. Men frågan är om det på lite längre sikt innebär att direktivet inte implementeras? FRA-lagen gick ju igenom…

    Dessutom: Det handlar inte om att fälla Regeringen = någon annan utan Regeringen = sig själv. Det är inte en petitess i sammanhanget. Finns det öht möjlighet att redan nu inta denna ståndpunkt och ändå kunna bilda en rödgrön regering att fälla? Och om man fäller sin regering, vilka konsekvenser får det för resten av samarbetet? Kan det bli en misstroendeförklaring?

    Ett misstag var att ingå en uppgörelse redan nu. Jag är övertygad om det – och det är en kritik som mp (lyssnar du, Jakop?) måste ta till sig. Men nu är det gjort. Where do we go from here?

    Vi kan fortsätta försöka få mp att riva uppgörelsen med s – men vi måste förstå att det skulle få konsekvenser, utan att det med någon som helst säkerhet innebär att direktivet inte implementeras i slutänden.

    Oavsett vilket så måste andra alternativ utforskas. Uppgörelsen finns som sagt, och då bör vi hjälpa mp att fundera hur de (och andra) kan arbeta för att förhindra eller avväpna direktivet. Mp har många fler faktorer att ta hänsyn till – för sin egen överlevnad – än vad du och jag har, än vad pp har. (Ett intressant stickspår är hur ett sakfrågeparti faktiskt är en helt annan livsform som överlever på andra energimateriaflöden och utnyttjar andra nischer i den partipolitiska miljön, men det ska vi inte gå in på nu).

  27. Förresten, Chris: Vi måste fortsätta lägga massor av energi på mp! Vad jag ifrågasätter är om just det här idealprojicerandet och frågan om att mp måste driva en vägralinje är det viktigaste, det mest verksamma – ja, om det är verksamt öht -, eller om vi har större möjligheter att påverka direktivets framtid genom att utforska och hjälpa mp m fl att utforska andra spår.

  28. Jakop Dalunde: Socialdemokraterna kohandlar nog mer än gärna när de inser att ni inte kommer stödja dem i några frågor under nästa fyra år, om de inte skrotar datalagringsdirektivet. Jag pratar om att fälla regeringen konsekvent under hela mandatperioden, om dom inte ändrar sig. Detta är vad det kokar ner till. Ni i Miljöpartiet har möjligheten att sätta standarden och visa Bodström att man inte kompromissar bort mitt privatliv.

  29. @gustav
    För miljöpartiet och vänsterpartiet är datalagring en skitfråga. Miljöpartiet kommer i en rödgrön regering ta hand om Miljöfrågor. Vänsterpartiet basa över socialdepartementet. Justitiedepartementet har ett givet statsråd – Thomas Bodström(S).
    Om Miljöpartiet och Vänsterpartiet mopsar upp sig bildar socialdemokraterna en minoritetsregering.

  30. Jag tror visserligen inte att datalagring är en skitfråga för mp och v, men jag tror att minatas analys i övrigt är riktig (även andra minoritetsregeringar är möjliga) och att datalagringen inte är viktigare än regeringsmakten för vare sig v eller mp – allra minst då utsikterna att helt stoppa Direktivet vägranvägen är små alldeles oavsett.

    Därför är det oerhört viktigt att vi inte fastnar här – eller snarare hänger upp ALL vår energi och konstruktiva förmåga på det här spåret.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.